Motion till riksdagen
1986/87:Skl08

Knut Wachtmeister m. fl. (m)

Ändringar i vinstdelningsskatten, m. m.
(prop. 1986/87:42)

Moderata samlingspartiet har sedan de första förslagen om införandet av
löntagarfonder lades fram varit motståndare till detta för svensk ekonomi
destruktiva förslag, som också innebär att en stegvis socialisering inletts. När
propositionen om löntagarfonder behandlades i riksdagen 1983 underströk
moderata samlingspartiet faran med den bristfälliga beredningen av lagförslaget
om löntagarfonder m. m.

I motion 1983/84:204 pekade moderata samlingspartiet bl. a. på löntagarfondspropositionens
”svepande och uppenbart missvisande” hänvisningar
till remissinstanserna. I motionen hänvisades också till lagrådets granskning.
Bl. a. anfördes:

Lagrådet beklagar i sitt utlåtande att myndigheter och sammanslutningar inte
varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst utarbetat och samlat
förslag till löntagardfonder. Därför instämmer lagrådet i kritiken mot att en
fråga av så stor principiell betydelse och med så kontroversiella inslag beretts
på det sätt som skett. Lagrådet säger att dess granskning skall avse bl. a. om
förslagen är så utformade att lagarna kan anses tillgodose angivna syften. Det
sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen har skett gör det
svårt att fullgöra dessa granskningsuppgifter.

Moderata samlingspartiet konstaterar att regeringens förslag om kollektiva
löntagarfonder inte beretts på godtagbart sätt. Bristerna i handläggningen
är desto mer anmärkningsvärda som den åsyftade förändringen är av

djupgående karaktär. Utformningen av förslaget har inte penetrerats i

detalj och dess följder har inte tillräckligt analyserats. Uppsplittringen på tre
departementspromemorior och den korta remisstiden har inte gett berörda
instanser de möjligheter som man kan kräva för att bedöma den föreslagna
förändringens innebörd.

Nu föreligger facit på effekterna av en slarvigt hopkommen lagstiftning utan
den omsorgsfulla beredning som tidigare utgjort en omistlig tradition inom
svensk lagstiftning. Regeringen måste för att nu rätta till de värsta oformligheterna
göra betydande ändringar i vinstdelningslagen m. m. Som ett mått på
bristerna i lagstiftningen om vinstdelningsskatt kan konstateras att textmassan
i vinstdelningslagen ökat med ca 40 %.

Vinstdelningsskatten strider mot grundläggande
skatteprinciper

Vinstdelningsskatten har utgjort ett nytt inslag i svensk företagsbeskattning.
Skatten är specialdestinerad. Den utgår på ett inflationsjusterat underlag.

Reserveringsmöjligheterna är starkt begränsade vid beräkning av underlaget
till vinstdelningsskatt. Till detta kommer att skatten har progressiva inslag till
skillnad från övrig bolagsskatt samtidigt som progressiviteten slår på ett sätt
som inte kan uppfattas som välavvägt och rättvist.

Alla de nu nämnda nyheterna infördes - som redan påpekats - utan
ordentlig genomlysning av effekterna på skattesystemet och effekterna på
skilda typer av företag samt på företagsamheten i stort. I proposition
1986/87:42 anförs dock förfarande att det finns skäl att beskatta företag både
med bolagsskatt och med vinstdelningsskatt. Vi delar inte denna uppfattning.

Föredraganden konstaterar dock att vinstdelningsskatten ger upphov till
ett antal betydande nackdelar, främst beroende på att de två skatterna tas ut
på skilda skattebaser.

Mindre företag och serviceföretag drabbas hårdast

Ytterligare en betydande nackdel - som föredragande dock inte uttryckligen
berör - är vinstdelningsskattens tendens att hårdare beskatta små företag,
företag inom servicenäringarna samt företag med betydande fastighetsinnehav.

Införandet av vinstdelningsskatt byggde på att denna skatt samt bolagsskatten
skulle vara inbördes avdragsgilla. Denna konstruktion har gett
upphov till betydande skillnader i uttaget av vinstdelningsskatt för olika typer
av företag och för företag i skilda situationer.

Familjeföretagens skatteberedning som bevakar skattefrågor för SHIOFamiljeföretagen,
Sveriges Köpmannaförbund, Svensk industriförening och
Svenska arbetsgivareföreningen har i en studie om vinstdelningsskatten
funnit att skatten slår mycket ojämnt samt att den utgör en hårdare
belastning för mindre familjeföretag än för större. Vinstdelande familjeföretag
med 5-19 anställda betalade således genomsnittligen 8 % i vinstdelningsskatt,
medan motsvarande siffror för företag med 20-49 anställda var
3,8 %. Familjeföretag med mer än 200 anställda betalade 2,9 % av resultatet
i vinstdelningsskatt enligt nämnda utredning.

Slutsatsen av detta är att vinstdelningsskatten ger en rad skeva effekter
som speciellt missgynnar de mindre företagen, eftersom dessa regelmässigt
har sämre soliditet. Vinstdelningsskatten har dessutom ett svagt samband
med räntabiliteten. Dåligt konsoliderade företag, exempelvis snabbt växande,
relativt nystartade företag med hög skuldsättning drabbas t. ex. mycket
hårt av skatten. Vinstdelningsskatten missgynnar dessutom serviceföretag. I
genomsnitt betalade enligt nu nämnda undersökning familjeföretagen inom
detaljhandeln med fler än 20 anställda 7,8 % av resultatet i vinstdelningsskatt,
medan företag inom industrin betalade 3,6 %.

När vinstdelningsskatten infördes varnades för de negativa effekter som
förslaget skulle få på företag med fastighetsförvaltande uppgifter eller med
stort behov av att utnyttja fastigheter i rörelsen. Inom hotell- och restaurangbranschen
ingår fastigheter som en ren produktionsfaktor i rörelsen. Detta
innebär att företag som äger och lånefinansierar fast egendom beskattas
hårdare än företag som hyr motsvarande egendom. Detta utgör ett klart brott

Mot. 1986/87

Skl08

7

mot en elementär regel i all företagsbeskattning, nämligen att denna skall
vara kostnadsneutral.

Inom fastighetssektorn har kanske vinstdelningsskatten fått störst återverkningar.
I den promemoria, Ds Fi 1986:19, som legat som underlag för
den nu aktuella propositionen har inte den centrala frågan om vinstdelningsskattens
effekter på fastighetssektorn behandlats, trots att denna översyn
förutskickades i förarbetena till vinstdelningslagen (1983:1086).

Ny skattemodell

Genom vinstdelningsskatten komplicerades skattesystemet ytterligare. Skatten
bygger på en helt ny modell i svensk skatterätt, en real beskattning med
begränsade reserveringsmöjligheter, medan bolagsskatten bygger på beskattning
av nominell vinst vid vars framräkning företagen har rätt till
betydande resultatregleringar av skilda slag.

Företagen beskattas således på grundval av två olika skattebaser samtidigt
som bolags- och vinstdelningsskatten är inbördes avdragsgilla. Att detta i
praktiken leder till icke önskvärda tröskeleffekter och en rad andra
komplikationer påpekades redan vid införandet av skatten. Från teknisk
synpunkt är en sammanslagning eller en frikoppling av de båda skatterna
önskvärda, påpekar också föredraganden. En sådan grundläggande ändring
har dock inte övervägts av finansdepartementet. Hade så skett, skulle den
rationella lösningen inneburit ett avskaffande av vinstdelningsskatten. I
stället har man i propositionen valt att lägga fram ändringsförslag, som skall
ta bort de värsta oformligheterna. Detta innebär att propositionen innhåller
förslag om ändringar i vad gäller koncernbidrag. Enligt förslaget skall
moderföretaget i ett koncernbolag kunna vidta resultatutjämnande åtgärder
utan att skattebelastningen i dess helhet blir större än om företaget bedrivs i
ett enda företag. Så har dess värre inte alltid varit fallet. Vinstdelningsskattens
och den vanliga bolagsskattens olika konstruktioner med skilda
skattebaser har inte alltid gjort det möjligt att genom koncernbidrag utjämna
vinster och förluster i de båda systemen samtidigt. Det är i och för sig positivt
att regeringen föreslår åtgärder för att rätta till detta systemfel. Det är dock
förvånande att ikraftträdandet av denna förändring först skall gälla fr. o. m.
1988 års taxering.

Ändringar i vad gäller kommissionärsföretag, omstruktureringar, fusion
och uppskrivning av anläggningstillgångar har samma bakgrund. De två
principiellt olika skattesystemen fungerar inte väl tillsammans, varför
lagstiftaren tvingas till en mångfald ändringar i gällande lagar om statlig
inkomstskatt, lag om vinstdelningsskatt, i aktiebolagslagen, i lag om
förlustavdrag, lag om allmän investeringsfond, lag om insättning på tillfälligt
vinstkonto, lag om särskilt investeringskonto, lag om inbetalningar på
förnyelsekonto, lag om eldsvådefonder m. m.

För att något mildra effekterna av en felaktig lagstiftning föreslår
regeringen att det tidigare fribeloppet på 500 000 kr. höjs till 1 milj. kr.

Vinstdelningsskatten utgör, som framgått av redovisningen ovan, ett
främmande inslag i vår skattelagstiftning. Därför bör vinstdelningsskatten
avskaffas. Eftersom en sådan begäran inte anses vara möjlig att formellt

Mot. 1986/87

Skl08

8

framställa i anslutning till proposition 1986/87:42 återstår vägen att höja
fribeloppet enligt 2 § i lagen om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,
så att i praktiken ingen vinstdelningsskatt kommer att tas ut. Vi
föreslår därför att fribeloppet sätts till 100 miljarder kronor.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar om ändring av fribeloppet i 2 § lag om ändring
i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt till 100 000 000 000 kr.

Stockholm den 18 november 1986

Knut Wachtmeister (m)
Bo Lundgren (m)
Karl Björzén (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Hugo Hegeland (m)

Margit Gennser (m)
Ewy Möller (m)
Karl-Gösta Svensson (m)

Mot. 1986/87

Skl08