Motion till riksdagen
1986/87:JullO

Per-Olof Strindberg m. fl. (m)

En överenskommelse mellan Sverige och Tyska
Demokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i
brottmål (prop. 1986/87:96)

Mot.

1986/87: Jul 10

I proposition föreslås att riksdagen godkänner en mellan Sverige och Tyska
Demokratiska Republiken (DDR) träffad överenskommelse om inbördes
rättshjälp i brottmål.

Överenskommelsen är i allt väsentligt utformad i överensstämmelse med
de åtaganden som Sverige har gjort gentemot andra stater genom anslutning
till 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Vi har
mot den bakgrunden inte någon erinran mot avtalets utformning i sig. Det är
dock väsentligt att notera att de skyldigheter Sverige åtagit sig att uppfylla
enligt rättshjälpskonventionen gäller i förhållande till stater som kan godtas
från demokratisk synpunkt. I just detta hänseende kan det lämpliga i en
överenskommelse med DDR ifrågasättas. DDR är inte en rättsstat i den
mening vi lägger i begreppet. Enskildas fri- och rättigheter är starkt
inskränkta. Öppen politisk opposition och fria massmedia tillåts t. ex. inte.
Hårda restriktioner gäller beträffande rätten för medborgarna att lämna det
egna landet. Det är väl känt att personer som saknat erforderlig tillstånd,
men likväl velat överskrida gränsen skjutits till döds. Kritiker av rådande
system drabbas av skilda sanktioner, bl. a. av rent straffrättslig natur.

Enligt artikel nio i överenskommelsen kan en framställning om rättshjälp
vägras bl. a. om fråga är om en gärning som enligt den anmodade statens
lagstiftning inte är straffbar. Denna bestämmelse kan tyckas utgöra en spärr
mot att svenskt rättsväsende på något sätt engageras i åtgärder mot någon
som har begått ett politiskt brott enligt vårt betraktelsesätt.

Mot bakgrund av DDR:s politiska system kan dock med fog tvivel råda om
artikel nio erbjuder tillräckligt skydd. Det kan inte uteslutas att DDR - med
sin för våra förhållanden främmande syn på individens rättigheter och starka
betoning av statsnyttan - till svenska myndigheter uppger att aktuell person
begått ett brott som även utgör ett brott enligt svensk lagstiftning. I själva
verket kan dock i ett sådant fall fråga vara om åtgärder mot en politiskt
obekväm person som befinner sig i Sverige. I detta läge skulle Sverige dock
enligt överenskommelsen vara tvingad att exempelvis söka delge personen
vissa handlingar, dvs. röja hans vistelseort i Sverige. Detta skulle kunna
öppna vägen för olika trakasserier mot denna person från DDR:s sida.
Sverige är vidare enligt överenskommelsen förpliktad att delge DDR
uppgifter ur straffregistret. Sådana uppgifter är självfallet mycket känsliga.
Uppgifterna skulle på ett för Sverige oacceptabelt sätt kunna utnyttjas mot
en person.

1 Riksdagen 1986187.3 sami. Nr Jul 10

Det ovan anförda visar att Sverige på ett olyckligt sätt kan komma att bli
delaktigt i ett politiskt förtryck riktade mot enskilda.

Till detta kommer den rent principiella aspekten att en överenskommelse
mellan Sverige och DDR i frågor av denna natur förmedlar intrycket av att
DDR skulle ha ett från svensk synpunkt acceptabelt politiskt och rättsligt
system.

Med hänvisning till vad ovan anförts menar vi att överenskommelsen inte
bör godtas av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen avslår propositionen.

Stockholm den 1 april 1987

Per-Olof Strindberg (m)
Björn Körlof (m)

Nic Grönvall (m)

Ewy Möller (m)

Håkan Stjernlöf (m)
Hugo Hegeland (m)
Göran Eriksson (m)

Allan Ekström (m)
Sven Munke (m)
Arne Svensson (m)
Jerry Martinger (m)
Margareta Gard (m)
Mona Saint Cyr (m)

Mot. 1986/87
JullO

gotab Stockholm 1987 12751