Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87: Kl 14

Lennart Andersson m. fl. (s)

Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/
87:99)

Regeringen föreslår i propositionen att varje affärsverk och dess dotterbolag
i fortsättningen bör i olika sammanhang behandlas som en sammanhållen
grupp av företagsenheter.

Förslaget motiveras bl. a. annat av riksdagens och regeringens behov av
bättre insyn i och inflytande över verksamheten inom affärsverken och i
synnerhet dess dotterbolag. Motsvarande behov finns även från enskildas,
organisationers och massmedias sida.

För verksamheten inom affärsverken fastställer riksdag och regering dels
ekonomiska mål, dels samhälleliga mål. Dessa utgör grunden för de
uppgifter som affärsverken som förvaltningsmyndighet utför. Avgränsningen
av uppgifter som det bör ankomma på det allmänna att förvalta förvaltningsuppgifter
— har behandlats närmare i den s. k. insynsutredningens
betänkande (Ds C 1986:5, s. 27—31). Betänkandet har legat till grund för
regeringens proposition i dessa delar.

Med utgångspunkt från regeringsformen har insynsutredningen konstaterat,
att förvaltningsuppgiften kan vara, dels uppgifter som innebär myndighetsutövning,
dels andra uppgifter för att framställa och tillhandahålla skilda
nyttigheter och tjänster för förvaltningen och för allmänheten. Det kan t. ex.
gälla sjukvård, socialvård, undervisning, kulturella aktiviteter och kommunikationer,
men även industriell och affärsmässig verksamhet. Sådana förvaltningsuppgifter
kan ligga på såväl myndigheter som bolag och stiftelser m. fl.

Det är mot denna bakgrund som förslaget om affärsverkskoncerner har
utformats. Vi delar helt utgångspunkterna bakom förslaget, men anser att de
inte har fullföljts i alla delar.

Regeringen föreslår nämligen i propositionen en tudelning av arbetsgivarfunktionen
inom affärsverkskoncernerna. Denna tudelning innebär även
fortsättningsvis att statens arbetsgivarverk (SAV) skall ha arbetsgivaransvaret
för affärsverken medan affärsverkens dotterbolag bör anslutas till
Arbetsgivarföreningen SFO.

Vi kan inte ansluta oss till regeringens förslag i detta avseende.

Tvärtom anser vi att vad som i propositionen i övrigt kommer till uttryck
om behovet av samordning och sammanhållen verksamhet inom affärsverkskoncernerna
även bör gälla för de personalpolitiska frågorna. Endast ett
gemensamt övergripande arbetsgivaransvar ger förutsättningar för en sammanhållen
personalpolitik inom affärsverkskoncernerna. Det innebär bl. a.
väsentligt bättre möjligheter för rörlighet mellan olika delar av en koncern.

Aven framtida val av associationsform underlättas betydligt med ett

gemensamt, övergripande arbetsgivaransvar inom koncernerna. Med ett Mot. 1986/87

gemensamt arbetsgivaransvar bör ställningstaganden kunna göras mindre Kl 14

beroende av särskilda hänsynstaganden till intressen som i sak är ovidkommande
i förhållande till vad som egentligen motiverar varför en verksamhet
skall drivas i viss associationsform.

Till detta kommer de anställdas berättigade intresse av en sammanhållen
personalpolitik inom affärsverkskoncernerna. Deras möjligheter till medbestämmande,
trygghet i anställningen m. m. inom koncernen som helhet bör
inte göras beroende av under vilka olika associationsformer verksamheten
bedrivs.

Med en konsekvent genomförd politik beträffande samordning och
sammanhållen verksamhet inom affärsverkskoncernerna kan också organisationsstridigheter
som kan uppstå på den fackliga sidan lättare undvikas i
samband med byten av associationsform.

På tjänstemannasidan inom TCO har Industritjänstemannaförbundet
(SIF) och Statstjänstemannaförbundet (ST) träffat en gränsdragningsöverenskommelse
(10/3 1987), som i allt väsentligt bygger på den avgränsning av
förvaltningsuppgifter som beskrivits av insynsutredningen.

Även Statsanställdas förbund inom LO har uttalat sig positivt om
möjligheterna för en motsvarande lösning på LO-sidan.

Enligt vår mening finns det bl. a. mot denna bakgrund inga bärande skäl
för att genom beslut om tudelning av arbetsgivarfunktionen inom affärsverkskoncernerna
rycka undan den grund som nu finns för ordnade
förhållanden organisationerna emellan.

Affärsverkens dotterbolags anslutning till SFO motiveras av regeringen
främst av behovet att villkoren för de anställda i bolagen är anpassade till de
olika branschernas förutsättningar.

Parterna på det statliga avtalsområdet är för närvarande mitt uppe i ett
omfattande arbete med sektorisering och verksamhetsanpassning av de
statliga avtalen. Ett första steg i denna riktning togs redan i det kollektivavtal
som träffades mellan arbetsgivarverket och personalorganisationerna i 1986
års avtalsrörelse.

Enligt vår mening bör denna utveckling av det statliga avtalssystemet
kunna innebära ökade möjligheter till en i förhållande till de olika
verksamheterna bättre anpassad reglering av villkoren för de anställda.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsgivarfunktionen inom affärsverkskoncernerna.

Stockholm den 25 mars 1987
Lennart Andersson (s)

Ingvar Björk (s)

Sverre Palm (s)

Berit Löfstedt (s)

Helge Klöver (s)
Sven-Olof Nordlund (s)
Margit Sandéhn (s)