Motion till riksdagen
1986/87: TI 02

Rolf Clarkson m. fl. (m)

Förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet
(prop. 1986/87:4)

Det är angeläget att åstadkomma en ökad konkurrens såväl inom luftfarten,
som mellan flyget och andra kommunikationer. Den bästa luftfartspolitiken
är därför en politik som medger att luftfarten kan fungera efter marknadsekonomiska
principer.

De skandinaviska ländernas möjlighet att var för sig hävda sig inom den
internationella luftfarten är begränsad. För att länderna skall kunna erbjuda
sina medborgare och näringsliv goda internationella flygförbindelser till
fördelaktiga priser krävs därför att länderna samarbetar. Utifrån dessa
utgångspunkter bildades Scandinavian Airlines System (SAS) 1950.

SAS ägs av ett konsortium bestående av tre företag, ett i varje land. Alla
tre företagen ägs till hälften av resp. stat och till hälften av resp. lands
näringsliv. Svensk delägare är AB Aerotransport (ABA).

Samarbetet inom konsortiet regleras genom ett konsortialavtal. Avtalet
gällde ursprungligen t.o. m. den 30 september 1975, men förlängdes av
riksdagen 1974 liksom 1984 och gäller nu t. o. m. år 1995. Avtalet kan dock
sägas upp av resp. delägare med ett års varsel.

SAS rätt till regelbunden luftfart regleras förutom av konsortialavtalet
genom interskandinaviska regeringsöverenskommelser och statsmakternas
beslut. SAS har genom de trafiktillstånd som Sverige, Norge och Danmark i
resp. land givit resp. delägarföretag fått en mycket stark grund för sin
verksamhet.

Det är angeläget att SAS verksamhet värnas och att företaget anpassas till
de nya villkor som kommer att råda för det framtida flyget.

SAS tillhör de mest framgångsrika flygbolagen i världen. Företaget har
etablerat ett starkt skandinaviskt luftfartssystem och härigenom kunnat
konkurrera med de stora, i många fall statsunderstödda, internationella
flygbolagen.

SAS torde ha goda framtidsutsikter. Nya grepp med helt nya kompletterande
verksamheter, förbättrad service i form av hela respaket med hotell,
incheckningsservice m. m. ger koncernen en god grund. Att SAS senarelagt
inköp av nya flygplan för tiotals miljarder kronor innebär att företaget ges
möjlighet att flygtekniskt bli bland de modernaste bolagen i världen.

Den uppmjukning av gällande avtal som beskrivs i proposition 1986/87:4
och som finns beskrivet i ett s. k. NOTAT, en överenskommelse mellan de
skandinaviska kommunikationsministrarna av den 29 maj 1986, ställer vi oss
positiva till. Av gällande överenskommelse i konsortialavtalet, i proposition
1950:260 och i protokoll från 1981 om överenskommelse mellan de skandina

viska kommunikationsministrarna framgår dock att SAS förträdesrätt på Mot. 1986/87

inrikeslinjer står fast. Detta är enligt vår mening principiellt betänkligt. Såväl T102

i Norge som i Sverige har detta också kritiserats. SAS beredvillighet att
överlåta inrikes koncessioner på andra företag har växlat genom åren.

Genom att en mer marknadsinriktad anpassning kommit till stånd mellan
olika bolag på skilda sträckor inom Sverige har en stark utveckling skett inom
svenskt inrikesflyg. Alltjämt slår dock SAS vakt om sin monopolställning på
de s. k. stamlinjerna, Stockholm-Malmö, Stockholm-Göteborg och Stockholm-Luleå,
detta trots att man haft problem med både kapacitet, bristande
punktlighet och inställda turer på dessa linjer. Tidvis har man fått hyra in
såväl plan som besättningar från andra bolag.

En utgångspunkt för vår syn på SAS framtida förutsättningar är de
åtgärder som vidtagits inom den Europeiska Gemenskapen i syfte att
liberalisera luftfarten, öka konkurrensen mellan sinsemellan fristående
företag och skapa nya trafiklösningar på flygets område. Bland EG:s
ståndpunkter på detta fält finns bl. a. de år 1983 angivna direktiven om
interregionala flygförbindelser, kommissionens policyförslag från 1984 och
ministerrådets riktlinjer från samma år. I år förväntas EG dessutom
ytterligare lägga fast sin policy i dessa frågor.

Inom EG har diskuterats huruvida Romfördraget med dess regler mot
konkurrensbegränsning är applicerbart på luftfartspolitiken. IATA, flygbolagens
egen intresseorganisation, har ändrat ståndpunkt och blivit positiv till
liberalisering. Europarådet har också antagit en tiopunktsresolution med
förslag att uppnå balans mellan de fördelar som finns med ett koncessionssystem
och de fördelar som finns med en total frihet i luften.

Det är av flera skäl nödvändigt för SAS att anpassa sig till den utveckling på
luftfartens område som bl. a. håller på att växa fram inom den Europeiska
Gemenskapen. En sådan utveckling accentueras också av att ett av ägarländerna,
Danmark, är medlem i den Europeiska Gemenskapen.

Om SAS på ett smidigt och välavvägt sätt skall kunna delta i denna process
är det mindre välbetänkt att, med smärre justeringar i tillämpningen av
konsortialavtalet, binda upp de tre delägande företagen ända fram till år
2005. Vi biträder dock de genom NOTATET nu föreslagna förändringarna
om liberalare regler för frakt- och chartertrafik. Förändringar bör kunna ske
även före år 1995. Inte minst den förväntade utvecklingen inom EG talar för
detta.

De tidigare förlängningarna av konsortialavtalet har skett ett år innan
avtalet löpt ut. Även av detta skäl ter det sig oklokt att nu, redan ett
decennium innan avtalet löpt ut, fatta beslut om förlängning av detsamma.

Regeringen bör med utgångspunkt från gällande avtal och senare ändringar
- undantaget tidpunkten för avtalets gällande - ges i uppdrag att med
Norge och Danmark uppta förhandlingar om ett nytt konsortialavtal m. m.,
utifrån följande utgångspunkter:

- En fortsatt liberalisering av luftfarten är av stor vikt. Denna bör bl. a.
stimulera till nya trafiklösningar, fördelaktiga priser och en förstärkning av
det skandinaviska luftfartssystemet, i konkurrens med europeiska system.

- Formen för SAS trafik bör anpassas till de nya förutsättningar som EG:s 5
luftfartspolitiska riktlinjer skapar för att på ett jämbörligt sätt ge SAS

möjligheter att konkurrera med sina internationella konkurrenter.

- Konkurrensen mellan olika företag bör öka. 1 detta syfte bör strävan vara
att inrikes trafik i möjligaste mån skall drivas av inrikes företag, t. ex.
genom att parallellkoncessioner ges.

Den framtida svenska luftfartspolitiken, avseende bl. a. koncessioner, bör

anpassas till konsortialavtal m. m. enligt de riktlinjer vi här dragit upp.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att konsortialavtalet den 8
februari 1951 med senare ändringar skall ligga till grund för det
skandinaviska luftfartssamarbetet t. o. m. den 30 september år 2005,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den framtida svenska luftfartspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om det framtida samarbetet inom SAS.

Stockholm den 22 oktober 1986

Mot. 1986/87
T102

Rolf Clarkson (m)
Per Stenmarck (m)
Anders Andersson (m)
Wiggo Komstedt (m)

Görel Bohlin (m)
Per-Richard Molén (m)
Jan Sandberg (m)

6