Motion till riksdagen
1986/87:Sol51
Lars Werner m. fl. (vpk)
De homosexuellas situation i samhället
(prop. 1986/87:124)
Mot.
1986/87
Sol51-156
Tidsskedet och samhällssituationen gör det idag särskilt angeläget att ta det
avgörande steget vad gäller rättslig likställdhet mellan hetero- och homosexuella.
Lagstiftarnas inställning spelar just nu stor roll för huruvida klimatet
i samhället utvecklas i reaktionär eller progressiv riktning, då det gäller
sexualpolitik och människosyn. En genomgripande reform kan få stora positiva
verkningar.
Från denna utgångspunkt är regeringens proposition en besvikelse. I stället
för att skapa likställdhet och integration, skapar man en ny särlagstiftning.
I stället för att framhålla all mänsklig samlevnads lika sociala värde,
markerar man halvheten i sitt erkännande av homosexuellas sociala existens.
Med nutida vetenskaplig syn utgör hetero- och homosexualitet två parallella
varianter, vilka kan utgå ur en från födseln ännu odeciderad och allmän
mänsklig sexualitet. Båda formerna kan i lika mån bilda utgångspunkt för
individers samlevnad och känslomässiga förbundenhet. Anledning att i familjerättsligt
hänseende särbehandla dem saknas. Sådan särbehandling är
för övrigt opraktisk och ägnad att helt i onödan komplicera lagsystemet.
Den enda rimliga lösningen är således att göra nu gällande familjerättslagstifning
tillämplig på såväl homo- som heterosexuell samlevnad. Tekniskt
sett är detta egentligen en enkel redigeringsuppgift. Det gäller i huvudsak
att ersätta begrepp som ”man ” och ”kvinna” med begrepp som ”make”
eller ”person”. Uppgiften kan beräknas ta högst en vecka. Anpassningen
kan göras lika lätt i äktenskapsbalken som i sambolagen.
Det har hävdats, att likställdhet i äktenskapslagstiftningen skulle uppfattas
som ”stötande” i kyrkliga och religiösa kretsar. Detta är en sanning med
stor modifikation - många homosexuella är kristna och modern kristen tro
bildar inte utgångspunkt för någon särbehandling. Att motivera sådan särbehandling
utifrån en påstådd bibelsyn synes vara en teologisk missuppfattning.
Rimligen kan en enskild apostels av speciella tidsförhållanden betingade
fördom inte tillmätas auktoritet gentemot Kristi kärlekslära. Jesus yttrade
sig enligt evangelierna aldrig i frågan. Vad evangelierna förmäler om
hans uppfattningar tycks visa, att han allmänt sett ägde en för sin tid anmärkningsvärd
vidsyn i sexuella frågor och såg till innehåll snarare än till yttre
moral.
Oavsett detta har en civiliserad stat ingen anledning att låta kyrkor eller
samfund hindra medborgerlig likställdhet och en upplyst sexualsyn. Skulle mot
förmodan - kyrkan vägra godta likställdhet, är statens logiska svar att
göra civil vigsel till enda rättsliga giltiga form för äktenskaps ingående. Kyrk- 1
1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Sol51-156
lig vigsel blir i en sådan ordning en symbolisk ceremoni av privat natur. Lagstiftningen
i övrigt är ju inte beroende av vigselns form. Som vägledning i en
eventuell sådan situation kan tjäna det lagförslag som framlades av reservanten
Eva Bohlin i utredningen Homosexuella och samhället. Förslaget bifogas.
Den ofullständiga och konstlade anordning regeringen föreslår, löser inte
frågan. Den skapar ojämlikhet på ett nytt plan och gör att statens attityd
till homosexuella alltjämt uppfattas som tvetydig. Kampen för likställdhet
kommer givetvis att fortsätta. Det enda rimliga är att gå in för den definitiva
lösningen: det familjerättsliga systemets lika tillämplighet för såväl heterosom
homosexuella samlevande och föräldrar.
Skulle en sådan juridiskt logisk och ideologiskt klar hållning inte kunna
samla majoritet i riksdagen, finns likväl ett bättre alternativ än propositionens.
Det är, att helt enkelt låta gällande sambolagstiftning i sin helhet omfatta
även homosexuell samlevnad. Detta skulle innebära ett minimum av
konsekvens, samtidigt som man undvek en diskussion av religiösa och teologiska
frågor. Denna lösning bör kunna stödjas av riksdagsledamöter ur alla
partier och kunna få klar majoritet i åtminstone tre partier.
II
När det gäller lagstiftning mot diskriminering, föreslår propositionen endast
att en regel tilläggs brottsbalken. Detta är enligt vår mening otillräckligt.
Regeln gäller bara i relationen mellan enskilda medborgare. Den gäller
inte relationen mellan medborgare och det offentliga. Den täcker inte heller
homosexuella som grupp och berör inte de specifika förhållandena på arbetsplatserna.
Vi anser därför, att regeringen bör få i uppdrag att fullfölja en mer konsekvent
lagstiftning mot diskriminering. Det bör ske
1. genom tillägg i regeringsformens anti-diskrimineringsparagraf,
2. genom tillägg i lagstiftningen på arbetsrättsområdet och
3. genom tillägg i lagen om hets mot folkgrupp.
Propositionens invändning, att någon bestämmelse ej är nödvändig på arbetsrättsområdet,
finner vi sakna tillräcklig tyngd. Det är tyvärr inte självklart,
att en fackorganisation effektivt ställer upp för en homosexuell medlem,
och det är för organisationen under alla omständigheter en styrka att
ha ett stöd i lagen. Vi ser heller inga faror för yttrandefriheten vid en komplettering
av lagen om hets mot folkgrupp. Det är fullt möjligt att ge uttryck
för en kritisk hållning till homosexuella och homosexualitet, då ju lagen endast
kommer att förbjuda uppenbart och kollektivt nedsättande uttrycksformer.
III
Mot. 1986/87
Sol51
Vad slutligen gäller strävan att i samhällsideologin motarbeta vanföreställningar
och fördomar om homosexualitet, är den i propositionen väsentligen
redovisad som ett antal ”bedömningar”. Dessa är av ganska vag och all
2
män natur. Vi menar, att det fordras en mer tydlig och offensiv hållning på
detta område. Särskilt inom tre sektorer menar vi, att statsmakten, och speciellt
ansvariga ämbetsverk, måste gå ut med direkta anvisningar för att nå
effekt. Det går t. ex. inte att bara hänvisa till skolans läroplan och dess möjligheter.
Då lämnar man hela frågan åt lärarens personliga bedömningar.
Varje skolstyrelse måste tillställas direkta anvisningar och utöva den insyn,
som garanterar att frågan tas upp på sakkunnigt sätt i undervisningen. På
motsvarande sätt måste man göra inom hälso- och sjukvården. Av särskild
vikt är, att unga homosexuella får stöd för sin identitet och personlighetsutveckling.
Hemställan
Mot bakgrund av det anförda föreslås
1. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande del begär
att regeringen skall återkomma med förslag om allmän omredigering
av familjerättslagstiftningen med syfte att likställa hetero- och
homosexuell samlevnad,
2. att riksdagen - därest yrkande 1 ej vinner bifall - begär att regeringen
skall återkomma med förslag till sådan omredigering av sambolagen,
att den likställer hetero- och homosexuell samlevnad,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av antidiskrimineringsbestämmelser
i regeringsformen, lagen om hets mot
folkgrupp samt arbetsrättslagstiftningen i enlighet med vad som anförs
i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande mer beslutsam inriktning av det samhälleliga
upplysningsarbetet.
Stockholm den 21 april 1987
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)
Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)
Mot. 1986/87
Sol51
Rättelse: S. 12 Jerry Martinger (m): Utgår
3
Förslag till
Lag om ändring i giftermålsbalken (1920:405)
Mot. 1986/87
Sol51
1 kap.2 Om ingående av äktenskap
Inledande bestämmelse
I § Man och kvinna, som är överens om att bestämmelserna i denna balk och vad
1 övrigt är föreskrivet beträffande makar skall tillämpas i deras familjegemenskap,
må ingå äktenskap under de villkor och i den ordning som anges i detta
kapitel.
Äktenskaps ingående
2 § Äktenskap ingås genom att mannen och kvinnan gemensamt anmäler att de är
ense om äktenskapet. Anmälan skall vara skriftlig och lämnas av mannen och
kvinnan personligen till den som av Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, är utsedd att mottaga sådana anmälningar.
3 § Anmälan om ingående av äktenskap skall icke mottagas eller, om den mottagits,
omedelbart avvisas om
1. mannen och kvinnan ej är samtidigt tillstädes,
2. mannen och kvinnan ej företer giltigt intyg om att hinder enligt 5 — 8 §§ icke
möter mot äktenskapet,
3. giltigt intyg företes men det är känt för mottagaren att sådant hinder ändå
föreligger,
4. anmälningshandlingen icke är undertecknad av mannen och kvinnan,
5. anmälningen är oklar till sin innebörd eller
6. det framgår av omständigheterna att mannen eller kvinnan icke gör anmälningen
av fri vilja och med insikt om dess innebörd
Avvisas icke anmälningen, skall bevis om äktenskapet ofördröjligen överlämnas
till makarna.
4 § Avvisas anmälan om ingående av äktenskap eller är den som mottager
anmälningen icke behörig att mottaga sådana anmälningar, uppkommer icke
något äktenskap. Detsamma gäller om anmälningen icke avges så som föreskrives
i 2 §. Mottages anmälningen utan att hindersprövning enligt 9 och 10 §§ föregått,
är ingåendet av äktenskapet icke på den grunden ogiltigt.
Har anmälan icke avvisats, kan Konungen på ansökan av mannen eller kvinnan
eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne godkänna förfarande för
äktenskaps ingående, som enligt första stycket eljest skulle vara utan verkan.
Sådant godkännande kan lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.
Hinder mot äktenskap
5 § Den som är under aderton år får ej ingå äktenskap utan tillstånd av barnavårdsnämnden
i den kommun där den underårige har sitt hemvist.
6 § Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall förbli omyndig
även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äktenskap utan förmyndarens
samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl
för vägran icke finnes föreligga.
Två personer
äktenskapsparterna i närvaro
av två vittnen
av parterna
äktenskapsparterna och
de två vittnena
äktenskapsparterna
äktenskapsparterna
någon av äktenskapsparterna
någon av äktenskapsparterna
4
7 § Äktenskap får icke ingås mellan dem som är i rätt upp- och nedstigande
släktskap med varandra eller är helsyskon.
Mellan halvsyskon får äktenskap icke ingås utan tillstånd av Konungen.
8 § Den som är gift får ej ingå äktenskap.
Hindersprö vning
9 § Innan äktenskap ingås skall det vid särskild prövning fastställas att hinder
enligt 5 —8 §§ icke möter mot äktenskapet.
Prövningen göres av myndighet som Konungen bestämmer.
Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemensamt hos
myndigheten.
10 § I mom. Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid
hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att
ingå äktenskapet han kan anskaffa.
2 mom. Erfordras tillstånd till äktenskapet enligt 5 eller 6 § eller enligt 7 § andra
stycket skall bevis om tillstånd företes vid hindersprövningen.
3 mom. Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftlig försäkran
på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och nedstigande släktskap med
varandra eller helsyskon eller, om tillstånd till äktenskapet icke föreligger enligt
7 § andra stycket, att de ej heller är halvsyskon.
Mannen och kvinnan skall iven skriftligen på heder och samvete uppge om han
eller hon förut ingått äktenskap.
Den som förut ingått äktenskap skall styrka ,'tt äktenskapet blivit upplöst, om
detta ej framgår av folkbokföringen eller intyg som avses i I mom.
4 mom. Finner prövningsmyndigheten att hinder enligt 5 — 8 §§ icke föreligger
mot äktenskapet, skall den utfärda intyg därom. Intyget gäller fyra månader.
Särskilda beslämmelser
11 § Talan mot beslut i fråga som avses i 3 eller 5 § eller 10 § 4 mom. föres hos
länsstyrelsen. Har beslutet meddelats av myndighet utom riket, föres talan hos
länsstyrelsen i Stockholms län. Mot länsstyrelses beslut föres talan hos kammarrätten.
Talan föres genom besvär.
Förslaget kan också lätt inarbetas i förslaget till ny äktenskapsbalk,
som är under utarbetande, se SOU 1981:85.
Beträffande förslaget nedan såvitt det avser homosexuella sambo vill
jag understryka att det avviker från majoritetsförslaget särskilt på två
principiellt viktiga punkter. Förslaget nedan ger det stora pedagogiska
värdet att reglerna om homosexuella inarbetas i övrig lagstiftning och att
samma regler tillämpas för homo- och heterosexuella par. Dessutom
behöver inte tillägg göras vid lagändringar utan reglerna för homosexuella
blir automatiskt desamma som för heterosexuella. Detta är enda
vägen om man verkligen önskar motarbeta fördomar.
Därför lämnar jag följande förslag. Förslaget utgör familjelagssakkunnigas
förslag från år 1981, i vilket kursiverade avsnitt ersätts med
dem som antecknats i marginalen. Härav framgår vilka bagatellartade
ändringar, som lagtekniskt behöver göras.
Mot. 1986/87
Sol51
äktenskapsparterna
Äktenskapspartema
skall var för sig
Äktenskapsparterna
skall var för sig
5