Motion till riksdagen
1986/87:N 137

Lennart Brunander (c)

Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74)

Det statliga stödet till SIFU - Stiftelsen Institutet för företagsutveckling

SIFU har som sin viktigaste uppgift att främja de mindre och medelstora
företagens utveckling och kunskapsuppbyggnad. Detta gör man i huvudsak
genom kortkurser för fort- och vidareutbildning i tekniska och ekonomiska
specialiteter. Det utbud av kurser som SIFU erbjuder är mycket omfattande.
Det rör sig om mer än 400 olika kurser. Under det senaste verksamhetsåret
var deltagarantalet 24000.

SIFU bedriver sedan utlokaliseringen till Borås 1981 sin verksamhet på två
platser, Borås och Stockholm. Detta medför vissa merkostnader för vilka
SIFU fått bidrag från industridepartementet. Den verksamhet som SIFU
bedriver är i stort sett självfinansierande, ca 90%. Det är en hög
självfinansieringsgrad med tanke på att man inte i första hand satsar på
utbildningar som är kommersiellt intressanta utan bedriver en kursverksamhet
även på områden där efterfrågan inte är så stor eller där teknikuppbyggnaden
är dyr i förhållande till deltagarantalet. Lokalkostnaderna blir också
förhållandevis dyra eftersom de inte kan utnyttjas effektivt hela året.

Målsättningen för SIFU skall, som dåvarande industriministern anförde,
vara ”att samhällets stöd till fortbildning i småföretag bör lämnas i syfte att
komplettera det befintliga kursutbudet. Det gäller framför allt utvecklingen
av kurser.”

Såvitt jag förstår är SIFU en viktig länk för att uppfylla detta mål. Man har
en omfattande utveckling av nya kurser. Man ger information om kurserna
till alla små och medelstora företag. Man genomför som tidigare redovisats
många kurser årligen.

SIFU:s utlokalisering till Borås var viktig och nödvändig stimulans för hela
Sjuhäradsbygden. Det är mot den bakgrunden viktigt att verksamheten i
Borås tryggas. Alltsedan lokaliseringen till Borås har medel utgått för att
kompensera de merkostnader som uppstått. Enligt propositionen skall bidraget
till SIFU inte längre finnas kvar utan pengarna skall föras över till SIND,
som i sin tur skall ge bidrag till SIFU. Före omorganisationen 1980 fungerade
det på ett liknande sätt, dvs. att SIND hade det överordnade ansvaret. Den
kritik som fanns mot detta var en av orsakerna till den förändring som då
gjordes. Man kan också befara att det blir en ökad administration - till ingen
nytta.

Det finns också risk för att SIND kommer att prioritera andra, framför

SIFU. Det skulle med säkerhet få negativa konsekvenser för Borås och Mot. 1986/87

lokaliseringen dit. De regionalpolitiska vinster som finns i att SIFU finns i N137

Borås kommer inte med i den bedömning som då görs. Enligt min mening är
det viktigt att bidraget till SIFU även fortsättningsvis kommer direkt. Mycket
talar för att bidraget nu kommit ned på en nivå, som man inte utan konsekvenser
för verksamheten kan minska. Den dubbla lokaliseringen, det breda
utbudet och ett ofrånkomligt lågt utnyttjande av lokaler vissa tider är orsaken.
Jag anser att det årliga bidraget bör vara 12 milj. kr. och att det läggs fast
för en treårsperiod. Därigenom ges bättre planeringsförutsättningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen beslutar att det statliga stödet till SIFU även fortsättningsvis
skall ges via regionalpolitiska medel direkt från industridepartementet
i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 11 mars 1987
Lennart Brunander (c)

9