Motion till riksdagen
1986/87:N108

John Andersson (vpk)

Vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan
(prop. 1986/87:18)

Haveriet vid kärnkraftverket i Tjernobyl skedde långt bort från vårt land.
Dess följdverkningar har ändå varit högst påtagliga under den gångna sommaren,
främst då i de områden som drabbades hårdast av det radioaktiva
nedfallet. Alla de människor som bor i dessa områden upplever situationen
som svår. Oro och ängslan, uppgivenhet och misströstan har blivit vardag för
många. Den information som getts har upplevts som svårbegriplig och i
många fall som motsägande. Uteblivet agerande från ansvariga myndigheter
har blandats med beslut och rekommendationer som enligt många saknar
logik och därför skapat ytterligare förvirring. Här måste enligt min mening en
rad åtgärder vidtas för att i största möjliga utsträckning förbättra och underlätta
den situation som många människor har hamnat i.

I propositionen sägs det också att det inte i dag går att överblicka den
fullständiga omfattningen och konsekvenserna av de skador som föranletts av
Tjernobylolyckan. Till följd av detta förordas i propositionen att i den mån
ytterligare krav reses om kompensation, bör frågor om ersättning prövas i
huvudsak efter de principer som har tillämpats för tidigare beslut om ersättning.
Detta är bra. Men trots detta besked kvarstår många frågetecken kring
hur skadeverkningarna och problemen för många människor skall åtgärdas
och vilka åtgärder som anses nödvändiga. Förutom den allmänna oro som
drabbat människor i vissa områden, finns det de som hamnat i marginalen
eller helt utanför när det gäller frågan om åtgärder.

I den här motionen kommer jag att beröra en del problemställningar som
enligt min mening på något sätt måste åtgärdas.

För många människor i de hårt drabbade områdena, främst då i skogslänens
glesbygd, har det radioaktiva nedfallet inneburit stora påfrestningar och
problem. Dessa människor lever nära naturen och på det som naturen ger förvissa
är detta en förutsättning för att kunna bo kvar. Fört. ex. fjällbor som
har en stor naturahushållning och vars enda inkomst utgörs av vad de kan
sälja av fisk och vilt har situationen blivit ohållbar. Om inte dessa människor
får hjälp måste de flytta, något annat val finns inte. Även de människor som
inte har sin huvudsakliga inkomst av vad naturen ger, men som i sin baskonsumtion
har en stor andel naturprodukter, upplever sin situation som svår.
Människor som ätit fisk tre fyra gånger i veckan, fisk som de själva fångat, får
plötsligt rådet att äta fisk någon eller några gånger per år. De som hämtar allt
sitt kött i skogen får nu höra att det inte är farligt att äta kött ett par gånger i
månaden. Dessa människor får inte bara sin ekonomi betydligt försämrad
utan de får också leva med oro och ängslan.

Många ställer sig också frågan: Är inte det gränsvärde som satts för livsme- Mot. 1986/87

del giltigt för de människor som bor i de drabbade områdena och som i sin N108

baskonsumtion har en stor andel kött, fisk, bär och grönsaker tagna direkt ur
naturen? Den slutsatsen dras av många människor när de hänvisas till att
själva avgöra vad de vill äta av radiaksmittad mat, och detta får till följd att
man klart överskrider gränsvärdet som är satt för livsmedelsintaget. Nu är
många människor beredda att äta produkter som innehåller högre cesiumvärden
än det uppsatta värdet, men ett självklart krav är då att vederbörande vet
vad maten innehåller. Om detta skall vara möjligt erfordras att mätutrustning
finns tillgänglig i varje kommun i de drabbade områdena. Här är bara att
konstatera att den provtagning och kontroll som sent omsider igångsattes inte
tillgodoser det behov som finns och som framöver kommer att finnas.

Några kommuner har redan installerat mätutrustning, i en del kommuner
har man bekostat en viss provtagning, medan man i andra kommuner låtit
människorna själva bekosta den. Detta är högst otillfredsställande. Enligt
min mening måste det betraktas som ett skäligt krav att staten bekostar
installerande av mätutrustning i de hårt drabbade kommunerna och att
provtagning sker utan avgift.

Med instämmande i det som sägs i propositionen, om att det inte i dag går
att överblicka den fullständiga omfattningen och konsekvenserna av de skador
som föranletts av Tjernobylolyckan, så bör det enligt min mening i det
fortsatta arbetet beaktas bl. a. följande åtgärder och tas nödvändiga initiativ
till problemens lösning:

- En probleminventering görs i ett hårt drabbat område för att få en fullständig
redovisning över de problem och önskemål som människorna där
upplever som mycket påtagliga och som på ett lämpligt sätt kan åtgärdas.

- Omgående hjälp till fjällbefolkning och människor med likartade förhållanden.

- Installering av mätutrustning i de hårt drabbade kommunerna samt att all
provtagning som människorna i området anser som nödvändig sker gratis.

Utrustning såväl som provtagning bekostas av staten.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om åtgärder i anledning av det radioaktiva nedfallet från
Tjernobylolyckan.

Stockholm den 22 oktober 1986
John Andersson (vpk)

12