Motion till riksdagen
1986/87: Kr 116

Kerstin Ekman (fp)

Lag om fritidsbåtsregister, m. m. (prop. 1986/87:121)

Omkring två miljoner svenskar ägnar sig i större eller mindre utsträckning
åt friluftsliv till sjöss. För hundratusentals människor är båtliv den viktigaste
fritidsaktiviteten, en symbol för frihet, naturvårdsansvar och familjesamvaro.
Fritidsbåten utgör ofta ett välskött sparkapital för båtfamiljen. Vi vet
att utlandssemester eller bilturism ofta är de mest närliggande alternativen
till båtliv, som därför har stor betydelse för bättre handelsbalans och minskad
trafikbelastning på våra vägar.

Båtlivet är en folkrörelse. Landets över 1 000 båtklubbar har en kvarts
miljon medlemmar och tiotusentals ideellt arbetande funktionärer. Båtliv
är också vid sidan av camping en viktig del av den folkliga turismen i Sverige
med över 10 miljoner bäddnätter och en omsättning på 2 miljarder kronor
per år. Det ger omistligt underlag för sysselsättning och service, inte
minst i kust- och skärgårdsområden. Totalt anses båtlivet skapa omkring
10 000 arbetstillfällen, ofta med högt regionalpolitisk! värde.

Rent statsfinansiellt är båtlivet mycket lönsamt. Bensinskatten från fritidsbåtstrafiken
ger ca 250 milj. kr. per år. Statens kostnader understiger 50
milj. kr. Vanligtvis betalar båtägarna själva kostnaden för sina hamn- och
uppläggningsplatser.

Båtlivet har satts på sparlåga av statsmakterna. Redan 1974 kom Fritidsbåtsutredningen
med ett omfattande och konstruktivt förslag till utvecklingsprogram
för båtlivet i Sverige. Utredningen visade också att båtlivet utgör
en av våra mest utbredda och populära fritidssysselsättningar med
stark karaktär av familjeaktivitet och stor spridning bland alla medborgaroch
åldersgrupper.

Sedan 1974 har det dock gjorts mycket lite positivt. På minussidan står
bl. a minskad bemanning av för båtlivet viktiga utsjöplatser, minskade resurser
för naturvård, sämre service i båtlivets målområden och slopad restitution
av bensinskatt för hamnar, sop- och toalettservice m. m. Mest har intresset
knutits till båtregister och båtskatt. Samtidigt har båtbeståndet sedan
1974 nästan fördubblats. Det är svårbegripligt att en så omfattande och
samhällsnyttig fritidsverksamhet behandlas så styvmoderligt.

Regeringens förslag om fritidsbåtsregister har mött stor besvikelse inom
båtlivet. Det som behövs är inte mer kontroll och byråkrati. Om nu staten
skall bestämma hur 10-15 milj. kr. om året skall användas för att främja
båtlivet och öka säkerheten, finns det verkligen angelägnare åtgärder
än ett båtregister som mest framstår som ett självändamål. Drunkning vid
småbåtsolyckor kan t. ex främst hänföras till alkoholpåverkan, ingen flyt

väst och liten, öppen båt i mindre insjö.

Det finns många skäl att säga ett bestämt nej till propositionens förslag
om båtregister.

Det uppdämda behovet av positiva åtgärder för båtlivet måste nu tillgodoses.

Bland angelägna åtgärder kan nämnas

• Bättre service med till båtlivet anpassade väderprognoser

• Bättre sjökort

• Bibehållen och utökad utprickning av småbåtsleder

• Bättre tillgång till hjälpradio och telefonautomater i målområdena

• Fortsatt bemanning av för båtlivet viktiga utsjöplatser

• Utbildning

• Vissa hamnfrågor

• Bibehållen och utbyggd sop- och toalettservice i naturhamnar

• Utvecklad information om säkerhet och miljö

Riksdagen bör nu av regeringen begära förslag om åtgärder för båtlivets
utveckling baserade på omfattande medverkan av båtlivets organisationer.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen med avslag på proposition 1986/87:121 hemställer
hos regeringen om förslag om utveckling av båtlivet i Sverige.

Stockholm den 8 april 1987
Kerstin Ekman (fp)

Mot. 1986/87
Kr 116

4