Motion till riksdagen
1986/87 :Jul24

Ingbritt Irhammar (c)

Ändring i polislagen (1984:387)
(prop. 1986/87:115)

I propositionen föreslås att en enskild polisman själv ska kunna besluta om
husrannsakan för att söka efter efterlysta personer som skall omhändertas.
Husrannsakan får utföras i den efterlystes bostad eller, om synnerliga skäl
talar för att den efterspanade finns hos annan, i dennes bostad.

Husrannsakan är otvetydigt en integritetskränkande åtgärd. I vissa speciella
fall är det trots detta nödvändigt av t. ex. undersökningsskäl att genomföra
husrannsakan. Av polislagen 20 § framgår att beslut om husrannsakan
fattas av polismyndigheten, dvs. av rättsligt väl utbildad personal. Endast i de
fall fara är i dröjsmål ger lagen utrymme för polisman att själv besluta om
husrannsakan i vissa fall. Lagstiftningen gör därmed enligt min mening en
grannlaga avvägning mellan kraven på effektivitet hos de rättsvårdande
myndigheterna och enskilda människors rätt till skydd för den personliga
integriteten.

Av propositionen framgår att ett antal polischefer anser att regleringen
enligt 20 § polislagen vållar praktiska olägenheter, främst i storstadsdistrikten
där antalet efterlysta är stort. Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till
justitiedepartementet framställt önskemål om att polislagen ändras så att
polismans möjligheter att besluta om husrannsakan vidgas. Förslaget har
remissbehandlats. Av den bifogade remissammanställningen framgår att förslaget
rönt ett blandat mottagande. Företrädare för polismyndigheterna har
accepterat förslaget. Flera instanser avstyrker det. Dit hörJO som bl. a. anför
att polislagens nuvarande utformning knappast kan anses ha förorsakat några
svårigheter ur effektivitetssynpunkt. JO anför vidare att den nuvarande utformningen
av polischefstjänstgöringen endast undantagsvis torde medföra
några praktiska svårigheter för polisman att få kontakt med behörig beslutsfattare.

Sveriges advokatsamfund hävdar att frågor rörande enskildas integritet
måste tillmätas den största betydelse och anför att frågor rörande formerna
för ingrepp i den enskildes integritet är av en sådan principiell betydelse att de
bör bli föremål för noggrann utredning. Advokatsamfundet anser också att en
sådan utredning inte får begränsas till att omfatta enbart husrannsakan.

En genomgång av de remissvar som inte motsätter sig förslaget visar att
även de hyser viss tvekan. Dit hör t. ex. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län som anser att lagtexten bör innehålla en formulering av vilken det klart
framgår att endast husrannsakan där ingreppet kan beräknas bli mer begränsat
och där personalinsatsen likaledes är liten bör kunna beslutas av polisman.
I andra fall förordar styrelsen att avgörandet, som hittills, skall åvila

1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr. 123-126

polismyndighet. Även RÅ redovisar farhågor inför förslaget.

Enligt min mening har föredragande statsrådet inte övertygande redovisat
skäl för en utvidgning av polismans rätt att föranstalta om husrannsakan.
Snarare visar remissinstansernas yttranden att betydande frågetecken kvarstår.
Det är heller inte klarlagt att nuvarande lag medför effektivitetsförluster
som polischeferna påstår.

Riksdagen bör mot denna bakgrund inte nu acceptera det presenterade
förslaget till ändring av polislagen 20 §. Riksdagen bör således avslå propositionen
i denna del.

Däremot finns anledning att i ett större sammanhang överväga möjligheterna
att i större utsträckning än i dag ta till vara den enskildes krav på
intregritetsskydd utan att därför försvåra för de rättsvårdande myndigheterna
att fullgöra sina uppgifter. Riksdagen bör därför besluta att av regeringen
begära en utredning i syfte att belysa effekterna av nuvarande lagstiftning vad
avser tvångsingripande och dess effekter för den enskildes integritet.

Hemställan

Mot bakgrund av vad i motionen anförs hemställs

att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna del, att
av regeringen begära förslag till en utredning så som i motionen anförs.

Stockholm den 7 april 1987

Ingbritt Irhammar (c)

Mot. 1986/87
Jul24

4