Motion till riksdagen
1986/87 :K122

Lars Werner m. fl. (vpk)

Ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m. (prop.
1986/87:151)

I början av året aviserade regeringen att propositionen om tryckfrihetsförordningen
skulle föreläggas riksdagen under januari månad. I samband
med lagrådsremissen förekom en livlig debatt om propositionen i pressen.
Månad efter månad gick emellertid utan att propositionen kom på riksdagens
bord. Men i mitten av maj presenterade justitieministern riksdagen sin
proposition om ändringar i tryckfrihetsförordningen med sista motionsdag
den 29 maj, alltså en utomordentligt viktig grundlagsproposition i den allra
brådaste riksdagsspurten. Detta försvårar självfallet allvarligt för riksdagens
ledamöter att under den knappa motionstiden kunna företa en tillräckligt
noggrann prövning av propositionen. Det understryker den kritik
som konstitutionsutskottet vid en rad tillfällen haft anledning att rikta mot
brister då det gäller tiden för avlämnande av propositioner. Det finns anledning
att i samband med kommande granskningsarbete uppmärksamma det
inträffade.

Förslagen i lagrådsremissen innebar att tryckfrihetsförordningen skulle
kompletteras med en andra del innefattande ”nya” medier såsom radio,
TV, videogram m. m. Denna fråga var föremål för en ingående behandling i
yttrandefrihetsutredningen (YFU), som avrådde från denna typ av grundlagsreglering.
Tryckfrihetsförordningen har traditionellt en mycket stark
förankring. Grundlagsregleringen till skydd för yttrandefriheten i andra
medier blir inte alls lika långtgående. Principen om etableringsfrihet kan
t. ex. inte gälla här på samma sätt som för pressen. Även i en rad andra
avseenden finns begränsningar. Det är i och för sig bra att yttrandefriheten i
olika medier får grundlagsskydd. Men risken för ”smittoeffekter” över på
den gamla tryckfrihetsförordningen har påtalats bl. a. från YFU, om grundlagsskyddet
för de nya medierna förs samman med den gamla TF. Från
många håll har också farhågorna för en försvagning av TF förts fram under
pressdebatten i samband med lagrådsremissen. Ifrån vpk:s sida finner vi att
det kan finnas fog för dessa farhågor. Dessa frågor bör övervägas ytterligare
och vi finner det därför riktigt att som regeringen nu bestämt, tills vidare
avvakta med att tillföra TF en ny andra avdelning. Dessa frågor får diskuteras
noggrant av den parlamentariska beredningsgrupp som regeringen beslutat
tillsätta.

De förslag till ändringar i TF som regeringen nu föreslår riksdagen är av
relativt begränsad omfattning. Det är förvånande att regeringen inte haft
modet att följa ett av de viktigaste reformförslagen från yttrandefrihetsutredningen.
I bred enighet föreslog YFU en betydelsefull utvidgning av

meddelarskyddet även utanför myndighetssfären. Naturligtvis skall t. ex. Mot. 1986/87

också näringslivet omfattas av principen om meddelarskydd. Inte minst de K122

senaste årens skandaler inom bl. a. Nobelkoncernen visar ju på den utomordentliga
vikten av att de anställda skall kunna bryta mot tystnadsplikten
och kunna gå till massmedierna med information i skydd av efterforskningsförbudet.
I ett läge när tyvärr alltmer av statlig och kommunal verksamhet
överförs till bolagsform är det också väsentligt att meddelarfriheten
gäller även här.

Vår uppfattning är att meddelarfriheten bör kunna bryta igenom tystnadsplikt
som grundas på avtal. Yrkeshemligheter av teknisk natur bör
undantas. Lagtekniskt bör det vara fullt möjligt att göra en sådan reglering.

Den knappa tiden för motionsskrivande tillåter oss inte nu att formulera ett
precist förslag till lagtext. Den här frågan bör dock bli föremål för skyndsam
behandling i den tidigare nämnda parlamentariska beredningsgruppen.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en utvidgning av meddelarfriheten.

Stockholm den 27 maj 1987
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Bo Hammar (vpk)

4