Motion till riksdagen
1986/87:Sol36

Nils Carlshamre m. fl. (m)

En särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för att öka operationskapaciteten inom sjukvården
(prop. 1986/87:114)

I propositionen föreslås en särskild ersättning på 70 milj. kr. till sjukvårdshuvudmännen.
Ersättningen, som avses utgå från och med den 1 juli i år skall
syfta till att öka kapaciteten vad gäller gråstarr-, höftleds- och hjärt/kärloperationer.
För tiden från och med 1988 avses ersättningen bli omprövad.

Som statsbidragsberättigande villkor uppställs, utöver att bidraget skall
främja effektiviteten, att det skall ges möjlighet till utjämning i väntetider
mellan landstingen genom att hela landet görs till ett gemensamt upptagningsområde
för de ovan tre nämnda operationstyperna.

En särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet med representanter
från bl. a. socialstyrelsen och landstingsförbundet skall utforma de riktlinjer,
efter vilka bidraget skall utbetalas. Gruppen skall fastställa indikationer
för operation och hur prioritering skall ske och överväga hur patienternas
frihet att välja klinik och sjukhus skall kunna ökas.

I en i januari i år väckt moderat partimotion av Carl Bildt m. fl. angående
en bättre hälso- och sjukvård, riktas stark kritik mot de långa köerna till
höftleds-, starr- och hjärt/kärloperationer. I motionen framhålls att vårdköerna
rimmar illa med kraven i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) på en god
vård, på god kvalitet och på trygghet i vården.

Där uttalas vidare bl. a.: ”Patienterna måste sättas i centrum också i realiteten.
Det är ett oförlåtligt svek mot patienterna att låta dem lida i årslånga
och ännu längre vårdköer och till och med riskera deras liv. Vad målparagrafen
i HSL säger om en vård på lika villkor för hela befolkningen får rimligtvis
inte innebära att dåliga villkor, vilket den nämnda kösituationen exemplifierar,
får accepteras.”

Regeringen har uppenbarligen tagit intryck av kritiken. Men det förslag
som nu hastigt lagts fram sätter inte patienten i centrum, utan förefaller mer
vara ägnat att bygga upp en ny sjukvårdsbyråkrati genom inrättandet av en
centralstyrd rikskö till de tre aktuella operationstyperna. Alldeles klart medför
den i sammanhanget sakligt föga motiverade och dessutom marginella
bidragssumman - det rör sig om mindre än en promille av den totala sjukvårdskostnaden
på drygt 80 miljarder kronor - betydande risk för att en särskild
byråkrati skapas för att fördela medlen. Landstingsförbundets ordförande,
Gunnar Hofring, har med anledning av regeringens förslag bl. a. uttalat:
”Jag hoppas också att pengarna skall kunna fördelas på ett enkelt sätt,
så att vi inte behöver bygga upp en administrativ och byråkratisk apparat för
det extra statsbidragets skull.”

Vi ifrågasätter om det över huvud taget behövs ett särskilt bidrag för att
undanröja ett dåligt kapacitetsutnyttjande och brister i organisationen hos
sjukvårdshuvudmännen. Under alla omständigheter borde riksdagen ha bereus
möjlighet att ta ställning till de bidragsregler och riktlinjer som skall
utarbetas av den ovan nämnda arbetsgruppen i samband med att man tar
ställning till anslaget till statsbidraget i fråga.

Dessutom ställer vi oss kritiska till arbetsgruppens direktiv - så långt de
kan skönjas i propositionen - och till gruppens sammansättning.

Av den knapphändiga beskrivningen av direktiven framgår inte huruvida
enskild sjukvård omfattas. Ganska klart framgår däremot att det blir fråga
om en rikskö där patienterna anvisas en plats i avvaktan på operation vid
ett sjukhus som de inte själva kan påverka valet av. Patienternas behov av
valfrihet tillgodoses inte.

I fråga om arbetsgruppens sammansättning nämns inget om vilket inflytande
de som är direkt engagerade i vården skall få. Vi anser det nödvändigt
att det i en sådan arbetsgrupp ingår representanter för läkarna och sjuksköterskorna.
Därmed skulle praktisk erfarenhet komma till tals.

Enligt vår mening krävs för att komma till rätta med sjukvårdens krisartade
kösituation följande:

O Patientens valfrihet skall lagregleras.

O Hela landet skall utgöra upptagningsområde där patienten kan välja.

O Enskild vård skall ingå i resursunderlaget.

O Behandlingsindikationerna skall baseras på den enskilde läkarens bedömning
av patienten utifrån nu gällande ansvarsregler.

0 Någon rikskö av den art som skisseras i propositionen skall inte inrättas.

1 fråga om lagreglering av patientens valfrihet har detta behandlats i den
ovan nämnda moderata partimotionen. Där anförs bl. a.:

”1 avvaktan på införandet av den allmänna obligatoriska sjukvårdsförsäkringen,
som vi föreslår i denna motion, krävs för att komma till rätta med
köerna omedelbara åtgärder. Vi föreslår därför att den patient som inte
inom rimlig tid kan beredas nödvändig behandling inom det egna landstinget
skall ha rätt att bli behandlad inom ett annat landstingsområde eller av privat
vårdgivare på det egna landstingets bekostnad. Vad som kan anses vara
”rimlig tid” måste bestämmas utifrån medicinska bedömningar på central
nivå. Även sociala och humanitära hänsyn måste tas. Det kan t. ex. inte accepteras
att en starrpatient, som fått ena ögat opererat och har behov av operation
av det andra ögat, under hänvisning till att ett öga är opererat prioriteras
ner i kön.

Vi anser att den av oss här förordade principen bör göras till förmån för
särskild lagreglering. Det bör ankomma på regeringen att pröva utformningen
och omfattningen av lagen och skyndsamt förelägga riksdagen förslag i
frågan.”

Vad gäller vårdresurserna skall enskild vård ingå och utnyttjas. Exempel på
sådana enskilda vårdresurser utgör Sophiahemmet i Stockholm och Heart
Center i Göteborg. Vi anser att privata initiativ skall uppmuntras i syfte att
öka vårdutbudet.

Tankegången i propositionen om preciserade indikationer som skall gälla

Mot. 1986/87

Sol36

12

för att en patient skall komma i fråga för operation och hur prioriteringen
skall göras måste ifrågasättas. Vi menar att den enskilde läkarens bedömning
måste gälla. Det är den enskilde läkaren som har det medicinska ansvaret
för sin patient och bedömningen förutsätter ett samspel mellan läkaren
och patienten. Läkarens medicinska ansvar får inte neutraliseras. Bedömningar
av patienter baseras ofta på olika faktorer som kan bilda en psykosomatisk
helhetsbild som centralt utformade indikationer inte förmår fånga in.

Vi vill nämna att redan nu finns specialistföreningar för varje specialitet
som stöd för läkarna. Detta stöd får inte ersättas av vårdpolitiska eller administrativa
bedömningar.

Beträffande rikskö eller inte menar vi att det är patientens och inte centralt
placerade byråkraters val som skall vara vägledande. De patienter, som
inte inom rimlig tid erhåller vård inom det egna landstinget, skall informeras
om vilka vårdresurser som står till buds i landet i övrigt. Patienten skall då i
samråd med sin läkare träffa ett val och sjukvårdshuvudmannen skall se till
att patientens önskemål tillgodoses. Genom en sådan ordning elimineras behovet
av en byråkratiskt styrd rikskö. Effekten bör bli att patienterna väljer
vård där kön är kortast.

Vi vill erinra om att kösituationen även då det gäller vissa andra specialiteter
än de tre i propositionen avhandlade är besvärande för många patienter.
Det är angeläget att detta vägs in vid en bedömning av behovet av en förbättrad
hälso- och sjukvård. Behovet är enligt vår mening uppenbart och motiverar
en reformering av hälso- och sjukvården i stort. Denna fråga behandlas
närmare i den ovan åberopade moderata partimotionen om en bättre hälsooch
sjukvård.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de i
motionen anförda kraven för att komma till rätta med sjukvårdens
krisartade kösituation måste uppfyllas,

2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, beslutar
anvisa det i proposition 114 föreslagna reservationsanslaget.

Stockholm den 27 mars 1987

Nils Carls hamre (m)

Göte Jonsson (m)

Göran Ericsson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad (m)

Jerry Mar tinger (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Gunnar Biörck (m)
i Värmdö

Görel Bohlin (m)

Ingvar Eriksson (m)

Siri Häggmark (m)

Blenda Littmarck (m)

Ewy Möller (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Mot. 1986/87

Sol36

13

I

Stockholm 1987