Motion till riksdagen

1986/87 :Jul07

Björn Körlof m. fl. (m)

Ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott, m. m. (prop. 1986/87:81)

I proposition 1986/87:81 föreslås bl. a. att lagen om straff för vissa trafikbrott
m. m. skall ändras så att ett fordon som har använts vid brott enligt trafikbrottslagen
skall få förklaras förverkat, när det är uppenbart att detta behövs
för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkandet inte är oskäligt.

Förslaget om att fordonet i vissa fall skall få förklaras förverkat ingick även i
proposition 1984/85:21 om trafiknykterhetsbrotten. Denna proposition innehöll
även förslag om att även böter, i stället för fängelse, skulle tillämpas i
större utsträckning än tidigare vid rattfylleribrottslighet. Detta förslag rönte
så stark kritik att propositionen drogs tillbaka och detta förslag finns glädjande
nog inte med i den nu lagda propositionen.

Det är ett erkänt problem att finna adekvata påföljdsformer för notoriska
återfallsförbrytare, främst vad avser olovlig körning och rattfylleri, inom
trafikbrottsområdet och flera gånger har i den allmänna debatten ventilerats
möjligheterna att rikta åtgärderna mot brottsredskapen, dvs. fordonen, så att
brotten därigenom förhindras.

Invändningarna mot en sådan ordning har varit många. Den främsta invändningen,
som är av principiell natur, är att förverkandeinstitutet inte skall
användas i bestraffande syfte. Förverkande kan vara en särskild rättsverkan
av brott men inte en påföljd i sig för brottet. Såsom lagrådet yttrade över
lagförslagen i proposition 1984/85:21 kan man inte bortse ifrån att ett beslut
om förverkande - vilket kan bli mycket kännbart för gärningsmannen - enligt
allmänna principer bör beaktas vid bestämmande av påföljd för brottet.
Härigenom kan förverkande i betydande grad komma att ersätta de gängse
påföljderna på ett sätt som egentligen står i strid med legalitetsprinciperna i
straffrätten.

Härtill kommer att riskerna inte är försumbara för att förverkande enligt
propositionens förslag kan komma att drabba slumpmässigt och ekonomiskt
mycket ojämnt, även med de betydande begränsningar som är inlagda i
propositionsförslaget. Risker finns också för att ett inslag av kollektiv bestraffning
inte går att undvika även om oskälighetsrekvisitet synes sätta vissa
hinder härför.

Remissinstanserna har i yttrande över det tidigare lagförslaget varit mycket
delade eller tveksamma. Vi vill här särskilt understryka vad fängelsestraffkommittén,
Sveriges domareförbund och Föreningen Sveriges statsåklagare
anfört om att användningsområdet för den föreslagna regeln i praktiken
kommer att bli ytterligt begränsat. Vi instämmer häri och vill understryka att

en så principiellt vittgående regel inte rimligen bör sättas i kraft mot en så
ytterligt begränsad grupp lagöverträdare.

Enligt vår mening hade det varit mer motiverat att lösa påföljdsproblemen
för dessa notoriska och farliga trafikbrottslingar genom att söka sig fram efter
linjen med successiva straffskärpningar vid återfall och häri ingående möjligheter
till frihetsberövande påföljder. Det synes enligt gällande principer för
straffrätten vara mer adekvat att beröva den notoriske återfallsförbrytaren
mot trafikbrottslagen friheten än att förverka fordonet. Mycket talar dessutom
för att den kategori den föreslagna regeln siktar på icke kommer att
avhållas från fortsatt brottslighet av olika slag enbart genom fordonets förverkande.

Regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga i samband med
avlämnande av proposition i anledning av fängelsestraffkommitténs betänkande.

Hemställan

Mot bakgrund av vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:81 såvitt avser den särskilda
regeln om förverkande av fordon vid trafikbrott,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om straffskärpande
påföljder vid upprepade återfall i trafikbrott i enlighet med vad i
motionen anförs.

Stockholm den 4 mars 1987

Björn Körlof (m)

Nic Grönvall (m) Per-Olof Strindberg (m)

Mot. 1986/87
Jul07

9