Motion till riksdagen
1986/87:Ubl

Olof Johansson m. fl. (c)

Forskning (prop. 1986/87:80) 1986/87

Ubl-2

Sammanfattning

I denna partimotion föreslår centerpartiet bl. a:

o Satsningen på forskningen får inte finansieras genom nedskärningar inom
det övriga utbildningsväsendet,
o Statsmakterna måste garantera att universiteten är en god miljö för det
fria kunskapssökandet. En tvärvetenskaplig utveckling måste främjas,
o Under en period av 5-10 år måste alla utbildningsbidrag omvandlas till
doktorandtjänster,
o Doktorsexamen bör bli krav för fler typer av tjänster,
o Satsningen på tjänster inom högskolan måste följas upp med ett lokalförsörjningsprogram
så alla får en bra arbetsplats,
o I tjänsteförslagsnämnder och andra organ som hanterar tillsättningen av
vetenskapliga tjänster skall det alltid finnas kvinnlig representation,
o Utvecklingsprogram för laboratorieassistenter, ingenjörer och andra som
medverkar i forskning måste utarbetas,
o Statens forskningsanslag bör kanaliseras genom högskoleväsendet och
forskningsråden,
o Ett särskilt miljöforskningsråd bör inrättas.

o Företag och enskilda bör få möjlighet att på skattemässigt förmånliga
villkor donera medel till särskilda forskningsfonder. Staten måste säkerställa
att den aviserade donationen från affärsbankerna inte leder till en
orättvis resursfördelning,
o Professurer måste kunna inrättas också vid mindre högskolor när en
tillräcklig forskningsbas finns. De mindre högskolorna bör upprätta
forskningsprogram,
o Befordringstjänster bör inrättas.

o Fakulteter och institutioner måste satsa på forskningsinformation.

Från centerhåll tas forskningspropositionen också upp i ett flertal kommittémotioner
och enskilda motioner.

Inledning

Forskning och utbildning har grundläggande betydelse för vårt lands förmåga
att utveckla välfärden. Det är därför angeläget att statsmakterna med jämna
mellanrum lägger fast riktlinjer för forskningspolitiken. Centern förde redan
i början på 1970-talet fram krav på att forskningspolitiska handlingsprogram

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Ubl -2

skulle utarbetas. 1982 års forskningspolitiska proposition, som lades fram av Mot. 1986/87

mittenregeringen, kan sägas ha blivit stilbildande för statsmakternas hante- Ubl

ring av forskningspolitiken.

En av statsmakternas huvuduppgifter inom forskningsområdet är att
garantera fortlevnaden av vissa grundfunktioner i forskarsamhället som skall
möjliggöra ett fritt kunskapssökande. För ett litet land som Sverige är det
särskilt angeläget med internationella kontakter inom forskningen. Även här
har statsmakterna en betydelsefull uppgift att utveckla och stimulera sådana.

Satsningar på teknik och naturvetenskap var redan i 1982 års forskningspolitiska
proposition mycket centrala. För vårt lands förmåga att klara sig i den
internationella konkurrensen är det av avgörande betydelse att vi befinner
oss i teknikens och naturvetenskapens främsta frontlinjer. Det har under
hela 1980-talet funnits en bred enighet om denna inriktning. Redan i
anslutning till den förra forskningspropositionen framförde vi emellertid
krav på en förbättrad satsning på humanistisk och samhällsvetenskaplig
forskning liksom på forskning om den offentliga sektorn. Det är därför
tillfredsställande att flera av de förslag som läggs fram i årets proposition har
fått den inriktning vi tidigare efterlyst. I det fortsatta prioriteringsarbetet är
det enligt centerns mening angeläget att forskning om jämställdhet, handikappfrågor
och invandrarfrågor lyfts fram. Forskningen om människor och
miljön måste få en förstärkt ställning, vilket vi vill markera genom inrättande
av ett särskilt forskningsråd.

Avvägningen utbildning-forskning

Det är glädjande att forskningen genom de förslag som framläggs i
propositionen kan tillförsäkras förstärkta resurser. Det sätt på vilket
regeringen åstadkommer denna förstärkning kan emellertid på lång sikt ge
effekter som är ytterst betänkliga. Förstärkningarna sker nämligen på
bekostnad av neddragningar av ungdomsskolan. På sikt kan detta medföra
en allmän neddragning av det samlade utbildningsväsendets kvalitativa nivå,
vilket i sin tur hotar förutsättningarna för en kvalitativt högtstående
forskning. I särskilda motioner i anslutning till budgetpropositionen har vi
lagt fram förslag som syftar till att slå vakt om ungdomsskolan och högskolans
grundläggande utbildning. Det finns all anledning att riksdagen i anslutning
till behandlingen av förslag om forskningspolitiken klargör sambandet
mellan kvaliteten i forskningen och kvaliteten i utbildningsväsendet i sin
helhet.

Det fria kunskapssökandet

Det är viktigt att det inom forskarsamhället finns goda möjligheter till ett fritt
kunskapssökande. Statsmakternas uppgift blir att garantera att våra universitet
i olika avseenden är en god miljö där det fria kunskapssökandet främjas.

Det är välkommet att statsmakterna nu lyfter fram det fria kunskapssökandets
betydelse. Det har tidigare funnits tendenser att statsmakternas
satsningar har gått till alltmer av tillämpad forskning eller t.o. m. ren
utveklings-/utredningsverksamhet. Insikten om att framgångsrik, tillämpad

forskning och resultatgivande utvecklings-/utredningsverksamhet måste ha Mot. 1986/87
ett vitalt fritt kunskapssökande som grund har blivit alltmer utbredd och
ingår nu som en betydelsefull del av den samlade forskningspolitiken.

Tvärvetenskaplighet och helhetssyn

Forskarsamhällets ämnesindelning bygger på klassiska traditioner som i de
flesta fall visat sig ändamålsenliga även i vår moderna tid. Inom vissa ämnen
är dock numera fragmentariseringen mycket långtgående samtidigt som den
samlade kunskapsmängden är mycket stor, vilket kan göra det besvärligt att
ha en översikt ens inom det egna ämnet. Denna utveckling blir än mer
bekymmersam eftersom man i det skede som forskningsresultaten skall
nyttiggöras i samhället behöver allt bättre och allsidigare underlag som kan
belysa helhetsfunktionen i samhället. Den nya informationsteknologin kan
få tjäna som konkret exempel på den ovan beskrivna utvecklingen. Insatser
för att främja tvärvetenskapliga synsätt måste bli ett av de viktigaste
momenten i den framtida forskningspolitiken. Centrumbildningar kan vara
en metod för att främja en tvärvetenskaplig utveckling. Det måste vidare
noteras i detta sammanhang att miljön vid de mindre högskolorna synes
främja tvärvetenskapliga kontakter och arbetssätt.

Forskningens betydelse för den regionala utvecklingen

Det växer fram ett allt tydligare samband mellan forskningsverksamhet och
etablering av nya, expansiva framtidsbranscher. I flera framtidsscenarier
som presenteras för såväl Sverige som andra länder markeras detta. Det är
mot denna bakgrund angeläget att fördelningen av forskningsresurser över
riket i framtiden noga studeras så att de regionalpolitiska effekterna kan
beaktas. En uppdelning av landet i regioner som sysslar med utveckling
medan andra får syssla med mer rutinmässig produktion måste motverkas.

Även utifrån forskningspolitiska utgångspunkter är en sådan utveckling
ogynnsam, eftersom inte hela landets kreativa förmåga då utnyttjas fullt ut.

Goda möjligheter att bedriva forskning i olika delar av landet måste ses som
ett viktigt instrument för att främja en balanserad regional utveckling. Vi vill
i detta sammanhang erinra om vårt förslag under den allmänna motionstiden
att anvisa 50 milj. kr. för högskolans regionala utvecklingsinsatser.

Forskarutbildningen

Från centerns sida har vi sedan länge efterlyst fler doktorandtjänster. Dessa
ger bättre trygghet för den som vill satsa på en forskarkarriär. Det är därför
välkommet att medel nu satsas för att omvandla utbildningsbidrag till ca 700
doktorandtjänster samtidigt som utbildningsbidraget höjs med 10 %. Det är
emellertid angeläget att statsmakternas ambitioner inte stannar upp på
denna nivå. Riksdagen bör hos regeringen begära en plan för en total
omvandling av utbildningsbidragen till doktorandtjänster under 5-10 år.

Det är inte lämpligt att i längden ha två finansieringssystem för samma
verksamhet.

Från studerandehåll har vid flera tillfällen efterfrågats åtgärder för att Mot. 1986/87

förbättra utbildningsbidragen. Bl. a. har man påpekat att innehavare av Ubl

utbildningsbidrag inte är statligt anställda och följaktligen inte kan disponera
statlig egendom (exempelvis fordon). De negativa konsekvenserna härav är
ju uppenbara. När det gäller den sociala förmånssidan föreligger det stora
skillnader mellan utbildningsbidrag och doktorandtjänster. Utbildningsbidrag
är inte förenade med sociala förmåner. En viss trygghet finns dock i att
bidraget fortsätter att utgå även vid sjukdom och t. ex. föräldraledighet. Å
andra sidan kvarstår begränsningen till fyra år, vilket kan vålla allvarliga
problem. En möjlighet bör därför skapas att förlänga utbildningsbidraget för
doktorander som haft en längre tids sjukdom eller föräldraledighet.

I doktorandtjänsterna kan inrymmas undervisning. Det är dock en brist att
det inte finns något tak för omfattningen på denna undervisningsmedverkan.

För innehavare av doktorandtjänst måste den egna forskningen vara
huvuduppgiften. Regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga.

Tillskottet av doktorandtjänster är betydande vid de utbildningar som
lyder under utbildningsdepartementet, medan satsningen på doktorandtjänster
vid Sveriges Lantbruksuniversitet är mycket blygsam. Det är
angeläget att omvandlingen av utbildningsbidragen till doktorandtjänster
sker i samma takt som vid andra högskolor. Regeringen bör därför
återkomma med förslag som tillgodoser en sådan inriktning.

Doktorsexamens meritvärde

En uppgradering av doktorsexamens allmänna meritvärde kan utgöra en
viktig del i strävan att göra forskarkarriären mer attraktiv. Resultatet av
hittills gjorda överväganden har utmynnat i att examen nu motsvarar fyra års
statlig anställning vid tjänsteårsberäkningar. Detta sker samtidigt som
strävan är att tona ned betydelsen av denna typ av meriteringsgrunder i den
offentliga förvaltningen.

Enligt centerns mening är det angeläget att ta upp frågan om doktorsexamen
som krav för vissa tjänster till förnyad prövning. Därvid bör också
beaktas värdet av att erfarenheter av forskningsverksamhet kan decentraliseras.
Inom den statliga länsförvaltningens utvecklingsinriktade delar liksom
inom utvecklingsfonderna borde det finnas tjänster som kräver vetenskaplig
meritering. Det gäller också lärartjänster inom gymnasieskolan där inrättande
av fler lektorat skulle vara ägnat att utveckla kvaliteten. Möjligheterna att
inrätta lektorstjänster inom kommunal vuxenutbildning och vid folkhögskolorna
bör också prövas. Doktorsgrad bör också i ökad utsträckning bli
kompetenskrav för tjänster i inom museiväsendet och inom de s. k. lärda
verken. Regeringen bör göra en översyn av kompetenskraven inom statsförvaltningen
i detta syfte och även ta upp överläggningar med kommun- och
landstingsförbunden.

4

Forskningsmiljön-en lokalfråga Mot. 1986/87

I propositionen föreslås en kraftig utbyggnad av antalet tjänster - ca 70 nya Ubl
professurer och över 200 forskarassistenttjänster under en treårsperiod.

Denna tjänsteexpansion sker emellertid utan att någon åtgärd för att
förbättra den bristfälliga lokalförsörjningen presenteras. På många universitetsinstitutioner
är lokalbristen i dag akut. Tre till fyra personer tillsammans i
ganska små rum ger ingen god miljö. Risk finns då att forskaren förlägger allt
mer av sin verksamhet till bostaden för att få arbetsro. En sådan utveckling
kan innebära att hela idén om institutionen som en samlingsplats för kreativt
tankeutbyte och arbetsgemenskap förfelas.

Det är mot denna bakgrund angeläget att de personella satsningarna
snarast följs upp med ett framåtsyftande lokalförsörjningsprogram. Detta
bör ges regeringen till känna.

Kvinnorna och forskningen

Ju högre upp i systemet man kommer desto färre kvinnor finns det. Denna
regel gäller dessvärre också forskarsamhället. Därför måste den ojämna
fördelningen uppmärksammas och de särskilda hinder som kan försvåra
kvinnliga forskarkarriärer undanröjas. Det är bl. a. viktigt att de kvinnliga
synpunkterna och erfarenheterna kommer till uttryck i den procedur genom
vilken vetenskapliga tjänster tillsätts. Det är därför rimligt att det i
tjänsteförslagsnämnder och andra organ alltid skall finnas kvinnlig representation.
En föreskrift härom bör tas in i högskoleförordningen. Detta bör
ges regeringen till känna.

Utveckling av övrig personal i högskolan

Den nu föreliggande propositionen tar helt naturligt sikte på insatser för dem
inom högskolan som befinner sig i den direkta forskarkarriären. Inom
framför allt de laborativa ämnena finns emellertid omfattande personalkategorier
med stor kompetens som är av väsentlig betydelse för att god forskning
skall kunna bedrivas. Laboratorieassistenter och ingenjörer står för väsentliga
delar av den kompetens och det systematiska kunnande som erfordras i
forskningsverksamheten. Det är angeläget att den kompetensen kan bibehållas
och helst utvecklas. Detta bör exempelvis komma till uttryck i ett
åliggande för berörda fakulteter att forma utvecklingsprogram för bl. a.
laboratorieassistenter och ingenjörer.

Den statliga anslagsstrukturen till forskningen

Behovet av att lyfta fram grundforskningen och skapa mera långsiktiga
forskningsförutsättningar framhålls på många ställen i propositionen. Samtidigt
blir ansvarsfördelningen mellan de centrala forskningsorganen högskolan
och forskningsråden, å ena sidan och olika sektorsorgan å den andra allt
oklarare. Tanken att sektorsorganen i ökad utsträckning skall åta sig att

1* Riksdagen 1986187.3 sami. Nr Ubl -2

finansiera professurer och långsiktiga forskningsprogram illustrerar denna Mot. 1986/87
oklarhet. Ubl

Bl. a. från centerpartiet har det under flera år hävdats att en förenkling av
det statliga anslagssystemet på forskningsområdet är nödvändig. Huvudprincipen
bör vara att de statliga forskningsresurserna koncentreras till högskolorna
och forskningsråden. Sektorsmyndigheternas resurser bör däremot
vara inriktade på utredningsverksamhet, även av mycket avancerat slag som
står den tillämpade forskningen nära, och i förekommande fall teknikutveckling.
Tyvärr förefaller inte regeringen vara beredd att på eget initiativ vidta
åtgärder i den riktningen. Riksdagen bör därför hemställa att regeringen
genomför en översyn av det statliga anslagssystemet på forskningsområdet
med den inriktning som vi här har angett.

Inrättande av ett miljöforskningsråd

Forskning om miljöfrågorna ställer krav på en tvärvetenskaplighet av ett slag
som kan vara svår att anpassa till den existerande fakultets- och forskningsrådsstrukturen.
Samtidigt är miljöforskningen av en alldeles särskild betydelse,
eftersom den handlar om grunden för människornas och naturens
överlevnad. Vi anser därför att det vore naturligt att tillskapa ett särskilt
miljöforskningsråd som till skillnad från de etablerade forskningsråden
skulle vara inriktat på tvär- och mångvetenskapliga projekt. Tillkomsten av
ett sådant råd skulle också möjliggöra en kraftsamling med resurser som för
närvarande finns uppdelade på ett stort antal organ. Rådet skulle få ansvaret
för forskning om naturmiljö, hushållning med naturresurser, energifrågor,
arbetsmiljö, boendemiljö etc.

Med resurser som nu finns på bl. a. naturvårdsverket, STU, energiverket,
arbetarskyddsstyrelsen, byggforskningrådet och de befintliga grundforskningsråden
borde det vara möjligt att komma upp i en anslagsnivå som
motsvarar den som exempelvis grundforskningsråden disponerar. Riksdagen
bör hemställa om att regeringen skyndsamt låter utreda inrättandet av ett
miljöforskningsråd.

Forskningsmedel från donationer och företag

Betydande delar av forskningen i vårt land sker med stöd av medel från
företag och fonder. Särskilt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse står för
betydande utrustningsanslag till våra universitet. Det finns säkerligen ett
betydande intresse inom näringslivet att stödja forskningen. Det finns också
många enskilda som vill testamentera belopp till forskningsändamål. Det
vore naturligtvis fullt möjligt att uppmuntra denna finansieringsform genom
exempelvis skattefavörer för donationer till särskilt inrättade ämnes- eller
branschfonder under forskningsrådens inseende. Ett sådant system skulle
stimulera företag och enskilda att stödja forskning som upplevs som
angelägen utan att detta skulle leda till en styrning som kunde hota den
vetenskapliga friheten. En utredning med denna inriktning bör snarast göras.

En särställning i detta sammanhang utgör den "förhandlade" donationen

från affärsbankerna som kommit att utgöra en delfinansiering av regeringens Mot. 1986/87

forskningsproposition. Tyvärr är de flesta omständigheter kring donationen ut>j

fortfarande okända. Mot bakgrund av det sätt på vilket donationen har
kommit till stånd vilar det ett ansvar på regeringen att snarast bringa klarhet.

För universitet och högskolor är det angeläget att få information eftersom
donationen uppenbarligen avser att ersätta en utebliven statlig satsning på
utrustning. Regeringen måste klargöra vilket inflytande samhället och
forskarvärlden kommer att få över medlens användning. UHÄ bör få i
uppdrag att följa och utvärdera hela förloppet. Det är viktigt att förhindra en
skev resursfördelning mellan högskolorna. Statliga medel måste användas
för att jämna ut de orättvisor och den obalans som kan uppstå. Detta bör ges
regeringen till känna.

Forskningen vid de mindre högskolorna

En betydande forskningsverksamhet sker vid de mindre högskolorna trots att
de inte tilldelats några fasta forskningsresurser. Landsting, kommuner och
företag bidrar med medel. Sektorsforskningsmedel och forskningsrådsmedel
kommer också till användning liksom interna medel av skilda slag. Högskolan
i Örebro beräknas exempelvis omsätta 6-7 milj. kr. på forskning.

Forskningen vid de mindre högskolorna är ofta inriktad på teman där en
betydande kompetens har kunnat uppnås. Småföretagsforskningen i Växjö
kan få tjäna som ett exempel härpå. Ofta tillämpas ett ämnesövergripande
angreppssätt på problemen när de tas upp i forskningen vid de mindre
högskolorna. Således har socialtjänstens arbetssätt och omvärldsrelationer
granskats av beteendevetare, jurister och sociologer vid högskolan i Örebro.

Det är en angelägenhet av nationell betydelse att den forskningspotential
som finns vid de mindre högskolorna kan tas till vara. En sådan inriktning har
också betydelse för den regionala fördelningen av den avancerade kompetensuppbyggnaden
i landet.

Det är inte möjligt eller lämpligt att bygga upp forskningen vid de mindre
högskolorna efter exakt samma modell som vid de gamla universiteten. Det
är dock angeläget att en fast och stabil resurstilldelning kan skapas samtidigt
som prövningsformer som garanterar den vetenskapliga kvaliteten skapas.

Det är också angeläget att forskarsamhällets hela karriär- och tjänstestruktur
kan stå också till de mindre högskolornas förfogande när kompetensuppbyggnaden
har nått en viss utvecklingsgrad. Detta innebär bl. a. att
professurer i framtiden bör kunna inrättas i viss utsträckning. I första hand
bör detta bli aktuellt vid de relativt större högskolorna som Växjö, Örebro
och Karlstad, men andra högskolor bör inte vara uteslutna. För att stimulera
den vetenskapliga utvecklingen vid de mindre högskolorna bör de var och en
få i uppdrag att utarbeta förslag till en egen forskningsprofil. Riksdagen bör
ge regeringen detta till känna som grund för det framtida utvecklingsarbetet.

Av central betydelse för de mindre högskolorna är anslaget för högskolelektorers
forskning. Enligt propositionen skall detta föras över från regionstyrelserna
till fakultetsanslagen. Detta har orsakat en betydande oro på
många håll. Enligt vår mening måste anslagen ligga kvar på regionstyrelserna
samtidigt som de räknas upp med 10 milj. kr. för att ytterligare förstärka

möjligheterna till forskning vid de mindre högskolorna. Det torde ankomma Mot. 1986/87

på regeringen att efter hörande av UHÄ göra en omfördelning mellan Ubl

fakultetsanslagen och detta anslag. Denna ordning bör kombineras med en
vetenskaplig prövning som kan ske genom att fakulteten yttrar sig över
framställningar till regionstyrelsen.

Befordringstjänster

I samband med riksdagens beslut om den nya tjänsteordningen uttalade sig
riksdagen till förmån för ett system enligt vilket högskoleadjunkter på sin
tjänst skulle kunna befordras till högskolelektorer och högskolelektorer till
biträdande professorer. Regeringen avvisar detta, bl. a. med hänvisning till
att en titelbefordran är meningslös om den inte är förenad med förändringar i
tjänsteinnehåll. Invändningen är svårförståelig eftersom ett system med
lönefält införts som gör det möjligt att kombinera en titelbefordran med en
löneuppräkning. Högskolestyrelsen har dessutom möjlighet att, om så
befinns lämpligt, förändra tjänstens innehåll av utbildning resp. forskning.

En möjlighet till titelbefordran vore därför i hög grad önskvärd, och
riksdagen bör hemställa hos regeringen om åtgärder i detta syfte.

Forskningsinformation

I ett läge då större vikt läggs vid fakulteterna och forskningsråden är det
angeläget att frågan om forskningsinformation ägnas ökad uppmärksamhet.

En av fördelarna med sektorsmyndigheternas forskningsstödjande verksamhet
är nämligen att kontaktsystem utvecklas. Den tyngdpunktsförskjutning
som nu inleds får inte innebära att förutsättningarna att dra nytta av
forskningsresultatet i samhälle och företag försämras. Den föreslagna
professuren i kommunal ekonomi kan få tjänstgöra som exempel. Tanken på
en sådan forskningsinriktning lanserades första gången av dåvarande kommunministern
Karl Boo (c) vid Svenska kommunförbundets kongress i
Karlstad 1980 och mottogs då mycket positivt. Skälet till detta var naturligtvis
att denna publik efterfrågade ett vidgat kunnande på för dem viktiga
ämnesområden. Den nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet,
där professuren nu hamnar, har ett stort ansvar att bygga upp ett
kontaktnät för att nå ut till dem som välkomnat tillskapandet. Kommunförbunden,
de politiska partierna och folkbildningen liksom var och en av de
enskilda kommunerna kan nämnas som exempel på tänkbara informationsmottagare
i just detta exempel. Det är emellertid angeläget att varje fakultet
och varje institution nu aktivt funderar igenom hur ett externt nät av
informationsmottagare kan gestalta sig. Naturligtvis finns redan nu många
exempel på lyckade satsningar i detta avseende som kan tjäna som förebild.

För att på sikt främja denna typ av extern kontaktverksamhet är det
emellertid angeläget att ge medverkan i forskningsinformation ett bättre
meritvärde vid tjänstetillsättningar. Det bör vara en uppgift för UHÄ att
belysa dessa frågor och återkomma med förslag. Detta bör ges regeringen till
känna.

8

Hemställan Mot. 1986/87

Ubl

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs rörande sambandet mellan kvaliteter i
forskningen och kvaliteten i utbildningsväsendet i sin helhet,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs rörande det fria kunskapssökandet som
grund för forskningspolitiken,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om tvärvetenskapligt arbetssätt,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs rörande forskningens betydelse för den
regionala utvecklingen,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en plan för total
övergång från utbildningsbidrag till doktorandtjänster,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en skyndsam
översyn och förslag rörande villkoren för utbildningsbidragen och
doktorandtjänsterna i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs rörande doktorandtjänster vid Sveriges
Lantbruksuniversitet,

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs rörande doktorsexamen som krav för vissa
tjänster,

9. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära skyndsamt
förslag till lokalförsörjningsprogram för högskoleväsendet enligt de
riktlinjer som anges i motionen,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs rörande kvinnlig representation i de
högskoleorgan som bereder tjänstetillsättningar,

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs rörande utvecklingsprogram för
laboratorieassistenter, ingenjörer och andra personalkategorier som
aktivt deltar i forskningsverksamheten,

12. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
anslagssystemet till forskningen enligt de riktlinjer som anges i
motionen,

13. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
inrättande av ett miljöforskningsråd i enlighet med vad som anförs i
motionen,

14. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och
förslag rörande donationer till fonder under forskningsrådens överinseende,

15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs rörande affärsbankernas donation,

9

16. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs rörande professurer och forskningsprogram
vid de mindre högskolorna,

17. att riksdagen beslutar att till D 28 Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål delanslag 1. Finansiering av högskolelektorers
m. fl. forskning anvisa 43 870 000 kr., varvid regeringen bemyndigas
att reducera berörda faktultetsanslag med 33 870 000 kr. samt att
fördelningen även i fortsättningen skall göras av regionstyrelserna,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande befordringstjänster
enligt de riktlinjer som anges i motionen,

19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs rörande forskningsinformation.

Stockholm den 11 mars 1987

Mot. 1986/87

Ubl

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Gunnel Jonäng (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunilla André (c)

Britta Hammarbacken (c)

Pär Granstedt (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Görel Thurdin (c)
Nils G. Åsling (c)
Kjell A. Mattsson (c)
P.-O Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c)

10