Motion till riksdagen

1986/87 :Ub6 |®jpp

Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Forskning (prop. 1986/87:80) 1986/87

Ub6-12

Kontinuitet i forskningspolitiken

Den nu föreliggande forskningspropositionen är den tredje i sitt slag. Den
första presenterades 1982 av dåvarande utbildningsministern Jan-Erik
Wikström.

Forskningspropositionen 1982 drog upp riktlinjerna för samhällets stöd till
forskning och utvecklingsarbete under 1980- och 1990-talen. Det var genom
denna proposition som det preciserades vilka områden som den statliga
forskningspolitiken skall prioritera. Det var också här som grunden lades för
en förbättrad studiefinansiering för de yngre forskarna.

Den nu föreliggande propositionen bygger i allt väsentligt på besluten från
1982. Detta hälsar vi med tillfredsställelse efter som det skapar nödvändig
kontinuitet för den långsiktiga forskningen. 1 propositionen fortsätter man
också att utveckla och förstärka studiefinansieringen för de forskarstuderande.
Detta i kombination med inrättandet av nya tjänster på mellannivå är
förutsättningar för att högskolan på sikt skall kunna rekrytera och bibehålla
kvalificerade lärare och forskare.

Höjda fakultetsanslag

I propositionen föreslås ett treårigt reformprogram med resursförstärkningar
på 500 milj. kr. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är detta en inte
obetydlig satsning. Sätter man den i relation till den totala omfattningen på
forskningen i vårt land, - totalt avsattes 25 miljarder kronor 1985 - blir den
emellertid mer blygsam, och i ett sådant perspektiv är det också tveksamt om
den är tillräcklig.

Vi kommer i det följande att föreslå att en överföring motsvarande 2 % av
anslagen till sektorsforskningen under två år skall ske till i första hand
fakultetsanslagen. Vi motiverar detta med att vi vill skapa en bättre balans
mellan anslagen till sektorsforskning och högskolans basresurser. En förstärkning
av fakultetsanslagen är emellertid också motiverad av att regeringens
förslag vad gäller nya professurer riskerar att urholka fakultetsanslagen.
Det är nämligen bara för det första året under den kommande treårsperioden
som regeringen finansierar de kringkostnader som finns knutna till professorstjänsterna,
t. ex. biträdespersonal och materiel. Därefter skall kostnader
i samband med de nya professurerna bestridas inom ramen för fakultetsanslagen
eller genom omprioriteringar inom den befintliga organisationen. Om

1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Ub6-12

fakultetsanslagen då inte förstärks riskerar regeringens stora satsning på nya Mot. 1986/87

professurer att minska högskolans basresurser. Ub6

Grundutbildning-forskning

Det har under en följd av år funnits en obalans mellan satsningen på skolan
och grundutbildningen i högskolan å ena sidan och forskningsanslagen å den
andra. Denna obalans kommer att bestå och fördjupas i och med forskningspropositionen.

Konsekvenserna av denna obalans visar sig på skilda sätt. Om grundskolan
och gymnasiet inte förmår ge eleverna utbildning av god kvalitet kommer
detta att leda till att de studerandes förkunskaper för studier i högskolan blir
otillräckliga och att arbetslivet inte kan tillgodose sitt behov av välutbildad
arbetskraft. Det sistnämnda gäller om även kvaliteten på högskolans
utbildning tillåts ligga på en låg nivå. En dålig kvalitet på högskoleutbildningen
innebär dessutom att varje satsning på forskning riskerar att bli mindre
framgångsrik eftersom urvalet av studerande vilka är lämpade för forskning
blir litet och forskarstudierna riskerar att bli långvariga och av låg kvalitet.

Folkpartiet har under en följd av år föreslagit skilda åtgärder som syftar till
att förbättra kvaliteten inom skolan och högskolan. Vi har också yrkat att
anslagen till högskolans grundutbildning skall höjas utöver vad regeringen
har föreslagit. Så har också blivit riksdagens beslut vid ett antal tillfällen,
senast vid förra riksmötet då bl. a. anslaget till teknisk utbildning räknades
upp med 20 milj. kr. utöver vad regeringen hade föreslagit. De motioner som
oppositionspartierna har väckt med anledning av budgetpropositionen under
innevarande riksmöte tyder på att riksdagen inte heller i år kommer att
acceptera regeringens förslag i alla delar vare sig det gäller de föreslagna
besparingarna inom skolan eller de otillräckliga anslagen till grundutbildningen
inom högskolan. Folkpartiets alternativ till regeringens budget
innebär att vi säger nej till huvuddelen av de besparingar som regeringen vill
göra inom skolan och att vi ökar anslagen till högskolan med 87 milj. kr.

Avvägningen mellan anslagen till basresurser och
sektorsforskning

I propositionen diskuterar statsministern bl. a. frågan om den sektoriellt
finansierade forskningen skall avsätta större del av forskningsanslagen till
högskolans basresurser. Någon sådan överföring bör enligt honom inte ske
genom en "påtvingad omfördelning av forskningsmedel". I stället skall
sektorsorganen "rekommenderas" att i större utsträckning finansiera tjänster
inom högskolan i samband med att man etablerar sina forskningsprogram.
Vidare skall sektorsmyndigheterna påta sig ansvaret för att inrätta
ramprogram med flerårig löptid.

Den forsknings- och utvecklingsverksamhet som i dag utförs i offentlig regi
har många huvudmän: universiteten, forskningsråden och skilda sektorsforskningsorgan.
Exempel på omfattande forskning som utförs i de sistnämnda
organens regi är byggforskning, energiforskning, arbetsmiljöforskning,
försvarsforskning, transportforskning, teleforskning m.fl. Samtidigt utförs

forskningsuppgifter på dessa områden också inom universiteten antingen Mot. 1986/87
som grundforskning eller i form av uppdragsforskning. Ub6

Folkpartiet har under en följd av år hävdat att en överföring av
forskningsresurser och forskningsansvar bör ske från sektorsorganen till
högskolan och forskningsråden. Vi har grundat denna uppfattning på en oro
som vi har känt över obalansen - särskilt inom vissa områden - mellan den
grundläggande forskning som finansieras via fakultets- och forskningsrådsanslag
och den forskning som finansieras av sektorsorgan. Vid fördelning av
resurser till forskningsverksamheten finns en risk att den tillämpade forskningen
prioriteras på bekostnad av grundforskningen.

I detta sammanhang bör också fördelningen av de nu aktuella tillskotten
mellan olika universitetsorter uppmärksammas.. Åtskilliga motiv för förstärkningar
av forskningen vid universiteten i Umeå, Göteborg och Lund
liksom till högskolan i Luleå, har inte i tillräcklig grad kunnat beaktas vid
detta tillfälle. Hänsyn bör tas till detta förhållande i budgetprövningen i
framtiden.

Under senare år har det också riktats kritik mot att den forskning som
utförs inom sektorsforskningsorganen inte alltid håller den kvalitet som det
finns anledning att kräva av vetenskapligt arbete. Detta är enligt vår
uppfattning en effekt av att kraven vid bedömningen av forskningskvalitet
ibland är lägre för sektorsorganen än vad den är inom högskolan. Detta är ett
missförhållande som bör rättas till, vilket bäst sker genom att högskolorna
ges ett större ansvar för de medel som staten satsar på forskning. Det finns
vidare skäl att ifrågasätta om uppsplittringen inom forskningsorganisationen
inte leder till onödigt stora kostnader.

Den diskussion som statsministern för kring de här frågorna kommer om
sektorsorganen följer hans uppmaningar att leda till att medel för sektorsforskning
på ett bättre sätt kan utnyttjas för att långsiktigt finansiera
grundforskningen vid högskolorna. Dessa synpunkter är emellertid inte
tillräckliga för att skapa balans mellan resurserna till sektorsforskning och
resurserna till grundforskningen vid högskolan. Enligt vår mening bör därför
resurserna överföras från sådan offentligt finansierad forskning som utförs
utanför högskolan till i första hand högskolans fakultetsanslag. Svårigheten
är att finna en teknik för hur en sådan överföring skall genomföras. Vårt
förslag är att det bör ske genom att ett belopp motsvarande 2 % per år av
anslagen till sektorsorganen överförs till fakultetsanslagen med början
fr. o. m. budgetåren 1988/89 och 1989/90. Det är inte möjligt att med ledning
av forskningspropositionen göra en exakt beräkning vad detta skulle
innebära i ekonomiskt ökade resurser för högskolorna. Under innevarande
budgetår anslås ca 6,5 miljarder till sektorsforskningen. En uppskattning
utifrån detta ger vid handen att den av oss förordade tekniken skulle innebära
en förstärkning av fakultetsanslagen med ca 120 milj. kr. per år. Det bör
ankomma på regeringen att ta fram ett underlag till en omfördelning i
enlighet med vad vi här har anfört. Därvid skall regeringen beakta vad vi
nedan föreslår vad gäller en särskild resurs till de tekniska fakulteterna.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1* Riksdagen 1986187. 3sami. NrUb6-12

Avvägningen mellan näringslivets forskningsresurser och
statens

Mot. 1986/87
Ub6

Industrisektorn torde 1987 disponera 17-18 miljarder kronor för sin
FoU-verksamhet, där betoningen ligger på industriellt utvecklingsarbete, ej
på grundforskning. Industrins FoU-verksamhet har ökat dramatiskt under
1980-talet och visar ingen tendens till avmattning, tvärtom. Under perioden
1981 - 1985 fördubblades industrins FoU-verksamhet, räknat i löpande
priser. Propositionen konstaterar att det råder enighet om den grundläggande
rollfördelningen mellan statlig grundforskning och industriellt utvecklingsarbete.
Det industriella utvecklingsarbetet är starkt beroende av den
statligt finansierade grundforskningen, både när det gäller kunskap och
tillgång till forskarutbildade medarbetare. Med en årlig ökningstakt på 10 %
realt sett av industrins FoU-verksamhet, medan den statligt finansierade
forskningen endast ökar realt med 5 % årligen, finns en stor risk för att gapet
mellan grundforskning och utvecklingsarbete växer. Det industriella utvecklingsarbetet
är också starkt beroende av en tillämpad forskningsdel mellan
grundforskning och utvecklingsarbete, en del som kommer i kläm. Forskningspropositionen
har ej tillräckligt satt in framför allt den naturvetenskapligt-tekniska
forskningen i ett industripolitiskt perspektiv. I jämförelse med
våra konkurrentländer satsar våra företag en osedvanligt hög andel eget
kapital i utvecklingsarbete, samtidigt som staten hittills inte har haft förmåga
att bistå med tillräcklig mängd kunskap och kompetenta människor,
utbildade vid våra universitet. IVA har räknat med att upp till 20 % av
dagens teknologer borde gå vidare mot doktorsexamen för att klara enbart
industrins behov av forskarutbildade. Den obalans som vi här har beskrivit
motiverar statsministern till fortsatta satsningar på forskning. För några år
sedan avskaffades industrins möjligheter att göra avdrag för FoU-verksamhet.
Folkpartiets uppfattning har varit att denna avdragsmöjlighet bör
återinföras när det statsfinansiella läget tillåter. Frågan bör också bli föremål
för övervägande i samband med den förestående revisionen av det framtida
skattesystemet.

Fakultetsprogram som planeringsinstrument

UHÄ har utrett frågan om möjligheterna att inrätta fakultetsprogram. UHÄ
föreslår en ordning enligt vilken UHÄ som underlag för en forskningsproposition
vart tredje år redovisar nationella program kompletterade med
anslagsäskanden för hela perioden. Inom ramen för riksdagens anslagsbeslut
och de uttalanden som knyts till dessa disponerar högskoleenheterna
resurserna efter egen bedömning. UHÄ föreslår vidare en försöksverksamhet
som innebär att de tekniska och matematisk- naturvetenskapliga
fakulteterna lokalt får ta över ansvaret för inrättande av nya professurer och
omprövningar av befintliga tjänster.

Regeringen avvisar UHÄ:s förslag. Från socialdemokratiskt håll är man
inte beredd att acceptera att riksdag och regering skall släppa ifrån sig den
detaljerade styrning av forskningen som man har i dag. Denna regeringens

rigida inställning i frågan om hur högskolan i framtiden skall styras är 4

beklaglig.

Folkpartiet har i sin motion till detta riksmöte om högskolan förordat att Mot. 1986/87

det redan nästa läsår görs försök med större målstyrning vid några högskolor. fjb6

Vad vi här har föreslagit överensstämmer i huvudsak med vad UHÄ har
förordat, dock är vi redan nu beredda att gå längre. Enligt vår uppfattning
bör försöksverksamheten således innebära att universiteten själva beviljas
rätt till omprövning av lediga professurer, samt möjlighet att inrätta nya, och
att högskolan tilldelas en total resursram samt att den lokala högskolestyrelsen
åläggs att göra fördelning mellan grundutbildning och forskning, mellan
tjänster, lokaler, inredning och utrustning. På sikt kan vi också tänka oss att
pröva ett system där anslagen snarare fördelas i förhållande till uppnådda
resultat än i proportion till antalet nybörjarplatser. Med anledning av vad
UHÄ har föreslagit och vad vi här har anfört bör riksdagen hos regeringen
begära förslag om en försöksverksamhet vid ett antal högskolor med ett nytt
ekonomiskt styrsystem som lägger ett ökat ansvar på enskilda högskolor.

Redan fr. o. m. budgetåret 1988/99 bör man dessutom inom ramen för en
försöksverksamhet pröva att ge de tekniska fakulteterna en extra medelsresurs
som uppgår till 5 % av resp. högskole/fakultetsanslag (totalt ca 25
milj. kr.). Denna extra resurs skall resp. fakultet/högskola själv fördela till
sådan forskning som man finner mest angelägen.

Rekryteringen till lärartjänster inom högskolan

Ett accelererande problem för forskningen och grundutbildningen är svårigheten
att rekrytera kompetenta forskare och forskarstuderande samt lärare.

Detta gäller särskilt de tekniska och naturvetenskapliga ämnen som konkurrerar
med näringslivet om kvalificerad arbetskraft.

En av de främsta anledningarna till rekryteringssvårigheterna har varit en
alltför låg lönenivå och ett otillräckligt studiestöd. Jämfört med sina
internationella kollegor eller med likvärdiga arbetsuppgifter i näringslivet
har svenska forskare låga löner och dåliga förmåner. Därtill kommer att det
många gånger brister i det som borde vara en konkurrensfördel för
högskolan, en stimulerande och välutrustad forskningsmiljö.

Till en del finns det nu förutsättningar att dessa problem skall kunna
minska. Särskilt viktigt är det att högskolan nu har fått ett system med
lönefält som kan utnyttjas för att höja lönerna för särskilt meriterade
forskare. Detta system bör enligt vår uppfattning utvecklas så att högskolan
skall få reella möjligheter att behålla eller "köpa" kompetenta forskare som
annars är verksamma i näringslivet.

Övergångsvis anser vi att det finns skäl att anslå resurser till en central
medelsreserv att användas för att inrätta tjänster för personer som man
särskilt gärna vill behålla inom högskolan. Från denna centrala medelsreserv
som bör administreras av UHÄ skall det vara möjligt för högskolorna att
söka nödvändiga lönemedel. Till en början bör 10 milj. kr. anslås för detta
ändamål fr.o.m. budgetåret 1988/89. Dessa medel finansieras genom den
överföring från sektorsanslagen som vi tidigare har förordat.

I propositionen föreslås att 226 forskarassistenttjänster skall inrättas under
treårsperioden. Detta är ett viktigt tillskott för att kunna bredda utrymmet

att nyrekrytera lärare. En praktisk fråga som kommer att uppstå på 5

universiteten blir dock hur åtskilliga av de personer som nu får tjänster skall Mot. 1986/87

kunna beredas praktiska arbetsmöjligheter. På många håll saknas lokaler Ub6

och nödvändig kringutrustning för att ge de nya tjänsteinnehavarna möjligheter
till effektivt arbete. Särskild hänsyn till detta bör tas vid fördelningen
av de extra resurser vi har föreslagit till fakultetsanslagen.

En satsning görs också i propositionen på studiefinansieringen för
forskarstuderande, bl. a genom att 700 utbildningsbidrag omvandlas till
motsvarande antal doktorandtjänster. Efter treårsperioden kommer det
därmed att finnas 2 500 utbildningsbidrag och 1 200 doktorandtjänster.

Detta innebär att det även därefter krävs mycket stora satsningar för att
fortsätta omvandlingen av återstående utbildningsbidrag. Ambitionen bör
enligt vår uppfattning vara att omvandlingen från bidrag till tjänster skall
vara helt genomförd under den treårsperiod som inleds 1990/91.

Kvinnoforskningens villkor

Vetenskapshistorien lär oss att det är en mödosam process att införa nya
perspektiv och teorier i vetenskapernas värld. Kvinnoforskningen belastas
därtill av kravet att försöka förstå och beskriva verkligheten ur kvinnors
perspektiv, samtidigt som de som legitimerar vad som är giltig kunskap vid
universiteten nästan alltid är män.

Kvinnoforskningen är problemorienterad, och erfarenheterna från utländska
universitet visar att kvinnoforskningen mest framgångsrikt bedrivs i
ett tvärvetenskapligt samarbete. Då de äldre svenska universiteten är
uppbyggda kring enskilda discipliner är kvinnoforskningens behov av ett
tvärvetenskapligt angreppssätt svårt att passa in i den rådande organisatoriska
strukturen och det traditionella tänkesättet. Detta har man haft förståelse
för på UHÄ och därför givit specialanslag till jämställdhetsforskningen.

Universitetet är av tradition en mansdominerad arbetsplats. Vårt samhälle
är fortfarande baserat på att kvinnor och män tilldelas olika uppgifter och
arbetsområden, får skilda erfarenheter och värderingar. Eftersom män har
makten vid universitetet är det männens kultur och värderingar som avgör
vad som är god forskning. Detta förhållande får vittgående konsekvenser
både för kvinnliga forskare och kvinnoforskningen.

I den aktuella forskningspropositionen beskriver utbildningsministern
kvinnliga forskares villkor. Han konstaterar därvid att "det fortfarande är
långt till jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskning och forskarutbildning".
Därefter avslutar han med att uttrycka sin optimism och menar att
andelen kvinnor kommer att öka "sakta men säkert". Legitimitet för sin
optimism ger han genom att UHÄ fått i uppdrag att "meddela föreskrifter för
tillsättning av vikariat inom lärartjänstorganisationen".

Men när man sedan granskar vilken substans i form av anslag som
kvinnoforskningen får sig tilldelad upptäcker man att de basorganisationer
vid universiteten - Forum - där denna forskning bedrivs skall dela på 500 000
kr. Därmed har utbildningsministern sagt alla de vackra ord som förväntas av
honom men inte gjort särskilt mycket för att orden skall manifesteras i
praktiska handlingar som för kvinnoforskningen framåt. För budgetåret
1987/88 bör anslaget till Forum för kvinnliga forskare öka med ytterligare

1 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Dessa medel bör också Mot. 1986/87

kunna utnyttjas för att de kurser i kvinno- och jämställdhetsfrågor som finns Ub6

vid skilda högskolor skall få finnas kvar.

I den motion om jämställdhet som folkpartiet väckte under den allmänna
motionstiden 1987 väckte vi frågan om JÄMFOis placering under arbetsmarknadsdepartementet
inte är invändningsfri, eftersom den riskerar att
leda till att angelägna forskningsprojekt utan anknytning till arbetslivet får
för lite utrymme. Det bästa sättet att lösa detta problem är att ge JÄMFO ett
eget anslag för fördelning utan regeringsbeslut. Det kan dessutom underlätta
JÄMFO:s prioritering mellan olika projekt. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Bankmiljonerna

Statsministern skriver i propositionens inledning: "Det är med stor tillfredsställelse
jag nu konstaterar att affärsbankerna erbjudit sig att avsätta 200
milj. kr./år under treårsperioden för att bidra till den nödvändiga förnyelsen
av utrustningen i högskolan".

Det finns ingen anledning att rikta några invändningar mot konstaterandet
att högskolan har behov av mycket stora resurstillskott för att förnya
utrustningen. Detta har tidigare försummats av regeringen vilket bl. a. har
lett till att riksdagen under förra riksmötet beslöt om en engångsanvisning
med 39 milj. kr utöver vad regeringen hade föreslagit för budgetåren 1987/88
och 1988/89. Mot bakgrund av de stora brister som finns beträffande lokaler
och utrustning är de utlovade bankmiljonerna av mycket stort värde.

Däremot kan det riktas invändningar mot tillvägagångssättet att ordna
finansieringen. Genom att bankerna på föreslaget sätt avsätter medel i
fonder förhindras riksdagen att ta ställning till vad som enligt mångas
uppfattning i realiteten är fråga om en särskild beskattning av bankernas
vinster. Det är dessutom fortfarande oklart hur de aktuella fonderna
kommer att byggas upp och vilket inflytande bankerna skall ha när det
bestäms hur medlen skall användas. En annan aspekt att ta hänsyn till är att
den satsning som sker genom bankfonderna har karaktären av engångsinsats.

Mycket av den utrustning som kommer att kunna anskaffas med dessa medel
är sådan som med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen kan förväntas
behöva förnyas efter en relativt kort tid.Därtill kommer att underhållskraven
kommer att öka. Man måste därför vara medvetan om att motsvarande
resurser som nu tillförs högskolan genom bankfonderna kommer att behöva
anslås för utrustningsanslagen vid en senare tidpunkt samt att anslagen för
underhåll redan på kort sikt kommer att behöva öka.

Forskningsetik

I propositionen aviserar utbildningsministern att regeringen ämnar tillsätta
en särskild utredningsman för att närmare överväga den organisatoriska
uppläggningen av den framtida forskningsetiska prövningen.

I en datapolitisk motion till detta riksmöte har folkpartiet tagit upp frågan
om de krav som skall ställas på olika typer av register, däribland forsknings

registren. Vi konstaterar där att likartade principer bör tillämpas för alla Mot. 1986/87
typer av register och databehandling. Ub6

I praktiken innebär detta att administrativa register som bygger på
totalurval normalt kommer att bedömas hårdare än forskningsregister.

Ett absolut krav som ställs på forskningsregistren är att de skall prövas av
datainspektionen, bygga på informerat samtycke och uppfylla humanistisksamhällsvetenskapliga
forskningsrådets etiska regler.

Mot bakgrund av den debatt som förts och de motsättningar som denna
fråga rymmer är det bra att en utredning kommer till stånd. Vi menar dock att
den bör ges en parlamentarisk sammansättning.

I avvaktan på att utredningens resultat blir färdigt bör enligt vår mening
inga nya register av detta slag inrättas. Detta gäller t. ex. det s. k. slutenvårdsregistret
och socialdataregistret, vilka regeringen uppenbarligen avser att
inom kort ge tillstånd till. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Informationsteknikens användning

I forskningspropositionen framhålls att studier av den samhälleliga användningen
av informationsteknik (i vidaste mening) är viktiga. I huvudsak
rekommenderas dock enbart studier av informationsteknikens kulturella och
sociala effekter genom des. k. kulturvetenskapernas försorg. I propositionen
görs ingen koppling mellan dessa vetenskapers kritiska potential och den
aktuella teknikimplementeringens och teknikutvecklingens möjligheter.

Detta anser vi vara en brist.

Användning av informationstekniken har och kommer även i framtiden att
få mycket djupgående effekter på samhällets funktion och människors liv.

Termen "informationssamhälle" används ofta som en karaktäristik av det
framtida samhället. Hur detta samhälle kan komma att te sig ur rent teknisk
synvinkel föreligger det åtminstone på kortare sikt en relativt klar uppfattning
om. Tekniska utvecklingslinjer och utvecklingsmöjligheter på något
längre sikt kan också anas, men utvecklingstakten är svårbedömd nu i
mikroelektronikens tidiga utveckling. Många som använder termen "informationssamhället"
har enligt vår uppfattning oklara föreställningar eller
kunskaper om målen för detta samhälle och i vad mån den tekniska
utvecklingen och den teknik man vid olika skeden väljer verkligen leder till
förbättrad livskvalitet och ökad demokrati och medinflytande för de många
enskilda människorna. Många människor är oroade inför den tekniska
utvecklingen inom informationstekniken och de förändringar denna utveckling
kan innebära för dem.

De omfattande utbildningsinsatser som hittills genomförts eller planerats ofta
på initiativ av arbetsmarknadens parter - har nästan uteslutande varit
inriktade på det rent tekniska handhavandet av en del av informationsteknikens
komponenter. På detta område finns det då för utbildningen tillgängligt
ett avsevärt kunskapsunderlag och tack vare en snabb förändring mot alltmer
användarvänlig programvara kan kraftfull informationsteknik nu utnyttjas
av de många människorna. De behöver inte ha specialistkompetens. Det är
självklart mycket värdefullt att genom utbildning sprida denna kunskap för

att öka informationsteknikens tillgänglighet. Mot. 1986/87

Men en djupare förståelse kräver en systemförståelse som det är viktigt att Ub6
många människor nu kan tillägna sig som en del av beslutsunderlaget i en
demokratisk teknikvalsprocess. Enligt vår uppfattning saknas för närvarande
i hög grad förutsättningarna för att kunna ge denna utbildning. Kunskapen
är här ofullständig, ostrukturerad och splittrad. Det är därför viktigt att
det nu byggs upp en mer gedigen kompetens. De ställda förslagen att tillföra
HSFR först 1 milj. kr. och därefter ge dem ett utredningsuppdrag rörande
användningen av ytterligare 4 milj. kr. är otillräcklig, både vad gäller
insatsens storlek och form. Den kompetens som behöver utvecklas måste ha
en mycket bred vetenskaplig bas i samhällsvetenskaper, humaniora och
teknik. Teknikkompetensen måste här innehålla kvalificerad kunskap från
forskningsfronten. Om en sådan bred vetenskaplig bas byggs upp kan den
utnyttjas för att på ett kvalificerat sätt bredda perspektiven och vidga
utbildningen inom många olika yrken. Vi avser här ingenjörer, samhällsvetare,
jurister m. fl. Självklart skall en sådan kompetens också utnyttjas i en
bred fortbildning inom företag, ideella organisationer etc.

För att möjliggöra en sådan kompetensuppbyggnad räcker det inte med
stöd till några enskilda forskningsprojekt utan det behövs en permanent och
långsiktig finansiering för att attrahera lämpliga forskare. Vi föreslår att man
för att utveckla denna kompetens inrättar ett vetenskapligt råd om ca 10
personer som skall representera samhällsvetenskaper, humaniora och teknikvetenskaper.
Detta råd skall till sitt förfogande ha en permanent
forsknings- och utredningsgrupp. Denna grupp bör ha direkt knytning till
universiteten och de tekniska högskolorna. Den bör ges goda möjligheter att
till sig knyta in- och utländska gästforskare. På längre sikt är det angeläget att
sådana grupper etableras på flera universitetsorter i landet.

Uppdraget åt HSFR och UHÄ att utarbeta förslag till användningen av
vissa medel bör därför kompletteras med inrättandet av ett fristående
vetenskapligt råd i enlighet med vad vi här har föreslagit. Detta råd bör få i
uppdrag:

att utarbeta förslag till hur tekniska och humanvetenskapliga perspektiv
och kunskaper skall kunna integreras i utbildningen både på tekniska
högskolor och vid universiteten och de mindre högskolorna,
att utveckla former för hur man skall kunna bygga upp kompetens inom de
breda fältet teknik- samhälle i syfte att belysa den rikedom av valmöjligheter
som den nya informationstekniken ger upphov till samt de problem och
möjligheter som är förknippade med en vilja att låta denna teknik tjäna olika
samhälleliga mål.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen framförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört om en överföring av medel med 2 % för vardera
budgetåren 1988/89 och 1989/90 från anslagen till sektorsforskning till
högskolans fakultetsanslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi Mot. 1986/87

i motionen anfört om en försöksverksamhet fr.o.m. budgetåret Ub6

1988/89 med målstyrning vid ett antal högskolor innebärande rätt för
högskolorna att själva ompröva och inrätta professurer samt att

fördela resurser mellan grundutbildning och forskning och mellan
tjänster, lokaler, inredning och utrustning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört om en försöksverksamhet fr. o. m. budgetåret 1988/

89 med att tilldela de tekniska fakulteterna en extra medelsresurs
motsvarande 5 % av resp. fakultetsanslag att fördelas av fakulteterna
själva till sådan forskning som man finner angelägen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört om inrättandet av central medelsreserv om 10 milj. kr
fr. o. m. budgetåret 1988/89 att användas för att inrätta särskilda
tjänster inom högskolan för personer som högskolorna inte har
möjlighet att rekrytera inom ramen för ordinarie tjänst,

5. att riksdagen till Forum för kvinnoforskning för budgetåret
1987/88 anslår 1 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört om anslaget till JÄMFO,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk utredning om forskningsetik,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inga nya register såsom sjukvårds- och
socialdataregister skall inrättas innan denna utredning är färdig,

9. att riksdagen hos regeringen begär att HSFR och UHÄ utarbetar
förslag till inrättandet av ett vetenskapligt råd med syfte att utveckla
och sprida kunskap om informationsteknikens långsiktiga möjligheter
och konsekvenser.

Stockholm den 11 mars 1987

Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Anne Wibble (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

10