Motion till riksdagen
1986/87:Sol56
Alf Svensson (c)
De homosexuellas situation i samhället (prop.
1986/87:124)
Ett samhälle bör inte vara neutralt till sin egen stabilitet och sin egen överlevnad.
Samhällets stabilitet är i hög grad beroende på de naturliga sociala gruppernas
stabilitet. Den viktigaste naturliga sociala gruppen är familjen byggd
på det heterosexuella äktenskapet. Det är kds uppfattning att samhället bör
stötta och uppmuntra ingåendet av stabila familjerelationer. Det bör ske genom
normerande lagstiftning och samhällelig information.
Det demokratiska samhällt måste värna om rätten till pluralism och mångfald.
Grundstenen till detta är tankarna om människovärdet som har sina
djupaste rötter i den kristna människosynen. Varje människoliv har ett
okränkbart värde, alla människor har ett lika värde och varje människa är
unik. Utifrån detta perspektiv skall ingen behöva utsättas för kränkande behandling.
Homosexuella människor har samma rätt till detta som andra
människor.
Lagstiftaren skall inte agera ”polis” när det gäller vuxna människors fria
vilja till sexuellt samliv. Detta är en principiellt viktig syn på den sexuella
samlevnaden människor emellan. Så länge ett sexuellt samliv inte skadar
parterna eller tredje man så är det utanför lagstiftningens kompetens. Det
bör dock betonas att det inte är enkelt att ange skadeeffekten i ett längre
perspektiv. Här torde finnas behov av en grundläggande forskning.
Denna principiella syn som gäller både heterosexuellt och homosexuellt
samliv utgör dock inget hinder för samhället att i generella termer rekommendera
och stimulera till ett samlevnadsmönster byggt på grundläggande
principer om familjestabilitet. I sitt remissvarpå homosexutredningen skrev
Svenska kommunförbundets förbundsstyrelse följande: ”Förbundsstyrelsen
menar att homosexuella ska betraktas som fullvärdiga individer, men vill
därmed inte hävda att homosexualitet är likvärdigt med heterosexualitet.
Den biologiska förutsättningen för samhällets fortbestånd är heterosexualitet.
Ett samhälle utan heterosexualitet fortlever inte. Detta konstaterande
innebär i praktiken att samhället måste understödja och befrämja heterosexuellt
beteende och i skilda sammanhang föra fram denna grundvärdering.
Förbundsstyrelsen saknar detta perspektiv i kommitténs arbete. Konsekvensen
av det av styrelsen förda resonemanget blir att homosexualitet måste
betraktas som ett beteende som avviker från det normala, vilket emellertid
inte är liktydigt med att homosexuella inte ska mötas med full respekt och
värdighet.”
Detta är enligt vårt synsätt den principiella ställning samhället måste ha i
synen på homosexualitet. Ett ”genuint’ homosexuellt samhälle överlever
inte, det saknar framtid. Det är dessutom tveksamt om det över huvud taget
har existerat ”genuin” homosexualitet. Det är märkligt att varken utredningen
eller propositionen för ett djupare resonemang om homosexualitetens
bakgrund. Det tycks finnas en rädsla för forskning kring homosexualitetens
uppkomst.
Det har ibland hävdats att homosexualitet skulle vara medfödd. Med uttrycket
homosexuell läggning antyder propositionen en liknande ansats. I
tanken ligger förmodligen bedömningen att den ”homosexuella läggningen”
skulle vara genetiskt betingad. Det finns dock inga forskningsresultat som
pekar i denna riktning. Dessutom kan man notera att om det funnes en ”genuin”
homosexualitet så skulle den inte fortplantats. Det genetiska underlaget
skulle alltså fortlöpande ha minskats. Mycket tyder i stället på att homosexualitet
är en form av social anpassning. Identifikationsprocessen torde
inte sakna betydelse i sammanhanget.
Förslaget om att homosexuell samlevnad skulle i en särskild lag jämställas
med heterosexuella sambor, enligt den lag som riksdagen nyligen antog,
bygger på ett diffust underlag. Det framgår med önskvärd tydlighet av propositionen:
”Visserligen har utredningen inte lyckats utröna hur vanliga homosexuella
samboförhållanden är...” och ”Även om vår kunskap om de homosexuellas
situation alltjämt är bristfällig, anser jag det därför berättigat
att dra slutsatsen att det behövs lagregler om homosexuella samboförhållanden
på motsvarande sätt som i fråga om heterosexuella”, skriver föredragande
statsrådet.
Det är märkligt att regeringen med sitt föslag till ett tredje klassens ”äktenskap”
för homosexuella vill lösa ett problem som den har så lite kunskap
om. I förslaget till sambolag för heterosexuella anfördes som avgörande skäl
för lagstiftningen att den typen av samlevnad var så vanlig. Det skälet kan
mot bakgrund av regeringens brist på vetande inte anföras här.
Lika lite som det finns och fanns skäl att införa den s. k. sambolagen som
ett andra klassens äktenskap finns det skäl att införa ett tredje klassens för
homosexuella.
I och för sig är det lovvärt att regeringen har ambitionen att homosexuella,
i likhet med andra grupper, skall skyddas mot kränkande diskriminering.
Men det är tveksamt om förslaget till diskrimineringsförbud i brottsbalken
är relevant. Genom den skrivning som föreslås särskiljer man en grupp med
visst sexuellt beteende, vilken skyddas mot diskriminering. Konsekvensen
blir att homosexuell läggning skyddas mot diskriminering men inte en heterosexuell
läggning.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget till ändring av brottsbalken,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om homosexuella sambor.
Stockholm den 21 april 1987
Mot. 1986/87
Sol56
Alf Svensson (c)
17
I
gotab Stockholm 1987