Motion till riksdagen
1986/87 :Ub68

Marianne Andersson och Gunilla André (c)
Forskning (prop. 1986/87:80)

Kvinnoforskning har viktigt teoretiskt nytänkande att tillföra de flesta discipliner.
Att ställa den enkla frågan ”Vern är människan?” och ta hänsyn till
vilket kön man tillskriver människan man studerar kan ge nya svar på
gamla frågor inom historia, språkforskning, ekonomi, psykologi, antropologi
m. fl. discipliner. Männens värld ser fortfarande annorlunda ut än
kvinnornas. Män prioriterar, agerar annorlunda. Detta måste göras medvetet
för den som forskar och forskningen måste ta hänsyn till detta. Om
kvinnors arbetslivsmönster t. ex. integreras i beskrivningen av Sveriges ekonomiska
liv måste den nu gällande beskrivningen ändras. Därigenom får vi
mer kunskap och en riktigare bild av världen.

Förutsättningen för fler kvinnor i forskning och vetenskap är att områden
av relevans för kvinnors liv och av intresse för kvinnor får utrymme i
den forskning som bedrivs vid institutionerna. Om detta inte sker måste det
finnas någon annan miljö, som kan kompensera för denna brist. En miljö
som ger stöd till personer och ger möjlighet till vetenskapligt utbyte kring
speciella forskningsfrågor. Det är helt nödvändigt att stärka de enheter som
nu Finns för kvinnliga forskare och kvinnoforskning. Där finns kompetens
och ambition att ta på sig den här viktiga rollen, men man arbetar nu under
pressade ekonomiska förhållanden. Där bedrivs både forskning och undervisning
och dessutom ett omfattande arbete med forskningsinformation
och kontakter mellan forskare och mellan forskare och samhälle. Att i det
läget föreslå 500 000 kr. att fördelas mellan sju enheter och Kvinnovetenskaplig
tidskrift kan knappast uppfattas som en allvarligt menad förstärkning.

Det är glädjande att utbildningsministern är positiv till utökat internationellt
samarbete när det gäller kvinnoforskning. Emellertid kan den föreslagna
formen för detta samarbete ifrågasättas i dagsläget. Med tanke på att
den inhemska forskningen har svårt att hävda sig, inte för att den är mindre
bra utan av andra skäl, är en gästprofessur för 600 000 kr/år inte det som är
mest angeläget. Gästprofessorer inbjuds redan nu med hjälp av Svenska
institutet och andra liknande organ. De är ett viktigt tillskott till den skara
inhemska kvinnoforskare som vi har. Alltför många svenska kvinnoforskare
hankar sig i dag fram på egna anslag, utan att veta år från år om de har en
anställning och utan möjlighet att komma in på tjänster på sina egna institutioner.
Ofta är det för att deras forskning inte anses vara inom det centrala
området sett utifrån den dominerande mansgruppens perspektiv. Kvinnoforskning
marginaliseras ofta på ämnesinstitutionerna och måste därför få

I * Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Ub 67- 74

egna miljöer att utvecklas i. Det är långt ifrån så att institutionerna i allmän- Mot. 1986/87

het betraktar tjänster och forskare som ägnar sig åt kvinnoforskning som ett Ub68

välkommet tillskott till befintliga resurser. För att ge kvinnoforskningen en
möjlighet att överleva och utvecklas i en positiv miljö måste Forum/Centrum
för kvinnliga forskare och kvinnoforskning få en adekvat medelstilldelning.
Det är värt att understryka ännu en gång att dessa miljöer synliggör
kvinnoforskningen och kan kompensera enskilda forskare för den brist på
intresse som de upplever på sina heminstitutioner. Vi föreslår därför att
ytterligare 500 000 kr. anslås till Forum/Centrum för kvinnliga forskare
och kvinnoforskning samt att de 600 000 som gäller en utländsk kvinnlig
gästprofessor också förs över till detta anslag.

För att ytterligare markera viljan att fastare etablera kvinno- och jämställdhetsforskning
och stärka de kvinnliga forskarnas ställning bör studier
göras av intresset för kvinno- och jämställdhetsforskning vid universitet
och högskolor. Det gäller dels vilka möjligheter institutionerna har att tillgodose
krav på handledning, dels den undervisning som behandlar kvinnoperspektiv
och vilken effekt Lärartjänstreformen (LÄTU) har haft på
kvinnliga högskolelektorers möjlighet till forskning. Forskningsmeriterna
är ju det som i huvudsak ligger till grund för professurtjänster. 1 jämställda
Sverige är ju fortfarande endast ca 5 % av professorerna av kvinnligt kön.

Undersökningar visar att kvinnor och män ser på moralfrågor på olika
sätt. Båda har moraliska värderingar som bygger på att inte skada andra.

Men män ser på moral ur rättighetssynpunkt, kvinnor däremot ur ansvarssynpunkt.

Det står helt klart att om båda dessa teman ges utrymme, så har en större
bild av verkligheten kommit med. Vi får veta mer om människors sätt att
tänka om problem och detta kan ge vägledning för ett visst handlande.

De forskare som inte ser att kvinnogruppen i gemen systematiskt hamnar
på andra plats är helt enkelt omedvetna om djupet och omfånget i den
nedvärdering av kvinnor som egentligen bara har en plats i världen, dvs.
hemmet; att mannen är den överlägsne i alla sammanhang, den som vet
bäst, den som måste ta ansvaret och fatta besluten. Om kvinnor avviker från
den manliga normen betraktas de också som ”avvikare” och kan alltid
avfärdas med hänvisning till sina brister.

Om kvinnor alltid karakteriseras som sämre på de områden som räknas
"på riktigt” är det inte att förvåna sig över att även s. k. objektiva forskningsmetoder
visar att kvinnor i regel inte kan mäta sig med män. Att tänka
tanken att forskarsamhället omfattar en grundläggande felsyn är så svindlande
att få törs snudda vid den.

Utifrån vad som sagts ovan anser vi att det är oerhört viktigt att kvinnors
synpunkter och erfarenheter kommer till uttryck i den procedur genom
vilken vetenskapliga tjänster tillsätts. Därför måste det alltid i tjänsteförslagsnämnder
och andra organ finnas kvinnlig representation. En föreskrift
om detta bör tas in i högskoleförordningen. Andelen kvinnor i forskningsrådsnämnder
och forskningsråd bör ökas. Detta bör ges regeringen till känna.

4

Hemställan Mot. 1986/87

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi Ub68

att riksdagen beslutar att anvisa ett i förhållande till propositionen
med 1 100 000 förhöjt belopp till Forum/Centrum för kvinnoforskning
och kvinnliga forskare varav 600 000 tas från den föreslagna
kvinnliga gästprofessuren

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kvinnlig representation i tjänsteförslagsnämnder,
forskningsrådsnämnder, forskningsråd och andra organ.

Stockholm den 11 mars 1987

Marianne Andersson (c)

Gunilla André (c)