Motion till riksdagen
1986/87:N 144

Magnus Persson m. fl. (s)

Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) 1986/87

N144-150

Berggrunden i Värmlands län omfattar tre regioner av starkt skiftande geologisk
karaktär, en liten längst i öster, en i mitten och en i sydväst. Den
mellersta regionen har en oregelbunden och delvis otydlig gräns mot den
östra men en skarp om än ganska bred fog, mot den sydvästra.

De vanligaste bergarterna är graniter och gnejser, men i den östra regionen,
en utlöpare från Bergslagen, har bergarter av vulkaniskt och sedimentärt
ursprung en mycket stor utbredning. Detta gäller även delar av sydvästra
Värmland, medan inslaget av sådana bergarter är litet i mellersta Värmland.
De har en högre ålder än graniterna och gnejserna. Därför har de omvandlats
starkt, särskilt i sydväst, där deras ursprungliga karaktär sällan kan fastställas.

Gnejserna utgör till största delen omvandlade graniter, i vilka mineralen
helt eller delvis har omorienterats så att bergartsmassan blivit folierad till
skiffrig, eller stänglig. Foliation och skiffrighet är plana strukturer, som
innebär en mer eller mindre stark klyvbarhet till skivor, medan stänglighet
utgör en strimmig struktur av sinsemellan parallella, stavformade mineralaggregat,
som gör bergarten seg och svårspräckt. Stänglighet är väl så vanlig
som skiffrighet i Värmlands omvandlade graniter.

Gnejser har i Värmland också bildats genom omvandling av vulkaniska
och sedimentära bergarter. Särskilt när det gäller de sistnämnda har omvandlingen
i många fall gått så långt att uppsmältning och nykristallisationer ägt
rum. Så har skett även med förgnejsade graniter inom länet, främst i sydväst.
På detta sätt har vad man kallar slir- och ådergnejser uppkommit.

Både uppsmältningar i samband med gnejsbildning och intrusioner av
magma i berggrunden, särskilt kiselsyrafattiga smältor med ursprung från
stora djup, skapar förutsättningar för malmbildning. Härtill kommer sådana
malmmineralisationer, som betingas av vulkaniska och sedimentära processer.
I huvudsak har de olika slagen av malmbildningar orsakats av gaser och
lösningar.

All malmbildning utom sedimentär och i viss utsträckning vulkanisk styrs
av strukturer och bergartsbeskaffenhet i jordskorpan. Zoner där berggrunden
förskiffrats eller krossats genom rörelser kan liksom sprickor dra till sig
malmbildande gaser och lösningar. Så kan även reaktionskänsliga och permeabla,
genomsläppliga bergarter.

Värmlands östligaste del utgör en trasig liten utkant av den stora Bergslagsregionen.
Inom Filipstads kommun ryms det mesta av denna randzon. Här
finns alla Bergslagens viktigare bildningar av vulkaniskt och sedimentärt

1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr N144-150

ursprung: hälleflintor, leptiter, omvandlande basalt, konglomerat, kvartsit, Mot. 1986/87
skiffrar, marmorartad kristallinisk kalksten och dolomit, järnmalm, mangan- N144
malm och sulfidmalmer av växlande sammansättning. Här finns också regionens
massivgrönstenar och helt eller delvis förgnejsade graniter. Bergarternas
ålder sträcker sig från ca 1840 till ca 2000 miljoner år.

Mellan ungefär 1400 och 1780 miljoner år tillbaka i tiden bildades huvudmassan
av de bergarter som fyller mellersta Värmland: gnejser, graniter och
diabasbesläktad, kiselsyrafattig hyperit. Spridda inslag av vulkaniska och
sedimentära bergarter har åldrar som i vissa fall synes kunna nå upp till
2 miljarder år. Inslagen har då tolkats som losslitna partier av Bergslagsregionen.
Gnejserna utgör graniter som omvandlats genom tryck och rörelser i
berggrunden. De bevarade graniterna är samlade i öster, och deras magmor
har på sina ställen trängt långt in i Bergslagsregionen.

Den bergyta vi i dag kan studera låg vid tiden för graniternas bildning flera
kilometer djupt. Graniterna kristalliserade följaktligen sakta ur sina magmor
och framträder företrädesvis i form av ganska grovt korniga bergarter. I
Värmland gäller detta främst i fråga om den grå till gråröda Filipstadsgraniten,
medan den övervägande röda och tillika något yngre Hagforsgraniten
snarare tenderar mot medelkornighet. Det är de båda nu nämnda bergarterna
som man brukar sammanfatta under namnet Värmlandsgraniter, en
benämning som dock är missvisande eftersom länet innehåller åtskilliga
andra graniter.

Mellersta Värmlands berggrund saknar hittills kända malmmineraliseringar
av betydelse trots ett rikligt uppträdande av den kiselsyrafattiga berg
arten hyperit i form av slingrande och sönderslitna sprickfyllnader. Kiselsyrafattiga
magmor ger annars ofta upphov till betydande malmmineraliseringar.

Icke ens de spridda inneslutningarna av vulkaniska och sedimentära bergarter
v högre ålder än omgivande berggrund innehåller några malmmineral av
större betydelse annat än söder om Gumhöjden mellan Hagfors och Filipstad.

Malmrikare och långt mera omväxlande i sin bergbyggnad än mellersta
Värmland är länets sydvästra del. Här möter man en berggrund som delvis
påminner något om Bergslagsregionen. Inslag av ieptitliknande omvandlingsprodukter
av vulkaniter samt några små förekomster av marmorartad
kalksten och järnmalm förekommer sålunda. Men i det stora hela är dock
skillnaderna större än likheterna.

Sydvästra Värmland ingår i en region som skils från berggrunden i öster
genom en upp till 5 km bred rörelsezon av starkt förskiffrade och stråkvis helt
nedkrossade bergarter. De senare har omvandlats till flintlikt hård, ytterst
finkornig mylonit. Rörelserna har inneburit att Sydvästvärmland skjutits upp
i förhållande till länets mellersta del. Skjuvplanen är många och komplicerade.
Långt öster och väster om den stora rörelsezonen, som kallas Mylonitzonen,
finns smalare, mer eller mindre parallella rörelsezoner. Så långt
österut som i trakten av Kolsva, mellersta Västmanland, har sådana zoner
iakttagits, och i östra Värmlands Filipstads- och Hagforsgraniter är antalet
stort.

Vissa rörelsezoner har väglett malmbildande lösningar och därigenom
blivit säten för mineraliseringar, exempelvis väster om Kymmen och Rott- 2

nen. Ytterligare malmer har i sydvästra Värmland anlagts längs yngre Mot. 1986/87

sprickor, som öppnats till bredder mellan några millimeter och ett par meter. N144

Malmmineral har också kristalliserat mera utspritt, som impregnationer, ur
restlösningar från granitmagmor. Sådana magmor har tid efter annan trängt
upp genom vad som i dag är sydvästra Värmland och i sådan mängd att olika
slag av granit mestadels förhärskar i berggrunden. Äldst är den grå relativt
kiselsyrafattiga Åmålgraniten med en bildningstid av åtminstone 1650 miljoner
år. Lägsta åldern har den rödgrå till grå, kiselsyrarika Blomskogsgraniten,
knappt 900 miljoner år. Högst 100 miljoner år tidigare upphörde de
rörelser i berggrunden som ledde till bl. a. Mylonitzonens bildning. Den med
Sydnorges ställvis rikt molybdenmineraliserande granit nära besläktade
Blomskogsgraniten är följaktligen den enda kiselsyrarika eruptivbergart av
betydelse som i sydvästra Värmland undgått förgnejsning. Dock saknas
tillfredsställande geologiska kartunderlag i de flesta fall, liksom delvis även
flygmagnetiska kartor.

Prospekteringen har hittills omfattat fältrekognoseringar, blockletning,
geokemiska undersökningar främst av bäcktorv samt kärnborrning. Den
största insatsen har hittills skett genom Sveriges geologiska undersökning
(SGU) och, under de senaste åren, Sveriges Geologiska AB (SGAB). Prospekteringen
har innefattat även vissa delar av sydvästra Värmland. Vidare har
Boliden Mineral undersökt det kopparmalmförande stråket mellan Kyrkskogen
och Ängen norr om Arvika.

Mineraliseringar i tektoniska zoner, stråk där berggrunden rört sig längs
uthålliga sprickor, förekommer allmänt i Värmland. Kopparn mellan Kyrkåsen
och Ängen utgör en sådan mineralisering. Andra exempel är Skackelåsen
norr om Ekshärads kyrka och Bygrävlan nordväst om Sunne kyrka.

Även dessa båda områden har undersökts malmgeologiskt, dock utan nämnvärd
framgång. Det intressantaste fyndet är en kiselsyrafattig form av granit,
en tonalit, från trakten av Bygrävlan med 0,15% volfram.

Hittills har allt letande efter brytvärda sulfidmineraliseringar i Värmland
varit resultatlöst ur ekonomisk synpunkt, men undersökningarna har nästan
uteslutande varit inriktade på berggrundens ytligare delar. Därför kan betydande
malmer finnas på djupet, under nivån - 500 m. Guldfynden i länet visar
dock att även fortsatta undersökningar i markytan erbjuder möjligheter till
nya uppslag. Kan relativt korta sprickor som de i Glava innehålla kopparmineral
med höga halter av silver och guld, bör också de talrika långa sprick- och
rörelsezonerna genom Värmland kunna ge uppslag av värde. De hittills
undersökta och redan redovisade mineraliseringarna i sådana zoner har
visserligen, med undantag för guldet i Södra Bottengruvan i Långserud, visat
sig vara värdelösa när det gäller sulfidmalmer. Emellertid rör det sig blott om
några få zoner, i vilka dessutom icke någon djupprospektering utförts. Nu när
kartläggningen av berggrunden i Värmlands län kommit nära sin fullbordan,
är tiden inne för en systematisk malmgeologisk genomgång av alla de sprickoch
rörelsezoner som lokaliserats under arbetets gång.

Parallellt med en sådan undersökning bör den pågående inventeringen av
mineraliseringar knutna till Saxåområdet längst i öster fortsätta och vidgas
genom djupprospektering, liksom studierna av Filipstads- och Hagforsgrani

1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. NI 44-150

ternas närmaste omgivning. De redovisade fynden av guld i Änggruvefältet Mot. 1986/87

och Hornkullen nära Filipstad utgör tillräckliga skäl för detta. N144

Utbredningen i berggrunden, arean, av de guldförande mineraliseringarna
synes vara betydande i Filipstads bergslag. Snitthalterna ligger dock i regel
under 10 gram per ton. Däremot är arean starkt begränsad i västra Värmlands
fyndigheter. Några av mineraliseringarna i Arvika och Säffle kommuner
(Glava, Nysäter) visar emellertid mycket höga guldhalter i de högst 1 m
breda sprickornas sulfidmineral, kring 65 gram per ton. Här har föreslagits
undersökningar av sprickfrekvensen och malmernas djupgåenden, men ännu
har inga medel beviljats för ändamålet.

Inom Filipstads bergslag har genom NSG såväl fysikaliska mätningar som
diamantbergborrningar kommit till utförande, och undersökningarna fortsätter.
Det är viktigt att NSG:s påbörjade arbeten ges hög prioritet i den fortsatta
mineraljakten i Värmlands län.

Uppslagen inom västra och östligaste delarna av Värmlands län är i sin
helhet så lovande att en intensifiering av aktiviteterna bör ske med det allra
snaraste. Den bör icke minst av detta skäl få ett väsentligt starkare ekonomiskt
stöd än hittills. Den pågående kartläggningen av länets berggrund
genom SGU måste slutföras inom den närmaste tiden. I det fortsatta arbetet
måste särskilt beaktas olika nyttigheter i berggrunden, ej blott malmer och
ädla metaller utan även industrimineral och natursten. Värdefulla initiativ
har tagits med stöd av bl. a. NSG och länets FoU-råd. Ytterligare analys- och
borrningskapacitet måste till för en närmare bedömning av aktuella fyndigheter.
Mineraljakten i Värmlands län har startat betydligt senare än i många
andra län, exempelvis Norr- och Västerbotten. De senaste två årens mineraljakt
har ändå glädjande nog gett många värdefulla uppslag i olika delar av
länet. Mineraljakten i länet har lett till upptäckt av de nu inregistrerade
gulduppslagen.

Mineraljaktens målsättning i stort är att den med allmänhetens hjälp skall
främja prospekteringen efter och försörjningen med mineralråvaror. Mineraljakten
syftar därvid till att stimulera allmänheten att söka efter nya uppslag
till mineralfyndigheter, främst malm och industrimineral. Mineraljakten har
också till ändamål att öka kännedomen om länets mineralogi och geologi.

I syfte att uppmuntra och sporra allmänheten att delta i mineraljakten sker
den i form av en årlig pristävling för de bästa fynden. Priserna utdelas i form
av penningpriser.

Det är ytterst angeläget att mineraljaktens arbetsgrupp bereds möjligheter
att snabbt utföra erforderliga metallanalyser och bergborrningar. Analyserna
kan ske i Filipstad sedan upprustning av laboratoriet vid Bergsskolan i
Filipstad genomförts. Utrustning finns redan, men denna måste enligt uppgift
trimmas och kompletteras för att snabbt kunna klara exempelvis guldanalyser.
Bergborrningarna utförs lämpligen medelst den av Craelius i Märsta
nykonstruerade, portabla maskinen för hål ned till 200 m djup. Anskaffningskostnaderna
för nämnda maskinutrustning ligger förhållandevis lågt och ger
samtidigt en betydligt utökad kapacitet för snabba provtagningar.

Inmutningarna av malmfyndigheter har ökat markant under det senaste
året, vilket framgår av följande statistik: 4

Fram till utgången av år 1986 hade inom loppet av 20 månader ej mindre än Mot. 1986/87
17 inmutningar gällande guld eller guldhaltiga mineraler registrerats av läns- N144
styrelsen i Värmlands län. Fynden är lokaliserade till främst Filipstads kommun
(9 inmutningar) och Säffle kommun (5 inmutningar). Inom Filipstads
kommun har guldet påträffats i gamla gruvområden, medan det i Säffle
kommun rör sig om sprickmineraliseringar vilka tidigare antingen varit
okända eller brutits blott i mycket begränsad omfattning. Samma gäller för
tre fyndigheter i Eda och Arvika kommuner. Störst har verksamheten varit i
Glava kopparfält, Arvika kommun. Under de båda första månaderna år 1987
har ytterligare fem inmutningar tillkommit.

Sammanfattningsvis vill vi motionärer framhålla vikten av att jakten på
länets ”slumrande” mineralfyndigheter bedrivs med all kraft. NSG och
SGAB bör ges i uppdrag att intensifiera prospekterings-, analys- och borrningsarbeten
på alla nivåer och i skilda delar av länet. De mest intressanta
påträffade fynden bör i första hand bearbetas och analyseras för närmare
studium. Resurser bör tillföras NSG och SGAB så att dessa kan öka prospektering
och borrningsarbeten i Värmlands län. Arbetet med att slutföra den
s. k. berggrundskartan för Värmlands län har fördröjts. Det är av största vikt
att en forcering sker av återstående kompletteringar inom nämnda bergartskarta.
Enligt uppgift återstår endast viss bearbetning och slutjustering innan
tryckning av bergartskartan kan ske. Det är angeläget att bergartskartan för
Värmlands län snarast åtgärdas, med därtill hörande tryckning av densamma
och utarbetande av en beskrivning.

Hemställan

Med åberopande av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att främja geologisk kartering,
prospektering och borrning samt utvidgad mineraljakt i Värmlands
län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om upprustning av laboratoriedelen vid Bergsskolan
i Filipstad.

Stockholm den 11 mars 1987

Magnus Persson (s)
Erik Janson (s)
Hans Rosengren (s)

Kristina Svensson (s)
Jarl Lander (s)