Motion till riksdagen
1986/87:Soll5

Arne Kjörnsberg (s)

Förslag till lag om dödens inträde, m. m. (prop.
1986/87:79)

Frågorna om liv och död har under årtusenden berört människorna mycket
djupt. Otaliga är de funderingar, de djupa och allvarliga, etiska och
filosofiska resonemang som förts om liv och död, om livets och kanske
dödens mening.

När en människa är död har dock aldrig varit något större problem att
konstatera. Uttryck som ”han gav upp andan” eller ”drog sitt sista
andedrag” har varit naturliga. Samma självklarhet har gällt när man sagt
”pulsslagen blev allt svagare och svagare för att till sist helt upphöra”.

Dessa tecken på död har varit naturliga, enkla och faktiskt entydiga även
för lekmannen. När hjärtat slutat slå, när bröstkorgen inte längre höjt och
sänkt sig, när andningen upphört, då är man död. Så enkel, men ur
känslomässig synpunkt ofta ändå så svår att acceptera, har döden varit.

Det viktiga med detta sätt att se på dödens inträde är att den anhörige,
dotter eller son, mor eller far, make eller maka, har kunnat se - bokstavligt se
- att döden kommit. Med denna bakgrund är det inte svårt att förstå att
döden eller dödens inträde som begrepp inte varit reglerad i lag.

Från många synpunkter, framför allt lekmannens, vore det bäst om vi även
i fortsättningen kunde använda detta betraktelsesätt och som en logisk följd
av detta inte behöva något nytt dödsbegrepp.

Jag kan dock förstå bevekelsegrunderna att i huvudsak den snabba
medicintekniska utvecklingen gör det lämpligt - kanske i vissa fall t.o.m.
nödvändigt - med det nu framlagda förslaget. Jag kan dock bara acceptera
det under en förutsättning, att transplantationslagen samtidigt ändras så att
ett aktivt medgivande om organdonation införs vid samma tidpunkt. Jag har
stor respekt för, och accepterar föredragande statsråds uppfattning, att
frågan om dödsbegreppet skall ses fristående från transplantationskirurgins
behov av organ.

I den praktiska verkligheten kvarstår dock faktum. En förändring av
dödsbegreppet innebär att förutsättningarna för transplantationskirurgin
förändras. I detta sammanhang borde vi egentligen ställa oss frågan: - Vad är
det meningen vi skall göra? Hur långt skall den medicintekniska utvecklingen
få gå? Är det bara läkarvetenskapens upptäckter och landvinningar som skall
avgöra detta, eller finns det skäl för etiska och andra överväganden i denna
sak?

Om mitt och propositionens påstående, att ett förändrat dödsbegrepp får
konsekvenser för transplantationskirurgin är riktigt, finns det som en
naturlig följd skäl att överväga transplantationslagens bestämmelser om när

och under vilka förutsättningar organ får tas. Även med den förändring som
nu föreslås, menar jag, att ”samtycket” inte tillräckligt tillgodoses.

I propositionen sägs att krav på samtycke från donatorn av många skäl
skulle vara att föredra. Men, invänds det, det är inte rimligt att ett
förhållande, där ytterst få människor tagit ställning till frågan om organdonation,
menligt skall få försämra förutsättningarna för transplantationsverksamheten.
Om man accepterar detta resonemang, har man samtidigt
accepterat att den transplantationsverksamhet som nu förekommer - i varje
fall i viss utsträckning - bygger på ofrivilliga donationer.

Med hänsyn till den medicintekniska utvecklingen, som gett möjligheter
till alltmer avancerade transplantationsingrepp samt införandet av ett nytt
dödsbegrepp, är det för den mänskliga integritetens skull nödvändigt med ett
aktivt samtycke från donatorn.

I propositionen förutskickas, att en översyn av transplantationslagen skall
göras. Bl. a. skall övervägas vilka krav om samtycke som skall gälla för
transplantationsingrepp. I avvaktan på denna översyn bör inte lagen om nytt
dödsbegrepp träda i kraft. Detta för att det skall vara möjligt att vid samma
tidpunkt införa bestämmelser om ”aktivt samtycke” för organdonation som
enda gällande regel för att organ skall få tas.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag

att riksdagen med bifall i övrigt till proposition 1986/87:79 beslutar
att lagen om nytt dödsbegrepp skall träda i kraft vid samma tidpunkt
som den aviserade ändringen av transplantationslagen.

Stockholm den 19 februari 1987

Mot. 1986/87
Soll5

Arne Kjörnsberg (s)