Motion till riksdagen
1986/87 :Sol20

Ulla Tillander m. fl. (c)

Förslag till lag om dödens inträde, m. m. (prop.
1986/87:79)

Helhetsbegrepp splittras

De nuvarande dödskriterierna (cirkulationsrelaterade dödskriterier) bör
bibehållas. För att lösa transplantationskirurgins dilemma bör i stället
transplantationslagen ändras. Vi föreslår därför att proposition 1986/87:79
avslås och att aktivt samtycke från donator vid transplantation införs.

Att ensidigt bara räkna med utslocknandet av människors intellekt medan
själva kroppen ges en underordnad roll strider mot det allmänt accepterade
helhetsperspektivet där en människa är en odelbar enhet av kropp och själ.

I debatten om hjärndöd har man ensidigt fäst avseende vid när en
människa ”totalt och oåterkalleligt har förlorat förmågan att förena och
samordna kroppens funktioner, fysiska och psykiska, till en fungerande
enhet”. Men är det sant rent biologiskt? ”Hjärndöda” i respirator uppvisar
ju ”samordnade” funktioner i kroppen i övrigt, deras inre organ fungerar så
bra att de är intressanta för transplantationer. En kvinna med total
hjärninfarkt kan hysa och till och med föda ett levande och välskapt barn.

En hjärndödsdefintion skulle här inebära en ny anknytning till en
uppsplittring där kroppen betraktas som något mindervärdigt. Man har gjort
gällande att ”jaget och själen flytt” när total hjärninfarkt föreligger även om
patientens hjärta slår och cirkulation och kroppsorgan fungerar. Det skulle
alltså inte längre vara en person som lever utan ett biologiskt preparat som på
konstlad väg hålls i gång. Också detta är en syn på människan som vi starkt
vill varna för. Patienten förtingligas och betraktas som ett objekt.

Detta betraktelsesätt strider mot vad människor ser och konstaterar med
sina sinnen. Det berövar också människor i allmänhet förmågan och rätten
att med enkla medel konstatera när livet har flytt. Döden borde få förbli en
hjärtesak, dels därför att det är förenligt med vetenskap och beprövad
erfarenhet, dels därför att ett hjärnrelaterat dödsbegrepp skulle beröva
anhöriga och andra den demokratiska rätten att konstatera och uppleva
dödstillfället och dödens inträde.

Biologisk förankring

Att genom ett riksdagsbeslut deklarera människor med total hjärninfarkt
vars hjärta slår och cirkulation fungerar som döda kommer svårligen att
accepteras. Hjärnrelaterade dödskriterier är alltså en konstruktion utan
biologisk förankring som får till följd att den verklighet vi har framför våra
ögon inte stämmer med det teoretiska påstående som riksdagen, en

parlamentarisk församling, nu förväntas göra, nämligen att en människa är
död, trots att hjärtat slår, cirkulationen är i gång och en samordning av inre
organ fortfarande existerar.

Ett teoretiskt påstående om dödens inträde genom ett riksdagsbeslut av
föreslaget innehåll gör dessutom det medicinska och politiska sjukvårdsansvaret
oklart och tvetydigt. Det medicinska ansvaret måste entydigt ligga
kvar hos den medicinska expertisen.

Att grunda en förklaring om dödens inträde hos en människa på ett
politiskt beslut om bortfallet av hjärnfunktionerna kan leda till mycket
allvarliga och rimliga konsekvenser som inte kan accepteras.

En sådan entydighet finns däremot redan i nuvarande dödsbegrepp där
tveksamhet aldrig behöver råda mellan medicinska expertutlåtanden och
anhörigas och andras lekmannamässiga konstaterande av att ett hjärta slutat
slå eller inte.

Att operera ut ett hjärta ur en kropp vars blodcirkulation är i gång är ett ur
etisk synpunkt mycket allvarligt ingrepp. Detta förhållande förändras inte
genom ett manipulerande med dödsbegreppet som propositionen föreslår.
Verkligheten förändras inte bara för att man försöker fly från den. I stället
genomskådas beteendet som ovärdigt och riskerar att i längden vålla
sjukvården minskat förtronede.

Den enda framkomliga vägen, enligt vår uppfattning, är därför att nämna
saken vid dess rätta namn, att hysa en sådan respekt för döden och dess
inträde i människolivet att konstaterandet av döden inte blir ett problem
enbart för experter, utrustade med kvalificerad teknisk apparatur, utan
något som varje människa med stöd av beprövad erfarenhet kan konstatera.

Transplantationsdilemmat

Hur skall man då möjliggöra transplantationer när man bibehåller det
traditionella hjärtdödsbegreppet? Organbehovet vid transplantationer bör
baseras på en ändring i transplantationslagen som innebär att man gör det
lagligt möjligt att ta organ från en människa med blodcirkulation under
förutsättning att denna människa lider av total hjärninfarkt.

Det bör också vara ett klart uttalat eller skrivet medgivande från donatorn
att organ får tas för transplantationsändamål under förutsättning att donatorn
har total hjärninfarkt. Detta förutsätter ett s. k. informerat samtycke på
vilket all sjukvård vilar i dag. Ändras transplantationslagen i denna riktning,
behöver vi inte införa några hjärnrelaterade dödskriterier utan kan ha kvar
de biologiskt fundamentala och för alla människor förståeliga cirkulationsrelaterade
dödskriterierna.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:79 med förslag till lag om
dödens inträde, m.m.,

Mot. 1986/87
So 120

18

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna Mot. 1986/87

vad som i motionen anförts angående ändring i transplantationslagen, Sol20

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående s. k. informerat samtycke från
donator vid transplantation.

Stockholm den 20 februari 1987

Ulla Tillander (c)

Britta Hammarbacken (c)

Bengt Kindbom (c)

Martin Olsson (c)
Agne Hansson (c)
Stig Josefson (c)

Birgitta Hambraeus (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Marianne Karlsson (c)

19