Motion till riksdagen
1986/87:N177

Carl Bildt m. fl. (m)

Vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning (prop. 1986/87:159)

Inledning

Ölyckan i Tjernobyl utgjorde en tankeställare inte minst beträffande vår
beredskap inför akuta miljöstörningar. Även för de svenska kärnkraftverkens
del var det väsentligt att konstruktion och handhavanderegler åter
noggrant utvärderades. Vi har inom moderata samlingspartiet noga följt de
resultat som framkommit vid dessa utvärderingar och kan konstatera att
dessa inte ger anledning till en förändrad säkerhetsbedömning av de svenska
kärnkraftsreaktorerna.

Svenska myndigheter har, bl. a. genom IAEA, kunnat skaffa sig en god
bild av vad som hände i Tjernobyl. Dessutom har expertgruppen för kärnsäkerhet
och miljö på regeringens uppdrag dels granskat säkerheten vid de
svenska reaktorerna, dels gjort en bedömning av konsekvenserna av en
förtida avveckling av kärnkraften i Sverige.

Den havererade reaktorn skiljer sig på en lång rad mycket väsentliga
punkter från de svenska reaktortyperna. Grundorsaken till olyckan var en
olämplig reaktorkonstruktion med instabila egenskaper kombinerat med
en närmast ofattbar brist på respekt från driftspersonalen för gällande säkerhetsföreskrifter.
Genom avsaknad av en reaktorinneslutning kom stora
mängder radioaktivitet att spridas långt utanför närområdet. En olycka av
den typ som skedde i Tjernobyl kan aldrig inträffa vid svenska kärnkraftverk.

Svensk kärnkraftsteknologi håller mycket hög kvalitet och svenska kärnkraftverk
har utformats för att uppfylla mycket stränga krav. Operatörerna
är högt utbildade och tränas intensivt, bl. a. i simulatorer, för att klara av
olika tänkbara situationer. Dessutom finns automatiska säkerhetssystem
som avlastar operatörerna.

För att minimera riskerna för att ett olyckstillbud i ett kärnkraftverk skall
påverka omgivningen har de svenska kärnkraftverken utrustats med ett
slags filter som förhindrar att radioaktiva partiklar från reaktorns inneslutning
sprids utanför anläggningen.

Socialdemokratisk energipolitik

Under den första borgerliga trepartiregeringens tid kritiserade socialdemokraterna
de borgerliga partierna hårt för att dessa inte kom överens i energifrågan.
Socialdemokraterna förespråkade en snabb utbyggnad av de 13
reaktorer som då var beslutade.

I* Riksdagen 1986/87. 3 sami Nr NI 76—177

Omedelbart efter olyckan vid Three Milé Island utanför Harrisburg i Mot. 1986/87

USA 1979 föreföll socialdemokraterna ha ändrat uppfattning. Under en tid N177

lät ledande företrädare för partiet som om de förordade en kärnkraftsavveckling.
Inför 1980 års folkomröstning företrädde socialdemokraterna
samtidigt både avveckling och utbyggnad. I argumenteringen för linje 2
underströks att kärnkraften skulle byggas ut för att senare avvecklas.

Den gemensamma framsidan på valsedlarna för linje 1 och linje 2 hade
följande lydelse:

Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att
bl. a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir
tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift,
färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma.
Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna
tas ur drift.

Efter folkomröstningen genomdrevs ett riksdagsbeslut om att kärnkraftverken
skall vara avvecklade till år 2010, trots att det på linje 2:s röstsedel
aldrig förekom någon upplysning om vilket år de tolv kärnkraftverken som
då var i drift eller under byggnad skulle tas ur drift.

Fram till Tjernobylolyckan inriktades den socialdemokratiska energipolitiken
närmast på att förespråka att en kärnkraftsavveckling skulle ske nära
år 2010.

Vidare har energiministern förutspått att vi i Sverige kommer att utnyttja
vindkraft i stor skala i framtiden. Trots att de existerande vindkraftverken
inte har visat sig vara vare sig ekonomiska eller tillförlitliga anser energiministern
att inte mindre än 30 TWh el i framtiden kan produceras av vindkraftverk,
därav 2/3 till havs.

På det praktiska planet har regeringens energipolitik mera präglats av
omfattande skattefördelar för kol och av att regeringen vill bygga ut vattenkraften
i Norrlandsälvar.

Efter olyckan i Tjernobyl underströk energiministern att en olycka i ett
sovjetiskt kärnkraftverk inte kunde påverka bedömningen av säkerheten i
svenska kärnkraftverk, som är helt annorlunda konstruerade. Samtidigt
talade hon emellertid om en ännu tidigare avveckling av den svenska kärnkraften.
T. o. m. yttrandefriheten har inskränkts genom en lag som gör att
ingen skall kunna göra ens teoretiska förberedelser för att bygga fler kärnkraftverk.

Socialdemokraterna är djupt splittrade i energifrågan. Det leder till att
regeringen försöker föra en energipolitik som i första hand är avsedd för att
hålla ihop den socialdemokratiska rörelsen. Sveriges intressen får stå tillbaka
för partiets behov.

Propositionen

Regeringen gav energirådet och expertgruppen för kärnsäkerhet och miljö i
uppdrag att utvärdera erfarenheterna av Tjernobylolyckan och utreda konsekvenserna
av en förtida avveckling av kärnkraften. I propositionen säger

sig regeringen instämma i expertgruppens slutsats: "Av expertgruppens rap- 4

port framgår att ingenting nu harframkommit som ger anledning att ompröva Mot. 1986/87

den tekniska riskbilden vad gäller haverier i svenska reaktorer. ” T rots detta N177

anför regeringen i samma proposition att två kärnkraftsreaktorer förutsätts
läggas ned fram till 1996.

Propositionen innehåller emellertid varken några konkreta förslag eller
några entydiga riktlinjer. I själva verket är den en mera mångordig variant
av det pressmeddelande som socialdemokraternas verkställande utskott
publicerade den 27 mars. Inom det verkställande utskottet hade olika politiska
viljor kompromissat fram en text som därmed blivit otydlig och tvetydig.

Regeringen säger att den räknar med att det 1993 — 1995 resp. 1994 — 1996
bör finnas förutsättningar för att ta sammantaget två reaktorer ur drift.

Regeringen begär dessutom att riksdagen skall godkänna vad som kallas
riktlinjer, trots att dessa är sådana att de inte låter sig tolkas. Detta är i sig ett
tillräckligt skäl för att propositionen bör avslås av riksdagen.

Regeringen förutskickar i propositionen att den avser att tillsätta ett antal
utredningar. En delegation för elanvändning skall inrättas. Statens energiverk
skall till årsskiftet utreda de ekonomiska konsekvenserna av den skisserade
avvecklingen. Energiverket skall även utvärdera industrins förmåga
att anpassa sig till högre elpriser. Kraftindustrin förväntas presentera förslag
till hur elförsörjningen skall ordnas. Slutligen skall en utredning som
granskar de indirekta skatterna tillsättas, vilken även skall behandla energiskatterna.

Det är, enligt vår mening, en märklig arbetsgång när regeringen först —
utan något som helst underlagsmaterial — säger att förutsättningar kommer
att föreligga vid mitten av 1990-talet för att avveckla två kärnkraftsreaktorer
och därefter tillsätter utredningar just för att klarlägga om det finns
sådana förutsättningar. Åter har regeringen låtit det taktiskt-politiska handlandet
få företräde framför ansvaret inför nationen.

Propositionen har skrivits på ett förledande sätt. Som alternativ till regeringens
förslag att stänga två reaktorer 1993 — 1996 sätts hela tiden en snabb
avveckling av alla kärnkraftverk. Det är givet att regeringens förslag med en
sådan jämförelse framstår som det minst dåliga och därmed som tilltalande
både från miljösynpunkt och med hänsyn till landets ekonomi.

Om regeringen i stället hade jämfört avveckling av två reaktorer med
fortsatt drift skulle jämförelsen på samma sätt utfallit till fördel för alternativet
att fortsätta att driva alla kärnkraftverken.

Skattehöjningar ofrånkomliga

När regeringen talar om hushållning menar den egentligen att elskatten
skall höjas. Hushållningen skall framtvingas genom att elpriset ökar, vilket
kommer att reducera elanvändningen. Visserligen talar man i propositionen
om att det är en fördel att vi i Sverige, i motsats till de flesta länder, har
en fungerande marknad för elkraft, och att denna bör bibehållas. Samtidigt
förklarar emellertid regeringen att den avser att manipulera marknaden.

Detta skall uppenbarligen ske genom att regeringen höjer avkastningskravet
på Vattenfalls statskapital. Detta kommer att tvinga Vattenfall, som är

prisledande, att höja sina kraftpriser. Detta kan i sin tur enligt regeringen Mot. 1986/87

"leda till oskäligt stora vinster i företag som äger äldre kraftverk med låga N177

produktionskostnader". Därför överväger regeringen uppenbarligen något
slags skattehöjning.

Regeringen anser att det behövs en ordentlig skattehöjning för att konsumtionen
skall minska. Men en sådan skattehöjning strider mot det mål
som regeringen själv angivit i propositionen: "Omställningen måste genomföras
på ett sådant sätt att uppställda välfärdsmål inte äventyras. Den får inte
heller leda till en sådan ökning av de relativa energikostnaderna i Sverige att
vår konkurrenskraft försämras."

Regeringen är medveten om att elprishöjningarna kommer att undergräva
företagens konkurrenskraft. Längre fram i propositionen påpekas nämligen
att företag med stor elanvändning kommer att drabbas: "Sådanaföretag
svarar för en förhållandevis stor de! av industrisysselsättningen i bl. a.

Bergslagen och Norrland, dvs. i regioner som i dag har betydande sysselsättningsproblem
till följd av strukturomvandlingen i industrin."

De företag som enligt industriverket kommer att drabbas hårdast av höjda
elpriser innefattar bl. a. gruvindustrin, den skrotbaserade stålindustrin,
koppar-, bly- och aluminiumsmältverk samt kemisk basindustri. Inom den
så viktiga massa- och pappersindustrin kommer produktionen att sjunka
avsevärt, framhåller Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen i sitt
remissvar på expertgruppens rapport.

Regeringen avser således att medvetet driva en politik som kommer att
leda till fler företagsnedläggelser och ökad arbetslöshet. Detta är många
inom bl. a. fackförbunden väl medvetna om. Det kommer därför att ställas
krav på regeringen att den skall mildra effekterna av sin politik. Möjligheterna
för regeringen att hjälpa de drabbade företagen är begränsade. Om
undantag från elprishöjningarna görs för storförbrukarna, förfelas delvis
syftet med prisökningarna, samtidigt som Sverige riskerar att bryta mot
internationella frihandelsregler genom att ensidigt gynna viss industri.

De elprishöjningar som blir konsekvensen av den socialdemokratiska
energipolitiken kommer att grundligt påverka den svenska ekonomin. Man
kan jämföra regeringens planerade elprischock med de oljeprischocker
som gav stora omställningsproblem. Då utsattes emellertid också Sveriges
konkurrentländer för oljeprischockerna — de anpassningsproblem som
blir följden av en elprischock kommer vi att tvingas bära själva.

Effekterna på elförbrukningen av en stor skattehöjning kan dessutom
ifrågasättas. Det finns inte någon god uppskattning av hur mycket elpriset
måste höjas för att hushåll och företag skall tvingas minska sin elförbrukning
så mycket att ens en reaktor skall kunna avvecklas.

Den ökade förbrukning av elkraft som skett på oljeprodukternas bekostnad
alltsedan den första oljekrisen hart. ex. resulterat i att många förbrukare
har moderna värmeanläggningar som baseras på el. Dessa kommer i
relativt liten utsträckning att skrotas även om elpriserna ökar betydligt de
närmaste åren. Dessutom bör understrykas att elkraften i praktiken är oersättlig
i många applikationer — inte minst inom industrin.

Även för många hushåll — främst de 1,2 miljoner som till stor del utnyttjar
el till uppvärmning — kommer en anpassning till drastiskt ökade elpri- 6

ser att bli mycket påfrestande.

Flera av remissyttrandena över expertgruppens utredning understryker Mot. 1986/87

betydelsen av god tillgång till elkraft. Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) N177

anser att det är nationalekonomiskt motiverat att den pågående övergången
till el som energibärare fortsätter. El erbjuder utomordentligt stor flexibilitet
i både produktions- och användarleden, påpekar man.

Det finns även ett direkt samband mellan ökad ekonomisk aktivitet och
ökad elförbrukning. Om vi i Sverige skall kunna komma till rätta med våra
långsiktiga ekonomiska problem måste produktionen öka — inte minska.

Ökad produktion förutsätter tillgång till elkraft.

Redan med måttlig ekonomisk tillväxt kommer Sverige emellertid att ha
otillräcklig elproduktion. I vintras låg effektförbrukningen mycket nära
den maximalt möjliga produktionen trots att de oljeeldade kraftverken användes
under kalla vinterdagar. Även i energihänseende är marginalerna
relativt små. Ett torrår kan innebära att oljekraftverken måste köras under
långa tider. Sverige har behov av mer elkraft — inte att avveckla kraftverk.

Ny elproduktion ■

Utöver skattehöjningar skall enligt regeringen tillförsel av ny produktionskapacitet
skapa förutsättningar för avveckling av två reaktorer. Ett konkret
riksdagsbeslut om en sådan avveckling kan emellertid fattas tidigast 1988.

Om berörda kraftföretag därefter skall kunna göra ordentliga ekonomiska
och tekniska analyser kommer mycket kort tid att återstå för projektering,
koncessionsnämndsbehandling, uppförande och intrimning av nya kraftverk.
Regeringen säger emellertid att den förväntar sig att dessa anläggningar
skall kunna ge ett säkert produktionstillskott redan vid mitten av 1990talet.

Regeringen nämner visserligen kraftvärme, men potentialen för ny kraftvärme
är liten. De flesta kommuner har byggt ut fjärrvärmen i större tätorter.
Skall kraftvärmeanläggningar anläggas kräver detta att kommunerna
skrotar nästan nya värmeverk — värmeverk som ofta uppförts med statligt
stöd.

I propositionen talas även om det positiva med småskalig elproduktion.

En ändring i ellagen förutskickas så att kraftbolagen måste köpa kraft från
alla små producenter som önskar sälja. Det kan naturligtvis vara bra med
småskalig elproduktion, men kostnadsmässigt har denna form av elproduktion
oftast visat sig klart ofördelaktig. Dessutom kan den el som produceras
i en kärnkraftsreaktor knappast ersättas med småskalig produktion.

Troligen måste regeringen förlita sig på att kraftbolag under stor tidspress
bygger kraftverk som baseras på konventionell och utprövad teknik.

Den mest utprövade tekniken är kol- och oljekraftverk.

Under de senaste månaderna har det talats mycket om att naturgas kan
ersätta kärnkraft. Som vi tidigare framhållit har Sverige ett överhängande
behov av att bygga ut kraftproduktionen. Gaskraftverk har vissa fördelar
genom att de snabbt kan startas och stoppas.

Det finns emellertid nackdelar med gasen. Det finns t. ex. ännu inget
realistiskt sätt att beredskapslagra naturgas. Det nuvarande stamledningsnätet
måste byggas ut om man samtidigt skall kunna klara den nu projekterade
utbyggnaden av gasnätet till Mellansverige och den stora förbrukning

som skulle tillkomma om man uppförde ett eller flera stora gaskraftverk. En MOt. 1986/87

sådan utbyggnad kan ta flera år, särskilt om det svenska gasnätet skall NI77

anknytas till de nya norska gasfälten.

Ekonomiska konsekvenser

För kolkraftverk är det möjligt att göra en ekonomisk kalkyl över merkostnaderna.
Energiverket beräknar att det skulle kosta ca 20 miljarder kronor
att avveckla två reaktorer och ersätta dessa med kolkondenskraftverk. Därtill
kommer kompensation till kraftbolagen. Sydkraft har angivit att kostnaderna
för att ta de två Barsebäcksreaktorerna ur drift kommer att belöpa sig
till minst 25 miljarder kronor.

Vad beträffar gaskraftverk är det svårare att göra kostnadsprognoser.

Gaspriserna är kopplade till oljepriserna, men prisformlerna är oftast hemliga.

Miljömässiga konsekvenser

Kärnkraftverken ger inte upphov till några luft- eller vattenföroreningar.

Det sker inga utsläpp av svaveldioxid, kväveoxid eller ens koldioxid. Kärnkraften
är en ren energikälla. Beträffande problemen med slutförvaringen
av utbränt bränsle har energiministern konstaterat att dessa nu är lösta.

De alternativ som nu nämns i stället för kärnkraft är alla kraftkällor som
innebär betydande miljöpåverkan.

Socialdemokraterna skulle gärna vilja bygga ut en eller flera av de s. k.
fyra orörda huvudälvarna samt en del andra älvar. Så sent som i höstas
förlorade regeringen sin kamp för att lägga Råneälvens dalgång under vatten.
Om en stängning av de två reaktorerna resulterar i att socialdemokraterna
får stöd för sin älvutbyggnadspolitik kommer värdefulla naturmiljöer
att förstöras för alltid.

Om ersättningskraften tas från kolkondenskraftverk — vilket för närvarande
förefaller vara det mest realistiska alternativet — innebär det ett
påtagligt tillskott av luftföroreningar. Med tanke på den korta tiden kommer
kraftbolagen knappast att kunna använda ny teknik som ger löfte om
bättre miljövärden.

På baksidan av linje 2:s röstsedel stod: "Elproduktion genom olje- och
kolkondenskraftverk undviks." Nu förefaller det i stället som att dels nya
kolkondensverk kan komma att byggas, dels att de existerande oljekondensverken
i Stenungsund och Karlshamn — som saknar ordentlig rökgasrening
— kommer att vara i drift under mycket längre tid av året. De lokala
miljöskadorna kring dessa båda orter är redan betydande.

Beträffande gas framhålls det ofta att den är mycket miljövänlig. Det är
riktigt att föroreningarna är mindre, men det finns likväl problem med
utsläpp av kväveoxider, och emissioner av koldioxid kan aldrig undvikas.

Moderat energipolitik

Att beskriva ett kärnkraftverk och än mer effekterna av lågakti v strålning är

besvärligt. Forskare, politiker och massmedia har inte tillräckligt väl för- g

mått förklara orsakssammanhang och konsekvenser för allmänheten. Vi Mot. 1986/87

har därför förståelse för att många medborgare blivit oroade av vad som NI77

hände i Tjernobyl. Olyckan ställer därför ännu större krav på framför allt

politiker och massmedia när det gäller att till allmänheten förmedla en

vederhäftig bild av kärnkraftens och andra energikällors för- och nackdelar

i stället för att underblåsa den oro som var en naturlig följd av Tjernobyl

katastrofen. Om så sker kommer, enligt vår mening, allmänhetens kunskap

efter hand att öka och därmed också förståelsen för behovet av att bibehålla

kärnkraften.

Politikerna måste i sista hand göra en avvägning mellan för- och nackdelar
med olika energikällor. För vår del har vi funnit att konsekvenserna av
en förtida kärnkraftsavveckling, från såväl miljö- som kostnadssynpunkt,
är så allvarliga att sådan avveckling vore orimlig.

Vi har många gånger tidigare framhållit att det inte finns någon anledning
att fastställa när de nuvarande kärnkraftverken skall tas ur drift. Detta
bör ske med hänsyn till dessa kärnkraftverks säkerhet.

Vi har också påpekat att folkomröstningen gällde kärnkraftsreaktorer.

Framtidens teknik berördes inte. En intressant teknisk lösning är mindre
kärnvärmeverk enligt den s. k. SECURE-modellen. I dessa har säkerhetstänkandet
drivits ännu ett steg längre. Säkerhetssystemet är inte avhängigt
av pumpar, styrstavar e. d. utan är konstruerat i enlighet med fysikaliska
lagar, vilka gör att reaktorn stänger av sig själv vid ett olyckstillbud. Vi
anser att denna nya teknik förutsättningslöst måste utvärderas.

När våra nuvarande kärnkraftverk avvecklas är det nödvändigt att dessa
ersätts med kraftkällor som är både miljövänliga och säkra. Vi kan inte i dag
peka ut någon sådan energikälla. Detta är anledningen till att man bör
vänta så länge som möjligt med ett avvecklingsbeslut. De svenska kärnkraftverken
bör tas ur drift när de inte uppfyller säkerhetskraven. Till dess
är det mest fördelaktiga för både miljön och ekonomin att de nyttjas. Om
bara en del av kostnaderna för att ta kärnkraftsreaktorerna ur drift kunde
satsas på att undanröja de verkliga miljöproblemen — luft- och vattenföroreningar
— skulle mycket kunna göras för att förbättra miljön i Sverige.

Att avveckla kärnkraften minskar möjligheterna att förbättra vår miljö.

Inställningen att avveckla senast 2010 innebär dessutom att regeringen redan
bundit sig vid ett handlande som kommer att medföra stora merkostnader
för det svenska folkhushållet.

Det är, enligt vår mening, orimligt att nu ta ställning till regeringens
mycket diffusa riktlinjer. Om föreliggande proposition bifalls, av riksdagen,
fruktar vi att detta i framtiden kommer att tolkas som ett beslut att två
kärnkraftsreaktorer skall avvecklas senast 1996. Ett bifall till propositionen
innebär vidare en ytterligare låsning vid en avveckling av de därefter återstående
reaktorerna mellan 1996 och 2010. Konsekvenserna av detta är inte
heller redovisade i propositionen.

Vi har under de senaste åren fört fram våra förslag på det energipolitiska
området i flera motioner. Sammanfattningsvis anser vi:
o De nuvarande kärnkraftsreaktorerna bör nyttjas så länge de uppfyller
säkerhetskraven. Dessa krav skall givetvis revideras och skärpas om nya
erfarenheter framkommer. 9

o Nya koleldade kraftverk bör undvikas. Endast prototypanläggningar för Mot. 1986/87

miljövänlig teknik bör för närvarande byggas. Gränsvärdena för utsläpp N177

från de existerande anläggningarna måste skärpas väsentligt,
o Naturgasnätet bör kunna byggas ut i den takt de marknadsmässiga förutsättningarna
föreligger,
o Vattenkraften bör inte byggas ut i de orörda huvudälvarna. Utbyggnaden
i andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad och effektivisering
av befintliga anläggningar,
o Energibeskattningen måste ses över. Den nuvarande skattemässiga favoriseringen
av kol bör avskaffas. Skatten bör baseras på energilikformighet
samt ta hänsyn till olika energiformers miljökonsekvenser. En inordning
av energiskatterna i momssystemet bör övervägas.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår de av regeringen föreslagna riktlinjerna i
fråga om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående energipolitikens framtida utformning.

Stockholm den 1 juni 1987

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Nils Carlshamre (m)

Rolf Dahlberg (m)

Bo Lundgren (m)

L. Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

10