Motion till riksdagen
1986/87 :Jul 17

Karin Ahrland m. fl. (fp)

Ändring i brottsbalken m. m. (s. k. kontraktsvård
m. m.) (prop. 1986/87:106)

I propositionen behandlas skilda alternativ till det nuvarande påföljdssystemet,
däribland samhällstjänst och kontraktsvård, alternativ som folkpartiet
under flera år har förordat.

Samhällstjänst

Regeringen avstår från att föreslå ett införande av samhällstjänst som en
självständig påföljd. Som ett alternativ till samhällstjänsten förordar propositionen
i stället att den som döms till villkorlig dom eller skyddstillsyn
skall kunna åläggas att utföra visst arbete för att avhjälpa den skada som har
orsakats genom brottet.

Vi har inget att invända mot att domstol skall kunna ålägga en person
som blir dömd för brott att avhjälpa skadan. En ordning av det slag som
föreslås kan vara ett intressant alternativ för framför allt yngre lagöverträdare
som i dag erhåller åtalsunderlåtelse för t. ex. skadegörelse.

Däremot anser vi, såsom vi har framfört vid flera tidigare tillfällen, att
samhällstjänst skall införas som en påföljd. Vi konstaterar att regeringens
förklaring till varför man motsätter sig detta blir alltmer tunn: ”frågan
avskrivs dock inte helt utan kan tas upp till ny prövning om försöken i
Danmark och Norge ger anledning till det”. Erfarenheterna av samhällstjänst
i dessa bägge länder är emellertid redan så goda att detta i sig motiverar
att denna påföljd också införs i Sverige.

Vi har i en motion till detta riksmöte om vardagsbrotten (mot. 1986/
87:Ju403 yrkande 9) yrkat att samhällstjänst skall införas på försök, i första
hand för ungdomar under 21 år. Vi hänvisar till denna motion.

Kontraktsvård

Folkpartiet har länge krävt att en ordning med kontraktsvård skall införas
inom ramen för ett villkorligt fängelsestraff. Från denna utgångspunkt hälsar
vi regeringens förslag med tillfredsställelse. Vi beklagar emellertid att
regeringen har valt en modell för kontraktsvård som vi inte kan acceptera.
Vi kommer därför i det följande att yrka att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att presentera ett förslag till ny utformning av ett system med
kontraktsvård.

Kontraktsvården syftar enkelt uttryckt till att få vissa kriminella att avstå
från att begå brott genom att bota dem från deras drogberoende. Det finns

en grupp kriminella som ständigt återfaller i brott vilka är direkt orsakade
av deras drogmissbruk. Man kan på goda grunder anta att många av dessa
skulle kunna avhålla sig från brott om de bleve fria från sitt missbruk. Man
kan också anta att möjligheten att få fängelsestraffet villkorat till förmån
för en behandling mot deras drogproblem skulle motivera dem att i större
utsträckning än i dag genomgå sådan vård. Att kunna bryta ett kriminellt
beteende genom att göra någon drogfri vore för såväl den enskilde som
samhället av så stort värde att detta motiverar att man inför en ordning med
kontraktsvård.

Vi beklagar mot denna bakgrund att regeringen när den nu äntligen lägger
ett förslag om kontraktsvård har valt en konstruktion som innebär en
utvidgning av påföljden skyddstillsyn. Därmed går regeringen mot det förslag
som frivårdskommittén presenterade och den eniga remissopinion som
stödde detta.

Kommitténs förslag innebar att kontraktsvård skall införas som en ny
påföljd, villkorligt fängelse. 1 propositionen redovisas de fördelar som
kommittén ansåg att en sådan konstruktion innebär (s. 37—38).

Det är huvudsakligen tre skäl som motiverar kommittén att föreslå att
kontraktsvård skall införas som villkorligt fängelse.

Det första är att påföljdens allmänpreventiva effekt stärks till följd av det
konkreta straffhot som vilar över lagöverträdaren.

För det andra anser kommittén att den som bryter sitt vårdkontrakt och
därmed skall avtjäna sitt fängelsestraff inte skall få avräkna något av fängelsestraffet
mot den vårdtid som har förflutit.

För det tredje menar kommittén att kontraktsvården på ett snabbt och
enkelt sätt skall kunna omvandlas till ovillkorligt fängelse. Någon prövning
av åklagare eller domstol innan verkställigheten inleds behövs därmed inte.

Dessa motiv utgör enligt vår uppfattning den riktiga utgångspunkten för
hur kontraktsvården skall utformas.

Det är angeläget att kontraktsvården inte uppfattas som en genväg förbi
fängelsestraffet. Detta gäller särskilt sådana brott där det av allmänpreventiva
skäl är angeläget att behålla en koppling mellan brott och straff, främst
våldsbrott och rattfylleri. Det vårdprogram som den dömde förbinder sig
att ingå skall ha den bestämda och konsekventa ambitionen att vederbörande
skall bli av med sitt drogberoende. Detta innebär att behandlingstiden i
allmänhet kommer att behöva omfatta en betydligt längre tid än vad det
villkorliga fängelsestraffet innebär. Samtidigt som vi anser att detta är en
nödvändig förutsättning för att kontraktsvården skall bli meningsfull inser
vi att de hårda krav som kontraktsvården kommer att innebära gör att
många med drogberoende kommer att välja att i stället avtjäna fängelsestraffet.

För att straffhotet skall bli verkningsfullt delar vi kommitténs bedömning
att misskötsel mot den uppgjorda behandlingsplanen skall leda till att det
villkorliga fängelsestraffet omedelbart verkställs. Någon avräkning av den
tid som behandlingen fungerade bör då heller inte förekomma.

För att kontraktsvården skall kunna fylla sin funktion krävs det att de
sociala myndigheterna och kriminalvården förmår att ge den dömde en
adekvat vård. Det är inte säkert att detta inledningsvis alltid kommer att

Mot. 1986/87

Jul 17

6

fungera tillfredsställande. Det kan komma att krävas såväl utökade vårdresurser
som nya former av behandlingsprogram. Självfallet kommer det också
att bli många besvikelser i form av brutna vårdkontrakt.

En meningsfull och välfungerande kontraktsvård kommer vidare att kräva
ett omfattande förberedelsearbete från sociala myndigheter, åklagare
och domstol. Redan när en person döms till kontraktsvård måste domstolen
veta att en behandlingsplan finns uppgjord, och att det finns plats för den
dömde på behandlingshem eller liknande. Under behandlingstiden måste
slutligen en kontinuerlig uppföljning ske för att ge den dömde erforderligt
stöd eller för att kunna besluta om behandlingens upphörande och verkställighet
av fängelsestraffet.

Riksdagen bör med avslag på propositionen i den del som gäller förslaget
till kontraktsvård begära att regeringen återkommer med ett nytt förslag
som innebär att kontraktsvård införs som en ny påföljd, villkorligt fängelse
i enlighet med vad frivårdskommittén föreslog och vad vi ovan anfört.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen vad gäller
förslaget till kontraktsvård och därmed sammanhängande förslag till
lagändringar hos regeringen begära ett nytt förslag som innebär att
kontraktsvård införs som en ny påföljd, villkorligt fängelse i enlighet
med vad i motionen anförts.

Stockholm den 3 april 1987
Karin Ahrland (fp)

Bengt Rosén (fp) Lars Sundin (fp)

Hans Petersson (fp)
i Röstånga

Mot. 1986/87

Jul 17

7