Motion till riksdagen

1986/87:K101

Gullan Lindblad (m)
Ändring i sekretesslagen (1980:100) (prop. 1986/87:3)

Mot.

1986/87

K101-103

Det är ofta nödvändigt med samverkan mellan olika samhällsorgan/myndigheter,
t. ex. hälso- och sjukvården, socialtjänsten, försäkringskassan och
arbetsförmedlingen. Sekretesslagen skall därvid utgöra ett integritetsskydd
för den enskilde och innehåller därför bl. a. bestämmelser om tystnadsplikt.

Sekretesslagen - en snårskog

Sekretessbestämmelserna uppfattas ofta som något av en snårskog av
handläggande personal, inte minst på grund av att olika bestämmelser delvis
gäller för olika samhällsorgan. Den föreliggande propositionen pekar t. ex.
på att intyg i ärenden rörande bostadsanpassningsbidrag ofta är av sådant
innehåll att de skulle sekretessbeläggas inom hälso- och sjukvården, varför
en ändring nu föreslås. Liknande förhållanden gäller emellertid även
försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

Bristande samstämmighet i sekretessen

Försäkringskassans sekretess regleras i 7 kap. 7 § sekretesslagen. Det finns
dock en s. k. generalklausul, 14 kap., 3 § sekretesslagen, som säger att
”utöver vad som följer av 1 och 2 paragraferna får sekretessbelagd uppgift
lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda”.
Denna paragraf gäller inte för socialtjänsten, dvs. försäkringskassan kan inte
åberopa paragrafen för att få uppgifter från socialtjänsten. Här regleras
uppgiftsskyldigheten av 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring (AFL).

Enligt nuvarande lagstiftning har socialtjänsten och hälso- och sjukvården
en sträng sekretess, medan försäkringskassan och arbetsförmedlingen inte
omfattas av samma stränga sekretessbestämmelser. Olägenheter därav för
den enskilde kommer till uttryck bl. a. i rehabiliteringsärenden.

Enligt 2 kap. 11 § lagen om allmän försäkring (AFL) skall försäkringskassan
senast efter 90 dagars sjukskrivning vidta rehabiliterande åtgärder för
den sjukskrivne. Riksförsäkringsverket har därför bl. a. föreskrivit att
centrala och lokala rehabiliteringsgrupper skall finnas vid försäkringskassornas
central- resp. lokalkontor för samråd med socialvård, arbetsförmedling
(arbetsvärd) och hälso- och sjukvård. Detta helt enligt intentionerna i
proposition 1979/80:1A Socialtjänstlagen, där det bl. a. uttalades att ett
sådant samarbetsorgan bör ses som en resurs för att lösa problem som berör

1 Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr K101-103

flera huvudmän. Socialutredningen hade framhållit att en person som var Mot. 1986/87

aktuell inom socialtjänsten ofta hade samtidig kontakt med försäkringskas- K101

san och att ett samordningsbehov kunde tillgodoses genom informationsutbyte.
Det var enligt utredningens mening angeläget att den kommande
socialtjänsten var representerad i kassornas rehabiliteringsgrupper, vilket
också är fallet i dag.

I rehabiliteringsgrupperna ingår representanter för bl. a. försäkringskassan,
arbetsförmedlingen, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Kallelser
sänds ut till berörda handläggare med uppgifter om samtliga aktuella
ärenden. Vid sammanträdena görs s. k. minnesanteckningar (protokoll),
som sänds ut till dem som närvarit vid rehabiliteringsgruppernas sammanträden.
Sådana anteckningar sänds ibland ut helt öppet. Det har i olika
sammanhang påtalats att detta förfaringssätt inte är tillfredsställande ur
sekretessynpunkt, även om den försäkrade har lämnat sitt samtycke och även
om vederbörande haft möjlighet att närvara vid sammanträdet.

Öka sekretesskyddet!

Försök pågår vid vissa försäkringskassor, bl. a. i Hallsberg, för att öka
sekretesskyddet för den enskilde. Endast berörda handläggare är exempelvis
med när det enskilda ärendet diskuteras. Frågan är också, om inte
rehabiliteringsgrupperna borde ersättas med små ”serviceteam", där handläggning
skulle ske av ett par handläggare tillsammans med den hjälpbehövande/sjukskrivne.
Det finns dock ett problem genom att försäkringskassan
och arbetsförmedlingen omfattas av ”generalklausulen”, 14 kap., 3 §
sekretesslagen, varför de ofrivilligt kan ställas inför faktum att de måste
lämna ut uppgifter, dvs. samma förhållande som i dag gäller för rehabiliteringsgrupperna.
För att öka sekretesskyddet och skydda den enskilde från att
lida men genom att obehöriga känner till ömtåliga uppgifter kan ifrågasättas,
om inte vissa lagändringar behövs.

Vad gäller försäkringskassan skulle lagtexten i 7 kap. 7 § sekretesslagen
t. ex. kunna omfattas av ett tillägg: ”När försäkringskassan medverkar i
samverkan med andra myndigheter/samhällsorgan, för vilka strängare
sekretessbestämmelser gäller skall strängare sekretess även gälla för försäkringskassan.”
För arbetsförmedlingen borde samma ändring kunna ske av 7
kap. 10 § sekretesslagen.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställer undertecknad

att riksdagen hos regeringen begär ytterligare utredning och förslag
till ändring av sekretesslagen vad gäller försäkringskassans och
arbetsförmedlingens verksamhet med bl. a. rehabiliteringsärenden i
enlighet med vad i motionen angivits.

Stockholm den 21 oktober 1986

Gullan Lindblad (m)

2