Motion till riksdagen
1986/87:N135
Sten Svensson (m)
Näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74)
Mot.
1986/87
N135-141
Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)
I regeringens proposition om näringspolitik inför 1990-talet (prop 1986/
87:74) redovisas (s. 220) att Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)
söker bidrag med dels 10 milj. kr. som kompensation för utlokaliseringen till
Borås, dels 9 milj. kr. för nuvarande näringspolitiska uppgifter, dels 4,5 milj.
kr. för vissa nya utvecklingsprojekt. Dessutom hemställer SIFU om ett stiftelsekapital
som inte anges storleksmässigt.
Fortbildning av anställda i små och medelstora företag
Näringslivets vitalitet och förmåga att på sikt vidmakthålla och stärka nationens
ekonomiska kraft är beroende av att nya företag, ny teknik och nya
affärsidéer fritt kan få agera på marknaden.
De flesta nya företag är små eller medelstora, dvs. har upp till 200 anställda.
Utvecklingen av kompetensen inom Sveriges små och medelstora företag
genom fortbildning är därför ett utomordentligt betydelsefullt område, såväl
för offentligt utbildningsväsende som för privata utbildningsföretag.
Ett bra utbud för fortbildning förutsätter emellertid, liksom på andra
områden, att det finns flera producenter som konkurrerar på lika villkor. När
det gäller fortbildning för verksamma i små och medelstora företag är av de
tre största utbildningsinstituten ett statligt.
Det statliga utbildningsinstitutet var tidigare en enhet inom statens industriverk,
SIND. 1980 omvandlades det till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling,
SIFU. Enligt stadgarna skall institutet genom främst fortbildningsverksamhet
stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft och
utvecklingsförmåga.
Förutom anslag som under en femårsperiod har uppgått till närmare 75
milj. kr. har institutet tjänstebrevsrätt, enligt SIFU värd 5 milj. kr. per år. I
proposition 1979/80:88 motiverade föredragande statsrådet anslaget till SIFU
bl. a. med att institutet, genom att få en ny form vid sidan av SIND, ej längre
skulle få tjänstebrevsrätt. Sedan riksdagen beviljat motsvarande anslag sökte
och fick SIFU tjänstebrevsrätt av postverket.
I de propositioner som legat till grund för anslag under senare budgetår har
på intet sätt framgått att även postverket subventionerar institutets verksamhet.
Det är tvärtom uppenbart att riksdagen genom proposition 1979/80:88
1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr N135-141
bibragts den uppfattningen att tjänstebrevsrätten skulle upphöra i och med Mot. 1986/87
att institutet ombildades till stiftelse. NI35
Antalet deltagare i SIFU:s kurser under 1987 från små och medelstora
företag beräknas enligt institutets egna uppgifter uppgå till 6000 och det
totala antalet till 25 000.
SIFU är följaktligen ett statligt kursinstitut som betjänar huvudsakligen
stora företag och myndigheter. Andelen deltagare från små och medelstora
företag är låg, liksom antalet deltagare från sådana företag. Bland de största
privata kursinstituten finns sådana som årligen utbildar ett betydande antal
anställda i små och medelstora företag. Dessa institut är självbärande och
uppbär inga som helst subventioner, vare sig från ägare eller stat och kommun.
RRV-rapporten
Riksrevisionsverket, RRV, granskade år 1985 SIFU:s verksamhet, organisation
och ekonomi. I sin rapport konstaterar RRV bl. a.:
att SIFU:s kursutbud inte i någon mer väsentlig omfattning kan sägas
komplettera det befintliga utbudet av företagsinriktad utbildning på marknaden,
att SIFU:s kompetens består i att administrera utbildningsverksamhet medan
den specialistkunskap som krävs för kursgenomförandena erhålls genom
tillfälligt inhyrd personal,
att SIFU, med ett fåtal utbildningar som undantag, befinner sig i konkurrens
med ett antal såväl offentliga som privata utbildningsanordnare på
marknaden,
att huvuddelen av de tjänster som SIFU tillför marknaden skulle komma
till stånd även om SIFU inte fanns,
att andelen deltagare från primär målgrupp minskar successivt samt
att det statliga stödet till SIFU följaktligen bör dras in.
SIND-rapporten
SIND fick i januari 1986 regeringens uppdrag att ”se över organisation och
finansiering av statliga insatser för att främja fortbildning inom småföretagssektom
m. m.”. I regeringens direktiv ingick att analysera småföretagens
utbildningsbehov och att kartlägga den fortbildningsverksamhet som olika
privata organ bedriver.
I sin utredningsrapport 'Kompetensutveckling för konkurrenskraft’ säger
SIND, som kommentar till RRV:s uttalande enligt den första att-satsen ovan
(s. 71):
'Det finns i RRVs rapport ingen utförlig analys eller presentation av data som
tyder på att RRVs antaganden skulle visa sig vara riktiga.’
Den rapport 'Kompetensutveckling för konkurrenskraft’ som SIND överlämnade
till regeringen i september 1986 innehåller emellertid inte heller någon
kartläggning av det befintliga, privata utbudet på marknaden, trots att en Mot. 1986/87
sådan ingick i regeringens utredningsdirektiv till SIND. En intervjuundersök- N135
ning har enligt uppgift genomförts med 45 utbildningsarrangörer men någon
förteckning av dem har inte redovisats. Däremot citerar utredningen positiva
uttalanden om SIFU, vilka fällts av en organisation som slutit avtal om
samarbete med SIFU.
Det kan vidare noteras att SIND:s utredare betecknar RRV:s uttalanden
som ”antaganden” medan SIND:s redovisning av SIFU:s utbud betecknas
som ”bedömning”.
Inte heller har utredarna följt direktiven vad gäller analysen av småföretagens
utbildningsbehov. Utredarnas kommentar till detta förhållande återfinns
i rapportens bil. 1:
Av skäl som utvecklas närmare i det följande, har det framstått som mindre
meningsfullt att inom utredningens ram genomföra några omfattande utbildningsanalyser
i företag.
Erfarenhetsmässigt har det nämligen visat sig att småföretagens heterogenitet
gör det svårt att entydigt precisera utbildningsbehoven; behovsanalyserna
resulterar i långa oöverskådliga listor med ämnesområden, där samma
ämnesområde dessutom kan ha olika innebörd för olika företag. Det har
också visat sig vara svårt för den enskilde företagaren att själv objektivt
fastställa behoven, eftersom det befintliga utbudets inriktning spelar in vid
hans bedömning.
De slutsatser som SIND redovisar i sin utredning är grundade på en rad
ostyrkta påståenden. Denna utredning ingår i underlaget för regeringens
industripolitiska proposition, trots att den uppenbart är en partsinlaga för ett
statligt, med privata företag konkurrerande företag.
Det är svårt att frigöra sig från intrycket att SIND:s utredning har haft som
huvudsakligt syfte att finna motiv för en fortsatt subventionering av SIFU. I
nummer 40/1987 av industriverkets SIND-info förklaras också uttryckligen
att SIND ”vill ha kvar SIFU och fick som en följd av detta i uppdrag att se
över den totala fortbildningsverksamheten”. Det är betecknande att SIND
inte på något ställe i sin 124 sidor långa utredning nämner SIFU:s närmaste
konkurrent, STF Ingenjörsutbildning, vid namn. Detta institut utbildar årligen
ca 13 000 personer, varav ca 6 000 anställda i små och medelstora företag.
En jämförelse av utbudet från andra kursanordnare visar att SIFU:s utbud
är långt ifrån unikt. Ett antal exempel på detta redovisas på följande sida:
3
Exempel på kurser, enligt industri- Exempel på konkurrenter och motsva- Mot. 1986/87
ministerns lista och SIFU:s katalog 1987 rande kurser, enligt resp. kursgivares ka- N135
taloger
Digital konstruktion med grindmatristeknik,
Stockholm
Bygg-CAD, installationsritning
Elschemakonstruktion med CAD
Finita elementmetoden
Praktisk produktionsplanering med
dator
Programmerbara styrsystem
Praktisk och avancerad verkstadsmätteknik
Ventilation för driftspersonal
Drift och underhåll av värmepumpar
Mät-, styr- och reglerteknik (kursblock)
CAD och datorteknik
Energi- och elkraftskurser (kursblock)
Konstruktion av kundspecificerade kretsar
i grindmatristeknik. Tekniska högskolan
i Linköping
Datorstöd i arkitektarbetet m. fl. kurser,
ARCADEN, Stockholm
TeleNova, CAD-kurser
Utbildning i maskin- och programvaruleverantörers
regi
Autocad, CAD-kurser
Tekniska högskolan i Luleå, CAD-kurser
Finita elementmetodens praktiska användning,
Chalmers tekniska högskola
Utbildning i maskin- och programvaruleverantörers
regi
Programmerbara styrsystem i praktiken,
STF Ingenjörsutbildning
Nya mätsystem i tillverkningsindustrin,
STF Ingenjörsutbildning
Ventilation för industriella anläggningar,
STF Ingenjörsutbildning
Installationsteknik, Chalmers tekniska
högskola
Drift och underhåll av värmepumpar,
STF Ingenjörsutbildning
Mät-, styr- och reglerteknik (kursblock),
STF Ingenjörsutbildning
D:o, Utbildningshuset i Lund
Reglerteknik, Chalmers tekniska högskola
Utbildning i maskin- och programvaruleverantörers
regi
Tekniska högskolor
Utvecklingsfonder
Energi- och elkraftskurser, (kursblock),
STF Ingenjörsutbildning
Miljö- och energiteknik (kursblock), Mekanförbundet
Kraftelektronik, Chalmers tekniska högskola
Exemplen ovan styrker de uttalanden som RRV gjort i sin rapport beträffande
SIFU:s position relativt konkurrenterna. Den visar också att SIND
med måttliga insatser, mycket väl hade kunnat kartlägga det konkurrerande
utbudet; utredarna synes inte ens ha begärt katalogmaterial från de intervjuade
företagen. Den styrker också att SIND:s utredning i första hand är en
partsinlaga, vilket även SIND medgett vara utgångspunkten.
4
Regeringens industripolitiska proposition
Mot. 1986/87
N135
Den nu föreliggande industripolitiska propositionen visar att regeringen intar
samma partiska inställning till SIFU som industriverket gör.
Enligt propositionen skall det särskilda bidragsanslaget till SIFU upphöra
och medel i stället beräknas under anslaget Småföretagsutveckling till SIND,
där det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1987/88 beräknas till
159930000 kr.
Frågan om subventionerna till SIFU är uppenbart kontroversiell och remissyttrandena
över SIND-utredningen är starkt splittrade. Regeringen vill
nu undandra riksdagen möjligheterna att besluta i en nyckelfråga - de konkurrenssnedvridande
subventionerna till statens eget kursinstitut.
Debatten om SIFU har intensifierats under senare tid, som en följd dels av
institutets låga måluppfyllelse, dels av de uppseendeväckande höga anslag
som begärs för kommande budgetår. Enbart det regionalpolitiska, bestående
stödbehovet uppges vara 10 milj. kr. per år eller 100000 kr. per anställd och
år. Syftet bakom förslaget till finansiering av SIFU är uppenbart: regeringen
hoppas kunna undvika eller tona ned kritiken av subventionerna genom att
låta stödets storlek bestämmas av SIND, dvs. på verksnivå. I sammanhanget
bör då erinras om att SIND:s generaldirektör samtidigt är SIFU :s styrelseordförande.
Föredragande statsrådet tar tydligen lätt på de regler för jäv och
skälen för dem som gäller för offentlig verksamhet, något som också framgick
under riksdagsdebatten om SIFU den 9 februari 1987.
Propositionen ägnar i övrigt föga uppmärksamhet åt konkurrensförhållandena
på utbildningsmarknaden, trots att en rad remissinstanser påtalat riskerna
för att subventioner till SIFU leder till osund konkurrens. Frågan berörs
kortfattat under 11.7 Utbildningsfrågor, där statsrådet säger att ”den nya
finansieringsordningen inte bör minska möjligheterna för även andra utbildningsorgan
att såsom nu få bidrag av industriverket för att bl. a. anpassa sin
utbildning så att den passar småföretag”.
Att ett företag, SIFU, med stöd av påståenden som inte styrkts, ges
dels subventioner av ej angiven storlek, för en utbildning som attraherar
blott ca 6000 deltagare per år från små och medelstora företag,
dels dolda subventioner genom tjänstebrevsrätt, enligt SIFU värd ca 5 milj.
kr. per år, kan inte innebära konkurrens på lika villkor; att regeringen säger
sig inte vilja försämra möjligheterna för SIFU:s konkurrenter att få bidrag
från SIND ändrar inte på detta förhållande. Bortsett från att subventioner i
producentledet är en ineffektiv styrmetod bör också erinras om att SIND som
myndighet uppträtt uppenbart partiskt och till förmån för SIFU.
I det föregående har eftertryckligt visats att det slags kurser som åberopas
för att styrka SIFU:s unika utbud erbjuds av en rad konkurrerande företag
och institutioner.
Motiven för subventionerna har sålunda fallit, ett efter ett. Sakliga skäl för
fortsatta subventioner saknas därför. Regeringens förslag i den industri politiska
propositionen att ge SIFU en särställning gentemot dess konkurrenter
samt att låta storleken av subventionerna till institutet bestämmas av SIND
bör därför avvisas.
1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr NI35-141
Mot. 1986/87
N135
Stockholm den 11 mars 1987
Sten Svensson (m)
MOT. 1986/87
N135
Hemställan
Med åberopande av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:74 vad avser regeringens
förslag att bemyndiga statens industriverk att utge anslag till
Stiftelsen Institutet för företagsutveckling.
6