Motion till riksdagen
1986/87: Ju 132

Ingbritt Irhammar och Elving Andersson (c)
Ändring i vapenlagen (1973:1176) (prop.
1986/87:154)

Inledning

I propositionen föreslås att vapenlagen skall utformas så att innehav, införsel
och handel med vissa föremål, som kan användas som vapen i samband
med brott, skall fordra tillstånd från polismyndighet.

Vi anser att propositionens förslag i huvudsak är så avvägt att det bör ligga
till grund för riksdagens beslut.

Av den allmänna motiveringen framgår att vissa generella undantag från
kravet på tillstånd vid innehav skall kunna medges av regeringen. Som exempel
på situationer då tillstånd inte krävs nämns främst användningen av
start- och signalvapen vid idrottstävlingar m. m.

I remissvar från idrottsrörelsen framgår att ett stort antal idrottsföreningar
innehar främst startvapen - men också i vissa fall signalvapen. Det
förekommer även att kommuner innehar sådan utrustning som antingen används
direkt i den kommunala fritidsverksamheten eller lånas ut till idrottsrörelsen.
Vi utgår från att undantaget från kravet på tillstånd att inneha signal-
och startvapen också avses omfatta sådana kommunala innehav. Detta
bör ges regeringen till känna.

Anmälan av innehav av start- och/eller signalvapen

Av propositionen framgår att regleringen om kravet på tillstånd avseende
signal- och startvapen utformats så att lagstiftningen inte får en retroaktiv
verkan. En sådan ordning ansluter också till de övergripande principer om
rättstrygghet m. m. som riksdagen i sitt lagstiftningsarbete skall eftersträva.

Dess värre kommer den föreslagna ordningen att innebära att ett stort
antal anordningar, vilka enkelt kan omändras till funktionsdugliga vapen,
även i framtiden kommer att cirkulera i samhället.

Av remissvaren och propositionen framgår att en lagändring som innebär
krav om tillståndsprövning, även för de start- och signalvapen som nu finns,
skulle medföra ett avsevärt merarbete för tillståndsmyndigheten. Vi delar
denna uppfattning. Samtidigt är det angeläget att pröva alla möjligheter att
på ett smidigt och obyråkratiskt sätt finna en metod som kan användas för
att kartlägga nuvarande förekomst av sådana innehav.

Enligt vår mening bör därför justitieutskottet i sin prövning av proposition
154 överväga möjligheterna att införa en anmälningsplikt för inne

hav av start- och signalvapen. En sådan anmälan kan utgöra underlag för en
enklare registrering av de vapen som nu finns i landet. De som anmäler innehav
bör också automatiskt anses ha fått tillstånd för innehav.

En sådan anmälningsmöjlighet som vi skisserat bör dock tidsbegränsas
förslagsvis så som propositionen föreslår när det gäller avveckling av nuvarande
vapeninnehav inom detaljledet, dvs. längst till den 30 juni 1988.

Utlåning av vapen

I 22 § vapenlagen regleras formerna för utlåning av vapen. Av tredje stycket
punkt d framgår att utlåning som avser startvapen för användning vid
idrottstävling m. m. ska vara tillåtet.

Inom båtsporten används ofta signalvapen som startvapen vid tävlingar.
Signalvapen används i dessa sammanhang också för att uppmärksamma de
tävlande på avbrott i tävlingen eller på faror m. m. Vi utgår från att syftet
med det föreslagna tillägget är att möjliggöra utlåning av de signal- och
startvapen som idrottsrörelsen normalt har behov av att använda i sin verksamhet.

Vapenlagen 22 § tredje stycket punkt d bör därför få följande lydelse:
”utlåningen avser start- eller signalvapen för användning vid idrottstävling
eller idrottsträning.”

Bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter att
vapenlagens bestämmelser skall tillämpas i fråga om vissa
farliga föremål

Till propositionens förslag om ändringar i vapenlagen har fogats en begäran
att riksdagen bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter med innebörden
att vapenlagens bestämmelser även skall omfatta andra farliga föremål.
Skälen för regeringens begäran är dels att ett stort antal föremål används
i brottslig verksamhet som hot eller påtryckning, dels också att nya
föremål ibland kommer in på den svenska marknaden, vilka inte kan betecknas
som vapen i vapenlagens mening men ändå kan användas så att
människor skadas. Exempel på sådana föremål är s. k. kastpinnar eller elpistoler.

Av den allmänna motiveringen på s. 15 framgår dock att ett bemyndigande
inte avses omfatta endast vapen utan också föremål som oavsett användningsområde
inte kan betraktas som vapen i konventionell mening.
Handbojor och s. k. chocklampor nämns som exempel på farliga föremål.
Det är riktigt att sådana föremål använts i brottslig verksamhet. Dess värre
är det inte möjligt att förbjuda alla föremål som kan vara farliga och användas
i brottssammanhang. En vanlig kamerablixt som används fel kan
vara ett farligt föremål liksom för övrigt varje anordning som innebär att
människors rörelseförmåga väsentligt inskränks eller omöjliggörs.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att vapenlagens bestämmelser reserveras
för de föremål som är eller, efter omändring, kan användas som
vapen. Riksdagen bör därför besluta att avgränsa bemyndigandet så att det

Mot. 1986/87

Jul32

klart framgår att vapenlagens bestämmelser skall kunna tillämpas för sådana
farliga föremål som kan användas som vapen.

När det gäller restriktioner av användningen av andra föremål som används
i brottslig verksamhet som kan medföra fara för ett brottsoffer bör
riksdagen besluta att av regeringen begära förslag till särskild reglering. Ett
sådant förslag kan med fördel presenteras riksdagen i anslutning till den aviserade
förnyade översynen av vapenlagen.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförs om undantag för krav på tillstånd i vissa fall,

2. att riksdagen beslutar, med ändring av propositionens förslag i
denna del, att lydelsen av vapenlagen 22 § tredje stycket punkt d
skall vara: ”utlåningen avser start- eller signalvapen för användning
vid idrottstävling eller idrottsträning.”,

3. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna del,
att bemyndiga regeringen att föreskriva att vapenlagens bestämmelser
skall tillämpas i fråga om sådana farliga föremål som kan användas
som vapen,

4. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag till reglering
av användning av sådana farliga föremål som kan användas i
brottslig verksamhet så som i motionen anförs.

Stockholm den 21 maj 1987

Mot. 1986/87

Jul32

Ingbritt Irhammar (c)

Elving Andersson (c)