Motion till riksdagen

1986/87: Sol 10

Sten Svensson (m)

Förslag till lag om dödens inträde, m. m.
(prop. 1986/87:79)

Skulle den, som lever i sitt hjärteland,
glädjas mera i en stat med hjärndiktat?

Jag svarar Nej! Så länge hjärtat slår,
betyder varje slag från det ett otvetydigt Nej!

Hjärtpunkten finner vi alltjämt i hjärtat,

där Skaparen själv nedlagt sin lag,

som, om den följs, hindrar oss från att reduceras

till kuggar i en värld av hjärtlöshet.

Vad hjärtat nu har känt är skrämmande
och genomborrat av det nya dödsbegreppet.

Jag ängslas inte ensam, vi är många,

för vilka vart och ett av hjärtats slag betyder: Nej!

Göm och begrunda detta om och omigen.

Faran förstår envar, som redan hjälpts av Den
som lärt oss tänka, inte minst med hjärtat,
och som därtill har givit oss en själ.

Tro mig: Anden skall utrannsaka oss

och en gång ställa oss till svars för

vad ett hjärnrelaterat dödsbegrepp kan föra med sig.

Den detta inser, lever och dör väl.

(Bo Setterlind)

Som skalden säger har propositionen vållat stor oro. Man uppfattar det som
om riksdagen skall fastställa gränsen mellan liv och död därför att den
tekniska utvecklingen nått ett visst stadium. Man frågar sig ängsligt vad
lagstiftaren gör nästa gång när tekniken gjort nya landvinningar. Med andra
ord: Vad kan en lag om ett hjärnrelaterat dödsbegrepp föra med sig på lång
sikt?

Riksdagen kan inte på grundval av de överväganden som regeringen har
gjort utifrån de allmänna bedömningar som redovisas i propositionen
lagstifta om när döden inträder. Jag kan inte sätta något annat värde på
propositionen än vad författarnas tänkesätt kan tyckas förtjäna. Vad
lagstiftaren däremot har att tillse är att förutsättningar skapas för frivillig,
skriftligt dokumenterad, organdonation med bibehållande av cirkulationsrelaterade
dödskriterier.

Hemställan

Med anledning av regeringens förslag till ny lag om dödens inträde hemställer

jag

att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:79.

Stockholm den 18 februari 1987

Sten Svensson (m)

Mot. 1986/87
So 110