Motion till riksdagen
1986/87:Ub64

Daniel Tarschys (fp)
Forskning (prop. 1986/87:80)

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) spelar en utomordentligt
stor roll för forskningen inom humaniora och samhällsvetenskaper.
Det är därför glädjande att regeringen föreslår en viss ökning av rådets
anslag.

1 de forskningspolitiska propositionerna ges också vissa allmänna riktlinjer
för forskningsrådens arbete under den kommande treårsperioden.
För HSFR:s vidkommande kan man notera en lätt men tydlig tyngdpunktsförskjutning
från de tidigare två forskningspropositionerna till den senast
framlagda från internationalism till nationalism. Medan de båda föregående
regeringsförslagen betonade vikten av svensk forskning om internationella
frågor och förhållanden i främmande länder accentuerar den nu föreliggande
propositionen mera svensk kultur och svensk samhällsutveckling.

I den närmast föregående propositionen heter det bl. a. följande:

1 prop. 1981/82:106 om forskning m. m. anförde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet
att s. k. områdesstudier, t. ex. forskning om Östasien,
arabländerna, Afrika och Latinamerika borde ges hög prioritet i högskolemyndigheternas
forskningsplanering och resursfördelning. Vid utbildningsutskottets
behandling av propositionen framhölls att även öststatsforskning
borde föras till denna kategori (UbU 1981/82:37).

Vid universitetet i Uppsala pågår ett arbete med att bygga upp öststatsforskningen.
I ett uppbyggnadsskede av forskningsområdet är det, enligt
min mening, ändamålsenligt att stöd till forskningen utgår i form av projektmedel.
HSFR stöder områdesstudier, framför allt afrikanistik och
forskning om Öst- och Sydostasien. Jag utgår från att rådet i fortsättningen
även beaktar behovet av öststatsforskning.

I årets proposition ägnas däremot ingen uppmärksamhet åt forskningen om
Östasien, arabländerna, Afrika, Latinamerika och Östeuropa. I stället
understryks mycket kraftigt att kulturvetenskaperna ofta behandlar ämnen
som har en nära förbindelse med svenskt samhälle, svenskt språk och den
inhemska kulturen. ”Orienteringen mot svenskt språk, svensk rätt, svensk
litteratur och svensk samhällsutveckling är naturlig", heter det. Samtidigt
sägs det att bilden av oss själva blir tydligare om den tecknas i ett internationellt
perspektiv och som led i utvecklingen av bästa möjliga teorier och
begrepp. Även den uppmärksamhet som till äventyrs kan riktas mot utlandet
ges därmed en nationellt inriktad motivering.

Det finns inget skäl att konstruera någon motsatsställning mellan forskningen
om svenskt och utländskt. Båda dessa inriktningar är självfallet
nödvändiga, och den markering som nu görs om värdet av forskning om

svensk kultur och samhällsliv är välkommen. Så som propositionen är skriven
finns det dock en risk för att de tidigare riktningsanvisningarna nu
uppfattas som återkallade. Jag tror inte att detta har varit regeringens avsikt,
men till förekommande av alla missförstånd finns det anledning för
riksdagen att klart markera att såväl forskning om Sverige som forskning
om andra länder är viktiga uppgifter för HSFR. Det bör också understrykas
att det speciella ansvar att stödja områdesforskning som tidigare har ålagts
HSFR fortfarande kvarstår. Detta bör inte minst gälla sådan områdesforskning
som inte stöds via andra kanaler, t. ex. genom SAREC.

Ett forskningsområde som varken i nuvarande eller tidigare forskningspropositioner
har givits tillräcklig uppmärksamhet är Västeuropa. Sverige
bedriver ett omfattande naturvetenskapligt och tekniskt samarbete med
EG-länderna genom EUREKA och EURATOM, men däremot saknas i
stort sett särskilda satsningar på humanistisk och samhällsvetenskaplig
forskning om västeuropeiska förhållanden. Även på denna punkt kan det
finnas skäl för riksdagen att markera vikten av ett aktivt ansvar för HSFR.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen vid sitt beslut om anslag till HSFR uttalar sig för att
rådets ansvar för att stödja s. k. områdesforskning skall kvarstå i
enlighet med de riktlinjer som riksdagen tidigare har ställt sig bakom.

Stockholm den 3 mars 1987
Daniel Tarschys (fp)

Mot. 1986/87
Ub64

18