Motion till riksdagen
1986/87 :N143

Ivar Franzén m. fl. (c)

Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74)

Inledning

I sin forskningspolitiska proposition uttalar regeringen att den humanistiska
och samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige länge har varit eftersatt. Nu
berömmer sig regeringen av att betydande resurser satsas på sådan forskning.

Vi delar uppfattningen att en sådan satsning behövs efter att ha tagit del av
den näringspolitiska propositionen. Den brist på källkritik, den falska verklighetsbeskrivning
och den självgodhet som präglar den näringspolitiska
propositionen saknar motstycke. Propositionen kan bara karakteriseras som
en politisk pamflett - fast tjockare - utan substans och innehåll. Bristen på
konkreta, framåtsyftande förslag har industriministern och regeringen försökt
dölja i ett omfattande ordsvall och med en historieskrivning som försöker
ge sken av att all utveckling börjar efter regeringsskiftet 1982.

Den bild som regeringen försöker ge i propositionen kan sammanfattas
med att under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet kördes svensk
industri i botten. Samtidigt försöker man dölja t. ex. att en stor del av
näringslivets vinster kommer från finansiella placeringar i stället för från
produktiva investeringar. Devalveringen 1982 var dessutom en ren konkurrensdevalvering.

De uttalanden som föredraganden gör på nästan varje sida om sin egen och
socialdemokratins förträfflighet motsägs dock i propositionen genom redovisade
diagram och fakta. Ett av de mest belysande exemplen är diagrammet
över industrins marknadsandelar 1970-1986, där det klart framgår att de
största förlusterna kom 1974-1976 som en följd av den politik den dåvarande
socialdemokratiska regeringen förde. Det framgår också klart hur den tillträdande
socialdemokratiska regeringen 1982 kunde dra fördelar av den offensiva
näringspolitik den föregående mittenregeringen fört. Kurvorna visar
även hur industrin nu på nytt är på väg att förlora marknadsandelar. Relativpriserna
stiger. Andra diagram över räntabilitet och lönsamhet visar också
hur ett trendbrott sker 1984 som en följd av den socialdemokratiska politiken.

De positiva delar som finns i propositionen är också de som anknyter till
den offensiva näringspolitik som regeringarna mellan 1976 och 1982 förde.
Föredragandens uttalande om en mindre rigid syn på planeringsinstrumentet
och mer positiva syn på generella stimulanser är sådana exempel. Den
omfattande omstruktureringen av basnäringarna ledde vidare till en förstärkt
internationell konkurrenskraft. Nyföretagandet ökade som följd av satsningen
på småföretagsamheten etc.

1 * Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr N142-143

Den medvetet falska historieskrivning som redovisas i propositionen motiverar
emellertid en kort redovisning av de åtgärder som vidtogs mellan 1976
och 1982 för att utveckla näringslivet. Redovisningen kompletteras med
socialdemokratins inställning till projekt som man nu beskriver som egna
lysande initiativ.

Näringspolitiken 1976-1982

Påfrestningarna på svensk industri var mycket stora under 1970-talet genom
framför allt oljeprisutvecklingen med bl. a. stagnerande världshandel och
vikande konjunktur som följd. Den koncentrationsinriktade socialdemokratiska
regeringspolitiken före 1976 kunde inte hantera dessa problem. De
snarast förvärrades med en alltmer otidsenlig näringsstruktur som följd. Vid
regeringsskiftet 1976 fanns ett stort uppdämt behov av strukturinsatser.
Många storföretag aviserade plötsligt stora och för berörda människor och
bygder brutala nedläggningar. Det arbete som inleddes i och med regeringsskiftet
1976 gav den svenska industrin en mer modern struktur och en bättre
konkurrenskraft gentemot omvärlden. Detta arbete har socialdemokraterna
dragit en oförtjänt nytta av efter valet 1982.

Socialdemokraterna ställde sig åren 1976-1982 nästan helt vid sidan av den
nödvändiga omstruktureringen av svenskt näringsliv. De vägrade att medverka
vid praktiskt taget alla kontroversiella näringspolitiska beslut. I stället
valde de oftast att begära uppskov med nödvändiga beslut för att i stället
utarbeta särskilda program bransch för bransch. De valde tidsödande utredningar
i stället för handling.

Under oppositionsåren var socialdemokraterna motståndare bl. a. till:

- den offensiva elektroniksatsning som Tele-X-projektet representerar (KrU
1981/82:27)

- den offensiva teknikupphandling som JAS-projektet representerar (FöU
1981/82:18)

- en nödvändig omstrukturering av varvsnäringen och därmed ge nya möjligheter
till industri som skapats ur de gamla varven (NU 1980/81:63)

- en nödvändig omstrukturering av skogsindustrin (NU 1980/81:54)

- att skapa en nygrund för stålindustrins utveckling i Sverige (NU 1980/81:44
och 51, NU 1981/82:13)

- att skapa realistiska framtidsförutsättningar för tekoindustrin (NU 1980/
81:47)

Regeringsskiftet 1976 innebar att socialdemokraternas koncentrationsinriktade
näringspolitik ersattes med ett nytt synsätt. Bl. a. småföretagens
utveckling spelade en central roll.

Den centerledda regeringen lade 1977 fram det första samlade utvecklingsprogrammet
för den mindre företagsamheten. De regionala utvecklingsfonderna
inrättades. Insatserna påbörjades mot krångel, onödiga uppgiftskrav
och byråkrati. Kapitalbeskattningen lindrades genom lägre skatt på arbetande
kapital i företag.

Denna aktiva småföretagspolitik förstärktes bl. a. genom ökade insatser till
teknisk forskning och utveckling. Småföretagen fick bättre konsoliderings

möjligheter. Orättvisorna i socialförsäkringssystemet började att rättas till. Mot. 1986/87

Bl. a. fick egna företagare rätt till delpension. Utbildningsmöjligheterna för- N143

stärktes. Rätten till provanställningar infördes.

1982 antog riksdagen på regeringens förslag ett nytt s. k. småföretagspaket.

Dubbelbeskattningen lindrades. Utvecklingsfonderna fick möjligheter att
skjuta till utvecklingskapital. En särskild börslista för småföretag inrättades.

Åtgärder vidtogs i syfte att initiera lokala investmentbolag etc.

I den industripolitiska propositionen våren 1982 fick den decentralistiska
näringspolitiken ett samlat uttryck (1980/81:130). De ekonomiska resurserna
till forskning och utveckling ökades kraftigt. Sverige blev ett av de mest
forskningsintensiva länderna i världen.

Sammantaget innebar den nya inriktningen av näringspolitiken att klimatet
för att driva företag förbättrades. Allt fler satsade på att starta egna
företag. Det är grundläggande för möjligheterna att få till stånd en långsiktigt
positiv utveckling av den svenska ekonomin att viljan till initiativ och ansvar
från de enskilda människorna uppmuntras.

Regeringsskiftet 1982

Regeringsskiftet 1982 innebar en återgång till den mer koncentrationsinriktade
näringspolitik som socialdemokraterna tidigare stod för. Den socialdemokratiska
politiken har också inneburit en strävan att omdana det nuvarande
ekonomiska systemet i socialistisk riktning. Löntagarfondsbeslutet är
ett exempel på denna politik. Detta beslut visar socialdemokraternas okänslighet
för företagandets villkor.

Centerpartiet väckte bl. a. med anledning av proposition 1983/84:135 om
industriell tillväxt och förnyelse en motion, där den socialdemokratiska regeringens
vilja att detaljstyra och reglera kritiserades. I motionen underströks
att industripolitiken måste ha en framtidsinriktad och offensiv prägel. Småföretagsamheten
måste ha en central roll. Propositionen föreslog bl. a. att en
särskild småföretagsfond skulle inrättas. I centermotionen konstaterades att
denna fond var ett försök att skaffa alibi från regeringen inför småföretagen
för införandet av löntagarfonderna. Fonden är en del av löntagarfondssystemet
och bör därför upphöra. Vi återkommer till denna fråga nedan.

Från centerpartiets sida har också efter regeringsskiftet vid ett flertal
tillfällen i skilda motioner lagts förslag om bl. a. ökad satsning på teknisk
utbildning och forskning, förbättrade kommunikationer, satsning på framtidsinriktade
branscher som t. ex. data-elektronik, förnyelse av VA-nätet,
förstärkt regionalpolitisk! stöd m. m., vilka kraftigt förbättrar förutsättningarna
för företagandet. Centerpartiet har även föreslagit en mängd åtgärder
för att förbättra kapitalbildningen och arbetsvillkoren förföretagen. Bl. a. har
föreslagits följande åtgärder:

- utredning om sänkt arbetsgivaravgift med 5 procentenheter för egenföretagare
och för 15 anställda i varje företag

- utredning om slopad beskattning för i företag arbetande kapital

- fribelopp för löneavgiften

- enklare administrativa regler vid nyföretagande

- förenklingar i företagens samhällskontakter genom införande av en lokal 5
samhällsmyndighet

- inrättande av privata investeringskonton Mot. 1986/87

- höjning och indexreglering av sparavdraget N143

- att jobben i jord- och skogsbruk bevaras och utvecklas som en nationell
resurs för trygg försörjning och förbättrad miljö

- de inhemska produktionsresurserna utnyttjas bättre bl. a. vad gäller
bränsle och drivmedel

- att resurserna för att skapa regional balans kraftigt förstärks

- att stödet till glesbygden förstärks

- ungdomens introduktion på hela den ordinarie arbetsmarknaden underlättas
genom att ett samlat grepp tas för alla ungdomar i åldern 16-24 år
Detta är exempel på förslag som centerpartiet lagt. Centerpartiet har

föreslagit omfattande förstärkningar av stödet till småföretagen via STU,
utvecklingsfonderna, länsstyrelserna m. m. Förslaget skulle på ett avgörande
sätt ha förbättrat företagandets villkor och därmed för sysselsättningsutvecklingen
i hela landet om de fått genomföras.

Näringspolitiken inför 1990-talet - centerpartiets syn

Grundläggande för möjligheterna att föra en offensiv näringspolitik är utformningen
av det ekonomiska systemet.

Centerpartiet står för en politik fri från såväl socialism som renodlad
kapitalism. Enligt centerpartiets uppfattning måste grunden för det ekonomiska
systemet vara en marknadsekonomi byggd på socialt och miljömässigt
ansvarstagande hos individer, grupper och samhälle. Den ekonomiska politiken
måste utgå från en tro på den enskilda människans initiativförmåga,
kreativitet, förmåga och vilja att ta ansvar och fatta självständiga beslut samt
vilja till solidaritet och ansvarstagande för varandra. Denna syn innebär att
centerpartiet aldrig kan acceptera förslag som syftar till att omforma vårt
nuvarande ekonomiska system i socialistisk och kollektivistisk riktning. Löntagarfonderna
måste därför avskaffas.

En huvuduppgift för den ekonomiska politiken måste vara att främja en
utveckling mot bättre balans såväl mellan som inom skilda regioner. För att
nå regional balans måste statsmakterna vid beslut inom alla samhällssektorer
ta hänsyn till vad denna målsättning kräver. Samhällets insatser måste samordnas
på ett sådant sätt att en positiv regional utveckling främjas. Den
nuvarande sektoriseringen i samhällets maktutövning måste brytas.

Det är med denna utgångspunkt nödvändigt med en helhetssyn på bl. a.
miljö- och energipolitiken, näringspolitiken, sysselsättningspolitiken, trafikpolitiken,
bostadspolitiken, skattepolitiken och regionalpolitiken. En bättre
regional balans innebär att landets samlade produktionsresurser kan utnyttjas
på ett bättre sätt. De grundläggande balansproblemen i samhällsekonomin
kan endast lösas genom att produktionsförutsättningar i form av mänskligt
kunnande, samhällsinvesteringar och råvarutillgångar tas till vara över
hela landet.

En social marknadsekonomi lägger den bästa grunden för individernas
frihet och välfärd och därmed för samhällsutvecklingen i sin helhet. Privata,
kooperativa och statliga företag skall kunna verka på likvärdiga villkor.

Det är särskilt viktigt att skapa gynnsamma villkor för nyföretagande och 6

utveckling i de små företagen. Näringslivets utveckling skall främjas genom Mot. 1986/87

stöd till forskning, utbildning, teknisk utveckling och aktiv marknadsföring. N143

Staten skall driva en politik som möjliggör avtal på en lönenivå som stärker
Sveriges konkurrenskraft och hindrar arbetslöshet och inflation. Arbetsmarknadens
parter har sedan ett stort ansvar att sluta avtal som ligger inom
ramen för samhällsekonomins förutsättningar. Samhället har emellertid alltid
en skyldighet att göra insatser så att enskilda människor inte drabbas av
arbetslöshet.

Den konkreta inriktningen av de närings- och sysselsättningspolitiska insatserna
måste därför ta sikte på att såväl underlätta nyföretagande som
möjlighet för befintliga företag att ge fasta arbeten. De arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna är dock ett nödvändigt komplement för att motverka uppkommen
arbetslöshet, vilket kan ske genom arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten,
lärlingsutbildning etc.

Enligt centerns uppfattning bör således en större del av de sysselsättningspolitiska
åtgärderna utgöras av offensiva insatser i industri och småföretagsamhet.
Småföretagsamheten har en strategisk betydelse i en offensiv och
framtidsinriktad industri- och sysselsättningspolitik och har såväl en avgörande
betydelse för att skapa arbete som för utvecklingen av industri och
service. Ca 1 miljon anställda finns i företag med mindre än 200 anställda.

50000 arbetar i företag med mindre än 10 anställda. Dessa företag har,
tillsammans med egenföretagarna, en särskild betydelse när det gäller möjligheterna
att vända den nuvarande koncentrationsutvecklingen i samhället och
skapa en bättre balans såväl mellan som inom olika regioner av landet.

Möjligheter att uppnå en sådan utveckling förutsätter dock bl. a. att den
nuvarande utvecklingen mot alltmer komplicerade och anonyma ägarförhållanden
inom näringslivet bryts.

Sammanfattningsvis innebär detta att näringspolitikens uppgift inför 1990talet
i första hand måste vara att främja teknisk förnyelse, nyföretagande och
företagsutveckling. Det är de förutsättningsskapande åtgärderna i syfte att
skapa ett bra näringspolitiskt klimat som ger möjligheter att långsiktigt klara
sysselsättningen. Det krävs en offensiv näringspolitik med satsningar på
småföretagsamhet och kraftfulla insatser för teknisk forskning och utveckling.
Det krävs också insatser för att söka bevara utvecklingsbara delar i
krisföretag och krisbranscher. Det finns ett nära samband mellan ekonomisk
utveckling och ekologisk balans. Det förutsätter en stark medvetenhet från
såväl samhälle som enskilda om de långsiktiga konsekvenserna för samhällsutvecklingen
vid såväl investeringsbeslut som beslut om produktionens inriktning
och utformning. Det krävs framför allt att de näringspolitiska insatserna
anpassas till de gränser som nödvändigheten av en god miljö kräver. En
näringspolitik som inte tar hänsyn till de krav miljön ställer leder ofelbart till
miljöskador som inte går att reparera och därmed stora ekonomiska förluster.

Med denna bakgrund är det enligt vår mening nödvändigt att de näringspolitiska
målen kompletteras med kraven att näringspolitiken skall främja
regional utveckling och en god miljö. Detta bör ges regeringen till känna.

Näringslivets ekonomiska förutsättningar

Vår allmänna syn på den ekonomiska politiken och dess samband med de
näringspolitiska insatserna har redovisats ovan. I den föreliggande propositionen
finns inga konkreta förslag utan endast en hänvisning till pågående
eller kommande utredningar. Enligt vår mening är olika typer av åtgärder på
det ekonomiska området nödvändiga för att en positiv utveckling av näringslivet
skall kunna åstadkommas.

Den strukturomvandling som pågår i större delen av Västeuropa från
industriproduktion mot tjänsteproduktion kräver stimulans för innovationer,
nytänkande och enskilda initiativ. Detta för att snabbt och effektivt få en
ersättningsproduktion.

Strukturomvandling kan enklast ske genom förmånliga villkor för startandet
och drivandet av småföretag då de har en central uppgift i den tekniska
utvecklingen och har stor betydelse för skapandet av nya arbetstillfällen.

Småföretagssatsningar måste också vara en del av lösningen för de regioner
som behöver förnya sin industristruktur.

Skattepolitikens utformning är av stor betydelse för småföretagens utveckling
och överlevnad. I det lilla företaget där ägaren själv är verksam spelar
skatteuttaget en förhållandevis större roll än i ett stort företag som oftast har
passiva ägare. Det är småföretagarens livssituation som påverkas av skatteuttaget.
Därför är det viktigt att skattepolitiken får en mer småföretagsvänlig
utformning.

Borttagandet av förmögenhetsskatten på arbetande kapital

Centern anser att i företagen arbetande kapital inte skall beskattas. Den
rådande situationen motverkar småföretagens konsolidering och försvårar
uppbyggandet av en tillfredsställande likviditet genom den samlade effekt
som uppstår när skatten skall erläggas med beskattad inkomst ur företaget.

Det kan också konstateras att de större företagen inte belastas av förmögenhetsskatt.

Sparandet i produktiva investeringar måste öka. Det totala sparandet i
samhället har kraftigt minskat sedan 1960-talet. Mot denna bakgrund framstår
det som direkt felaktigt att ta ut förmögenhetsskatt på kapital som
arbetar i produktiva verksamheter medan improduktiva föremål som konst,
diamanter, frimärken m. m. helt undgår beskattning.

Sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag

För att skapa fler jobb är det viktigt att sänka skatten på arbete. För småföretag
och egenföretagare är arbetsgivaravgifterna en tung börda som förhindrar
möjligheterna till utveckling och fler jobb. I vissa avseenden är avgiftsuttaget
orättvist.

Den höga sjukfrånvaron på många större arbetsplatser är alltfort ett stort
problem och medför att anställda i och ägare till många småföretag med
väsentligt lägre sjukfrånvaro tvingas subventionera de större företagen. 8

Mot. 1986/87

N143

Därför bör sjukförsäkringsavgiften för anställda i småföretag och bland Mot. 1986/87

egenföretagare sänkas. Vi har i annat sammanhang lagt konkreta förslag i N143

denna fråga.

Schablonavdraget på 3 000 kr. kan inte utnyttjas av den som är egenföretagare.
För att skapa rättvisa bör ett avgiftsfritt grundbelopp införas för löneavgiften.
Med vår inriktning av skattepolitiken i övrigt skulle rättvisa erhållas
om inkomster upp till 50000 kr. befrias från den 2-procentiga löneavgiften.

Även det faktum att en del av underlaget för egenavgifterna utgörs av
ersättning för i företaget satsat kapital talar för att ett fribelopp införs. Det
överskott som uppstår i en enskild firma eller ett handelsbolag består ju inte
bara av arbetsinkomster utan kan till en del betraktas som kapitalinkomster,
vilka borde vara befriade från avgifter.

ATP-avgiften vid låga inkomster

ATP-avgift tas numera ut på hela lönesumman. Däremot ges ingen pensionspoäng
för inkomster under ett basbelopp. För många småföretagare innebär
detta att de tvingas betala ATP-avgift utan att få någon motsvarande pensionsförmån.

Enligt vår mening är detta förhållande inte tillfredsställande. I den översyn
av skattesystemet som skall vidtas måste fria yrkesutövares och egenföretagares
avgiftsbördor speciellt beaktas. Det nuvarande avgiftsuttaget är orimligt
stort.

Privata investeringskonton

För att göra detta möjligt att genom enskilt sparande få kapital till företagande
förordar centerpartiet en möjlighet till skattefritt sparande i s. k.
privata investeringskonton. Vi utvecklar tankegångarna kring detta i en
särskild motion.

Minskad byråkrati för småföretagen

Småföretagandet är ofta belastat med stora byråkratiska krav från samhället.

En översyn syftande till en begränsning och koncentration av uppgiftslämnandet
till myndigheter bör ske.

Vinstdelningsskatten

Fribeloppet för den s. k. vinstdelningsskatten har tidigare höjts från 0,5 milj.
kr. till 1 milj. kr. Vi anser att vinstdelningsskatten skall avskaffas.

Reformerad företagsbeskattning

Dagens system för företagsbeskattningen är komplicerat och svåröverskådligt.
Det kräver specialkunskaper i ekonomi och juridik, vilket missgynnar 9

småföretagen eftersom de oftast inte har tillgång till sådan kompetens inom
företaget.

De många reglerna kan ge upphov till ineffektiva beslut i företagen.

Dagens skattesystem leder även till stora skillnader i skattebelastning
mellan företag i olika branscher, i skilda tillväxtskeden och med varierande
storlek. Skattesystemet skapar också skillnader mellan företag med olika
lönsamhetsnivåer, skilda ägarkategorier och varierande skuldsättning. Detta
är ofta till nackdel för småföretagare.

Insatser på skatteområdet är också en nödvändig del för att skapa tillräckligt
med riskkapital.

Infrastruktur

En fungerande infrastruktur är en grundläggande förutsättning för ett utvecklat
och decentraliserat näringsliv.

Från centerpartiets sida har vi i annat sammanhang lagt ett flertal förslag
för att förbättra infrastrukturen, bl. a. i syfte att bryta den kraftiga koncentrationsutveckling
som ägt rum efter socialdemokraternas makttillträde 1982.

Föredraganden har i den föreliggande propositionen kommenterat denna
utveckling endast med att ”den inger oro”. Några konkreta insatser för att
vända utvecklingen vidtas inte.

I vår motion angående regionalpolitiken konstaterade vi att det nu krävdes
en medveten politisk vilja och en sektorsövergripande, konsekvent och långsiktig
politik för att målet regional balans skall kunna uppfyllas. I denna
motion underströk vi bl. a. de mindre företagens utveckling och nyföretagandets
betydelse för möjligheterna att skapa en mer balanserad närings- och
bebyggelsestruktur. Vi föreslog vidare bl. a. satsningar på de regionala högskolorna,
utbyggnad av kommunikationsväsendet och en spridning av avancerad
teknik över landet. Vi betonade även kreditmarknadens regionalpolitiska
ansvar och de möjligheter förnyelsen och omställningen av energisystemet
ger vid kärnkraftens avveckling m. m.

Industrin och elpriset

Från industrins sida hävdas att en tidigarelagd avveckling av kärnkraften
skulle medföra minst en fördubbling av elpriserna och därmed leda till
omfattande företagsnedläggningar, vilka skulle drabba framför allt redan
utsatta orter och regioner med en ökande arbetslöshet som följd. Dessa
påståenden är samtidigt en förtäckt kritik av centerpartiets krav att avvecklingen
av kärnkraften skall påskyndas.

Denna kritik bygger helt på förutsättningen att en snabbare avveckling
leder till kraftigt ökade kostnader för elströmmen. Det är enligt vår mening
förvånande att industrin inte bättre analyserar de skilda konsekvenser olika
typer av energiförsörjningssystem får för den framtida utvecklingen av elproduktionskostnaderna.

Elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen
av ny elproduktion. Kort kan förutsättningarna för elprisets utveck- 10

Mot. 1986/87

N143

ling uttryckas så att ju större andel den befintliga vattenkraften utgör av den Mot. 1986/87

totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduk- N143

tion desto långsammare kommer kostnaderna för elen att öka.

Det är kraftbolagens alternativ med en hög elanvändningsnivå och krav på
byggande av nya kolkondenskraftverk som kommer att leda till kraftigt
ökande elpriser. Någon grund för att påstå att avvecklingen av kärnkraften
behöver medföra en fördubbling av elpriset finns inte. Det är kraftbolagens
och industrins energipolitik, om den genomförs, som förr eller senare leder
till en elprischock som varken samhället eller de enskilda människorna kommer
att kunna bära utan betydande uppoffringar.

Det är centerpartiets alternativ, med en effektivare elanvändning och
nytillkommande elproduktion främst baserad på bränslesnål samproduktion
av el och värme, kombinerat med insatser för att långsiktigt nedbringa den
slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh, som skapar förutsättningar
för en gynnsammare prisutveckling på el. Centerpartiets alternativ ger
en väsentligt lägre genomsnittlig produktionskostnad per kWh än en hög
elanvändning baserad på bränsleslösande kondenskraft i kombination med
en snabbavveckling av kärnkraften under några få år före 2010 i enlighet med
industrins och kraftbolagens syn.

I vårt alternativ skall industrin och transportsektorn ha tillgång till den el
man behöver för sin produktion och verksamhet. Avgörande för vilka svårigheter
kärnkraftsavvecklingen kommer att möta är hur värmemarknaden utformas.
Det är andelen elvärme som avgör hur stora påfrestningarna på
elproduktionssystemet blir, och de problem Sverige upplevt denna vinter är
en logisk följd av en felaktig energipolitik. Den har medfört att en stor mängd
el endast kunnat avsättas för uppvärmningsändamål. Vi har nu hamnat i en
situation som vi från centerpartiets sida vid upprepade tillfällen varnat för
med bl. a. ett mycket köldkänsligt och sårbart värmeförsörjningssystem som
följd.

Elpriset i konsumentledet kommer även att bestämmas av vilket prissättningssystem
man väljer. Skall priset sättas efter vad en genomsnittlig produktionskostnad
innebär eller efter vad den långsiktiga marginalkostnaden är för
nytillkommande elproduktion? En prissättning utifrån marginalkostnaden
innebär bl. a. att priset på befintlig vattenkraftsel inte motsvaras av den
faktiska kostnaden. Väljer man ett sådant system, vilket energipolitiska skäl
kan tala för, kommer stora ”vinster” att uppstå hos kraftbolagen. Dessa
vinster måste omfördelas eftersom i annat fall både industriföretag och enskilda
skulle drabbas orimligt hårt. Målsättningen måste enligt centerpartiets
mening vara att omläggningen av skatter och avgifter på energi och andra
produktionsfaktorer skall ske inom ramen för ett oförändrat skattetryck.

Sammanfattningsvis kommer prisutvecklingen på el att främst bestämmas
av vilket prissättningssystem man väljer och hur mycket ny elproduktion som
behövs. Det är också en självklarhet, att vid en lägre energianvändning med
mindre behov av ny elproduktionskapacitet i enlighet med centerpartiets
linje, kommer kostnaderna för elen att öka mindre än om industrins och
kraftbolagens syn blir gällande. Det är då vi får en prisutveckling på el som
leder till att eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Avreglering och regelförenkling

Mot. 1986/87

N143

I propositionen konstateras att avreglerings- och förenklingsfrågorna kvarstår
som en permanent uppgift för näringspolitiken. Det torde vara sant, i
varje fall så länge den nuvarande regeringen finns kvar, med hänsyn till det
bristande intresse man visat för dessa frågor.

Normer och regler kan bli betungande för företagen, särskilt för de små
företagen. Det är därför viktigt att arbetet med avbyråkratisering och avreglering
drivs vidare med kraft. Med tanke på regeringens agerande tidigare
anser vi det dock vara angeläget med en parlamentarisk återförsäkring, vilket
lämpligen kan ske genom inrättande av en parlamentarisk delegation med
uppgift att följa avregleringsarbetet.

Vi har även i annat sammanhang betonat vikten av en fungerande nordisk
hemmamarknad och borttagande av handelshinder och andra begränsningar
i det nordiska samarbetet.

Det är också viktigt att den internationella harmonisering som pågår
bedrivs på ett sådant sätt att inte berättigade miljö- och säkerhetskrav åsidosätts.
Kravet på avlägsnande av icke-tariffära handelshinder får inte ske till
priset av mindre säker arbetsmiljö eller ökade miljöskador.

Vi noterar även att föredraganden redovisar att det inom regeringskansliet
övervägs vissa ändringar i arbetsrättslagstiftningen med syftet att skapa mer
enhetliga och lättare tillämpbara regler. En sådan reformering av arbetsrättslagstiftningen
har vi krävt i annat sammanhang.

Näringspolitikens roll vid större industrikriser

I propositionen tillskriver sig föredraganden äran av att ha genomfört en
omläggning av hanteringen vid krissituationer för företag. ”Efter regeringsskiftet
1982 har strävandena att skära ned krisföretagsstödet haft hög prioritet
i näringspolitiken” hävdas det i propositionen.

Sanningen var den att det finansiella stöd som lämnades till krisdrabbade
företag inom varv, stål, gruv, massa och papper, teko etc. var en följd dels av
en misslyckad socialdemokratisk politik före 1976, dels av vikande internationell
konjunktur med stigande oljepriser och ökande arbetslöshet. Sanningen
är vidare att socialdemokraterna efter sitt makttillträde kraftigt ökade anslagen
för stöd till krisdrabbade företag på tilläggsbudget för budgetåret 1982/
83. Sanningen är också att socialdemokraterna givit ett kraftigt stöd till
företag för att de skall lösa strukturproblem i regioner med jämförelsevis goda
utsikter medan man lämnat regionalt utsatta regioner utan stöd.

Sanningen är den att socialdemokraterna kunde dra fördel av den förutseende
politik för en socialt acceptabel strukturomvandling som de icke-socialistiska
regeringarna förde åren 1976-1982. Det framgår också klart av den
utveckling som bevittnats inom gruv- och stålnäringen under den senaste
tiden att socialdemokraterna inte förmår att hantera dessa frågor på ett
korrekt sätt, vare sig ur ortens, de anställdas eller företagens synpunkt. I de
fall en positiv utveckling kommit till stånd har den skett trots regeringens
agerande.

Vi vill i detta sammanhang understryka att en nödvändig fortsatt struktur- Mot. 1986/87

omvandling inom basnäringarna, såsom t. ex. gruv- och stålindustrin, måste N143

ske på ett sådant sätt att hänsyn tas till hur skilda regioner tidigare drabbats.

De stora företagen måste ta ett eget ansvar så att nödvändiga strukturomvandlingar
kan genomföras på ett socialt acceptabelt sätt.

Internationella investeringar

Under efterkrigstiden har en ökande internationalisering skett inom det
svenska näringslivet. Handeln har ökat och i en särskild motion har vi
redovisat vår syn och lagt förslag om handelspolitikens inriktning. De utländska
investeringarna i Sverige har ökat samtidigt som svenska företag har
investerat utomlands i en betydande omfattning. De förändringar som föreslås
i lagen om utländska förvärv av svenska företag kan vi acceptera.

Vi kan däremot inte underlåta att kommentera att föredraganden här,
liksom över huvud taget i propositionen, hänvisar till en mängd olika utredningar
som skall genomföras. Detta ser vi snarast som ett tecken på avsaknad
av näringspolitik och ett ytterligare tecken på den handlingsförlamning som
präglar regeringens politik och utredningsarbetet ett sätt att dölja denna
inkompetens.

Teknisk forskning och utveckling

Forskning och teknisk utveckling är en grundläggande förutsättning för att
kunna bedriva en offensiv och framtidsinriktad näringspolitik med målsättningen
att bereda möjligheter till företagande i alla delar av landet. Samhällets
satsningar på teknisk utbildning, forskning och utveckling måste inriktas
mot att tillgodose de små och medelstora företagens behov. Det är bl. a. av
detta skäl som styrelsen för teknisk utveckling (STU) och de regionala
utvecklingsfonderna måste ha en central roll i näringspolitiken. Vi anser även
att industrifonden bör omvandlas till en fond för industriell utveckling av
småföretag - benämnd Småföretagsfonden. Vi återkommer nedan till denna
fråga.

Vi anser även att inomteknikpolitiken skall prioritera områden som syftar
till en långsiktig utveckling av branscher som kan ge både en ökande kompetens
och en bättre internationell konkurrenskraft, såsom t. ex. rymdprogrammet.
Vi ser även positivt på satsningen av det nationella programmet för
informationsteknologi.

STU

STU:s insatser för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete i form
av stöd till grundläggande och långsiktig kompetensuppbyggnad och kunskapsutveckling
är av stor betydelse för den svenska industrin.

I propositionen föreslås nu en viss förändring av STU:s program, vilken
förefaller vara ändamålsenlig. Vi vill dock understryka vikten av att STU:s
insatser inriktas mot de små och medelstora företagen och inte binds upp för 13

uppbyggnad av fasta resurser vid högskolan. Vi vill även betona vikten av att Mot. 1986/87

de enskilda uppfinnarna inte eftersätts utan ges en generös behandling. Vi vill N143

även i detta sammanhang understryka vad vi anfört om inriktningen av det
europeiska forskningssamarbetet i en särskild motion angående energiforskningen.

Ny småföretagarfond

Industrifonden bör enligt föredraganden förskjuta sin verksamhet mot de
mindre och medelstora företagen. Fondens uppgift är att stödja industriellt
utvecklingsarbete av teknisk karaktär. Detta är enligt vår mening en riktig
utveckling och vi anser därför att fonden även bör benämnas Fonden för
industriellt utvecklingsarbete i småföretag (Småföretagsfonden).

Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag

I propositionen föreslås att systemet med forskningsbidrag till teknikbaserade
småföretag skall slopas. Bidraget är ett icke projektbundet stöd för att
främja forskning och utveckling inom företag med högst 500 anställda.

Enligt vår mening bör möjligheten till ett sådant stöd finnas kvar. Enligt
den utvärdering STU gjorde föregående år översteg behovet av stöd kraftigt
tillgängliga medel. Det är därför förvånande att STU i motsvarande utvärdering
i år menar att stimulanseffekterna är små. Ett anslag på 10 milj. kr. bör
därför anvisas för budgetåret 1987/88.

Småföretagsutveckling

Småföretagens roll i en framgångsrik decentralistisk näringspolitik kan inte
överskattas. I en offensiv och framtidsinriktad industri- och sysselsättningspolitik
har småföretagsamheten en strategisk betydelse och en avgörande roll
för möjligheterna att skapa arbete och att utveckla industri och service. Av
propositionen framgår att 99% av alla företag har färre än 200 anställda.

Dessa företag har, tillsammans med egenföretagarna, en särskild betydelse
när det gäller möjligheterna att skapa regional balans.

De regionala utvecklingsfonderna

De regionala utvecklingsfonderna inrättades 1978 och har en mycket stor
betydelse för att främja utvecklingen av små och medelstora företag. Fonderna
är, tillsammans med de resurser det s. k. länsanslaget erbjuder, det
bästa instrumentet för att stärka näringslivet utanför storstäder och större
industriorter. Syftet med fonderna är bl. a. att komplettera övriga institutioner
på kreditmarknaden och att ge olika typer av företagsservice till de små
och medelstora företagen. Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av
att fonderna även ser som sin uppgift att ge stöd till idéer och projekt, där de
ordinarie kreditinrättningarna bedömer riskerna för stora och inte enbart
satsar på projekt som bedöms ha en säker lönsamhet. Fonderna har därmed 14

en nyckelroll för att förse de mindre företagen med riskkapital. Detta innebär Mot. 1986/87

att man totalt sett alltid får räkna med att fonderna kan behöva tillskott av NI43

kapital även om fonderna så långt möjligt bör vara revolverande, dvs. att
amorteringar och räntor täcker behovet av utlåningskapital.

Vi vill betona vikten av att det ur servicesynpunkt är angeläget att utvecklingsfonderna
kan ge snabba och korrekta besked till företagen i olika stödoch
låneärenden.

Föredraganden anser vidare att någon ändring i målgruppen för fondernas
stödverksamhet ej skall ske. Den nuvarande inriktningen innebär att fondernas
stöd skall riktas mot tillverkande företag eller mot företag med anknytning
till den tillverkande industrin samt turistföretag. Den nuvarande ger
goda möjligheter att även ge stöd till vissa serviceföretag om viljan finns. Det
är enligt vår mening speciellt viktigt att det finns en vilja hos fonderna att
stödmöjligheterna till företag ges en generös tolkning i regionalt utsatta
områden. Vi kan därför dela uppfattningen att någon utvidgning av fondernas
målgrupp för närvarande ej bör ske.

SIND föreslår att anslaget till Småföretagsutveckling, där kostnaderna för
de regionala fondernas företagsservice och administration m. m. skall täckas,
skall räknas upptill 168,5 milj. kr. (inkl. 2,5 milj. kr. som står till regeringens
förfogande för stöd till arbetskooperation) så att fonderna får kompensation
för kostnadsökningar och därmed kan bevara sin kompetens. Centern ansluter
sig till denna bedömning.

Vi anser även att utvecklingsfonderna skall tillföras medel för satsningar i
energi- och miljöinvesteringar inom småföretagen. Dessa medel bör med
hänsyn till projektens angelägenhetsgrad lånas ut till förmånliga villkor med
tanke på de långsiktigt positiva effekter de ger.

Vi anser även att de medel SIND disponerar för nyetableringsinsatser bör
fördelas till fonderna.

Vi kan heller inte underlåta att uttala vår förvåning att finansieringsförordningen
för de regionala utvecklingsfonderna inte setts över inför denna proposition
utan att det endast aviseras att så skall ske.

Stiftelsen Småföretagsfonden

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades 1984 som en del av löntagarfondssystemet.
Denna fond tillfördes då 100 milj. kr. Genomförda och beslutade
engagemang innebär att totalt 64 milj. kr. har utnyttjats. I fasta placeringar
och likvida medel återstår 51 milj. kr.

I propositionen föreslås att Stiftelsen Småföretagsfonden nu tillförs ytterligare
100 milj. kr.

Från centerpartiets sida konstaterade vi när Stiftelsen Småföretagsfonden
inrättades att det endast var ett försök av regeringen att skaffa sig ett alibi hos
småföretagarna för införandet av löntagarfonderna. Fonden skall ses mot
bakgrund av att löntagarfonderna systematiskt för över stora ekonomiska
resurser från småföretagen till storföretagen - från utsatta regioner till regioner
med expansionskraft. Någon analys om denna åtgärd med hänsyn till
fondens organisation och inriktning gynnade småföretagens kreditförsörj- 15

ning fanns inte.

Med dessa utgångspunkter och med hänvisning till att vi tidigare denna dag
föreslagit inrättande av ny småföretagsfond för industriellt utvecklingsarbete
anser vi att Stiftelsen Småföretagsfonden skall avskaffas och tillgängliga
medel återföras till AP-fondssystemet. Det ankommer på vederbörande utskott
att utarbeta erforderlig lagtext.

SIFU

SIFU inrättades 1980 och skall bedriva fortbildning för främst små och
medelstora företag i bl. a. tekniska ämnen. SIFU är lokaliserat till Borås. I
propositionen föreslås att SIFU ej längre skall få något eget anslag utan att
SIND skall besluta om de årliga basresurserna för SIFU. Detta torde enligt
vår mening vara första steget i en strategi för att lägga ned SIFU. Vi anser att
även fortsättningsvis skall utgå ett reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen
Institutet för företagsutveckling över statsbudgeten. Anvisade medel till
SIND:s disposition får minskas i motsvarande grad.

Vi återkommer nedan till anslagsfrågorna för insatser i syfte att stödja
småföretagens utveckling.

Statsägda företag

I propositionen lämnas en redovisning över de statliga företagen. Totalt
omsatte de statliga företagen och de affärsdrivande verken ca 168 miljarder
1985 och sysselsatte ca 310000 personer.

Av propositionen framgår vidare att den omfattande omstrukturering som
ägde rum under senare delen av 1970-talet medfört att de statliga företagen
nu har en betydligt bättre grund att stå på. Det var den offensiva näringspolitik
som fördes i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet som gav förutsättningarna
för den positiva utvecklingen inom betydande delar av basnäringarna.
De stora problemen kvarstod främst inom varvs- och gruvindustrierna,
vilka förvärrades genom den koncentrationsinriktade syn som fick styra
insatserna inom dessa näringar. Obeslutsamheten går också igen i den debatt
som nu förs om gruvhanteringens framtid.

Propositionen innehåller främst en redovisning av regeringens syn på hur
den framtida ägarpolitiken bör bedrivas. Föredraganden redovisar här en
ideologiskt betingad syn som innebär att statlig företagsamhet är principiellt
att föredra framför andra ägarformer. Det är endast i undantagsfall som
regeringen kan tänka sig en utförsäljning av statliga företag.

Från centerpartiets sida har vi i annat sammanhang redovisat vår syn i
dessa hänseenden. Enligt vår mening är det samhällets uppgift att ge de
allmänna förutsättningarna för att bedriva industriell verksamhet. Staten kan
självfallet även genom eget ägande i skilda former driva olika typer av
verksamhet för att tillgodose övergripande målsättningar.

Statligt ägande får således inte bli ett självändamål. Likaväl som det
uppenbarligen är naturligt att förvärva företag, lika väl bör det vara naturligt
för staten att sälja ut företag som strukturerats om och fått nödvändig stabili- 16

Mot. 1986/87

N143

tet och lönsamhet. En försäljning av statliga företag behöver heller inte Mot. 1986/87

innebära att statens tillgångar minskar eftersom intäkterna kan användas till NI43

amortering av skulder med betydligt minskade ränteutgifter.

Det kan även ifrågasättas om statliga företag eller koncerner, som trots
upprepat ekonomiskt stöd från samhällets sida inte är lönsamma och där
alternativet är nedläggning av enheter eller ytterligare kapitaltillskott, skall
bibehållas i nuvarande form. Varje koncern rymmer inom sig normalt både
vinstgivande och förlustbringande enheter. Det kan därför vara fördelaktigare
att genomföra en omstrukturering för att därigenom skapa större handlingsutrymme
när det gäller hanteringen av nedläggningshotade enheter.

Många av de statliga företagen är emellertid vinstgivande och representerar
en möjlighet att generera betydande kapital genom börsintroduktion och
försäljning. Det finns enligt vår mening kapital tillgängligt på börsen för
placering i nya objekt. Det är därför lämpligt att försälja hela eller delar av
vissa statliga företag. Exempel på sådana skulle kunna vara företagsenheter
inom Procordia AB, LKAB, NCB, Pripps, ytterligare försäljning av andelar i
PKbanken etc. Man får heller inte enligt vår mening vara främmande för att
dela upp verksamheter inom de affärsdrivande verken - t. ex. Vattenfall,
televerkets dotterbolag och domänverkets skogsinnehav, vilket vi föreslagit i
annat sammanhang.

Utvecklingsinsatser i vissa branscher

I propositionen föreslås fortsatt stöd till ”utökad” prospektering. I realiteten
är det dock en neddragning jämfört med det program som tidigare gällt.

Vi anser att stödet bör förstärkas till den träbearbetande industrin. Totalt
för treårsperioden uppgår SIND:s äskanden för branschfrämjande åtgärder
till 66 milj. kr. För budgetåret 1987/88 föreslås att 17 milj. kr. anvisas. Enligt
vår mening bör detta anslag höjas med 5 milj. kr. i syfte att förstärka stödet till
den träbearbetande industrin.

Anslagsfrågor

B 11. Branschfrämjande åtgärder

Vi har tidigare redovisat våra krav på förstärkning av stödet till de branschfrämjande
åtgärderna och förordar för budgetåret att 22 milj. kr. anvisas för
detta ändamål.

B 12. Småföretagsutveckling

Från anslaget bestrids bl. a. kostnaderna för de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet. Totalt innebär SIND:s äskanden att ett behov för budgetåret
1987/88 uppgår till 168,5 milj. kr., inkl. medel som står till regeringens
förfogande. Dessa medel bör totalt fördelas på fonderna. Vi har även i det
föregående föreslagit att särskilda medel för stöd till företagen för projekt som
avser energi- och miljöinsatser skall tillföras fonden. Vidare bör även i forsättningen
medel anvisas direkt till SIFU och ej över SIND i enlighet med vad 17

som tidigare anförts om totalt 12 milj. kr. Mot. 1986/87

Totalt för småföretagsutveckling i enlighet med vad som anförts i det N143
föregående för budgetåret bör därför anvisas ett anslag om 176530000 kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om mål och inriktning av näringspolitiken
inför 1990-talet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en reformerad småföretagsbeskattning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att vinstdelningsskatten bör avskaffas,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om sambanden mellan energipolitikens
inriktning och elprisets utveckling,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
delegation tillkallas med uppgift att påskynda avregleringsarbetet
inom näringslivet i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om strukturinsatser vid större industrikriser,

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om inriktningen av stödet till den
tekniska forskningen och utvecklingen,

8. att riksdagen beslutar godkänna, dels de riktlinjer som förordas
i motionen för Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete, dels
att fondens benämning ändras till Stiftelsen Fonden för industriellt
utvecklingsarbete i småföretag (Småföretagsfonden) i enlighet med
vad som förordas i motionen,

9. att riksdagen beslutar att - med avslag på proposition 1986/

87:74 i denna del - anvisa 10000000 kr. för Forskningsbidrag till
teknikbaserade småföretag i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om inriktningen av de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet,

11. att riksdagen beslutar anvisa ett med i förhållande till regeringen
om 16600000 kr. förhöjt anslag till Småföretagsutveckling om
totalt 176530000 kr.,

12. att riksdagen beslutar att - med avslag på proposition 1986/

87:74 i denna del - anta en lag om upphävande av lagen (1983:1092)
med reglemente för allmänna pensionsfonden i enlighet med vad som
anförs i motionen,

13. att riksdagen beslutar att - med avslag på proposition 1986/

87:74 i denna del - anvisa ett reservationsanslag för Bidrag till Institutet
för Företagsutveckling om 12000000 kr. och anvisade medel till 18

statens industriverk minskas i motsvarande grad i enlighet med vad
som anförs i motionen,

14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om statens ägarroll inom näringslivet,

15. att riksdagen beslutar att till Branschfrämjande åtgärder anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 5 000 000 kr. den träbearbetande
industrin förhöjt reservationsanslag om totalt 22000000 kr.
för budgetåret 1987/88 i enlighet med vad som anförs i motionen.

Mot. 1986/87

N143

Stockholm den 11 mars 1987

Ivar Franzén (c)
Börje Hörnlund (c)
P.-O. Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Jan Hyttring (c)

Rosa Östh (c)

Elving Andersson (c)

19

I

1987