Motion till riksdagen
1986/87: Sol 11

Göran Ericsson (m)
Förslag till lag om dödens inträde, m. m.
(prop. 1986/87:79)

Inledning

I propositionen föreslår regeringen en lag om dödens inträde, en för svenska
förhållanden helt ny och unik lag. Av hävd har döden alltid varit förknippad
med cirkulationsprocessen och hjärtat såsom centralt organ. Detta dödsbegrepp
har nedärvts i generationer, och döden har alltid varit förknippad med
hjärtat.

Det är ostridigt att mänskligheten går in i en ny tid när det gäller bl. a.
medicinsk/kirurgisk teknik. Sjukdomar som endast för några år sedan ansågs
såsom dödliga är nu möjliga att behandla, inte minst genom nya rön inom
hybrid-DNA-tekniken och immunologin.

De första trevande stegen inom transplantationskirurgin gällde icke
primära organ, som kunde transplanteras från avlidna människor. Sverige
nådde inte minst inom njurkirurgin en framstående plats i världen. Genom
att de immunologiska problemen alltmer kunde behärskas kom även
transplantation av primära organ såsom hjärtat att bli en vanlig form av
behandling. Här infann sig dock den komplikationen att hjärtat som organ
inte kunde bli föremål för transplantation från redan avliden givare.

Under de decennier som har gått har omvärlden alltmer lämnat cirkulationsprocessen
som dödskriterium, och bortfallet av hjärnfunktionen har
blivit det alltigenom rådande dödskriteriet.

I denna situation har vårdhuvudmännen i tilltagande utsträckning sökt
behandling för patienter inom svensk sjukvård i utlandet när det gällt
transplantat av nya hjärtan. Denna form av vård av svenska patienter har inte
i något fall ifrågasatts i den svenska sjukvårdsdebatten. Tvärtom har sådana
ingrepp tagits som uttryck för en god sjukvård.

Internationellt samarbete

Den exklusiva vård som organtransplantationer innebär är i många hänseenden
förenad med olika former av komplikationer. Här kan som exempel
nämnas forskningen inom främst immunologin, som syftar till att erövra den
kunskap som erfordras för att förhindra allvarliga tillstånd på grund av den
s. k. avstötningsprocessen. Här förtjänar också att nämnas tillgången på
transplantat. Inom njurkirurgin finns ett utbrett internationellt samarbete.
Ett sådant byggs nu också upp när det gäller hjärtan.

Sverige får inte ställas utanför detta internationella samarbete. Skälet är

enkelt: svensk sjukvårds främsta uppgift är att bereda befolkningen den
bästa form av vård och behandling som står att få. Redan nu finns ett tryck på
Sverige att också delta i leverans av transplantat av primära organ. Det finns
anledning att anta att, om Sverige inte kan delta i detta samarbete på grund
av gällande dödskriterier, kan svenska patienter avhändas möjligheten till en
livsavgörande behandling.

Dödsbegreppet

Sorn jag ovan anfört har omvärlden närmast fullständigt anslutit sig till total
hjärninfarkt såsom dödskriterium. Det förekommer knappast någon medicinsk
debatt om det förhållandet att när hjärnan är oåterkalleligen utslocknad
är individen död. Endast genom tekniska hjälpmedel kan cirkulationen
upprätthållas en kort tid innan en definitiv cirkulationskollaps inträder.

Vad debatten således gäller är total hjärninfarkt, inte en procentuell avdöd
av hjärnvävnad. Debatten gäller också svensk sjukvårds förmåga att
diagnostisera en total hjärninfarkt.

I propositionen har regeringen på ett klarläggande sätt formulerat denna
materia. Det ankommer nu på socialstyrelsen att utfärda de för ändamålet
nödvändiga anvisningarna för sjukvårdens personal.

T ransplantationslagen

Helt avgörande för att lagstiftningen om dödens inträde och transplantationslagstiftningen
skall omfattas av medborgarna med tilltro är att lagarna
entydigt, distinkt och oförbehållsamt slår fast de regler och principer som
gäller. Inte ens en antydan till oklarhet får förekomma i dessa för varje
medborgare så centrala frågor. I den del av propositionen som rör
transplantationslagstiftningen är förhållandet ett annat. Här finns betydande
tolkningsproblem som lämnar utrymme för godtycke och osäkerhet både hos
personal inom sjukvården och, inte minst, hos anhöriga.

Förslaget

I propositionen föreslår regeringen en ordning där presumtionen är att
transplantationsingrepp ej får ske utan samtycke. Sedan utvecklar föredragande
statsrådet i lagtexten undantag från denna presumtion, som leder fram
till att transplantationsverksamheten i Sverige kommer att bygga på godtycke,
medföra rättsosäkerhet och slutligen lägga ett alltför tungt rättsligt
ansvar på läkare och anhöriga.

En lagstiftning omkring organtransplantation rör vid ytterligt starka
känslor och innehåller många svåra ställningstaganden. En sådan lagstiftning
måste vara klar och entydig. Lagstiftaren måste i denna fråga uttala sin
mening och bära ansvar för den verksamhet som blir följden härav. Att
övervältra beslut och ansvar till transplanterande läkare och/eller till
anhöriga, som redan befinner sig i en ytterligt svår känslomässig situation, är
inte bara ovärdigt, det är rättsstridigt.

Mot. 1986/87

Solli

15

Samtyckesregeln

I propositionen lämnar statsrådet alla de argument som erfordras för att
presumera en strikt samtyckesregel från patienten. Jag delar statsrådets
uppfattning att det är mycket viktigt ”att bestämmelserna om samtycke vid
transplantation står i samklang med allmänhetens uppfattning i dessa frågor.
Människor måste känna att de själva bestämmer om de efter sin död vill
skänka organ till en annan människa vars liv eller hälsa är beroende av
detta.”

Transplantation av organ är en viktig behandlingsfråga. Men det är också
viktigt att denna verksamhet kan bygga på hög grad av rättstrygghet och etik.
Den oro som finns talrikt spridd bland människor i denna fråga bygger just på
osäkerhet om hur denna verksamhet är ordnad eller skall ordnas och på
vilken grund transplantation får äga rum.

I likhet med vad statsrådet anför i propositionen är det också viktigt att
mottagaren av transplantat vet att donationen bygger på en verklig vilja att
hjälpa en annan människa och inte enbart på en utebliven eller inte känd
viljeinställning när det gäller att lämna organ efter döden.

I denna argumentation instämmer också ett antal tunga remissinstanser.
Deras inställning kan sammanfattas i följande punkter:
o Transplantation av organ får endast ske efter ett aktivt samtycke. Inget
annat förhållande får bryta denna presumtion.
o Klara och entydiga regler i denna fråga förhindrar att godtycke och lösa
antaganden får styra en så viktig handling som organtransplantation.
o Anhöriga måste besparas den utomordentliga påfrestning som det innebär
att vid en nära anhörigs dödsläger tvingas fatta beslut i fråga om
organdonation.

En ny transplantationslagstiftning måste ovillkorligen innehålla ett aktivt
samtycke som skall lämnas av en villig organdonator. Detta oavvisliga krav
fastslås i en publikation från FN, Human Rights and Scientific and
Technological Development, utgiven 1982. Här står att läsa bl. a. följande:
”När en medvetslös patient inte kan ge sitt samtycke att donera organ har
varken anhörig eller läkare rättighet att meddela detta tillstånd så länge
personen lever, även om livet upprätthålles medelst yttre åtgärder för
återupplivning.”

Det förefaller inte bara rimligt utan dessutom följdriktigt att Sverige även
här lojalt följer de rekommendationer FN uppställt.

Mot dessa tunga och avgörande argument anför statsrådet att ett strikt
samtycke skulle leda till att organtillgången på kort sikt skulle minska. Det är
säkert en korrekt analys, men denna organnedgång skulle endast vara
tillfällig. Om nu föreslagen ordning i stället skulle gälla som en övergångsbestämmelse
och följas av ett strikt samtycke, skulle nedgången i organ till
förfogande för transplantation knappast märkas, om den ens skulle uppstå.

I stället för att göra övergångsbestämmelsen giltig under några år och
därefter övergå till en permanent och slutgiltigt riktig ordning väljer nu
regeringen övergångsbestämmelsen som huvudregel och lägger därmed
grunden för en omfattande skrämseldebatt och osäkerhet hos människor.
Det får anses anmärkningsvärt att frågan om dels konsekvensen av

Mot. 1986/87

Solli

16

tillgången på organ, dels hur en strikt samtyckesregel skulle administreras
inte är utredd innan regeringen avlämnar förslag till riksdagen i frågan.

Det kan med fog hävdas att underlaget för regeringens förslag är
bristfälligt och att propositionen därför vilar på ej fullständiga kunskaper.

Organisation av strikt samtyckesregel

Om en strikt samtyckesregel införs, förutsätter detta att alla svenskar under
en viss ålder, t. ex. 40 år, får tillfälle att avge sådant samtycke.

I USA, som socialutskottet besökte 1983, hade man anordnat detta så att
alla körkortselever fick på en handling avge sådant samtycke. Handlingen
var bestyrkt av någon nära anhörig. Om samtycke till donation förelåg,
infördes detta på körkortet.

Liknande ordning skulle kunna gälla vid utfärdandet av olika former av
legitimationer. Samtyckeshandlingen arkiverades därefter centralt och kunde
i anslutning till donation tas fram.

Det finns säkert andra former för registrering av samtycke som skulle
kunna komma i fråga för svenskt vidkommande. Detta bör dock utredas och
förslag lämnas till riksdagen.

Förslag

För undvikande av mänskligt lidande under en övergångsperiod bör den nu
föreslagna bestämmelsen i transplantationslagens 7 § fungera som övergångsbestämmelse.
Den kommande lydelsen av 7 § bör vara följande:

Ingrepp som avses i denna lag får företas på en avliden person, om denne
under sin livstid skriftligen har medgivit detta.

Det bör ankomma på regeringen att dels utreda den ordning som skall gälla
för registrering av donatorer, dels fastställa ikraftträdandetider för övergångsbestämmelsen
och den slutliga utformningen som ovan.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en strikt samtyckesregel såsom huvudpresumtion
för organtransplantation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nu
föreslagna lydelsen av transplantationslagen (1975:190) 7 § intas som
övergångsbestämmelse,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa ikraftträdandetider
dels för lagen, dels för övergångsbestämmelsen,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande
till en fungerande organisation för hur samtyckesregister skall ordnas.

Stockholm den 18 februari 1987

Mot. 1986/87

Solli

17

Göran Ericsson (m)

1-5R1Q

»lm 1987 12518