Motion till riksdagen
1986/87:Sfll4

Carl Bildt m. fl. (m)

Förslag om uttag av socialavgifter på
vinstandelsmedel (prop. 1986/87:107)

Marknadsekonomi och frihet

En marknadsekonomi utmärks av frihet för individen och ett decentraliserat
beslutsfattande i frågor som rör produktion, investeringar, konsumtion,
sparande, m. m. Vidare förutsätts att många ekonomiska aktörer - enskilda
människor, företag, förvaltare - fattar beslut oberoende av varandra. Fri
företagsamhet är grundläggande för en marknadseknomi liksom att företagen
har många olika - stora och små - ägare.

Den svenska ekonomin är i princip en marknadsekonomi. Vårt land har
emellertid fått ett växande inslag av beslutsfattande i offentlig och kollektiv
regi. Centrala myndigheter och organisationer fattar en allt större del av
besluten även i ekonomiska frågor.

Under lång tid har också socialdemokraterna byggt upp den fria världens
högsta skattetryck. Ingen annanstans socialiseras så stor del av medborgarnas
inkomster. Bara sedan regeringsskiftet 1982 har ungefär 100 skatter höjts
eller införts. Av dessa har många varit riktade mot enskilt sparande. Nu
senast i december 1986 genomdrev socialdemokrater och kommunister ett
riksdagsbeslut om en särskild skatt på frivilligt pensionssparande. De olika
skattehöjningarna har också lett till en ökad osäkerhet i fråga om vilka
spelregler som kommer att gälla i framtiden.

När socialdemokrater och kommunister tillsammans genomdrev löntagarfondsbeslutet,
mot svenska folkets vilja, anfördes att syftet var att utjämna
förmögenhetsfördelningen och ge löntagarna större inflytande samt bidra till
lugnare lönerörelser. Inget av dessa mål har uppnåtts. Det verkliga skälet
förefaller emellertid ha varit att öka fackets - inte de enskilda medlemmarnas
- inflytande. På detta och många andra sätt har marknadsekonomin trängts
undan och den enskildes frihet minskat. Det är ett resultat av en långsiktig
ideologisk strategi. Socialistisk politik innebär att kollektiva beslut sätts före
individernas valfrihet och kollektivt sparande före enskilt sparande.

Från moderat utgångspunkt är detta givetvis oacceptabelt. Vi vill öka den
enskildes frihet, stärka marknadsekonomin, sänka skatterna samt öka och
sprida det enskilda ägandet och sparandet.

I propositionen motiveras införande av arbetsgivaravgifter på vinstandelar
på följande sätt:

Vinstandelssystemen befäster orättvisorna på arbetsmarknaden, som riskerar
att delas upp i företag med vinstandelssystem och företag utan. Detta
drabbar framför allt de anställda i små företag och företag med dålig
lönsamhet. Jag anser en sådan utveckling otillfredsställande.

(s. 13 prop. 1986/87:107)

Det huvudsakliga motivet med propositionen förefaller således vara att bli av Mot. 1986/87

med vinstandelssystemen. Men regeringen vågar tydligen inte direkt förbju- Sfi 14

da denna typ av individuell vinstdelning. I stället hoppas man att den
föreslagna mycket kraftiga skattehöjningen skall vara tillräcklig för att
vinstandelssystemen skall försvinna.

Inom den socialdemokratiska rörelsen - och främst inom LO - lanseras allt
fler idéer om hur det kollektiva ägandet och sparandet i Sverige skall kunna
byggas ut ytterligare. Det talas om regionala löntagarfonder, permanenta
förnyelsefonder, framtidsstiftelser och förhandlad överskottsdelning.

Socialdemokraterna vill att ägandet, sparandet och inflytandet i Sverige
skall vara kollektivt. Propositionen om skatt på vinstandelar innebär ett
ytterligare steg i den riktningen.

Moderata samlingspartiet vill - i motsats till socialdemokraterna - öka och
sprida det enskilda ägandet och sparandet.

Vinstandelssystem

Avsikten med vinstandelssystem är att göra de anställda delaktiga i
företagets resultat, öka produktiviteten, sprida det individuella ägandet av
företaget och öka känslan av samhörighet inom företaget.

Vinstandelssystem finns även i många andra länder. I USA växer de
företagsanknutna vinstandelssystemen snabbt i antal och omfattning. I Japan
utgörs en stor del av ersättningen till de anställda av vinstrelaterade
bonusbelopp. Storbritannien och Frankrike är exempel på andra länder där
vinstandelssystemen vinner ökad utbredning.

Olika system för individuell vinstdelning finns i Sverige på över hundra
företag med flera hundra tusen anställda. Tabellen nedan visar några av de
större företagen.

15

Tabell: Några större företag med vinstandelssystem
Företag Antal anställda

Mot. 1986/87
Sfi 14

Volvo	60 000
Sparbankerna	13 000
SCA	10 700
SE Banken	10 000
Sandvik AB	9 632
Ahlsell AB	7 155
Handelsbanken	6 110
Fläkt	6 062
Catena	4 000
Skandia	4 000
PLM	3 307
AB Astra	3 300
Dagab Distribution AB	3 000
Perstorp AB	2 800
Sydkraft	2 700
ICA EOL	2 619
ICA HAKON	2 148
Götabanken	2 113
Åkermans Verkstad	1 755
Bankgiro Centralen	1 236
Summa 20 största företagen	155 637

Utbetalning av vinstandel till de anställda sker i huvudsak på två olika sätt.

Den första modellen innebär att vinstandelen betalas ut kontant. Denna
typ av vinstandel jämställs med lön varvid avgifter för sociala förmåner tas ut
enligt gällande lagstiftning samtidigt som motsvarande förmåner utgår till
den anställde. För den enskilde gäller att vinstandelen skall tas upp i
deklarationen som inkomst av tjänst.

Den andra modellen innebär att vinstandelen sätts av till en stiftelse. Det
är denna typ av vinstandel som behandlas i propositionen. Enligt nuvarande
regler belastas inte dessa avsättningar av arbetsgivaravgifter. I konsekvens
härmed utgår inte heller några sociala förmåner med anledning av avsättningarna.

Överföringen av vinstandelen sker till en av de anställda eller personalorganisationerna
vid företaget bildad stiftelse. Denna förvaltar pengarna i
minst fem år - ibland under längre tid - vanligtvis genom att köpa aktier i det
egna företaget.

Andelsrätt till stiftelsens förmögenhet grundas på anställning i företaget.

Stiftelsen förvaltar vinstandelsmedlen för andelsägarnas räkning. Efter viss
tid - ofta efter fem år eller vid pensionering - erhåller den andelsberättigade
sin andel i form av kontanter eller aktier.

Stiftelsen betalar under förvaltningstiden - i motsats till löntagarfonder 16

och allemansfonder - skatt för utdelningsinkomster, ränteintäkter och Mot. 1986/87
reavinster. Dessutom betalar stiftelsen förmögenhetsskatt. Sfi 14

Först efter bindningstidens utgång kan den enskilde lyfta vinstandelen.

Den beskattas då som inkomst av tjänst trots att en del av den utbetalda
vinstandelen ibland utgörs av en reavinst om utbetalning görs i form av
aktier.

Vinstandelsmedlen är inte lön i egentlig mening. Endast om företaget visar
vinst och först efter en viss bindningstid får den anställde disponera medlen.

Går företaget med förlust sker således ingen avsättning till vinstandelsstiftelsen.
Lön får emellertid den anställde i enlighet med sitt anställningsavtal
oavsett företagets resultat.

Som framgår av tabellen ovan är Volvo med ungefär 60 000 anställda det
största företag i Sverige som tillämpar vinstandelssystem. Motivet för
systemet i Volvo är att understryka det gemensamma intresse på olika nivåer
i företaget som en tillfredsställande vinstnivå och fortsatta investeringar i
Volvokoncernen utgör. Volvo har bildat en stiftelse som förvaltar vinstandelarna
genom köp av värdepapper, bl. a. Volvoaktier. Stiftelsen får köpa
aktier i Volvo motsvarande högst 5 % av röstetalet i bolaget. Därmed skulle
stiftelsen kunna bli en inflytelserik ägare i företaget. Flertalet ledamöter i
stiftelsens styrelse utgörs av representanter för de anställda.

I propositionen föreslås att arbetsgivaravgifter skall belasta medel som
företag avsätter till s. k. vinstandelsstiftelser.

Förslaget har inte beretts eller remissbehandlats på sedvanligt sätt.

Presumtiva skattskyldiga borde ha getts tillfälle att yttra sig om förslaget.

Frånvaron av sedvanlig beredning och remissbehandling har blivit ett allt
vanligare inslag i den socialdemokratiska regeringens politik. Med kommunisternas
stöd i riksdagen har denna typ av maktutövning också varit möjlig.

Det senaste - och mest uppmärksammade - exemplet var den s. k.
pensionsskatten. Bilden av ett socialdemokratiskt parti som inte tar hänsyn
framträder allt tydligare.

Vad som i detta fall särskilt borde ha aktualiserat sedvanlig remissbehandling
är att det är fråga om en teknisk svår lagstiftning, varvid avgränsningsproblem
kan komma att uppstå och företagen dessutom komma att drabbas
av en ökad uppgiftsskyldighet. Det är bl. a. oklart i vad mån avsättningar till
exempelvis stipendiestiftelser, idrottsföreningar, konstföreningar, litteraturklubbar,
stiftelser för fritidsbostäder m. m. också kommer att drabbas.

Denna fråga har betydelse för ett stort antal företag och anställda.

I ett brev daterat den 29 januari 1987 till regeringen har riksförsäkringsverket
framhållit följande:

För de lokala skattemyndigheterna synes förslaget leda till ett inte oväsentligt

merarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst . Följden av

detta synes bli att berörda deklarationer måste behandlas manuellt vid
PGI-beräkningen. Föreslagna förändringar torde också omfatta fler arbetsgivare
och enskilda skattskyldiga än vad som framgår av förslaget.

Riksförsäkringsverkets invändning innebär i klartext att förslaget leder till
ökad byråkrati och därmed ökade kostnader samt att fler företag kommer att
beröras än vad regeringen själv angett i propositionen. Förslaget kommer
också att leda till ökat krångel för företagen.

De olika individuella vinstandelssystem som verkligen ger de anställda del Mot. 1986/87

i företagets vinst, del i företagens förmögenhetsuppbyggnad och del i Sfi 14

inflytandet, vill socialdemokraterna motarbeta och helst avskaffa.

Ökat enskilt och spritt ägande och sparande

Det dåliga hushållssparande! är ett allvarligt problem i svensk ekonomi.

Enligt regeringens egen prognos i den senaste finansplanen kommer
hushållens sparande i år t. o. m. att vara negativt efter att under lång tid ha
legat på en internationellt sett unikt låg nivå. Det innebär att hushållen tar av
sina sparmedel och lånar för att konsumera.

Förslaget om arbetsgivaravgifter på vinstandelar minskar det bundna
sparandet i de företagsanknutna stiftelserna. Regeringens politik leder
därmed till ett lägre sparande hos hushållen.

Moderata samlingspartiet har i olika sammanhang uttryckt oro över
utvecklingen mot ett alltför dåligt hushållssparande. Vi anser att staten skall
bedriva en aktiv politik för att främja människors sparande så att hushållen
kan ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en
industriarbetare.

Vi vill stimulera till ett ökat enskilt sparande av allt ifrån aktier till
bostäder. Då åstadkoms en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna
i samhället och ett bättre inflytande för enskilda människor. Lägre skatter
innebär att enskilt sparande stimuleras och att nuvarande diskriminering
upphör. Stabila spelregler gör också att sparandet blir tryggare.

Ett brett aktieägande är av särskild betydelse för marknadsekonomins
fortlevnad. Enligt vår mening bör följande åtgärder vidtas för att stimulera
enskilt aktiesparande:

* Uppmuntra och stimulera en fortsatt tillväxt av de företagsanknutna
vinstandelssystemen. En väg kan vara att skattebefria de stiftelser som
förvaltar vinstandelsmedlen. Vidare kan övervägas möjligheten att i viss
utsträckning beskatta vinstandelen som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

* Avskaffa dubbelbeskattningen på aktieutdelningar.

* Förenkla och mildra reavinstreglerna för aktier. I jämförelse med
omvärlden är den svenska aktievinstbeskattningen hög.

* På sikt slopa omsättningsskatten på aktier.

» Sänka värderingen av börsaktier vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen
till 65 % av marknadsvärdet.

Vi har också ställt oss bakom en breddning av det individuella aktieägandet
via aktiefonder, aktiesparfonder och företagsanknutna aktiesparfonder.

Stimulanser till denna typ av sparfonder är väsentliga för att öka aktieägandet
på ett sätt som stärker marknadsekonomin och möjliggör ett reellt
ägarinflytande. Dessa marknadsanpassade fonder bildas fritt av enskilda
människor, företag och organisationer.

De tre borgerliga partierna vill också avskaffa löntagarfonderna och sprida
deras tillgångar till medborgarna. Fondavvecklingen är en viktig åtgärd för
att öka aktiesparandet.

18

Hemställan

Mot. 1986/87
Sfi 14

Åberopande vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:107,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den otillfredsställande propositionsberedningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om betydelsen av ett ökat enskilt sparande,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning
av vinstandelar med den inriktning som angivits i motionen.

Stockholm den 31 mars 1987

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Nils Carls hamre (m)

Rolf Dahlberg (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)
Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)
Per-Olof Strindberg (m)

19