Motion till riksdagen
1986/87: NI 15
Görel Thurdin och Martin Olsson (c)
Vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan
(prop. 1986/87:18)
Tjernobyl - ännu en osannolikhet
Vad innebär framtiden för de människor som bor i de av nedfall utsatta
områdena? - Ingen vet!
I Västernorrlands län var man från början ovetande om graden av nedfall i
det egna området. Den första informationen angav att det var Uppsala och
främst Gävleborgs län som var drabbade. Myndigheter och massmedia koncentrerade
sig på jordbruksområdena söderut därför att djuren där gick ute
eller var på väg att släppas ut på bete. Att det i t. ex. Västernorrlands län
fanns människor som i rätt stor omfattning vistades utomhus var inte lika
viktigt!
I Västernorrlands län påbörjade jordbrukarna vid den tidpunkten sitt
vårbruk. Halm brändes, löv krattades, barn och ungdomar sparkade fotboll
och småbarnen lekte ute i den första spirande våren. Så småningom stod det
klart att det borde de inte ha gjort, men då var det ju redan för sent! Följde
skadliga partiklar med inandningsluften eller inte? - Ingen vet!
Den här våren och sommaren har varit så annorlunda som man någonsin
kan tänka sig. Kärnkraftsnedfallet innebar litet av ett belägringstillstånd.
Alla längtade ut till våren, men det här året var den hotfull i och med den
osynliga strålning som fanns där. Åsynen av vårens första blomma medförde
en känsla av sorg i stället för den normala glädjen. Åtskilliga trädgårdar har
stått orörda under sommaren. Ogräset fick också vara i fred.
Hösten betydde ingen lättnad. Många avstod från bärplockning och
svampplockning. Älgjakten resulterade i mestadels nergrävda älgar och på
många håll upphörde jakten helt på grund av för höga värden. Höstslakten av
får och nötkreatur ifrågasattes. Infångad fisk med värden mellan 3000 och
20 000 Bq var otjänlig som föda. Det torkade höet innehöll helt plötsligt större
koncentrationer än det friska. I och med det här är livsmedelsförsörjningen i
Norrland i fara. Denna kärnkraftsolycka, så långt härifrån, har stört kulturmönstret
i stora delar av Sverige.
Vi tror att den som inte upplevt detta själv inte heller kan sätta sig in i vad
det har inneburit i förlorad livskvalitet, förlorad grundtrygghet och i förlorad
tilltro till dem som beslutar. Det är därför vi vill beskriva förhållandena i
denna motion.
I en av rapporterna till statens haverikommission från länsstyrelsen i Västernorrland
beskrivs effekten i en sammanfattande mening: Ӏven om nedfallet
inte direkt medfört akuta skador på människor i länet, har det allvarligt
skadat länet både vad avser jordbruket, trädgårdsnäringen, jakten, fisket och
turistnäringen.”
Frågorna har efter hand hopat sig. I kärnkraftsdebatten finns både forskare
och politiker med skilda åsikter. Det finns inget vetenskapligt material som
kan stödja en uppfattning om att inandade och inmundigade radioaktiva
partiklar skulle vara ofarliga och ändå finns det forskare som hävdar det.
Hur stor tillförlitlighet har forskares utsagor? I forskningsrådsnämndens
skrift Tjernobyl och vår hälsa kan vi utläsa att egentligen vet ingen riktigt
säkert något om effekterna efter Tjernobyl. Det är först om 10, 20 - ja,
kanske fler år - som sanningen går upp för oss. Ingen vet vad sanningen då
kommer att innehålla.
Beredskapshöjande åtgärder
Det framgår med all tydlighet att beredskapen i samhället inte är tillfredsställande
med tanke på de risker människorna utsätts för. I propositionen talas
om att räddningsverket skall utreda möjligheterna att i samtliga läns befintliga
räddningstjänst- och civilförsvarsplaner ta in bestämmelser om beredskap
mot kärnkraftsolyckor. Det borde vara en självklarhet att bestämmelser
om denna beredskap skall in i det civila försvarets planer. Någon utredning
borde inte behöva föregå beslutet.
Samhällets mål för beredskap måste innebära att samtliga län får en acceptabel
nivå vad gäller kunskap om olika risker och kunskap om att hantera
olika olyckshändelser typ Tjernobyl. Det måste finnas både en informationsoch
en handlingsberedskap. Att vi skulle ha haft kompetens för beredskap på
flera platser i landet upplever vi som en överdrift. Den kompetensen borde
också ha inneburit kunskap om vilka effekter en olycka i ett kärnkraftverk
kan få för andra länder, speciellt med tanke på Barsebäcks närhet till Danmark.
Vi utgår ifrån att kunskap och kompetens - utöver vad som har funnits hos
länsstyrelser m. fl. i länen med kärnkraft - bibringas landet i sin helhet i och
med regeringens nu lagda proposition om Tjernobyl. För att höja kompetensen
krävs utbildning. Vi föreslår därför att ett omfattande utbildningsprogram
tas fram för personer inom centrala verk, länsstyrelser och på kommunal
nivå. Utbildningsprogrammet bör liksom informationshandboken
framarbetas tillsammans med företrädare för utsatta län och kommuner och
fackmyndigheter som lantbruksstyrelse, fiskeristyreise m.fl.
Information för beredskap
Vid genomläsning av material från Västernorrlands länsstyrelse framkom
följande vad gäller informationsfrågor i samband med olyckan i Tjernobyl.
Länsstyrelsen fick inte direktkontakt med SSI förrän tre veckor efter händelsen
i Tjernobyl. Därmed kunde inte länsstyrelsen leva upp till de krav som
ställdes från allmänheten som fick uppfattningen att det inte alls fanns någon
beredskap hos länsstyrelsen. Massmedia fick information före länsstyrelsen
vilket måste ifrågasättas starkt. Det krävs mycket större lyhördhet från depar- 15
Mot. 1986/87
N115
tement och centrala myndigheter för signaler från länsorgan och kommunala Mot. 1986/87
organ. NI 15
En organisation av informationen utifrån erfarenheter måste naturligtvis
göras och då är det önskvärt enligt länsstyrelsen att det organisationsarbetet
börjar på central nivå så att en lokal anpassning senare kan ske utifrån den
centrala organisationen.
Informationshandbok
Den informationshandbok som föreslås i propositionen kan bli ett värdefullt
hjälpmedel men som Gävleborgs länsstyrelse har framfört är det viktigt att de
mest utsatta länens och kommunernas företrädare är med vid framtagandet
av handboken.
Åtgärder för att mildra konsekvenserna av nedfallet
Enligt propositionen har regeringen lämnat uppdrag till en grupp generaldirektörer
att samordna frågor rörande bl. a. ersättning till drabbade. En
ersättningsberättigad grupp är de renägande samerna. En grupp som inte har
nämnts är de s. k. fiskesamerna vilka lever av fisket uppe i fjällområdena. Det
är lika viktigt att denna grupp ersätts för förlorad inkomst på grund av för
höga cesiumhalter i insjöfisken.
En annan grupp som inte heller uppmärksammats är de s. k. fiskevattenägarna,
vars privata egendom skadats och bortfall av inkomst från fiskekortsförsäljning.
Det är också en grupp som i vissa fall bör vara ersättningsberättigad.
Forskning
I Västernorrlands län har uppmätts cesiumhalter i fisk på 3000-20000 Bq.
All fiskevård i sötvatten har i vissa områden slagits ut. Det känns meningslöst
att fiska, då så höga halter föreligger. Det märks också hosfiskeristyrelsen där
nästan inga prover längre lämnas in. Styrelserna i fiskevårdsområden slutar
att engagera sig. Man har kapitulerat. Problemet är för stort. Det kommer att
vara stora svårigheter med att nystarta fiskevården inom de drabbade områdena.
Ett viktigt forskningsprojekt är hur vi kan rehabilitera våra viktigaste
fiskesjöar. Det gäller att engagera fiskevårdare i rehabiliteringen och det
kräver statligt engagemang och ledning.
I Härnösands kommun finns ett av fiskeristyrelsens sex utredningskontor.
Deras arbetsområde omfattar cirka fyra femtedelar av det nedfallsdrabbade
området. I området ingår Uppsala, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands
län. Inom området finns en skala av olika typer av sjöar från den renaste
fjällsjö till sjöar med höga näringshalter. Utredningsavdelningens tre biologer
skulle kunna utgöra en lämplig ledningsgrupp för ett ovan beskrivet
rehabiliteringsprojekt. Därtill behövs en fält- och biologresurs på minst två
personer. Nämnas kan att naturvårdsenheten på länsstyrelsen i Västernorrlands
län ingår i ett forskningsprojekt som gäller rehabilitering av fiskevatten
utifrån för höga halter av försurning och kvicksilver, varför en viss samord- Mot. 1986/87
ning skulle kunna föreligga. Vi föreslår därför att erforderliga medel för NI 15
personella liksom materiella resurser avsätts för ovannämnda projekt.
Alla forskningsprojekt är viktiga i detta sammanhang. Utöver det forskningsprojekt
som beskrivits tidigare får det anses vara av yttersta vikt att
projekt startas på alla områden som avser vår livsmedelsförsörjning. Den
utgör ju grunden för vår överlevnad.
Övrigt
En annan angelägenhet är förråd av jodtabletter, vilka bör finnas i varje
kommun. Skulle något hända hos våra kärnkraftverk skulle ingen tidsmarginal
finnas vad gäller distribution från centrala lager.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om uppdrag åt fiskeristyrelsens utredningsavdelning
i Härnösand att utföra forskningsprojekt om rehabilitering
av fiskevatten i enlighet med motionen,
2. att riksdagen beslutar att bland ersättningsberättigade grupper
även inräkna fiskesamer och fiskevattenägare,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om medverkan vid framtagning av informationshandbok,
4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om uppbyggnaden av en effektiv informationsorganisation,
5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående utbildningsprogram för centrala
verk, länsstyrelser och kommuner,
6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om forskning kring livsmedelsförsörjning i
samband med radioaktivt nedfall,
7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om förråd av jodtabletter i varje kommun.
Stokholm den 23 oktober 1986
Görel Thurdin (c) Martin Olsson (c)
Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr 112-115
Graphic Systems AB, Göteborg 1986