Motion till riksdagen
1986/87 :Ub27

Görel Bohlin och Rune Rydén (m)
Forskning (prop. 1986/87:80)

Socialtjänstlagen och de anslutande lagarna om vård av unga och vård av
missbrukare trädde i kraft den 1 januari 1982.

Lagarna innebär bl. a. att prövning av socialnämndernas beslut görs av
länsrätterna. I samband med remissbehandlingen av lagförslaget uttrycktes
från länsrätterna oro över den ökning av ärendemängden som den föreslagna
ordningen skulle komma att medföra. Denna oro har senare visat sig mycket
befogad.

Länsrätten, som bl. a. skall ta ställning till eventuell tvångsvård enligt
Lagen om vård av missbrukare - LVM, har också skyldighet att dessförinnan
träffa klienten och förvissa sig om behovet av vård. Länsrätterna har stora
ansvarsområden, och såväl handläggning som resor för kontakt med klienter
tar mycket tid och kräver stora kunskaper, såväl sociala som juridiska. Det
nya systemet om prövning hos länsrätt har inneburit såväl en resursmässig
som kvalitetsmässig påfrestning på länsrätterna. Det är helt enkelt svårt att
inom ramen för tillgängliga medel klara att besätta erforderligt antal tjänster
med handläggare som har ”rätt” utbildning och erfarenhet.

Utbildning

Utbildningen i socialrätt i Sverige är otillräcklig. Vid socialhögskolorna ingår
ämnet, men endast vid två av de sex högskolorna kan ämnet socialrätt
studeras separat och då i begränsad omfattning.

För den som vill utbilda sig i socialrätt som enstaka ämne finns få
möjligheter. Juridiska fakulteten i Lund erbjuder en enstaka kurs i socialrätt.
Vid övriga universitet finns ingen möjlighet att läsa ämnet separat.

Ämnet socialrätt är inte obligatoriskt i juristexamen, vilket kan ifrågasättas
om det inte borde vara. Vid Lunds universitet anordnas en alternativkurs
om 10 poäng i socialrätt.

En stor utbildningsbörda fick läggas på kommunernai samband med
genomförandet av socialtjänstlagen. Samtidigt var rättstillämpningen på
grundval av den nya lagstiftningen helt ny. Grundläggande för den bedömning
som skall göras i sociala sammanhang är den samlade kunskap som
finns. Förmedlingen av tillämpningsfall och praxis såväl till socialhögskolor
och juridiska fakulteter som till socialförvaltningarna är därför utomordentligt
väsentlig. Goda kunskaper i socialrätt hos olika handläggare är en
förutsättning för den enskildes möjlighet att få hjälp och rättvis behandling.

Forskning

En systematisk forskning och ett fortlöpande, målinriktat utvecklingsarbete
har i Sverige länge lyst med sin frånvaro. Vi vet följaktligen inte särskilt
mycket om effekterna - för den enskilde och för samhället i stort - av det
sociala reformarbetet. Den kommunala socialtjänsten utgör i olika hänseenden
ett viktigt forskningsområde, socialförsäkringsområdet utgör ett annat,
och flera andra finns inom ramen för vad vi vanligen menar med socialpolitik.

Den forskning som kan kombineras och integreras med avancerad
undervisning är kanske av särskilt ”utvecklingstaktiskt” intresse. Representant
härför är forskningen inom ämnesområdet ”socialt arbete”, etablerad
vid fyra institutioner för socionomutbildning/socialhögskolor.

Det akademiska ämnet socialt arbete, som av naturliga skäl är tvärvetenskapligt,
kommer säkerligen efter hand att täcka ett stort behov av såväl
grundforskning som tillämpad forskning och ge stimulans till ett allmänt
utvecklingsarbete inom det sociala verksamhetsområdet i vid mening.

Begreppet socialrätt kan behöva närmare definieras och avgränsas.
Rättsordningens innehåll har under senare decennier på många sätt och i allt
högre grad påverkats av socialpolitiska syften. Detta gäller inte bara inom
förvaltningsrättens område utan också inom andra områden såsom skattelagstiftningen,
konsumentlagstiftningen och hyreslagstiftningen. Att försöka
sammanföra sådana av sociala synpunkter influerade rättsregler till en
avgränsbar juridisk disciplin är inte meningsfullt. Socialrätt i inskränkt
mening eller socialförvaltningsrätt kan däremot inringas och bildar en
speciell del inom den offentliga rätten. Socialrätt i denna mening aktualiseras,
när det gäller att juridiskt fixera socialpolitiska ställningstaganden för
kommunala organs beslut, verkställighet och förvaltning, för statliga myndigheters
verksamhet eller för den enskildes upplysning och vägledning i
olika behovssituationer. Även i den mer begränsade meningen med anknytning
till det socialpolitiska reformarbetet, har socialrätten i vårt land gradvis
blivit ett mycket omfattande och svåröverblickbart område av juridiken.

Den hittills blygsamma forskningen på socialrättens område står i kontrast
till det socialpolitiska reformarbetet. Den sociallagstiftning som produceras
på ”löpande band” underkastas i mycket liten utsträckning vetenskaplig
granskning och diskussion. När social forskning diskuteras, uppmärksammas
sällan eller aldrig den rättsvetenskapliga aspekten. Som exempel
kan tas socialtjänstreformen. I socialutredningens principbetänkande liksom
i regeringens proposition om socialtjänsten (1979/80:1 del A) diskuterades
behovet av forskning och utvecklingsarbete. Men ingenting sägs
om behovet avsocialrättsligforskning.I socialtjänstlagen, som alltså
är en målstyrd ramlag med en sådans frånvaro av stringens och detaljering,
har inlagts ett lagrum, 6 § om ”den enskildes rätt till bistånd”. Denna
rättighetsparagraf har tillåtits få i stort sett samma vaga utformning som lagen
i övrigt.

En sådan utformning av juridiska rättigheter är på gott och ont. Hypotetiska
fördelar utifrån helhetssynens aspekter har fått en omfattande motivering
i lagförarbetena och givit sin prägel åt lagens utformning. Svagheter och
troliga nackdelar är förenade med en sådan konstruktion, men har inte
analyserats närmare.

Den juridiska doktrinens rättighetsdiskussion har av lagstiftaren helt Mot. 1986/87
förbigåtts. Vad som i detta fall är viktigt att söka bedöma är lagutformning- Ub27
ens konsekvenser för den biståndssökande, med avseende på rättssäkerhet
och rättvisa.

Effekterna av en viss lagstiftning är viktiga att söka uppmärksamma så
tidigt som möjligt. Härvidlag kan rimligen inte enbart sociologiska eller
sociologiserande metoder användas. En juridisk metod behövs inte minst i
fall, där lagstiftaren markant avviker från beprövade lagskrivningsmodeller.

Socialrättens svaga ställning också inom forskningen har beskrivits i det
föregående. Ämnet är trots sin komplexitet och betydelse ”litet” som en del
av den akademiska juristutbildningen. Inom området offentlig rätt lever
delområdet socialförvaltningsrätt en undanskymd tillvaro. Endast några få
juridiska forskare har engagerat sig i frågor inom socialförvaltningsrätten och
därmed besläktade områden under senare decennier. Den ”vetenskapliga
tillväxten” är följaktligen mycket låg inom området. Det finns för närvarande
endast en professur speciellt inriktad på socialrätt, nämligen vid Lunds
universitet. I UHÄ:s beslut beträffande ämnesbeskrivningen står följande:

Socialrätten omfattar rättsreglerna om samhällets åtgärder för att tillgodose
de enskildas behov av hjälp och stöd i personligt eller ekonomiskt avseende.

Till socialrätten hör främst reglerna om beredande av personlig vård, såsom
barnavård, nykterhetsvård samt reglerna om olika ekonomiska stödformer,
såsom socialhjälp, socialförsäkring, allmänna barnbidrag, bidragsförskott,
utbildningsstöd och bostadsbidrag.

Den nämnda enda professuren vid Lunds universitet har av omfångsskäl
måst inriktas på del av det beskrivna ämnesområdet, nämligen socialförsäkringsfrågor.

Det sociala rättsområdet är således som beskrivits utomordentligt omfattande,
varför en specialisering är nödvändig. Det är önskvärt att man inom
den juridiska utbildningen kan välja socialrätt som en specialitet med sikte på
arbetsuppgifter inom länsrätter, vilka nu har svårt att få fram handläggare
med tillräcklig socialjuridisk utbildning. Vidare finns behov av privatpraktiserande
”socialadvokater”. Tjänstgöring vid länsrätt ger numera tingsmerit
för de jurister som valt att inrikta sig på det sociala fältet.

En systematisk forskning och ett fortlöpande, målinriktat utvecklingsarbete
är nödvändiga inom det socialjuridiska fältet. Denna forskning bör enligt
vår uppfattning ske vid universitet och högskolor. Detta för att uppnå bästa
möjliga resultat, systematik i forskningen, parellella studier med andra
juridiska områden, internationella jämförelser, historiska studier m. m.

Den professur som finns i Lund är inte tillräcklig för att den forskning inom
detta stora område som är nödvändig skall kunna åstadkommas. Forskningen
bör dessutom ges särskild inriktning på socialrättsvetenskap. Ytterligare
minst en professur inom ämnesområdet bör därför inrättas. Medel för detta
föreslår vi tas ur anslaget till delegationen för social forskning (DSF).

16

Hemställan Mot. 1986/87

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs Ub27

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
professur i ämnet socialrätt med inriktning på socialrättsvetenskap och
socialrättslig forskning bör inrättas.

Stockholm den 11 mars 1987

Görel Bohlin (m) Rune Rydén (m)

17