Motion till riksdagen
1986/87: Ju 104

Karin Ahrland m. fl. (fp)

Ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott, m. m. (prop. 1986/87:81)

Det finns ett litet antal lagöverträdare i vårt land som vid upprepade tillfällen
begår brott genom att köra bil i berusat tillstånd och/eller utan att inneha
körkort. Dessa personer döms regelmässigt till fängelsestraff, i allmänhet en
till tre månader, men detta har inte till effekt att de avstår från att begå nya
trafikbrott. Det är mot denna bakgrund naturligt att lagstiftaren försöker
finna alternativa vägar för att få dessa notoriska lagöverträdare att sluta köra
bil.

I propositionen föreslås nu att det, under visa speciella omständigheter,
skall ges möjlighet för domstol att besluta att en bil som använts i trafikbrott
skall förverkas. Föredragande statsrådet aviserar vidare att regeringen inom
kort ämnar presentera en proposition som innebär att en domstol som alternativ
till fängelse vid rattfylleri skall kunna döma alkoholmissbrukare till
kontraktsvård.

Folkpartiet har alltid kraftfullt markerat att samhället måste se allvarligt på
trafiknykterhetsbrotten. Att dricka alkohol i samband med bilkörning tyder
på ett hänsynslöst beteende mot andra människor vilket med kraft måste
beivras. Det var denna uppfattning som ledde oss till att ta avstånd från det
förslag som regeringen presenterade 1984 och som innebar att böter skulle
användas i större utsträckning som alternativ till fängelse vid trafikbrott.
Regeringen valde också att dra tillbaka detta förslag och vi noterar med
tillfredsställelse att föredragande statsrådet i den nu föreliggande propositionen
anmäler att regeringen inte ämnar återkomma med någon proposition
med detta innehåll.

Den nyss nämnda propositionen från 1984 innehöll också förslag till en
möjlighet att förverka bilar. Denna del av propositionen accepterade folkpartiet
och det gör vi också när förslaget nu återkommer. Vi anser att det finns
anledning att pröva om möjligheten att förverka fordon kan innebära att de
upprepade överträdelserna mot trafikbrottslagen kan bringas att minska. Det
faktum att ett antal fordon, om än begränsat, kan beslagtas från de mest
notoriska trafikbrottslingarna innebär att de praktiska möjligheterna att begå
nya brott begränsas. Men väl så viktigt är att lagstiftaren visar att man inte är
beredd att acceptera att stå utan verkningsfulla medel att bekämpa denna
form av brottslighet. Detta är väsentligt såväl av allmänpreventiva skäl som
med hänsyn till allmänhetens tilltro till samhällets möjligheter och vilja att
bekämpa brott.

Den föreslagna utformningen av lagen är emellertid inte utan invändningar

och det är därför angeläget att noga följa hur den kommer att tillämpas.
Särskilt gäller detta ett av de kriterier som gör att lagen inte skall tillämpas
trots att de yttre förutsättningarna för detta föreligger, hänsynen till fordonets
värde. Även om det måste finnas proportion mellan brottet och ”straffet”,
förverkandet, kan det var stötande för den allmänna rättskänslan att den
praktiska konsekvensen kan visa sig bli att en lagöverträdare med dyrbart
fordon kan undvika att få detta förverkat medan det omvända förhållandet
gäller om brottet i stället är begånget med en gammal sliten bil.

Det kan vidare visa sig att de begränsningar som har gjorts i lagens
tillämpningsområde, vilka är nödvändiga av rättssäkerhetsskäl, de facto
kommer att innebära att lagen inte blir praktiskt tillämpbar. Detta bör då leda
till att lagstiftaren överväger om förverkandemöjligheten bör upphöra eller
om det finns möjligheter att skärpa förutsättningarna då den skall tillämpas.

En utvärdering av hur möjligheten att förverka fordon har utnyttjats bör
därför påbörjas senast två år efter lagens ikraftträdande.

Hemställan

Med anledning av vad vi ovan har framfört hemställer vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad vi i motionen anfört angående en utvärdering av den föreslagna
möjligheten att förverka fordon.

Stockholm den 3 mars 1987

Karin Ahrland (fp)

Bengt Rosén (fp) Lars Sundin (fp)

Hans Petersson (fp)
i Röstånga

Mot. 1986/87
Jul04

4