Motion till riksdagen
1986/87:N127

Nic Grönvall (m)

Godkännande av 1986 års internationella
kakaoavtal, m. m. (prop. 1986/87:41)

Stabilisering av internationella råvarupriser har av tradition ansetts vara en
uppgift för internationellt samarbete. Stabila råvarupriser har setts som en
garanti för att utvecklingsländer garanteras viss stabilitet i exportintäkterna,
vilket i sin tur skulle medverka till en fortgående utveckling i sådana
länder.

UNCTAD har ägnat en väsentlig del av sin verksamhet åt att söka åstadkomma
utvecklingsstödjande råvaruavtal.

Uppenbart leder instabilitet i exportinkomster till många problem såsom
exempelvis att omöjliggöra planering för utvecklingsländer. Med fasta råvarupriser
skulle det problemet väsentligen kunna elimineras.

Detta synsätt bygger i väsentlig utsträckning på en felsyn. Stabila råvarupriser
är ej samma sak som stabila exportinkomster. Än mindre utgör stabila
råvarupriser en faktor som möjliggör stabilitet i och utveckling av realinkomsten
i u-länderna. Internationella priser är variabler i ett stort ekonomiskt
system som påverkas av utbud och efterfrågan på världsmarknaden.
För att kunna utöva kontroll över detta globala ekonomiska system skulle
krävas en fullständig ekonomisk planering på global grund.

Det vore rimligare att se stabiliseringsfaktorn för utvecklingsländernas
ekonomi såsom en faktor av den köpkraft utvecklingsländernas råvaruexport
hade i förhållande till de utvecklade ländernas industriprodukter, som
får antas vara eftertraktansvärda för utvecklingsländerna. Det kan emellertid
konstateras att det är en omöjlig uppgift att söka åstadkomma en sådan
styrning av handelsvillkoren som detta skulle nödvändiggöra.

Det kan finnas skäl att ifrågasätta om de instabila råvarupriserna verkligen
har en så skadlig verkan för utvecklingsländerna att de få råvaruavtal
som alltjämt finns fortsatt upprätthålls. Inom ramen för GATT-överläggningarna
kommer framför allt u-ländernas frihandelsvillkor att bli föremål
för överläggningar. I ministerdeklarationen för den kommande Uruguayrundan
inom ramen för GATT har särskilt förutsatts att vissa varugrupper,
av särskilt intresse för utvecklingsländerna, skall bli föremål för snabba
överläggningar och därmed frihandelsavtal som gör nya marknader tillgängliga
för de utvecklande länderna.

Regeringens proposition över det nyligen avslutade nya kakaoavtalet
innehåller just bekräftelsen på hur det gamla misslyckandet nu förlängs, om
än med vissa nya element. Man kan med fog hävda att inget av de råvaruavtal
till stöd för utvecklingsländerna som varit i kraft under de senare decennierna
har haft särskilt gynnsam effekt för utvecklingsländerna. Det är att

märka, som anfördes i propositionen, att avtalet om den gemensamma råvarufonden,
som avsåg att finansiera råvaruorganisationernas lagerhållning
och som slöts 1980, ännu inte har trätt i kraft.

Ett råvaruavtai inom ramen för UNCTAD måste ses såsom en del av den
globala hjälpen till utvecklingsländerna. Sverige deltar i stödet till utvecklingsländerna
med betydande resurser. Sveriges u-hjälp lämnas i ett principlöst
mönster somborde bli föremål för principiella överläggningar exempelvis
i samband med att nu 1986 års kakaoavtal framläggs för riksdagens
godkännande.

Prisbildningen på råvaror är betingad av marknadens villkor. Vid stort
utbud av råvaror eller vid ringa efterfrågan på råvaror sjunker priserna.
Varje ingrepp mot denna naturliga rörelse är manipulation av marknaden.
Det finns inga historiska erfarenheter som visat att marknadsmanipulatoriska
åtgärder har lyckats.

I kakaoavtalet har såsom medel valts att bygga upp ett buffertlager som
skall tjäna såsom prisstabiliserande faktor. Förekomsten av ett gigantiskt
buffertlager utgör i sig en så allvarlig marknadsmanipulation att det kan
ifrågasättas om teorin bakom buffertlager såsom del av prisstabiliseringsansträngningen
verkligen är underbyggd.

De u-länder som är beroende av råvaruprissättningen manipuleras att
fatta felaktiga planeringsbeslut mot bakgrund av förekomsten av marknadsmanipulerande
råvaruavtai och förlorar därmed den viktigaste ingrediensen
i möjligheten till framtidsplanering — kunskap om världsmarknadens
funktioner. Det skulle mot den bakgrunden kunna hävdas att råvaruavtalen
är kontraproduktiva i förhållande till u-ländernas utvecklingsansträngningar.

Inom ramen för UNCTAD planeras under sommaren 1987 en omfattande
genomgång av UNCTADrs olika verksamheter. Rimligen borde vid den
UNCTAD-konferens som förestår inom kort således de svåra problemen
kring råvarumarknaderna i världen och u-ländernas stabilitetssträvanden
bli föremål för en genomgripande diskussion innan nya råvaruavtai antas.

Hemställan

Med stöd av det som nu anförts hemställs

att riksdagen avslår förslaget i regeringens proposition 1986/87:41
om godkännande av 1986 års internationella kakaoavtal.

Stockholm den 13 november 1986
Nic Grönvall (m)

Mot. 1986/87
NI 27

Liber Tryck AB Stockholm 1986