Motion till riksdagen

1986/87: Kl 19

Stig Josefson m. fl. (c)

Ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap för
riksgäldskontoret (prop. 1986/87:143)

Riksgäldskontorets nuvarande ställning har sin grund i den maktkamp mellan
kung och riksdag som ägde rum på 1700-talet. Den slutade med att riksdagen
fortsättningsvis skulle ha kontrollen över statens affärer. Propositionen drar
slutsatsen att motiven för att riksgäldskontoret skall vara en myndighet under
riksdagen inte längre äger giltighet. Vi måste för det första konstatera att man
inte redovisat de statsrättsliga motiv som skiljer sig från den bedömning som
gjordes då huvudmannaskapet prövades av riksdagen 1969 och 1973. Endast
finanspolitiska skäl har övervägts.

Enligt vår uppfattning skulle riksdagens kontrollmakt över riksgäldskontoret
försvagas vid ett förändrat huvudmannaskap. I dag bereder finansutskottet
ärenden angående riksgäldskontoret och granskar årligen kontorets förvaltning.
Riksgäldens verksamhet ställs under debatt i riksdagen två gånger
per år. Dessutom innebär den parlamentariskt sammansatta fullmäktigeförsamlingen,
som sammanträder varje vecka, att riksdagen har en direkt insyn
och fortlöpande kan följa riksgäldens verksamhet. Denna styrelses kontrollmöjligheter
torde vida överstiga konstitutionsutskottets granskningsmöjligheter,
vilket skulle utöva kontrollen vid ett förändrat huvudmannaskap.

Propositionen anger som ett motiv för ändrat huvudmannaskap att statsskuldräntorna
har en stor finanspolitisk betydelse då de i dag representerar
omkring 20 % av de totala kostnaderna. Därav följer emellertid, enligt vår
uppfattning, inte att statsskuldspolitiken i någon betydande omfattning påverkar
finanspolitiken. Den kan visserligen påverka räntekostnaderna i viss
mån, men de variationer som uppstår har knappast avgörande finanspolitisk
betydelse. Det måste också fastslås att den samordning som redan förekommer
mellan finansdepartementet och riksgälden är mer än tillfredsställande
vad gäller ränteposten i statsbudgeten och upplåningsplaneringen, dvs. de
poster som har betydelse för finanspolitiken. Ett ändrat huvudmannaskap
skulle på intet sätt ge några ytterligare samordningsfördelar.

Garantigivningen under riksgäldskontoret är ett annat skäl som framförts i
propositionen. Hanteringen av kreditgarantierna till bl. a. varven har näringspolitisk
effekt och borde därför enligt propositionen skötas av regeringen.
I dag överlåter dock riksgäldskontoret regelmässigt de näringspolitiska
bedömningarna på regeringen och fattar endast det formella beslutet.

Riksgäldskontorets relation till garantifrågor regleras i förväg av riksdagen.
Riksdagen bestämmer karaktär och former för regeringens direktivrätt
för kontoret. Direktiven lämnas skriftligt och kan därmed underställas riksdagens
granskning, liksom fullmäktiges beslut. Direktiven innehåller redan

en avvägning mellan näringspolitiska och statsfinansiella bedömningar. Mot. 1986/87

Det är dock inte tillfredsställande att den myndighet som tar de reella Kl 19

besluten inte har det formella ansvaret. Vi anser därför att ansvaret för
kreditgarantigivningen bör flyttas till regeringen eller annan av regeringen
underställd myndighet, förslagsvis industriverket.

Det skall vidare påpekas att garantiväsendet har - och kommer att förlora i
betydelse för riksgäldens verksamhet i takt med varvsindustrins omstrukturering.

En förändring av en organisation som fungerat bra under 200 år bör kunna
motiveras genom att stora praktiska vinster skulle uppnås genom förändringen.
Detta har inte regeringen kunnat uppvisa på ett övertygande sätt.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag vad gäller
förändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret,

2. att riksdagen av regeringen begär förslag angående ansvaret för
statens kreditgarantigivning i enlighet med vad motionen anfört.

Stockholm den 9 april 1987

Stig Josefson (c)

Kjell A. Mattsson (c) Kent A. Petersson (c)

6