Motion till riksdagen
1986/87:Sol22

Jörn Svensson m. fl. (vpk)

Förslag till lag om dödens inträde, m. m. (prop.
1986/87:79)

Etik och moral är aldrig något bestående, en gång för alla givet, som kan
definieras av traditioner eller överordnade auktoriteter. Den materiella,
sociala och intellektuella utvecklingen ställer oss från gång till annan i nya
situationer, som kräver vidgade eller förändrade ställningstaganden. Detta
gör etiken till något dynamiskt, som människan på ett ansvarigt och skapande
sätt måste förhålla sig till.

Den medicinsk-tekniska utvecklingen har ställt oss i en sådan ny situation.
I ett begränsat antal fall kan man med artificiella medel till en tid upprätthålla
grundläggande livsfunktioner, som eljest skulle ha upphört. Det är en rimlig
prognos, att denna utveckling kommer att avancera i ytterligare steg och
därmed förstora problemet.

Detta problem skulle ha uppstått alldeles oavsett om hur det funnits någon
transplantationskirurgi eller ej. Ehuru denna kirurgi naturligtvis är intresserad
part, finns kärnproblemet likväl närvarande.

Till denna nya situation kan man förhålla sig på två sätt. Endera behåller
man den klassiska definitionen av död även för dessa fall. Konsekvensen blir
då, att man måste överlämna hela behandlingssituationen till läkarens
subjektiva avgörande. Alternativet är att skapa ett objektivt kriterium, som
avgörs av den demokratiska lagstiftningen, och som läkaren har att följa.
Konstaterandet av att hjärnan är oåterkalleligt utslagen erbjuder ett säkert
sådant kriterium.

Att fastslå ett hjärndödskriterium är enligt vår mening både tekniskt och
etiskt överlägset. Det ger den demokratiska lagstiftningen ett företräde, det
skapar säkerhet i diagnosen och det begränsar läkarens subjektiva bedömning.

En med valet av dödskriterier förenad fråga är gränserna för befogenheten
att ta organ för transplantation. Oavsett om man är anhängare av det
klassiska eller det nya, kompletterande, dödsbegreppet ställs man inför
denna fråga. Motståndarna till hjärndödsbegreppet är uppenbarligen inte
motståndare till transplantationer, och är därför i samma predikament som
anhängarna till hjärndödsbegreppet. Skillnaden är bara, att motståndarna
även här överlämnat avgörandena till läkaren i stället för till lagstiftaren.

Förslaget till ändrad transplantationslag innebär en skärpning av villkoren.
Detta är enligt vår mening riktigt. Vi anser emellertid att några ytterligare
uppstramningar kan vara befogade.

Vid motstånd från eller oenighet bland anhöriga, kan organ inte tas. Det
finns emellertid situationer, där lagen inte är helt klar. Det kan t. ex. inträffa,

att den döde inte har några anhöriga i livet, att de anhöriga inte kan nås eller
är rättsinkapabla. I sådant fall menar tydligen propositionen, att läkaren
skall kunna ta organ, om det kan antas att den döde inte skulle ha i livet
motsatt sig detta. Vi menar, att presumtionen här bör vara den omvända.
Villkoret bör vara, att det finns ett positivt uttryck för den dödes inställning,
helst dokumenterat, som man kan hänvisa till.

För det andra: en utveckling av transplantationskirurgin ställer också flera
nya problem. Ett viktigt sådant utgörs av risken för kommersialisering. Det
är av stor vikt, att man inte i de känsliga medicinska och mänskliga
avgöranden det här handlar om, tillåter privathandel med transplantat eller
att andra privata intressen får insteg. Ett tillägg i lagen bör därför göras, som
reserverar tagande och hantering av transplantat till den allmänna hälso- och
sjukvårdens område. Därmed garanteras ett förutsebart ansvar och en
medborgerlig insyn i verksamheten.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan skärpning i
transplantationslagen, som beslutas i motionen,

2. att riksdagen beslutar att verksamhet rörande transplantat och
transplantation endast får förekomma inom den allmänna hälso- och
sjukvården.

Stockholm den 20 februari 1987
Jörn Svensson (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Tore Claeson (vpk)

Hans Petersson (vpk)
i Hallstahammar

Mot. 1986/87
Sol22

22