Motion till riksdagen
1986/87 :Jul21
Lena Öhrsvik (s)
Ändring i brottsbalken m. m. (s. k. kontraktsvård
m. m.) (prop. 1986/87:106)
Det är viktigt att söka vårdalternativ för alla som har missbruksproblem,
således även personer som begått brott och är missbrukare.
Man skall dock inte ha någon överdriven tro på att konstruktionen med
kontrakt och hotet om fängelsestraff i sig leder till lyckade resultat i största
allmänhet.
Den försöksverksamhet som genomförts har varit klart avgränsad till
narkomaner och en särskild vårdapparat fanns till förfogande med inledande
sjukhusvård och påföljande öppenvård med psykologiskt stöd, ordnade
bostadsförhållanden och arbete eller studier.
Det är enligt min mening alldeles för långt att, som föreslås, införa flera
nya grupper och att inte ha en speciell vårdorganisation. Den huvudsakliga
vinsten med försöksverksamheten är, som jag ser det, att grupper som tidigare
inte haft någon kvalificerad vårdkontakt fått sådan och att man trots
kontraktsbrott återkommit till vårdgivaren efter sitt fängelsestraff och sökt
frivillig vård.
Slutsatsen bör då bli att inom kriminalvården i ökad utsträckning ge just
dessa vårdkontakter. Därför accepterar jag olika former av sådana försök
t. o. m. viss form av kontraktsvård. Eftersom detta är en form av tvångsvård
måste förutsättningarna anges tydligt. Avgränsning till enbart missbrukare
och urval med hänsyn till vårdmotivation bör ske och vårdinnehållet bör
preciseras. Ett s. k. kontrakt måste vara ömsesidigt. Man måste veta att
samhället ställer upp med vård av god kvalitet. Därför bör man noga överväga
att från kriminalvårdens sida träffa särskilt avtal med vårdhuvudmännen
om vårdinnehållet och då särskilt uppmärksamma erfarenheterna från
försöksverksamheten.
Löpande uppföljning och utvärdering är av särskild vikt när det gäller
just tvångsvård. Jag förutsätter att så sker.
Jag förutsätter att utskottet utarbetar erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att avgränsa kontraktsvården till enbart
missbrukare, vilka uppvisar särskilt stark vårdmotivation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om ömsesidiga kontrakt och rätten till god vård.
Stockholm den 3 april 1987
Lena Öhrsvik (s)