Motion till riksdagen
1986/87 :Sf 106

Margareta Andrén m. fl. (fp)

Förbättrad kompensation vid korttidssjukdom och
vid tillfällig vård av barn (prop. 1986/87:69)

En betydande orättvisa i sjukförsäkringen är den låga kompensationen vid
korta sjukdomsfall för deltidsarbetande med koncentrerad arbetstid. Enligt
nuvarande regler fastställs dagpenningen genom att den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) delas med 365. Därmed missgynnas de försäkrade
som t. ex. arbetar heldag under några dagar i veckan.

Från folkpartiets sida har vi länge hävdat att denna grupp måste få en
bättre sjukpenning. Denna uppfattning har också framförts av en enhällig
riksdag. Under fjolårets riksmöte kunde vi acceptera att våra yrkanden i
detta ämne jämte andra likartade yrkanden avslogs med hänvisning till att
arbete med en reform pågick i regeringskansliet.

Det är därför med stor besvikelse som vi nu nödgas konstatera, att detta
arbete inte har lett fram till någon acceptabel lösning. Det förslag som
regeringen framlägger i propositionen bygger i sina huvuddrag på en
promemoria som utarbetats inom departementet. Denna promemoria har
remissbehandlats. Den kritik som därvid framfördes mot arbetsgruppens
modell var så tungt vägande att det borde ha varit uppenbart för regeringen
att förslaget inte kunde läggas till grund för lagstiftning utan en omfattande
bearbetning. Att proposition nu ändå förelagts riksdagen är olyckligt och
förhalar en rimlig lösning av problemet.

Kritiken går för det första ut på att den föreslagna modellen inte passar den
offentliga sektorn. Härom är arbetsgivarverket, Kommunförbundet och
Landstingsförbundet eniga. De båda senare är kritiska mot att de inte fått
framföra synpunkter under arbetet med förslaget. Samma påpekande görs av
TCO.

En lång rad remissinstanser finner vidare det olyckligt att arbetsgruppen
valt att föreslå införande av timsjukpenning för alla försäkrade i stället för att
söka en mer begränsad lösning som tar sikte på de speciella problemen för
gruppen deltidsarbetande. Genom ett införande av timsjukpenning blir ett
redan komplicerat system än mer komplicerat och oöverskådligt. En ytterst
tung kritik mot förslaget riktas av försäkringsöverdomstolen och samtliga tre
försäkringsrätter.

Försäkringsrätten för Södra Sverige förutser ”betydande tillämpningsproblem,
behov av avsevärda administrativa insatser samt stora försäkringskostnader”.

Försäkringsrätten för Mellansverige anser att den föreslagna ordningen
inte bör genomföras utan ytterligare utredning.

Försäkringsrätten för Norra Sverige anser att systemet i och för sig går att

tillämpa, men tillägger: ”Det förefaller emellertid i vissa delar så komplicerat Mot. 1986/87

och svåröverskådligt - inte bara för de tillämpande myndigheterna utan Sfl06

framför allt för de försäkrade - att försäkringsrätten hyser betänkligheter
mot genomförandet.”

Försäkringsöverdomstolen beskriver den promemoria som utarbetats som
en intressant och principiellt hållen skiss, men anmäler betänkligheter mot
att lägga enbart promemorian till grund för en lagstiftning. Domstolen sätter
för sin del ett frågetecken för den generella lösning som presenterats av
arbetsgruppen och anser att man hellre borde söka en särlösning för den
speciellt berörda gruppen av deltidsarbetande.

För enskilda försäkrade liksom för privata och offentliga arbetsgivare
innebär förslaget ökat krångel och en tyngre uppgiftslämnarbörda. De
försäkrade skall fortlöpande hålla försäkringskassan underrättad om sin
årliga timarbetstid. Flera remissinstanser visar hur ytterst svårt det är att
förutse denna timarbetstid med tanke på de olikartade villkor som råder på
skilda delar av arbetsmarknaden.

De ökade administrationskostnaderna blir betydande. Statskontoret beräknar
på basis av uppgifter från RRV att det under det första året kan
behövas 900 årsarbetare till en kostnad av 150 milj. kr. Under följande år
krävs 100 milj. kr. för att administrera de nya inslagen i sjukförsäkringen.

Inte minst komplicerat är det enligt verket att hantera ersättningen fr. o. m.
insjuknandedagen. RRV uppskattar de ökade administrationskostnaderna
till 150—200 milj. kr. per år. Regeringen stannar i propositionen för att
merkostnaden för försäkringskassorna kommer att bli 117 milj. kr. Det bör
tillfogas, att en betydande belastning uppstår också för försäkringsdomstolarna
och för staten som arbetsgivare.

Avsikten med det föreslagna systemet är att kompensationen skall bli
90 % av arbetsinkomsten. En rad remissinstanser påtalar emellertid att detta
mål inte kommer att nås. I stället uppstår lätt såväl överkompensation som
underkompensation. Belägg härför ges i remissvar från flera försäkringskassor.
Kommunalarbetareförbundet visar att utfallet för medlemmar med olika
turlistevillkor kan komma att variera mellan 62 och 97 %.

I en skrivelse till socialdepartementet (1986-11-27) har Lärarnas riksförbund
framfört att det nya timsystemet kan innebära betydande försämringar
för landets lärare. Detta sammanhänger bl. a. med att lärarna saknar
reglerad arbetstid och att de speciella villkor som gäller för sjukersättning vid
långvarig sjukdom under ferietid rubbas av den timbaserade beräkningsmetoden.

Arbetsgivarverket ger å andra sidan flera exempel på hur det föreslagna
systemet i kombination med gällande kollektivavtal på det statliga området i
stället kan leda till överkompensation. Genom att begära undantag från
arbetsgivarinträde kan anställda med koncentrerad deltid nå kompensationsnivåer
på upp till 150 % av normal arbetslön.

RRV påtalar att semesterlön är SGI-grundande, vilket kan leda till att
anställda får en sjukersättning som överstiger inkomsten. Den totala
kostnaden för sådan överkompensation har av RRV uppskattats till över 500
milj. kr. Problemet skulle enligt RRV kunna lösas genom att semesterlönen
inte tillåts ingå i basen för beräkning av SGI. I propositionen har regeringen
emellertid inte följt detta uppslag.

Ett stort antal remissinstanser påtalar problem som behöver utredas Mot. 1986/87

närmare innan arbetsgruppens förslag kan läggas till grund för lagstiftning. Sfl06

Några sådana frågor har beaktats av regeringen, men flertalet är olösta. Det
gäller bl. a. riksskatteverkets påpekande att förslagets skatterättsliga och
löneexekutiva konsekvenser behöver undersökas innan det kan genomföras.

Vår sammanfattande bedömning är att regeringens förslag är så krångligt
och tekniskt bristfälligt att det inte kan läggas till grund för ett beslut av
riksdagen. En fortsatt beredning är nödvändig där modeller som är enklare
och mer begränsade till den orättvist behandlade gruppen bör undersökas.

På basis av det material som nu föreligger tvivlar vi starkt på att problemet
kan lösas med hjälp av en övergång till en generellt tillämpad timsjukpenning.

Andra lösningar bör därför prövas. Alternativ saknas inte. En möjlighet
som flera remissinstanser rekommenderar vore att ersätta det faktiska
inkomstbortfallet. Härom skriver försäkringsrätten för Norra Sverige: ”Det
enklaste är att, med frigörelse från nu gällande ersättningsregler, lägga den
faktiska inkomstförlusten till grund för ersättningen. Den försäkrade lämnar
i samband med sjukdomsfallet en uppgift om inkomstbortfallet. Alternativt
kan uppgiften avse det antal timmar som han på grund av sjukdom eller vård
av barn avhållit sig från och den timlön han uppbär. Om det erfordas kan
arbetsgivaren lämna uppgifterna.”

En annan möjlighet är att dela den sjukpenninggrundande årsinkomsten
med en längre divisor än 365 för att därmed kunna basera dagsjukpenningen
på det faktiska antalet arbetsdagar. Denna metod förordades i en reservation
till sjukpenningkommitténs betänkande av de socialdemokratiska ledamöterna
samt de ledamöter som företrädde LO, SACO/SR och TCO.

En tredje möjlighet är att, som försäkringsöverdomstolen föreslår, införa
en möjlighet till timsjukpenning för den grupp som nu är missgynnad utan att
rubba regelsystemet för övriga försäkrade.

En fjärde möjlighet är övergång till sjuklön. Vill man snabbt komma till
rätta med problemet torde det dock framför allt vara de tre förstnämnda
lösningarna som bör prövas. Vi förordar att riksdagen hos regeringen begär
fortsatt utredning för att undersöka vilkendera av dessa metoder som ger
mest tillfredsställande resultat.

I det fortsatta arbetet är det också angeläget att finna vägar för en
förbättring av den tillfälliga föräldrapenningen. Vi ställer oss däremot
avvisande till förslaget om införande av sjukersättning redan under insjuknandedagen.
En sådan ersättning bör inte finnas i den allmänna försäkringen.
Om arbetsmarknadens parter vill träffa överenskommelse om att införa
en sådan kompensation avtalsvägen står detta självfallet dem fritt, men det
sker då inom ramen för en helhetsavvägning där visst löneutrymme avsätts
för detta ändamål. Så har också skett på stora delar av arbetsmarknaden.

Regeringsförslaget om införande av sjukpenning redan under insjuknandedagen
torde, ehuru det inte framgår av propositionen, ha föregåtts av
överläggningar mellan LO och SAF. I finansplanen framhåller regeringen att
den höjning av arbetsgivaravgifterna som är nödvändig för att finansiera nu
föreslagna reformer bl. a. på sjukförsäkringsområdet inskränker löneutrymmet
”i motsvarande mån”. Vi uppfattar detta ställningstagande så att

avgiftshöjningen i helhet enligt regeringens mening bör räknas av från Mot. 1986/87
löneökningsutrymmet i nästkommande avtalsrörelse. Sfl06

Tidigare erfarenheter av arbetsgivaravgiftshöjningar förknippade med
likartade uttalanden ger emellertid utrymme för tvivel på om detta antagande
är realistiskt. Av remissvaren från de offentliga arbetsgivarna framgår
också att man inte hyser alltför starka förhoppningar om en fullständig
avräkning. ”Formen för finansieringen av reformen med en generell höjning
av sjukförsäkringsavgiften leder till oacceptabla höjningar av personalkostnader
på landstingssidan”, heter det således i Landstingsförbundets remissvar.

Den av regeringen stipulerade förutsättningen stöter också på motstånd
bland de grupper av löntagare som genom att ge avkall på eget löneutrymme
redan tidigare har förhandlat sig till en sjukersättning redan från insjuknandedagen.
I en kommentar till finansplanens uttalande om avräkning från
löneutrymmet skriver t. ex. TCO-tidningen (1987/1): ”Detta är en fråga som
helt klart hör hemma i avtalsrörelsen där parterna i fria förhandlingar får
göra upp om saken. I finansplanen konstateras att den här inskränkningen av
löneutrymme kan komma att försvåra förutsättningarna för lönerörelsen.

Detta är nog att betrakta som ett s. k. understatement från finansministerns
sida.”

Mot denna bakgrund finns det skäl att befara, att den tågordning som
regeringen har valt kan bli inflationsdrivande. Även detta argument talar
mot det förslag som regeringen nu har framlagt.

Enligt folkpartiets bedömning bör en förbättring av sjukersättningen och
den tillfälliga föräldrapenningen för försäkrade med koncentrerad deltid i
huvudsak kunna genomföras genom omprioriteringar inom sjukförsäkringen.
I vår motion om sjukförsäkringen m. m. framför vi åter ett förslag om
sänkning av kompensationsnivån för de 30 första dagarna från 90 till 80 % av
inkomsten. De resurser som härigenom frigörs bör utnyttjas för att förbättra
villkoren för försäkrade med koncentrerad deltid.

De av regeringen föreslagna förändringarna i sjukförsäkringen är avsedda
att träda i kraft den 1 december 1987. Vi delar regeringens uppfattning att
problemet för de försäkrade med koncentrerad deltid kräver en skyndsam
lösning och reserverar därför i vårt budgetalternativ för 1987/88 en resursram
av samma storleksordning som regeringens för en reform av sjukpenningen
och den tillfälliga föräldrapenningen. Däremot avsätter vi inte medel för ett
införande av sjukersättning redan från första insjuknandedagen. Vissa frågor
kring insjuknandedagen behandlas ytterligare i vår sjukförsäkringsmotion.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om ett nytt och bättre
förslag till lösning av problemet med den orättvisa kompensationen
för försäkrade som arbetar s. k. koncentrerad deltid, i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen.

10

Stockholm den 27 januari 1987

Margareta Andrén (fp)
Kenth Skårvik (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Mot. 1986/87
Sfl06

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Barbro Sandberg (fp)

11