Motion till riksdagen
1986/87:Jul 19

Anita Johansson m. fl. (s)

Ändring i brottsbalken m. m. (s. k. kontraktsvård
m. m.) (prop. 1986/87:106)

Propositionen om s. k. kontraktsvård m. m. är ett viktigt kriminalpolitiskt
förslag. Av särskild betydelse är att det syftar till att göra det möjligt att
använda kontraktsvård som en variant av kriminalvård i frihet och som ett
alternativ till fängelsestraff.

Det finns emellertid vissa invändningar att göra mot propositionen. På s.
26 sägs att det mest effektiva sättet att genomföra den föreslagna ordningen
skulle vara att ett åläggande för den dömde att hjälpa till med att ställa till
rätta på ett eller annat sätt kopplas samman med reglerna om åtalsunderlåtelse.
Helst i förening med en befogenhet för polisen att omedelbart efter
gärningen eller dess upptäckt initiera arbete av sådant slag.

I regeringens skrivelse om vålds- och egendomsbrott 1986/87:21 sägs att
ungdomar som grips för brott skall kunna anmodas av polisen att genast på
platsen vidta åtgärder som begränsar den skada som vållats. Med det skall
man kunna premieras med åtalsunderlåtelse. För många kan detta inte
uppfattas på annat sätt än att det går att köpa sig fri. Även oskyldiga skulle
säkert begagna sig av den utvägen bara för att slippa obehaget med den
rättsliga proceduren. Det blir säkert svårt att upprätthålla rättssäkerheten
med dessa omedelbara ställningstaganden ute på fältet. Vi är därför av den
uppfattningen att det vore en stor fara för rättssäkerheten.

Som framgår av propositionen utreds dessa frågor för närvarande i justitiedepartementet
och avsikten är den att ett förslag i ämnet inom kort skall
kunna remitteras i form av en departementspromemoria.

På s. 27 i propositionen är man också inne på samma sak och har där
t. o. m. utvidgat området på ett anmärkningsvärt sätt.

Det sägs där: ”Bl. a. med hänsyn till att det självfallet mycket ofta förhåller
sig så att den tilltalade saknar kompetens att utföra ett arbete som specifikt
tar sikte på att avhjälpa just de skador som har vållats genom brottet och
att dessa vid domstillfället redan kan vara avhjälpta måste föreskriften också
kunna inriktas på annat arbete för målsägandens räkning som i belysning
av brottets och skadans art framstår som lämpligt.”

Förslaget i denna del kan inte godtas. Det betyder att vi anser att förslaget
såvitt gäller brottsbalken 27 kap. 5 § andra stycket bör utgå. I vart fall bör
förslaget inte genomföras i detta sammanhang och om så sker bör det ytterligare
bearbetas så att här kritiserade brister inte föreligger.

I lagrådets yttrande framgår att det varit en bestämd fördel om detta
ämne hade tagits upp i sin helhet i ett sammanhang, dvs. först efter det att
promemorieförslaget om åtalsunderlåtelse i berört hänseende förelåg.

Vad gäller själva förslaget om kontraktsvård skiljer sig propositionen
från tidigare förslag. I tidigare utredningsförslag hade man tänkt sig att
domstolen endast i vissa allvarliga fall skulle uttala sig om längden av det
fängelsestraff som skulle ha utdömts om fängelse i stället skulle ha valts som
påföljd. 1 propositionen görs inte en sådan begränsning. I alla fall där det
bestäms om kontraktsvård skall i domslutet anges hur långt fängelsestraff
som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Vi anser
att detta är en skärpning som inte är rimlig och inte heller nödvändig.

En annan skärpning i förhållande till utredningsförslaget är också, att,
om den dömde missköter kontraktet, skall han eller hon inte som i andra
skyddstillsynsfall endast vara under kontroll av skyddskonsulenten utan
vårdmyndigheten eller institutionen är skyldig att underrätta såväl skyddskonsulent
som åklagare. Vi kan inte finna att det finns ett tillräckligt motiv
för att åklagaren skall underrättas. De åtgärder som vidtas i vanliga skyddstillsynsfall
är tillräckliga.

I propositionen anges att målsägarens samtycke har gjorts till en uttrycklig
förutsättning för att en föreskrift skall få meddelas. Därefter anges:
”Självfallet bör i regel en föreskrift om arbetsskyldighet meddelas endast
under förutsättning att även den dömde är införstådd med detta. Någon
uttrycklig regel om detta har dock ej meddelats.” I princip kommer väl den
dömde inte att vara införstådd med arbetet. Däremot kan det ju hända att
han eller hon anser sig pressad av hela situationen att gå med på detta. Vi
anser emellertid att det inte är värdigt domstolar eller andra rättsvårdande
myndigheter att godta sådana här arrangemang.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om de begränsningar som angetts i motionen
beträffande föreskrift att avhjälpa skador m. m. samt om föreskrift
endast i allvarliga fall och om skyldighet att endast underrätta
skyddskonsulent men icke åklagare då den dömde missköter kontraktet,

2. att riksdagen beslutar att ikraftträdandet av förslaget såvitt avser
lag om ändring i brottsbalken 27 kap. 5 § andra stycket i vart fall
inte får ske förrän det i propositionen aviserade förslaget rörande
åtalseftergift föreligger riksdagen för behandling.

Stockholm den 3 april 1987
Anita Johansson (s)

Mot. 1986/87
Jul 19

Iris Mårtensson (s)

Torgny Larsson (s)