Motion till riksdagen

1986/87:Jul02

Allan Ekström (m)

Förverkande m. m. (prop. 1986/87:6)

Mot.

1986/87

Jul02

I propositionen föreslås bl. a. införande av en särskild förverkanderegel i
lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.

Automatspellagen, som är att anse som ett komplement till lotterilagen,
omfattar spel på mekaniska eller elektroniska spelautomater som icke ger
vinst i form av pengar eller varor. För att anordna sådana spel i förvärvssyfte
krävs tillstånd av socialnämnden.

Lagen stiftades för att komma till rätta med de olämpliga ungdomsmiljöer
som uppkom i de spelhallar där spel på s. k. flipperspel och liknande
automatspel bedrevs (prop. s. 29). Förutom i spelhallar förekom sådana
apparater i restauranger, barserveringar, caféer, varuhus, tobaksaffärer och
bensinstationer.

Automatspellagen innehåller - till skillnad från lotterilagen - icke någon
förverkandebestämmelse. Frågan om införande av sådan bestämmelse
dryftades dock vid lagens tillblivelse men tanken avvisades med motiveringen
att spelutrustningen i allmänhet ej ägdes av den som anordnade spelet och
att intäktsfrågan var ordnad på olika sätt (prop. s. 31).

Det nu framlagda förslaget gör det naturligt att fråga sig om lagen över
huvud taget bör bestå. Det bör ju vara en oavlåtlig strävan att avskaffa
sådana inskränkningar i den enskildes frihet som icke längre framstår som
oundgängligen nödvändiga. Rättsväsendets resurser bör i största möjliga
utsträckning inriktas på att bekämpa ”riktiga” brott. I propositionen finns
för övrigt i ett annat sammanhang ett exempel på avskaffande av ett förbud
som departementschefen anser vara förlegat (deltagaransvaret vid dobbleri).

Hur har automatspellagen fungerat i verkligheten - det bör vara en
naturlig utgångspunkt vid prövningen av huruvida lagen bör bestå eller ej.

Enligt socialnämnden i Stockholms stad (prop. s. 124) har lagen icke
fungerat på ett tillfredsställande sätt. Lagen har nämligen inte förhindrat
uppkomsten av nya olämpliga ungdomsmiljöer av typen spelhallar. Ej heller
har lagen enligt socialnämnden, annat än i undantagsfall, kunnat användas
för ingrepp mot destruktiva miljöer där ungdomar vistas. Det åvilar
socialförvaltningen att bevisa att uppkomsten av sådana miljöer är en följd av
automatspel. Det har vidare visat sig svårt att definiera vad som menas med
automatspel beroende på den snabba tekniska utvecklingen inom detta
område.

Uppgifter från andra remissorgan bekräftar med all önskvärd tydlighet vad
socialnämnden sålunda anfört. Det framgår även att lagen lämnat alltför

stort utrymme, spelrum, för ”allmänt tyckande från socialnämndens sida” 1

(prop. s. 125).

1 Riksdagen 1986/87.3 sami. NrJulOl

Slutsatsen kan därför ej bli annan än att lagen icke fungerat på det sätt
riksdagen föreställde sig då lagen stiftades varjämte lagen gett upphov till ett
betydande mått av rättsosäkerhet.

De uppenbara och från rättssäkerhetssynpunkt betänkliga brister som
sålunda vidlåder automatspellagen kan ej antas bli avhjälpta av den
föreslagna sanktionsbestämmelsen, som för övrigt avstyrkts av bl. a. hovrätten
för Västra Sverige.

Med hänsyn till det anförda och då olämpliga ungdomsmiljöer kan
åtkommas genom den allmänna ordningsstadgan, i förekommande fall
genom en utvidgning av stadgans 12 §, bör riksdagen avskaffa automatspellagen.

Hemställan

Jag hemställer följaktligen

att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1982:636) om anordnande
av visst automatspel.

Stockholm den 21 oktober 1986
Allan Ekström (m)

Mot. 1986/87
Jul02

gotab Stockholm 1986 11618