Motion till riksdagen
1986/87 :Ub42
Björn Körlof m. fl. (m, fp)
Forskning (prop. 1986/87:80) 1986/87
Ub42 —45
Med över 2 miljoner utövare och ca 400 000 ledare är idrottsrörelsen Sveriges
största folkrörelse. Samtliga riksdagspartier har också i sina politiska
program redovisat vikten av satsningar på idrotten.
För att utveckla idrotten är forskning ett viktigt instrument. 1 dagsläget är
förhållandet för idrottsforskning i Sverige inte särskilt goda. En strukturerad
idrottsforskning knuten till utbildning inom idrott saknas för närvarande
i Sverige.
Förutom behovet av att utforska människokroppens möjligheter att utföra
extrema prestationer föreligger ett starkt behov av utökade kunskaper
inom så vitt skilda områden som skatter och ekonomiska transaktioner,
doping, nya material och läktarvåld.
Och samtidigt som elitidrotten erhåller omfattande stöd från samhället,
bl. a. av det skälet att det utgör en inspirationskälla för mångas motionerande,
är det känt att det bland experterna tvistas om det finns hållbara vetenskapliga
belägg för att motion kan förebygga sjukdomar.
Mot denna bakgrund bör idrotten ges ökade resurser för forskning genom
att ett centrum för tillämpad idrottsforskning inrättas och vars uppgifter
också skall vara att förse idrotten med kvalificerade instruktörer/tränare
samt svara för test och uppföljningsresultat av idrottsutövare. (Se bil. PM
Idrottsvetenskapligt institut och Instruktör/Tränarutbildning vid högskolan
i Falun/Borlänge, samt PM Högskolan Falun/Borlänge 1986-11-27).
I regeringens proposition 1986/87:80 om forskning betonas också att
områden, som mycket nära berör idrott och motion, måste uppmärksammas
mera; således heter det ”att kompetens måste byggas upp vad gäller
omvårdnad, hälsopolitik, epidemiologi och samhällsmedicin” (s. 27); vidare
att behovet av forskning inom idrottsmedicinen är stort (bil. 6 s. 86).
Idrottsrörelsen har också i ett uttalande vid 1986 års riksidrottsmöte givit
uttryck för samma behov då det beslöts att uppdra åt riksidrottsstyrelsen att
på lämpligt sätt aktualisera frågan om inrättande av en idrottshögskola.
Bakgrunden till riksidrottsmötets uttalande står delvis att finna i att Sverige
till skillnad mot många andra länder saknar en egen akademisk institution
för idrott och motion.
Det bör uppmärksammas att GlH-utbildningarna i Stockholm och Örebro
fyller behovet av lärare i idrott i skolsystemet, och att den speciella
idrottslärarlinjen vid GIH i Stockholm endast ger en bas för arbete inom
idrotten som utbildningskonsulenter och administratörer inom idrotts- och
fritidssektorn.
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Ub42—45
Vad som länge har varit utmärkande för utvecklingen av idrotten interna- Mot. 1986/87
tionellt är att speciella idrottsinstitut har etablerats med primärt syfte att Ub42
fungera som test- och uppföljningscentrum samtidigt som de är forskningsoch
utvecklingscentrum för idrotten.
Europas östländer var först med att slå in på vägen med speciella idrottsinstitut.
Inriktningen har där varit och är att fungera som träningscentrum
med uppföljning av eliten medan forskning ej haft någon framträdande
plats. I övriga Europa finns liknande efterföljare i t. ex. Italien och Frankrike.
I Västtyskland ser man samma utveckling men där genomförs också en
omfattande forskningsuppbyggnad. I USA fungerar många universitet som
tränings- och utvecklingscentrum för elitidrotten. Parallellt med detta etableras
nu speciella fristående forskningscentrum med pengar från bl. a. den
nationella olympiska kommittén. Samma förhållande gäller f. ö. i Canada.
Den största satsningen inom detta fält görs för närvarande i Australien. I
Canberra har under de senaste fem åren byggts upp idrottsanläggningar
som skall tjäna som träningscentrum för ett mycket stort antal idrottsgrenar.
1 dessa byggnader är faciliteter för test av idrottsutövare och lokaler för
forskning integrerade. Dimensioneringen och uppläggningen är sådan att
någon motsvarighet knappast finns i den övriga världen. Den samlade satsningen
i Australien blir nu än större då den följs upp i landets delstater. Inte
bara i Perth utan även i Melbourne, Sydney, Newcastle och Brisbane planeras
eller byggs regionala centra ofta med inriktning mot någon/några specialidrotter
och/eller forskningsuppgifter. Den centrala anläggningen i Canberra
är ej del av eller knuten till något universitet eller motsvarande medan
de regionala centrum utvecklas som del av existerande universitet eller
”college”.
I Finland och Norge har under de sista 20 åren utbildningen i idrott
omstrukturerats. I Norge valdes att etablera en självständig högskola med
kompetens att erbjuda alla inriktningar och nivåer av utbildning inklusive
doktorsexamen i idrott. 1 teori liksom i praktiska fack finns professurer. I
Finland valdes att inrätta en fakultet för idrott och hälsa i det nystartade
universitet i Jyväskylä. I uppläggningen för övrigt finns flera likheter med
idrottshögskolan i Oslo både vad gäller de utbildningsvägar som erbjuds
och de examina som kan tas.
Ovanstående sammanfattning av professorn i fysiologi Bengt Saltin, ger
perspektiv på hur utvecklingen är i de länder som Sverige i många avseenden
brukar jämföra sig med. Saltin konstaterar också att utbildningen i
idrott i Sverige är på en formell nivå som måste anses ligga under vad som
finns i åtskilliga länder, att studieinriktningar som siktar mot arbetsuppgifter
som administratörer, utbildningsledare eller tränare inom idrotten saknas
eller är begränsade.
Vidare anger Saltin att kvalificerad uppföljning av idrottsutövare i Sverige
är ytterst begränsad både för testning och forskning. I sammanhanget
påpekar Saltin också att någon forskningsmiljö för idrotten inte finns här i
landet då resurserna är splittrade — idrotten är ett område som kräver
tvärfacklig bas och samarbete.
2
Hemställan
Mot bakgrund av ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att ett tvärvetenskapligt institut
för idrotten kommer till stånd.
Stockholm den 11 mars 1987
Bjärn K orlof (m)
Lars De Geer (fp) Margareta Gard (m)
Bilaga
Högskola — Institut — "Groddföretagsverksamhet" — exempel för
industriell expansion
En av högskolan i Falun/Borlänge tillsatt arbetsgrupp har föreslagit att ett
Idrottsvetenskapligt institut bör inrättas på Lugnet i Falun (se professor
Bengt Saltins PM Idrottsvetenskapligt institut och Instruktör/Tränarutbildning
vid högskolan i Falun/Borläne). Med institutet som grund skulle
förutsättningar föreligga för ett samarbete högskola-institut-näringsliv som
skulle ge positiva sysselsättningseffekter inom en s. k. framtidsbransch —
biomedicinsk teknik.
A. Högskolan som resurs för regional utveckling
Under de senaste decennierna har högskolan/universiteten tilldelats ett
antal nya uppgifter. Den traditionella rollen att ge akademisk utbildning för
i huvudsak offentliga tjänster, är numera bara en, om än fortfarande mycket
omfattande, del bland högskolans/universitetens verksamhetsgrenar.
Efter en omfattande dialog mellan näringslivets organisationer och högskolan/universiteten
finns nu såväl etablerade akademiska grundutbildningar
som fort- och vidareutbildningar med inriktning mot enskilt och och offentligt
näringsliv. Nytt i utvecklingen är att högskolans/universitetens forsknings-
och utvecklings (FoU) resurser, ägnats ett ökat intresse.
Allt eftersom det vuxit fram en i de närmaste fullständigt politisk enighet
om att svensk industri måste expandera och att denna expansion måste
baseras på ett högt teknologiskt kunnande har detta samspel mellan näringslivets
organisationer och högskolan/universiteten fått en allt större
betydelse. I Styrelsen för Teknisk Utvecklings (STU:s) anslagsframställning
för 1987/88 ”Perspektiv 1986” sägs t. o. m.att "teknikpolitiken framstår
allt tydligare som ett utslagsgivande instrument (min kurs.) för att främja
överordnade mål som ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, balans i handeln
med omvärlden och regional utveckling” (s. 5).
Ett av de mest uppmärksammade inslagen under senaste tid vad gäller
samverkan mellan högskola/universitet och näringslivets organisationer är
etablerandet av s. k. forskarbyar. Vägledande vid etablerandet av forskarbyar
har oftast varit regionala/lokala ambitioner att utveckla industri och
Mot. 1986/87
Ub42
3
sysselsättning. Förebilderna till ”byarna” har här hämtats från USA och Mot. 1986/87
Storbritannien. Syftet med forskarbyarna är att underlätta kontakterna Ub42
mellan högskolans/universitetens forskare/lärare och näringslivets organisationer.
Via olika former av bolags- och stiftelsekonstruktioner är så högskolan/universiteten
medintressenter i de faciliteter som konstituerar forskarbyarna.
Det finns också sådana bolags- och stiftelsekonstruktioner som
innebär att högskolan/universitetet medverkar finansiellt i utvecklingen
och exploateringen av en idé som har sitt utsprung från högskolans/universitetets
forskning — den allmänna benämningen på detta är "groddföretagsverksamhet”.
Således till sin myndighetsroll som förmedlare av utbildning
och forskning har nu högskolan/universiteten också övergått till att bli
en intressent i kommersiell verksamhet.
B. Idrottsvetenskapligt institut — ett samverkansorgan för högskolaidrott
— näringslivets organisationer
Som inledningsvis berörts har styrelsen för högskolan i Falun/Borlänge
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna att etablera
en elittränarutbildning i Falun (Lugnet). Professor Bengt Saltin som
knutits till arbetsgruppen har i sin tidigare omnämnda PM framhållit att för
att högskolan skall kunna ge en adekvat tränarutbildning måste också FoUverksamhet
bedrivas i anslutning till utbildningen. Saltin föreslår således
att ett Idrottsvetenskapligt institut inrättas på Lugnet i Falun. Institutet
skall förutom teoriundervisning också svara för test- och uppföljningsverksamhet
av elitidrottare samt fungera som ett centrum för tillämpad idrottsforskning.
Det idrottsvetenskapliga institutet skall ha till uppgift att ge utbildning
— med primärt mål att förse idrotten med kvalificerade tränare
— med sådan bredd i valmöjligheterna för de studerande att möjlighet
finns för anställning i kommun, landsting och företag med ansvar för
hälso-/friskvårdsfrågor
— för att tillgodose försvarets behov av kvalificerad personal inom nämnda
fält
Forskningsuppgifterna för institutet kommer att vara mångfaldiga men några
av de områden som redovisats är
— värdering av prestationsförmåga
— barn och ungdomars muskulära och metaboliska utveckling, betydelsen
av fysisk aktivitet, träning och tävling
— idrott som fritidsaktivitet, vem väljer idrott? vem slutar med idrott?
— utveckling och inlärning av teknik (gång, löpning, simning och skidåkning)
— hjärtfunktion vid träning och tävling
Det Idrottsvetenskapliga institutet förutsättes inrymma kompetens som
också har direkt relevans för andra avnämare än idrotten. En sådan är
exempelvis försvaret, som visserligen har en egen avdelning inom FOA
med ansvar för liknande uppgifter, men där det nu planerade institutet kan
bli ett komplement. Ett gränsområde där både utbildningen och forskning
en vid enheten kan bli av betydelse är i landstingets och företagens arbete
med frisk- och hälsovårdsfrågor (arbetsmedicin och fysiologi).
Ett för institutet naturligt verksamhetsområde skulle också inriktas mot
vad som går under benämningen biomedicinsk teknik. Begreppet biomedicinsk
teknik innefattar medicinsk teknik, läkemedelsteknik, handikappteknik
samt sjukhus- och vårdteknik. Institutet skulle genom ett samarbete
med näringslivets organisationer tjäna som en s. k. forskarby, för att exempelvis
utveckla system för olika typer av diagnostik, idrottsskydd, idrottsutrustning
m. m.
Genom en sådan mobilisering av kunskapsresurser som etablerandet av
ett idrottsvetenskapligt institut skulle innebära ges förutsättningar för att
innovationsförmågan hos företag inom branschen ökar och att deras konkurrenskraft
kan förstärkas. Högskolan blir en katalysator och stimulans
för den regionala utvecklingen, samtidigt som den kan finna en väg att
tillförsäkra sig stöd för egen tillväxt.
C. Biomedicinsk teknik — ett expansionsområde
Biomedicinsk teknik har i olika sammanhang utpekats som ett framtida
svenskt expansionsområde. Enligt STU (STU-information 571-1986) kommer
en utveckling inom det biomedicinska området att "stärka möjligheterna
att tillgodose inhemska behov, ge upphov till ökad export av varor och
tjänster, samt skapa ny sysselsättning i en framtidsbransch”. (s. 17)
Enligt STU kommer Hälso- och sjukvårdssektorn "de närmaste decennierna
att genomgå en omfattande strukturell förändring där medicinsk vetenskap
i kombination med ny teknik får stor betydelse.” Visserligen konstateras
det att "det allmänna ekonomiska läget utgör generellt en återhållande
kraft på de offentliga hälso- och sjukvårdsutgifterna." Men att "detta
kommer troligen i första hand att drabba personalintensiva verksamheter
mer än nya kvalificerade metoder och utrustningar, som därtill kan vara
personalbesparande.” Vidare påpekas det att "inte minst i USA pågår en
omfattande decentralisering, specialisering och privatisering av vården,
men också ett kraftigt ökat intresse kring förebyggande vård. Dessa tendenser
förväntas få ökad betydelse bl. a. genom att konsumenterna i ökad omfattning
själva kommer att kunna diagnostisera sjukdomar och ställa krav
på behandling. Trycket på hälso- och sjukvårdssektorn kommer också att
öka då de stora barnkullarna från 1940- och 1950-talet kommer in i sjukdomsåldern,
med hjärt- och kärlsjukdomar, cancer m. m. Ur industriell
synvinkel är således hälso- och sjukvårdsområdet en av de mest intressanta
tillväxtmarknaderna.” (STU-info 571 1986 s. 1 och 9)
Mot den i ovanstående tecknade bakgrunden har STU lagt ett industriellt
utvecklingsprogram inom det biomedicinska området som tar sikte på att
(s. 36 ibid)
— skapa effektiv samverkan kring kvalificerade projekt i gränsytan mellan
medicin och övriga vetenskaper
— skapa ny industriell verksamhet och sysselsättning
— ta fram nya produkter, metoder och system för sjukvården
— skapa en plattform för långsiktig tillväxt av den biomedicinska industrin
Mot. 1986/87
Ub42
5
1* Riksdagen 1986/87. 3 samt. Nr Ub42—45
STU finner ”det naturligt att landsting och kommuner intresserar sig för Mot. 1986/87
FoU-investeringar inom det biomedicinskt tekniska området mot bak- Ub42
grund av de kostnadsbesparingar, effektiviseringar och nya diagnos- och
behandlingsmöjligheter som kan förväntas.” STU konstaterar också att
sjukhusen utgör en ”dold” kompetens resurs för regional industriförnyelse.
Vidare påpekas att ”några landsting och kommuner har redan uppmärksammat
detta och initierat forskningscentra och/eller nära samarbeten med
de tekniska högskolorna. Syftet med dessa samarbetsprogram kan vara att:
— tillvarata och utveckla kompetens för utveckling av produkter och system
för svensk sjukvård och industri
— genomföra FoU-projekt, som initierats utifrån sjukhusens behov och
personalens kompetens
— utarbeta kravspecifikationer i samråd med andra bl. a. som underlag för
teknisk upphandling
— stödja arbetstagarinitierade projekt
— allmänt fungera som en rådgivare och kontaktskapande FoU-resurs
mellan sjukvård och industri
STU utlovar också ett aktivt stöd för tillskapande av sådana regionala FoUprogram.
(STU-info 571-1986 bil. 1)
D. Etablering av ett idrottsvetenskapligt institut
I sin PM ”Idrottsvetenskapligt institut...” har professor Saltin påpekat att
en etablering av ett idrottsvetenskapligt institut är avgörande för att högskolan
i Falun/Borlänge skall kunna ge en instruktör/tränarutbildning ett
innehåll och svensk idrott den service och utvecklingsresurs som idag saknas.
Detta kan realiseras genom att högskolan avsätter personal som vid
sidan av utbildning också får möjlighet att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete.
Inom flera områden som psykologi/pedagogik, data/elektronik
har högskolan i Falun/Borlänge i dag personer med god kompetens.
Men även på Falu lasarett Finns personer med kompetens att bedriva forskningsarbete.
Det är därför också av vikt att Kopparbergs läns landsting
avsätter personella resurser dels för medicinsk serviceverksamhet, dels för
utvecklings- och forskningsarbete. Detta skulle inte enbart gälla läkargruppen,
utan även sjukgymnaster, sjuksköterskor och laboratorieassistenter
skulle komma ifråga för arbetsuppgifter vid institutet.
Med beaktande av att högskolan endast tilldelas statliga medel för att
bedriva utbildning (och för utbildningen nödvändiga lokaliteter) måste en
eventuell etablering av ett idrottsvetenskapligt institut på Lugnet, med de
verksamheter som antytts ovan, komma att bli avhängigt av Falu kommuns
och landstingets ambitioner inom området.
E. Tidsplan för etablerandet av ett idrottsvetenskapligt institut
Tidsplanen avseende instruktör/tränarutbildningen vid det idrottsvetenskapliga
institutet är att den skall starta hösten 1987 med enstaka kurser för
idrotter med liknande intressen och behov. Dock kan inte en sådan utbildning
starta med mindre än att det idrottsvetenskapliga institutet har börjat 6
etableras. En gradvis uppbyggnad av undervisningen sker därefter och in- Mot. 1986/87
stitutet utvecklas inklusive FoU-enheten, för att vara helt utbyggd i början Ub42
av 1990-talet.
Idrottsvetenskapligt institut och Instruktör/Tränarutbildning vid högskolan
i Falun/Borlänge
I. BAKGRUND
Sverige;
Vill man bli idrottslärare och tjänstgöra i skolan är utbildningsvägen given.
GIH i Stockholm och Örebro ger den utbildning som ger formell kompetens.
Under senare år har utbildningen utvecklats, bl. a. kommer den nu att
vara treårig från att tidigare ha varit tvåårig, vidare kan den ingå i en tvåämneskombination.
Vid GIH i Stockholm finns även en speciell idrottslärarlinje,
inriktad mot anställning inom idrottsrörelsen.
Vid sidan av utbildningen vid GIH (Stockholm/Örebro) finns på några
högskolor lokala linjer omfattande 60—100 poäng, vilka ger fördjupad insikt
i delar av det som ryms inom begreppet idrott. Vid högskolorna i Halmstad
och Umeå är inriktningen pedagogik och i Gävle friskvård.
På folkhögskolenivå erbjuds kortare (vecka—månader) och längre (upp
till ett år) kurser som är idrottsrelaterade. Bosöns folkhögskola är den viktigaste,
och efter hand har åtskilliga elever genomgått den längre utbildningen.
Aven om den inte direkt är avsedd som en yrkesutbildning så ger den
arbete inom idrotten och fritidssektorn. Andra folkhögskolor ger liknande
kurser om än något mer specialiserade. Exempel är folkhögskolan i Lillsved
(gymnastik), Stensund (frisksport), Hålland och Stenungsund (friskvård).
Norden;
Det mest iögonfallande när jämförelse görs med andra nordiska länder och
deras uppläggning av utbildning för tjänst i skolan som idrottslärare eller
inom idrotten är att den är så olika. Situationen är faktiskt den att inget
nordiskt land valt samma struktur.
I Finland och Norge har under de sista 20 åren utbildningen i idrott
omstrukturerats. I Norge valdes att etablera en självständig högskola med
kompetens att erbjuda alla inriktningar och nivåer av utbildning inklusive
doktorsexamen i idrott. I teori liksom i praktiska fack finns professurer. I
Finland valdes att inrätta en fakultet för idrott och hälsa i det nystartade
universitetet i Jyväskylä. I uppläggningen för övrigt finns flera likheter med
idrottshögskolan i Oslo både vad gäller de utbildningsvägar som erbjuds
och de examina som kan tas.
I Danmark finns utbildning i idrott vid Köpenhamns och Odense universitet
(naturvetenskaplig resp. medicinsk fakultet). Vid båda lärosätena är utbildningen
inriktad mot att bli lärare vid gymnasieskolan och man måste
alltid ha två ämnen i sin examen. Ett av dessa skall läsas som ”huvudfag”
vilket tar två—(tre) år av en sammanlagd studietid om 6 år. ”Huvudfag” 7
studiet är en fördjupning i hurmänniskan fungerar under arbete. Ett forsk- Mot. 1986/87
ningsarbete skall utföras, till vilket åtgår nära hälften av de två åren. Idrotts- Ub42
undervisning i folkskolans klass 1—9 (10) svarar klassläraren för. Utbildningen
i idrott på seminarierna är i många avseenden förträfflig.
Övriga världen;
Utan att i detalj presentera hur utbildningen i idrott är strukturerad så kan
det vara värt att påpeka att alla de modeller vi ser i Norden kan återfinnas i
Europa, Nordamerika och Australien. Vanligast är en modell som i Finland
(fakultet eller motsvarande inom ett universitet) eller Norge (högskola med
”status” som universitet) men att driva idrottsutbildning på ”collegenivå"
som i Sverige förekommer också, bl. a. England och Australien.
Ett utmärkande inslag i utvecklingen inom idrotten i världen är att speciella
idrottsinstitut etableras med primärt mål att fungera som test och uppföljningscentra
för elitidrotten samtidigt som de är forsknings- och utvecklingscentra
för idrotten.
Europas östländer var först med att slå in på vägen med speciella idrottsinstitut.
Inriktningen har där varit och är att fungera som träningscentra
med uppföljning av eliten medan forskning ej haft någon framträdande
plats, i övriga Europa finns liknande efterföljare i t. ex. Italien och Frankrike.
I Västtyskland ser man samma utveckling, men där genomförs också en
omfattande forskningsuppbyggnad. I USA fungerar många universitet som
tränings- och utvecklingscentrum för elitidrotten. Parallellt med detta etableras
nu speciella fristående forskningscentra med pengar från bl. a. den
nationella olympiska kommittén. Den största satsningen inom detta fält
görs för närvarande i Australien. I Canberra har under de senaste fem åren
byggts upp idrottsanläggningar som skall tjäna som träningscentra för ett
mycket stort antal idrottsgrenar. I dessa byggnader är faciliteter för test av
idrottsutövare och lokaler för forskning integrerade. Dimensioneringen
och uppläggningen är sådan att någon motsvarighet knappast finns i den
övriga världen. Den samlade satsningen i Australien blir nu än större då den
följs upp i landets delstater. Inte bara i Perth utan även i Melbourne, Sydney,
Newcastle och Brisbane planeras eller byggs regionala centra ofta med
inriktning mot någon/några specialidrotter och/eller forskningsuppgifter.
Den centrala anläggningen i Canberra är ej del av eller knuten till något
universitet eller motsvarande medan de regionala centra utvecklas som del
av existerande universitet eller ”college”.
Sverige i jämförelse med omvärlden;
Ovanstående resumé har gjorts för att ge perspektiv på hur utvecklingen är i
de länder som Sverige i många avseenden brukar jämföra sig med. Först
kan konstateras att utbildningen i idrott i Sverige är på en formell nivå som
måste anses ligga under vad som finns i åtskilliga länder. Möjligheterna till
olika studieinriktningar som siktar mot arbetsuppgifter som administratörer,
utbildningsledare eller tränare inom idrotten saknas eller är begränsade.
Ett problem är att fördjupning av studier i idrott bjuder sig ej lätt. 8
Idrottslärarlinjen vid GIH i Stockholm skall ge kompetens till att fungera Mot. 1986/87
som lärare i skolan varför i utbildningen det endast kan avsättas begränsad Ub42
tid till en speciell idrottsgren.
När det gäller kvalificerad uppföljning av elitidrottsutövare i Sverige är
det ytterst begränsade möjligheter för både testning och forskning. Resurserna
vid GIH i Stockholm är dimensionerade för undervisning och kan ej
klara någon ”service”-funktion. Den forskning som bedrivs är kvalitativt
mycket god. Inriktningen är primärt inom teoribildningen, vilket gör att
den mer tillämpade forskningen är begränsad. (Riksidrottsförbundets
forskningsassistent utgör dock en viktig resurs.) Organisationsformen vid
GIH i Stockholm underlättar ej heller för tvärfacklig forskning. Den biologiska
delen av forsningen är lokaliserad till fysiologiinstitutionen som formellt
tillhör Karolinska institutet men geografiskt är placerad vid GIH.
Den akademiska ställningen i beteendevetenskap vilken inrättades på bekostnad
av IFR, idrottens forskningsråd, har nu övertagits av Lärarhögskolan
i Stockholm. Under tillsättning är en professur i idrottsmedicin (donationsmedel)
vid Karolinska institutet med placering vid den ortoped-kirurgiska
kliniken på Karolinska sjukhuset. Sammantaget ger detta en mycket
splittrad forskningsresurs för idrotten — ett fält så beroende av en tvärfacklig
bas och samarbete.
Parallellt med utvecklingen i Stockholm har ett intressant initiativ tagits i
Linköping där landstinget tillsammans med universitetet inrättat en idrottsoch
motionsenhet (IME), vilken är en del av den ortopedkirurgiska kliniken.
Förutom kvalitativ mycket god ortoped-kirurgisk behandling så inriktas
verksamheten primärt på service och forskning med skadeförebyggande
åtgärder och effektiv rehabilitering i fokus.
Sammanfattning;
Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden har en utbildningsverksamhet
som vad gäller omfattning och kvalitet är god. Speciellt om folkhögskolornas
verksamhet inräknas, så fylls behovet av frivilliga ledare inom
idrotten.
Utbildningen vid GIH i Stockholm och Örebro fyller behovet av lärare i
idrott i skolsystemet. Den speciella idrottslärarlinjen vid GIH i Stockholm
ger en bas för arbete inom idrotten som utbildningskonsulenter och som
administratörer inom idrotts- och fritidssektorn. Därmed måste konstateras
att:
möjligheterna till uppföljning (psykiskt-/fysiskt-medicinskt) av idrottsutövare
är ytterst begränsad i Sverige
tillämpad forskning inom idrotten är begränsad och struktureringen av
befintliga resurser för idrottsforskning underlättar ej för tvärvetenskapliga
projekt
utbildning av instruktörer/tränare på kvalificerad nivå saknas helt i Sverige
Förslag;
Mot denna bakgrund föreslås att
9
dels vid högskolan i Falun/Borlänge dels inrättas en utbildning med
primärt mål att förse idrotten med kvalificerade instruktörer/tränare, dels
upprättas ett idrottsvetenskapligt institut
en viss bredd i valmöjligheterna i senare delen av studierna skapas så att
utbildningen kan ge en bas för anställning i kommun, landsting och företag
med ansvar för hälso-/friskvårdsfrågor
försvarets behov av kvalificerad personal inom nämnda fält kan tillgodoses.
Det idrottsvetenskapliga institutet byggs upp tvärvetenskapligt. Det dimensioneras
så att det förutom teoriundervisning också kan svara för test
och uppföljningsverksamhet av elitidrottsutövare samt fungera som ett
centrum för tillämpad idrottsforskning.
II. STOMPLAN FÖR INSTRUKTÖR/TRÄNARUTBILDNING
Termin 1—3; obligatorisk bas
Mot. 1986/87
Ub42
Amne |
Omfattning |
Samhällsvetenskap — Ekonomi |
10 poäng |
Datakunskap |
10 ” |
Beteendevetenskap |
15 ” |
Människans biologi |
15 ” |
Hälsa, nutrition, överbelastnings |
|
skador, skadeprofylaks, doping |
K)” |
Summa |
60 ” |
Termin 4—6; 45 poäng i minst fyra av de sju nedan angivna ämnena, dess |
|
utom 5 poäng per termin i praktisk idrott, integrerat med en |
|
eller flera av de teoretiska disciplinerna. |
|
Amne |
Omfattning |
1. Idrottspsykologi |
5, 10 eller 20 poäng |
2. Idrottspedagogik |
5 eller 10 poäng |
3. Biomekanik |
5, 10 eller 20 poäng |
4. ldrottsfysiologi inkl mätmetodik |
5, 10 eller 20 poäng |
5. Nutrition |
5 eller 10 poäng |
6. Epidemiologi |
5 eller 10 poäng |
7. ”Klinisk medicin”, arbetsmedicin, |
|
handikappidrott, rehabilitering |
5, 10 eller 20 poäng |
Exempel på olika kombinationer beroende på intresseinriktning: |
|||||||
Amne |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
"Idrottspsykologi” |
20 |
10 |
ev 5 |
5 |
5 |
ev 5 |
|
"Instruktör/tränare” |
5 |
5 |
5 |
20 |
5 |
5 |
|
2. teknikgren |
5 |
5 |
20 |
5 |
5 |
— |
5 |
3. lagsport |
10 |
5 |
5 |
10 |
5 |
— |
10 |
4. handikappidrott |
— |
5 |
20 |
10 |
5 |
— |
5 |
5. försvaret |
5 |
5 |
10 |
10 |
5 |
5 |
5 |
"Frisk/hälsovård" |
_ |
10 |
— |
5 |
10 |
10 |
10 |
Termin 7—8; Möjlighet till studier ytterligare två terminer bör ges, vilka
utnyttjas för praktiskt arbete i idrott kombinerat med uppföljnings-/utvecklingsarbete
i nära samarbete med specialidrott och teori desciplin.
Principer för antagning till studier
Den normala studiegången är att starta med termin 1, för vilken krävs allmän
behörighet och idrottsbakgrund. Dispens bör dock medges till att starta
med termin 4 för dem som har allmän behörighet och kunskaper motsvarande
termin 1 —3 samt idrottsbakgrund. På motsvarande sätt bör det finnas
möjlighet att starta med termin 7 — 8 om den teoretiska och praktiska
bakgrunden finns. Detta studieår kan vara inledningen till en doktorandutbildning.
Ansvarsfördelning för studiernas uppläggning och innehåll
Undervisningen under termin 1—3 handhas av lärare vid högskolan i Falun/Borlänge.
Där så är möjligt utnyttjas redan nu förekommande kurser.
Kursinnehållet bestäms i samråd med ansvarig lärare och personal vid det
idrottsvetenskapliga institutet (se nedan).
Undervisning och kursinnehåll under termin 4—6 bestäms och genomförs
av lärare vid det idrottsvetenskapliga institutet. Lärarna vid institutet
utarbetar också studieplanen för den individuellt anpassade studiegången
(projekt-uppläggningen) för termin 7 — 8.
Studier som leder till doktorsexamen i idrottsvetenskap skall kunna utföras
vid det idrottsvetenskapliga institutet i samråd med relevant institution
vid Uppsala universitet.
Den praktiska utbildningen i idrott
Avgörande för att utbildningen skall bli framgångsrik är att möjligheter
etableras till praktiskt-metodologiskt arbete inom idrotten. Det kan lösas
genom att ett samarbete med det omfattande idrottslivet i Falun/Borlängeregionen
etableras. Förutom klubbar på översta elitnivå i lagsporter som
fotboll, ishockey och bandy finns yppersta elit i individuella sporter som
exempelvis skidor, orientering, simning och cykling. 1 alla dessa klubbar
finns välorganiserad träning för ungdom och senior elit. Avsikten är att
eleverna på högskolans instruktör/tränarlinje under termin 3 — 6 (och 7 — 8)
arbetar tillsammans med ansvariga i aktuell idrottsklubb.
Förutom idrottsaktiviteter i klubbar finns många andra idrottsaktiviteter
som erbjuder miljöer för utbildning, exempel härpå är den välorganiserade
träningen för elitskidåkare och elitorienterare som går s. k. anpassad studiegång
vid högskolan i Falun/Borlänge. Dessutom finns idrottsgymnasier
och idrottsplutoner i regionen.
En annan mycket viktig miljö för den praktiska delen av utbildningen är
specialförbundens samlingar av eliten. Sådana förekommer redan nu inom
regionen — även på nordisk basis som backhoppningen. Att utveckla detta
med att allt fler specialförbund genomför samlingar av sina aktiva — ungdomar
som seniorer — på klubb-, distrikt- och nationell nivå på Lugnet i
Falun kommer att förbättra möjligheterna till en god integrering av praktik
Mot. 1986/87
Ub42
11
och teori. Högskolans elever får kontakt med och erfarenhet av hur special- Mot. 1986/87
idrotterna och deras elitinstruktörer arbetar. Värdet av att förlägga samling- Ub42
ar till Falun blir därmed ömsesidiga. De aktiva idrottsutövarna och deras
tränare får hjälp med tester och uppföljning, medan utbildningen får direkt
kontakt med den praktiska idrotten och en inblick i idrottens aktuella problem.
På liknande sätt ordnas platser för auskultation, för dem som ämnar
arbeta inom:
a) hälso —friskvårdssektorn vilka bereds plats på företag
b) försvaret vilka bereds plats vid regementet
c) sjukvård/rehabilitering vilka bereds plats på lasarett eller motsvarande.
Av särskild vikt är att kunskaper om handikappidrott förmedlas till samtliga
studerande på instruktör/tränarlinjen, alltså inte bara till dem som valt
handikappidrott som specialité.
Ytterligare ett sätt att få utbildningen ”up to date” är att i samråd med
specialförbund och klubbar anlita gästföreläsare och instruktörer — så att
sådan ”kompetens” utnyttjas optimalt.
III. INSTITUT FÖR IDROTTSVETENSKAP
Det idrottsvetenskapliga institutet skall vara en självständig enhet, knuten
till högskolan i Falun/Borlänge och associerad med Falu lasarett.
Amne Personal
lärare/forskare övrig
Psykologi —pedagogik 2 — 4 I
Biomekanik, materielutveckling
(mekanik, data, funktionell anatomi) 3—4 1—2
Fysiologi —biokemi 3—4 3 — 4
Nutrition 1—2 1
Klinisk medicin
(klinisk fysiologi —kardiologi —
endokrinologi, arbetsmedicin — rehabilitering—ortoped-kirurgi)
3—4 2
Studierektorsfunktion 1 I
Dokumentation —Information 1 1
Ledning/administration 1—2 I —2
Summa personal 15 — 22 11 — 14
Arbetsuppgifterna vid institutet är att
a) ge undervisning för studerande på instruktör/tränarlinjen terminerna
4—6 samt fördjupningsutbildningen terminerna 7 — 8 samt doktorandutbildning
b) genomföra tester och uppföljning av idrottsutövare inkl. medicinsk
serviceversamhet
c) ha utvecklings—forskningsarbete inom idrotten. (Inom detta fält är
det önskvärt att materielsidan inom idrotten beaktas.)
Det ovan skisserade idrottsvetenskapliga institutet kommer att inrymma
omfattande kompetens som har direkt relevans för andra avnämare än idrot- 12
ten. En sådan är försvaret, som visserligen haren egen avdelning inom FOA Mot. 1986/87
med ansvar för liknande uppgifter, men där den nu planerade idrottsveten- Ub42
skapliga enheten kan bli ett komplement. Ett gränsområde där både utbildningen
och forskningen vid enheten kan vara av betydelse är i landstingens
och företagens arbete med frisk- och hälsovårdsfrågor. Mot den bakgrunden
bör uppläggningen av verksamheten planeras i nära samarbete inte
bara med idrottens organisationer utan även med landstingen, försvaret
och företagen. Vidareutbildning inom vissa ämnen av sjukgymnaster, sjuksköterskor
och läkare kan också bli aktuell.
De fysiska ramarna för verksamheten bör vara dimensionerade så att
enheten kan fungera samlat på ett ställe med det undantaget att delar av den
medicinska servicen finns vid Falu lasarett. En naturlig lokalisering av enheten
är Lugnet i Falun.
(Som exemepl kan nämnas att i Calgary byggs nu inför vinter-OS 1988
laboratorielokaler på flera tusen kvm vilka kommer att övertas av ”Department
of Physical Education” vid Calgary University efter OS.)
Lokaler. För undervisningen under den första fasen torde lokalfrågan
kunna lösas via högskolan i Falun/Borlänge och Kopparbergs läns landsting.
I etableringsfasen behöver den idrottsvetenskapliga enheten 200—300
kvm i lokalytor vid Lugnet, förutom tillgång till lokaler på Falu lasarett för
medicinsk service. När enheten är färdigutbyggd omkring 1991 — 1992 behövs
ca 600—900 kvm för huvudenheten av det idrottsvetenskapliga institutet
vid Lugnet. På Falu lasarett skulle då finnas en idrottsmedicinsk enhet
för medicinsk service och viss forskning.
Ansvarsfördelningen vad gäller lokaler skulle förslagsvis lösas så att högskolan
svarade för undervisningslokaler, Kopparbergs läns landsting för
”lasarettsenheten” och Falu kommun för det idrottsvetenskapliga institutet
på Lugnet.
Utrustning av lokalerna ställer speciella krav bl. a. för att en del av apparaturen—utrustningen
kan vara aktuell att bygga in som fast installation.
Detta gäller exempelvis löpmatta, kraftplattformer och klimatrum. En del
av apparaturen kan också bli aktuell att placera direkt i idrottsanläggningarna.
Därutöver kan laboratoriet ställa speciella krav på ventilation och
avlopp. Förutom de ovan antydda fysiska ramarna och den apparaturutrustning
som behövs bör också övervägas att anskaffa en mobil enhet där
viss utrustning Finns för tester och medicinsk service.
Utrustningen av främst den idrottsvetenskapliga enheten blir omfattande
och en gradvis uppbyggnad måste ske. I en första fas behövs apparaturutrustning
för testning och viss datautrustning. Under denna period förutsättes
att Falu lasaretts resurser för bl. a. blodanalyser kan utnyttjas.
Fullt utbyggd är utrustningsbehovet mycket stort. Förutom de ekonomiska
resurser som UHÄ/UUH och Kopparbergs läns landsting kan bidra
med så måste förmodligen bidrag från företag ingå. Viktigt är, att som ovan
antytts, att de fasta installationerna byggs in i de för verksamheten planerade
lokalerna. De installationer av forskningsapparatur—utrustning som
kan vara aktuell att placera i idrottsanläggningar skall också tidigt planeras
in. Om handikappidrott skall ges prioritet måste lokalerna anpassas för
detta. 13
Biblioteksresurserna kommer att behövas byggas ut. Befintliga resurser Mot. 1986/87
vid högskolan i Falun/Borlänge och Falu lasarett utgör dock en mycket god Ub42
bas, liksom det databaserade söksystemet som finns vid högskolan. För
äldre och mer specialiserad litteratur repeleras på Uppsala universitet.
Forskningsuppgifterna för institutet kan vara mångfaldiga. Här skall
nämnas några fält som kommer att ges en hög prioritet:
a) värdering av prestationsförmåga, vilket också inkluderar utveckling
av grenspecifik mätmetodik
b) barn—ungdomars muskulära och metaboliska utveckling, betydelsen
av fysisk aktivitet, träning och tävling
c) idrott som fritidsaktivitet, vilka väljer att idrotta? vilka slutar att idrotta?
d) utveckling—inlärning av teknik (gång—löpning, simning, skidåkning)
e) hjärtfunktion vid träning—tävling.
Inom angivna områden skall insatserna om möjligt vara tvärfackliga.
Det betyder, att psykolog, fysiolog, instruktör, data/elektronikingenjör och
medicinare kan samverka om uppgifterna inom (a). Gruppen att bearbeta
problem inom område (b) kan vara sammansatt av barnläkare, fysiolog och
biomekaniker. Område (c) är mest för beteendeforskare, men både forskningsfälten
under (a) och (b) kan bli aktuellt att integreras i analysen. Teknikutveckling
är ett försummat forskningsfält i Sverige. Det är ett område för
biomekaniker, ortoped och data/elektronikingenjörer. Intresse finns dels
för att studera hur rätt teknikinlärning kan vara skadeförebyggande, dels
för hur den kan användas inom rehabilitering efter skadeoperationer. Slutligen
är forskningsfältet kring hjärtats funktion hos unga och äldre alltid ett
centralt tema inom träning och tävling och en forskningsuppgift för kardiologer—fysiologer.
Etableringen av det idrottsvetenskapliga institutet är avgörande för att ge
en instruktör/tränarutbildning innehåll och svensk idrott den service och
utvecklingsresurs som den idag saknar. Detta kan ej realiseras med mindre
än att högskolan avsätter personal som får möjlighet att bedriva forskningsoch
utvecklingsarbete. Inom flera områden som psykologi/pedagogik,
data/elektronik har högskolan i Falun/Borlänge i dag personer med god
kompetens. Även på Falu lasarett finns personer med kompetens att bedriva
forskningsarbete. Därför är det också viktigt att Kopparbergs läns landsting
avsätter personella resurser dels för medicinsk serviceverksamhet, dels
för utvecklings- och forskningsarbete. En lösning kan vara att del av årsverk
avsättes för arbete inom det idrottsvetenskapliga institutet. Detta gäller
inte enbart läkargruppen, utan även sjukgymnaster, sjuksköterskor och
laboratorieassistenter.
Kostnaderna för utbildningen och verksamheten vid det idrottsvetenskapliga
institutet måste baseras på att högskolan i Falun/Borlänge och Kopparbergs
läns landsting avsätter resurser dels för personal, dels för viss drift.
Därutöver måste forsknings- och utvecklingsbidrag kunna påräknas liksom
företagsstöd. Vidare kan en del av test-verksamheten liksom den medicinska
servicen avgiftbeläggas.
Tidsplanen avseende utbildningen är att den bör starta hösten 1987 med 14
enstaka kurser för idrotter med liknande intressen och behov (några av Mot. 1986/87
valmöjligheterna under termin 3 — 6). En sådan utbildning skall ej börja Ub42
utan att det idrottsvetenskapliga institutet har börjat etableras. En gradvis
uppbyggnad av undervisningen sker därefter och det idrottsvetenskapliga
institutet utvecklas inklusive den idrottsmedicinska enheten, för att vara
helt utbyggt i början av 1990-talet.
Bilaga: Sammanställning av befintliga samt planerade idrottsfaciliteter i
Falun/Borlängeområdet, beskrivning av omfattning och nivå på
idrottsaktiviteter samt utbildningar (gymnasier, högskola och
idrottspluton) anpassade för idrottsmän/kvinnor i regionen.
15