Motion till riksdagen
1986/87: Sfi 19
Förste vice talman Ingegerd Troedsson och Karin
Ahrland (m, fp)
Ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott till
änkor m. m. (prop. 1986/87:133)
Vi föreslår i denna motion förändringar i reglerna för delpensioneringen i
vad gäller egenföretagares arbetstidsminskning, vårdår och beräkningen
av inkomsten före arbetstidsminskningen.
Egenföretagares arbetstidsminskning
Endast 4 % av egenföretagare i åldern 60-64 år utnyttjar de pensioneringen
mot 12 % av de anställda. Till inte ringa del torde detta bero på de väsentligt
högre kraven på egenföretagare för att erhålla delpension. För många
egenföretagare innebär det svårigheter att minska arbetsinsats och produktion
med minst 50 %. För övriga grupper ställs för närvarande endast
kravet att man minskar arbetsinsatsen till i regel högst 35 timmar per vecka,
dock med minst fem timmar i veckan.
För företagare som reducerar sin verksamhet med 50 % kvarstår ofta de
fasta kostnaderna oförändrade inom företaget. Man kan t. ex. inte avveckla
maskiner eller avstå från underhåll på byggnader så länge som man
upprätthåller produktionen. I praktiken innebär det att kostnaderna i företaget
kvarstår oförändrade när intäkterna reducerats med 50 %. Det får
till följd att nettoinkomsten sjunker med mer än 50 %, och därför får dessa
företagare svårare än löntagarna att gå över till delpension. Analyser visar
också tydligt att en mycket låg andel av egenföretagarna i jämförelse med
löntagarna gått över till delpension.
De väsentligt hårdare reglerna för egenföretagarna brukar motiveras
med att det är ett kontrollproblem. Vi anser inte den ståndpunkten hållbar.
En mycket stor grupp löntagare har sidoinkomster från t. ex. jord- och
skogsbruk, bärplockning eller någon annan form av rörelse. Andra har inkomster
från arbeten vid sidan om sin ordinarie anställning. Denna grupp
av inkomsttagare är betydligt större än gruppen egenföretagare, som har
sin försörjning från eget företag. För löntagare med uppdragsinkomster, bisysslor
och andra sidoinkomster föreslår propositionen inga väsentliga begränsningar
i rätten till deltidspension, endast att veckoarbetstiden innefattande
bisysslor i snitt inte får överstiga 35 timmar. I stället får dessa grupper
generösare villkor genom att bl. a. uppdragsinkomster skall bilda
underlag till en utöver lönen förhöjd delpension.
I den mån det finns kontrollproblem är dessa minst lika stora för alla som
har sidoinkomster som för egenföretagare. För de kontrollerande myndig
1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Sfi 17-122
heterna är det i princip lika enkelt att kontrollera inkomsten från egenföre- Mot. 1986/87
tagare som för löntagare med sidoinkomst från någon form av rörelse. För Sfi 19
egenföretagare finns dessutom en spärregel som säger att underlaget för
delpension högst får utgöra skillnaden mellan inkomst före och efter arbetstidsminskningen.
Enligt vår uppfattning borde det vara logiskt och rimligt att reglerna för
egenföretagarnas anslutning till delpensioneringen blir mera likartade med
reglerna för löntagarna. Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att det bör
räcka med att egenföretagarna minskar sin arbetstid med en tredjedel för
att detta skall berättiga till delpension.
Kostnaderna för detta är svåra att beräkna. En del egenföretagare torde
genom en sådan reform begränsa minskningen i arbetstid till en tredjedel i
stället för till hälften, vilket innebär lägre kostnader för delpensionen. Å
andra sidan torde det bli möjligt för flera att utnyttja delpensionen.
Vårdår
En av flera förutsättningar för rätt till delpension är att den sökande skall
ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för ATP minst tio år
fr. o. m. 45 års ålder. I ATP tillgodoräknas även år då pensionsgrundande
inkomst inte uppnås, förutsatt att den försäkrade vårdar eget barn under
tre års ålder. Någon motsvarande regel förekommer inte inom delpensioneringen.
Vi anser att vårdår också bör räknas in i det erforderliga antalet år för
bedömande av rätt till delpension. Visserligen är det ovanligt att få barn
efter 45 års ålder, men det förekommer, liksom att föräldern då avstår från
förvärvsarbete för att ta hand om barnet. Riksdagen bör enligt vår mening
således besluta att vårdår skall kunna inräknas i de tio år med pensionsgrundande
inkomst som krävs för rätt till delpension.
Beräkningen av inkomsten före arbetstidsminskningen
I propositionen föreslås att pensionsunderlaget vid beräkningen av delpension
skall ändras och i fortsättningen beräknas på grundval av de pensionspoäng
inom ATP som tillgodoräknats den försäkrade för de fem år
som ligger i tiden närmast före arbetstidsminskningen. Av dessa fem år elimineras
de två år då ATP-poängen varit lägst. Medeltalet för de återstående
tre åren ökas - i normala fall - med talet ett och summan multipliceras
med basbeloppet vid tiden för arbetstidsminskningen. Detta kan
enligt vår mening innebära en väsentlig försämring och t. o. m. att möjligheten
till delpension vid 60 års ålder helt elimineras för vissa mindre grupper.
Förutsättning för delpension är att den försäkrade skall ha tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst för ATP för minst 10 år fr. o .m. 45 års ålder.
En ytterligare förutsättning är att sökanden skall ha arbetat i viss omfattning
i minst fem månader under en ramtid av tolv månader omedelbart
före arbetstidsminskningen eller den tidigare dag då ansökan görs. 4
Även i de fall då dessa förutsättningar föreligger kan rätten till delpen- Mot. 1986/87
sion sättas ur spel genom de föreslagna reglerna för bestämning av pen- Sfi 19
sionsunderlag. Vi syftar bl. a. på SIDA-arbetare, missionärer eller andra
som sänts ut till annat land under längre period än ett år och då inga konventioner
föreligger. Har de arbetat utomlands mer än två år av tiden mellan
55 och 59 års ålder utan att kunna tillgodoräkna sig ATP-poäng i Sverige
innebär de föreslagna reglerna alltjämt att medeltalsberäkning för de
tre bästa åren skall ske. Varje år av dessa tre utan pensionspoäng bidrar
således till att väsentligt sänka pensionsunderlaget för delpension. Skulle
de endast ha kunnat tillgodoräkna sig ATP-poäng under ett av dessa år innebär
det att pensionsunderlaget sänks till en tredjedel av deras normala
årsinkomst. Även om de kan tillgodoräkna sig två år med ATP-poäng sker
en väsentlig minskning av pensionsunderlaget - så kraftigt att delpension i
praktiken inte blir möjlig.
På motsvarande sätt kan t. ex. en egenföretagare under tre eller flera av
dessa år ha haft en mycket låg inkomst, varefter han avvecklat sin rörelse
och övergått till annat förvärvsarbete. Trots att han faktiskt arbetat under
dessa år drar de dåliga åren ned underlaget för delpensionen så mycket att
möjligheterna till delpension väsentligt begränsas. Ytterligare många andra
tänkbara fall kan andras.
Med hänvisning till detta anser vi att riksdagen visserligen bör acceptera
den i propositionen föreslagna beräkningsregeln som huvudregel men samtidigt
bör besluta om undantagsregler i sådana fall där tillämpning av huvudregeln
skulle leda till icke avsedda försämringar. Lämpligen bör då regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer få möjlighet att
på ett sätt fastställa den sökandes normala förvärvsinkomst.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig författningstext.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att en minskning av arbetstiden med minst
en tredjedel skall berättiga egenföretagare, som i övrigt uppfyller
villkoren, till delpension,
2. att riksdagen beslutar att vårdår enligt ATP-reglerna skall beaktas
också inom delpensioneringen,
3. att riksdagen beslutar att, med bifall till den i propositionen föreslagna
bestämmelsen såsom huvudregel, undantag skall kunna göras
vid fastställandet av pensionsunderlaget för beräkning av delpensionen
i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 27 april 1987
Ingegerd Troedsson (m) Karin Ahrland (fp)
5