Motion till riksdagen
1986/87 :Ub54
Margareta Persson och Ingvar Björk (s)
Forskning (prop. 1986/87:80)
I propositionens inledande avsnitt talas om betydelsen av en kulturell identitet
i en föränderlig värld. Det påpekas också att välfärdssamhällets utveckling
och produktionshöjningen som möjliggörs med allt mindre arbetskraft
ställer svåra och intressanta frågor. Det markeras också att jämställdhetsforskning
måste stärkas, bl. a. beroende på att kvinnornas förvärvsfrekvens
ökat oavbrutet samtidigt som arbetsmarknaden fortfarande är starkt
könsuppdelad.
Om vi ser på utvecklingen i Sverige under de senaste decennierna ur ett
historiskt perspektiv, så har stora och genomgripande förändringar skett av
människors sociala villkor. Bortsett från den materiella standardhöjningen,
så har villkoren för mänsklig samlevnad och mänslig omvårdnad i grunden
förändrats.
Denna genomgripande förändring av människors vardagliga livsvillkor
är i stor utsträckning förknippad med kvinnornas intåg på arbetsmarknaden
och den offentliga sektorns utbyggnad. Fortfarande är det kvinnor som
sköter omsorgsarbetet, men allt fler kvinnor får i dag betalt för det som
tidigare var obetalt kvinnoarbete.
Inom äldreomsorgen och barnomsorgen ser vi denna förändring tydligast.
Den offentliga sektorn har inom dessa områden byggts ut mycket
snabbt under de senaste årtiondena. Ändå finns ständigt ett omvårdnadsbehov
bland människor i det nya samhället som inte tillgodoses. I dag har
majoriteten den ideologiska uppfattningen att de flesta skall kunna vårdas i
sitt eget hem, så länge det är möjligt. Vi menar också att alla barn skall ha
rätt att finnas inom barnomsorgen om några år. Samtidigt har vi i dag en
skriande personalbrist på dessa områden.
Omvårdnadsdelen av den offentliga sektorn berör i allra högsta grad
många människors vardagsliv i Sverige. Den påverkar vår kultur, vårt levnadssätt
och våra värderingar. Ur jämställdhetssynpunkt torde få områden
vara så centrala som just den offentliga sektorns organiserande av olika
omsorger.
I bil. 4 säger föredraganden att det är viktigt att delegationen för social
forskning initierar forskning kring barnomsorgen i ett samhällsekonomiskt
perspektiv. Föredraganden vill också att forskning skall bedrivas kring hur
barnomsorgen bäst bör utformas för barn med behov av särskilt stöd.
Det är naturligtvis viktigt att en sådan forskning bedrivs. Men det är långt
ifrån tillräckligt. Det är inte bara ur samhällsekonomiskt perspektiv vi skall
forska kring barnomsorgen. Minst lika viktigt är att forska kring barnom
sorgen ur ett kulturellt och sociologiskt perspektiv. Vad betyder barnomsorgen
för vardagslivet i Sverige? Hur har den påverkat våra värderingar? Hur
har den förändrat barnens barndom? Hur har den förändrat kvinnornas
villkor? Vad är det i barnomsorgens organisation som främjar resp. motverkar
personalrekrytering?
Ungefär liknande frågeställningar kan ställas kring t. ex. äldreomsorgen.
Hur påverkar den offentliga sektorns vård i hemmet livet för berörda människor?
Hur blir arbetsmiljön för dem som arbetar? Dessa frågeställningar
berörs ytterst knapphändigt i propositionen.
Den offentliga sektorn är av central betydelse för livet i Sverige. Samtidigt
har det forskats alldeles för litet kring de kulturella förändringar som
pågår.
När det gäller handikappades behov så är naturligtvis forskning kring
den offentliga sektorn av central betydelse. Samtidigt slås fast i forskningsrådsnämndens
rapport En utvecklad handikappforskning att det ändå är
skillnad på handikappforskning och ”annan handikapprelevant forskning”.
Handikappforskning behövs för att belysa faktorer och händelser
som gör att en funktionsnedsättning blir till ett handikapp, hur funktionsnedsättningar
kan förbättras eller kompenseras genom t. ex. handikappanpassning
samt hur samhällets resurser och åtgärder inom handikappområdet
kan utnyttjas på effektivast möjliga sätt.
I dag har handikappforskningen mycket små resurser. Statens satsning
på handikappforskning uppgick 1985/86 till sammanlagt endast 9,4 milj.
kr. Denna siffra skall ses i relation till att i jämförelse med annan forskning
är det mycket litet pengar. Samtidigt förtidspensioneras 50 000 människor
varje år. Sammanlagt satsade staten förra året 20 miljarder kronor i form av
olika åtgärder för handikappade. I propositionen föreslås nu ett nytillskott
på 2,5 milj. kr. till forskningen.
Det är synnerligen oklokt att låta handikappforskningen få så knappa
resurser. Handikappområdet är ett område där vi delvis känner behoven,
men där vi inte vet hur vi bäst skall samordna och utforma samhällets
resurser för att förebygga, lindra och kompensera handikapp. Det betyder
att samhället satsar stora summor pengar som kanske används på fel sätt,
både ur den enskildes synpunkt och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Handikapprörelsen har ju t. ex. under många år gång på gång visat på
åtgärder från samhällets sida, som genom sin konstruktion är olämpliga för
den enskilde men också är synnerligen dyra för samhället. Handikappforskning
är viktig.
I forskningsrådsnämndens rapport slogs också fast att den ringa medelstilldelningen
till handikappforskningen bara var ett av problemen. Ett annat
gäller kvalitetsproblemen i svensk handikappforskning, som beror på
att man nästan helt saknar fasta forskartjänster och klara karriärvägar utanför
högskolan för forskarutbildade inom handikappområdet. Ett tredje
problem gäller forskningens bristande kontakt med användarna. Det fjärde
problemet gäller behovet av internationell samverkan. För att komma till
rätta med dessa problem krävs bl. a. att samordningsorganet får en mera
markerad ställning än vad regeringen föreslagit och ökade resurser. Utredningsgruppen
föreslog att en särskild styr- och samordningsgrupp för han
Mot. 1986/87
Ub54
15
dikappforskning inrättades inom forskningsrådsnämnden.
I propositionen markeras inte en särskild styr- och samordningsgrupp
under forskningsrådsnämnden, medelstillskottet blir också begränsat. Ett
kansli om fyra personer som skall samordna svensk handikappforskning
måste ses som mycket måttfullt i jämförelse med forskningsrådens övriga
resurser.
När det gäller barn, så är det glädjande att temaforskning kring barn nu
startas vid Linköpings universitet. Men allt som gäller barn kan inte hänföras
dit.
Forskning kring hur barn påverkas av bildskärmar måste igångsättas. Vid
Linköpings universitet skall t. ex. informationsforskning bedrivas. I bil. 8
redovisas också att det är viktigt med forskning kring hur bildskärmar påverkar
olika yrkesgrupper. Men ingen forskning bedrivs i dag om hur barn
påverkas på sikt av alla bildskärmar som i dag finns i barnens värld. En
sådan forskning måste sättas i gång.
I bil. 9 redovisas olika forskningsprojekt kring bostäder och byggnation.
Nästan inget av de projekt och idéer som redovisas handlar om hur ett
bostadshus och ett bostadsområde skall planeras för att kontakten mellan
människorna i området skall stimuleras. Man berör inte heller hur oerhört
mycket bostadsmiljön, utanför själva lägenheten, påverkar barnens uppväxtvillkor.
Ett smalt och sterilt trapphus med liten yta i porten underlättar
inte för de boende att tala med varandra. Om porten vetter mot norr eller
det är mycket dragit utanför, stimuleras inte heller människor att stanna
upp en stund och prata med varandra. I ännu högre grad präglas naturligtvis
barnens vardagsliv av hur miljön är utformad.
Med det finns också andra inslag i boendet som påverkar människors
möjligheter till kontakt. Vad betydde t. ex. den gamla trappstädningen som
utfördes av hyresgästerna? Var den enbart av ondo? eller ”tvingade” den
fram kontakter mellan människor när man var tvungen att organisera
trappstädningen? Ökade den automatiskt den sociala kontrollen, på så sätt
att förstörelse minskade?
Det finns en rad punkter i boendet som påverkar grannkontakter. Från
annan forskning vet vi hur viktigt det är för människan att vara förankrad i
sin närmiljö. Men ändå harvi ingen forskning kring hurt. ex. boendemiljön
rent praktiskt skall utformas för att främja just dessa kontakter.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av ökade resurser för forskning
som rör omvårdnad, barn —bildskärmar, boendemiljö samt
handikapp,
2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om inrättandet av en styr- och samordningsgrupp
för handikappforskning inom forskningsrådsnämnden.
Mot. 1986/87
Ub54
Stockholm den 11 mars 1987
Margareta Persson (s)
Ingvar Björk (s)
16