Motion till riksdagen
1986/87 :Ub29

Ingemar Eliasson (fp)
Forskning (prop. 1986/87:80)

Regeringen gav i juni 1985 forskningsrådsnämnden i uppdrag att inkomma
med förslag till samordning av forskning inom handikappområdet, detta
som underlag till 1987 års forskningspolitiska proposition (1986/87:80).
Forskningsrådsnämnden lät en särskild utredningsgrupp utarbeta ett förslag,
vilket i höstas överlämnades till regeringen. Utredningsförslaget En
utvecklad handikappforskning (rapport 86:6 — Forskningsrådsnämnden)
togs fram av en grupp med representanter för handikapprörelsen, Landstingsförbundet,
socialstyrelsen och fem forskningsråd som till del för närvarande
ger stöd till handikappforskning. Gruppens ordförande har varit
Gerhard Larsson, Samhällsföretag.

I den forskningspolitiska propositionen tillhör handikappforskningen ej
de prioriterade områdena och får över huvud taget en undanskymd plats.
Den rimmar inte med de problem och den eftersatthet svensk handikappforskning
i dag har och som belyses i ”En utvecklad handikappforskning”.
Regeringen tar fasta på utredningsgruppens förslag om att forskningsrådsnämnden
skall få ett samordningsansvar för forskningen, men förslaget
backas inte upp med ekonomiska resurser och andra markeringar. För den
kommande treårsperioden föreslår regeringen ett nytillskott av forskningsmedel
på handikappområdet motsvarande bara en sjättedel av vad utredningen
föreslagit.

Utredningsgruppen, som var helt enig, tog upp fem problem med svensk
handikappforskning i dag. Det största problemet var den låga volymen
forskningsresurser. Gruppen skiljer på handikappforskning och ”annan
handikapprelevant forskning”. Sistnämnda syftar på att handikappades
problem och möjligheter skall innefattas i ordinarie forskning inom olika
samhällsorgan. Därtill behövs specifik handikappforskning som belyser
faktorer och händelser som gör att en funktionsnedsättning blir till ett handikapp,
hur funktionsnedsättningar kan förbättras eller kompenseras genom
t. ex. handikappanpassning eller liknande samt hur samhällets resurser
och åtgärder inom handikappområdet utnyttjas på effektivaste möjliga
sätt.

1 utredningsrapporten konstateras att samhällets ansvar och uppgifter
inom handikappområdet ökat betydligt under 1970- och 1980-talet och senaste
budgetåret 1985/86 satsade enbart staten 20 miljarder kronor på åtgärder
för handikappade. Effekter av den nya socialtjänstlagen, nya hälsooch
sjukvårdslagen och den från i somras gällande omsorgslagen kommer
ytterligare att påverka situationen för människor med handikapp och samhällets
insatser.

Varje år förtidspensioneras dessutom ca 50 000 personer, och vi har nu
drygt 320 000 förtidspensionärer. Mot denna bakgrund ansåg utredningsgruppen
det klart otillfredsställande att statens satsning på handikappforskning
1985/86 uppgick till sammanlagt endast 9,4 milj. kr. I jämförelse
med FoU-resurser som satsas på andra samhällsområden är detta ett mycket
begränsat stöd. Gruppens kartläggning visade också att på vissa väsentliga
problemområden saknas fortfarande forskning trots att problemen
ständigt ökar i omfattning, som delar av arbetsmarknadsfrågorna, samhällsekonomiska
konsekvenser av olika åtgärder, konsekvenser vid förtidspensionering
för såväl individer som samhälle, hjälpmedel för utvecklingsstörda,
stödformer för fler handikappade, möjligheter till psykologisk kompensation
av funktionsbortfall samt inte minst tvärinsatser som exempelvis
de kombinerade effekterna av boende, kommunikationer och arbete.

För att möjliggöra en sådan satsning ansåg gruppen att riksdagen får
sätta ett långsiktigt ekonomiskt mål för handikappforskningen så att den,
som ett första steg, efter en treårsperiod disponerar 25 milj. kr., räknat i
nuvarande penningvärde. Regeringen föreslår emellertid bara ett nytillskott
av 2,5 milj. kr., dvs. en sjättedel av de 15 milj. kr. gruppen föreslagit.
Dessutom förordar regeringen att de nuvarande ca 12 sektorsorganen med
ansvar för FoU inom handikappområdet kan anslå lika mycket, dvs. 2,5
milj. kr. tillsammans. Flur denna omfördelning praktiskt skall gå till väga
framgår emellertid ej av propositionen.

Den ringa medelstilldelningen för direkt handikappforskning var bara
ett av dagens problem som utredningsgruppen tagit upp. Ett annat gäller
kvalitetsproblemen i svensk handikappforskning, som beror på att man
nästan helt saknar fasta forskartjänster och klara karriärvägar utanför högskolan
för forskarutbildade inom handikappområdet. Ett tredje gäller
forskningens bristande kontakt med användarna och ett fjärde gäller behovet
av en ökad internationell samverkan. För att komma till rätta med dessa
problem krävs bl. a. att samordningsorganet får en mera markerad ställning
än vad regeringen föreslagit och ökade resurser. Således föreslog utredningsgruppen
att en särskild styr- och samordningsgrupp för handikappforskning
inrättas inom forskningsrådsnämnden, till vilken regeringen utser
ledamöter. En sådan lösning markerar att samtliga forskningsfinansiärer
skall ha kvar ett ansvar för handikappforskning och medverka i den
utveckling/uppbyggnad som föreslås av utredningsgruppen. Men det övergripande
ansvaret för handikappforskning, inkl. ansvaret för merparten av
de nya resurser i form av 15 milj. kr. på en treårsperiod som bör tillföras
området skall läggas på forskningsrådsnämnden och den här nämnda särskilda
styr- och samordningsgruppen.

Styr- och samordningsgruppen skall ha en sammansättning med representanter
för riksdagen, landstings- och kommunförbunden och handikapprörelsen
samt forskare och några personer med kompetens och erfarenhet
från arbetsmarknadsfrågor, boende och samhällsplanering.

Genom att regeringen inte markerar en särskild styr- och samordningsgrupp
under forskningsrådsnämnden och framför allt genom det begränsade
medelstillskottet kan forskningsrådsnämnden knappast under den närmaste
treårsperioden komma till rätta med de problem utredningsgruppen

Mot. 1986/87

Ub29

6

skisserat med brist på fasta forskartjänster, uppbyggnad av bättre fältkontakter
och internationell samverkan.

Utredningsgruppen tror att det föreslagna samordningsorganet tillsammans
med resursförstärkningen skulle kunna leda till en påtaglig förbättring
på sikt av de problem svensk handikappforskning i dag brottas med.
Utredningsgruppen föreslog emellertid att det efter en femårsperiod skulle
ske en utvärdering av om önskvärda effekter hade nåtts. Detta tas ej upp av
regeringen. Syftet var annars att här skulle klargöras om handikappforskningen
ökat i tänkt omfattning och om klara prioriteringar med utgångspunkt
i t. ex. handikappades behov och uttalade önskemål från statsmakterna
slagit igenom. Har kvaliteten i forskningen ökat, har karriärsmöjligheterna
förbättrats och har konktakterna med användarsidan förbättrats etc.?
Visar utvärderingen att så ej har skett, får andra organisatoriska lösningar
— kanske med ett sektorsorgan — övervägas.

Sammanfattningsvis är det bra att regeringen lägger fram förslag om ett
samordningsorgan för handikappforskningen. Men förslaget får begränsad
betydelse i och med att regeringen ej tar upp övriga problem svensk handikappforskning
brottas med, såsom framkommit i den särskilda utredningsgruppens
förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att i budgetpropositionen för
1988/89 hänsyn skall tas till här framförda synpunkter beträffande
handikappforskningen.

Stockholm den II mars 1987
Ingemar Eliasson (fp)

Mot. 1986/87

Ub29

7