Motion till riksdagen
1986/87:N121

Christer Eirefelt m. fl. (fp)

Ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12)

I proposition 1986/87:12 föreslås en ny banklag som enligt föredragande
statsrådet huvudsakligen skall ses som en lagteknisk anpassning av banklagarna
till aktiebolagslagen. Regeringsförslaget består av fyra delar, nämligen
bankrörelselagen, bankaktiebolagslagen, sparbankslagen och föreningsbankslagen.

Vår grundläggande kritik av förslaget är att regeringen valt att i lagen
fastställa vilken verksamhet som banker skall tillåtas bedriva. Vi anser att
den mycket snabba utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden snarare
motiverar en lag som tar sikte på att föreskriva den typ av verksamhet
som en bank inte får bedriva. Visserligen skulle en sådan ansats ha ökat
arbetet med den nya banklagen, men på sikt skulle man slippa återkommande
revideringar. Man kan i dagsläget inte förutsäga vilka instrument
som kommer att introduceras i framtiden. Man vet ej heller hur marknadskonstellationen
i övrigt kommer att gestalta sig. Då den lagstiftning som
berör penning- och kapitalmarknaden har en tendens att släpa några år
efter i utvecklingen, leder regeringens modell till att önskvärda förändringar
fördröjs. Förslaget är med andra ord inte tillräckligt robust för framtida
strukturförändringar inom bank- och kreditsystemet.

Enligt propositionen skall oktroj endast beviljas ”om regeringen finner

den planerade rörelsen vara nyttig för det allmänna ” (2 kap. 3 §

BAL och FBL).

Folkpartiet har en stark tilltro till den fria marknaden. Det är hushållens
och företagens efterfrågan av finansiella tjänster som bör avgöra om behov
föreligger. Statens uppgift på området bör begränsas till att kontrollera att
bank- och kreditinstituten följer de verksamhetskrav som gäller. Vi anser att
behovsprövningen snarast bör avskaffas.

1 sparbankslagen (I kap. 1 §SBL) skrivs att en sparbanksrörelse skall avse
främst ett visst geografiskt verksamhetsområde. Vi anser att det av konkurrensskäl
kan vara positivt om flera banker, oavsett om det gäller affärsbanker,
föreningsbanker eller sparbanker, existerar inom samma område.
Konkurrensen blir starkare, vilket leder till bättre kundservice.

Regeringsförslaget om en ny bankrörelselag innehåller en rad brister. Vi
kan inte biträda regeringens propå att samma kapitaltäckningsregler som
krävs för Sverige även skall gälla för hel- eller delägda dotterbolag utomlands.
Det existerar fall då de svenska kapitaltäckningskraven ligger avsevärt
över vad som gäller i utlandet. Det bör även poängteras att konsolideringskravet
långt ifrån alltid tillämpas i andra länder. Det lagda förslaget

om kapitaltäckningsregler skulle således innebära en konkurrensnackdel Mot. 1986/87

för svenska företag. Bankföreningen påpekar dessutom att gällande kapi- N121

taltäckningsregler hittills fungerat bra.

Vad beträffar förslaget till nya revisionsregler betonas i propositionen att
"revisorerna skall särskilt granska att banken fullgjort sina skyldigheter i
fråga om skatter och avgifter”. Om så inte är fallet skall revisorn göra anmärkning
om detta och underrätta länsstyrelsen.

Denna del av den nya bankrörelselagen följer regeringens proposition
(1984/85:30) om en effektivare företagsrevision. Vi gick emot förslaget redan
då.

Förslaget kan befaras skada förtroendet mellan företagsledningen och
revisorn. Revisorn skulle komma att uppfattas som skattemyndigheternas
förlängda arm. Därmed föreligger risk att revisorn inte får fullständiga
upplysningar om företaget, vilket försvårar revisorns uppgift. Vidare kan
förslaget befaras medföra en extra arbetsbörda för revisorerna och leda till
ökade kostnader för företagen. Det är dessutom oklart vilka förutsättningarna
skall vara för att utkräva ansvar av en revisor som inte fullgör sina
åligganden enligt förslaget. Avslutningsvis riskerar förslaget att urvattna
den ursprungliga företagsrevisionen till förmån för en mer renodlad skatteoch
avgiftsgranskning.

Som framgått anser vi att regeln om skyldighet för revisor att granska om
ett bolag fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter inte bort
införas i aktiebolagslagen. När den nu finns kan det emellertid vara riktigt
att samma regler gäller för både banker och andra företag. Vi vill således
inte i dag motsätta oss att dessa regler införs i bankrörelselagen, men avser
att återkomma till den principiella frågan under den allmänna motionstiden.

I propositionen föreslås dessutom att en bank endast får rätt att förvärva
en fordran om låneavtalet har en sådan utformning att banken själv kunnat
bevilja krediten enligt nu gällande regler. Detta utgör en onödig begränsning
av bankernas verksamhet. Bankföreningen har påpekat att förslaget
innebär ett hinder för banker att förvärva exportfordringar a forfait för
vidare placering på den internationella marknaden samt att det utgör ett
hinder för bankerna att ta hand om köpeskillingsreverser för t. ex. fastigheter.
Vi bör även komma ihåg att nya instrument ständigt introduceras. Vi
vill inte hindra bankerna från att aktivt delta i en framtida utveckling.

Enligt propositionen måste en aktie som förvärvas i samband med emission
säljas inom ett år. Vi anser att rådande dispensregler är otillräckliga.

För närvarande medges dispens endast i slutet av ettårsperioden. Då har
hindret för marknadsplaceringen blivit uppenbart. Konsekvensen av gällande
lagstiftning är att bankernas risktagande vid introduktioner blir onödigt
högt. Detta fördyrar företagets emissionskostnad, dvs. introduktionskursen
sätts för lågt. Bankföreningen har föreslagit att tidsgränsen förlängs
till tre år. Med hänsyn till börscyklernas genomsnittliga tidslängd är detta
en rimlig propå.

Enligt regeringsförslaget skall bankers utlåning även fortsättningsvis
vara kortfristig. Föredraganden konstaterar att denna begränsning leder till

en rad olägenheter, men avfärdar därefter dessa argument med att bestäm- 5

melsén är av traditionell hävd. Följaktligen skall regeln behållas. Vi anser Mot. 1986/87

att bestämmelserna om krediters löptid är en anakronism som bör tas bort. N121

De leder endast till administrativt krångel och extra kostnader för konsumenten.
Ett gott exempel på hur bankerna lyckats kringgå lagen är deras
förmedling av bostadskrediter till sina finansbolag.

Utvecklingen på penning- och kapitalmarknaderna går mot en ökad internationell
integration. Detta har gjort ettårsregeln direkt olämplig! Lagen
försämrar svenska bankers internationella konkurrenskraft och utgör ett
hinder att delta i lånekonsortier utomlands. Vi anser att den s. k. gyllene
bankregeln är fullt tillräcklig. Slutsatsen är att vi i högre utsträckning än
regeringen vill ge bankerna möjlighet att själva avgöra sammansättningen
av sin in- och utlåning.

Sedan den 1 juli 1985 ges utländska banker rätt att etablera sig i Sverige.

Vi välkomnade denna utveckling. Det hade dock varit logiskt om nämnda
lag även möjliggjort banker gemensamt ägda av svenskar och utlänningar.

Riksdagen bör nu införa samma regler för bank- och kreditinstitut som
gäller för övriga aktiebolag, dvs. utlänningar får äga upp till 20 % av aktiekapitalet
eller röstvärdet. På sikt bör samtliga restriktioner av utländskt
ägande i aktiebolag och banker slopas. Med andra ord, inga restriktioner
skall gälla för utländska finansiella institut att förvärva aktier i svenska
bank- och kreditinstitut. Vi ämnar återkomma till denna fråga i januari.

Regeringens skepsis mot utländsk verksamhet i Sverige framkommer
även av kravet på svenskt medborgarskap för styrelseledamöter och firmatecknare
i bankaktiebolag och sparbanker (7 kap. 3 § BAL och 3 kap. 3 §

SBL). Vi anser att bolagsstämman skall ges rätt att tillsätta sin styrelse på
grundval av kompetens. Kravet på svenskt medborgarskap och regeringsgodkännande
av valet av ordförande bör slopas. Det är viktigt att bankerna
erhåller en professionell företagsledning och styrelse.

Vi välkomnar dock förslaget om rätt för valutautlänning att öppna filial
utomlands. 1 den internationella tjänstehandeln ställs dock ofta krav på
reciprocitet. För att undvika framtida konflikter och för att undanröja hinder
för svenska bankers utlandsetableringar bör vi även tillåta utländska
banker att öppna filialer i Sverige. Regeringens främsta argument mot ett
tillmötesgående av reciprocitetsprincipen är att detta inte skulle stå i överensstämmelse
med valutaregleringen. Då vi önskar avskaffa valutaregleringen
finner vi inget bärande skäl att motsätta oss utländsk etablering av
filialer i Sverige.

Hemställan

Med anledning av ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:12,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med
vad som i motionen anförts.

Stockholm den 10 november 1986
Christer Eirefelt (fp)

6

Gudrun Norberg (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Hadar Cars (fp)