Motion till riksdagen
1986/87:Jol77
Martin Olsson och Görel Thurdin (c)
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.
(prop. 1986/87:146)
I propositionen 146 redovisar regeringen bl. a. ett åtgärdsprogram för jordbruket
i norra Sverige med anledning av det utredningsuppdrag regeringen
fick av riksdagen (JoU 1985/86:24) i maj 1986.
Utgångspunkter för utredningsuppdraget var bl. a. att en helhetssyn måste
läggas på Norrlandsproblematiken och att åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket
borde utarbetas och hänsyn tas till hela livsmedelssektorns betydelse
ur beredskapssynpunkt och som underlag för sysselsättningen.
I enlighet med 1985 års livsmedelspolitiska beslut borde utredningsarbetet
utgå från att produktionsnivån för jordbruket i norra Sverige bör uppgå till
minst 1984 års nivå.
Regeringen föreslår i propositionen ett åtgärdsprogram som för en treårsperiod
avses kosta endast 100 milj. kr., vilket innebär att den genomsnittliga
årliga satsningen på vart och ett av de sju länen - de fem norrlandslänen jämte
Kopparbergs och Värmlands län - blir endast ca 4,5 milj. kr.
Centerpartiets jordbrukskommitté väcker i dag för partiets räkning en
motion i anledning av propositionen. I den motionen tas bl. a. åtgärdsprogrammet
upp till kritisk granskning både vad gäller de områden det föreslås
uppfatta och den alltför begränsade medelsanvisningen.
Åtgärdsprogrammet och Västernorrlands län
I ett flertal motioner, främst i motionen A 491 väckt under årets allmänna
motionstid, har vi tagit upp situationen i Västernorrland med en negativ
sysselsättnings- och befolkningsutveckling samt behov av olika åtgärder för
att vända utvecklingen.
I denna motion vill vi särskilt ta upp det föreslagna åtgärdsprogrammet sett
ur Västernorrlands synpunkt och mot bakgrund av situationen, utvecklingen
och prognoserna i länet.
Som nämnts skall enligt 1985 års beslut målsättningen vara att behålla
jordbruksproduktionen i norra Sverige på 1984 års nivå. Jordbruksproduktionen
har dock minskat i området. Det gäller inte minst Västernorrlands län.
Detta visar att åtgärder som prisstöd och stöd för utveckling inte varit tillräckliga.
Ännu mer otillräckligt hade prisstödet varit om inte riksdagsmajoriteten
våren 1985 - samtidigt som åtgärdspaketet beställdes - höjt prisstödet med
100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag till 510 milj. kr.
Befolkningsminskningen har under senare tid varit 1200 per år för Västernorrlands
län och drabbat länets samtliga sju kommuner. Prognoserna
1* Riksdagen 1986187. 3 sami. NrJol72-178
visar på en fortsatt negativ utveckling. Mot denna bakgrund är det synnerligen
viktigt att alla möjligheter till sysselsättning i länet tas till vara och
utvecklas. Jord- och skogsbruk utgör underlag för en betydande del av länets
sysselsättning. Den negativa utvecklingen för jordbruket och jordbruksproduktionen
måste därför brytas. Nedgången av produktionen i jordbruket
drabbar i första hand landsbygden där primärproduktionen sker. Men genom
den krympande jordbruksproduktionen minskar även underlaget för livsmedelsindustrin
vilket begränsar sysselsättningstillfällen i många av tätorterna.
Sjunkande produktion inom jordbruket får även negativa konsekvenser
när det gäller förutsättningar för jordbrukets förädlingsföretag att hålla uppe
avräkningspriserna till jordbrukarna.
Länets jordbruk och jordbrukarna befinner sig härigenom i en ond cirkel.
Lägre produktion höjer uppsamlings- och förädlingskostnader, vilket leder
till lägre avräkningspriser, vilket i sin tur försämrar jordbrukarnas ekonomi
och gör att de som borde nyetablera sig blir ännu mer tveksamma till att satsa
på jordbrukaryrket.
Mot denna bakgrund är det mycket angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas
för att hejda den nuvarande utvecklingen av jordbruksproduktionen i länet.
En tillfredsställande ekonomi som ger framtidstro för de enskilda jordbrukarna
är nödvändig för uppehållande av produktion och därmed sysselsättning
samt ur beredskapssynpunkt.
Fordras bredare program och större anslag
Mot bakgrund av behoven måste det anses närmast som uppseendeväckande
att regeringen föreslår ett åtgärdsprogram som endast får kosta 100 milj. kr.
under tre år i sju län. I propositionen (s.30) anger jordbruksministern att
”enligt min mening kommer de åtgärder som föreslås i det följande att aktivt
medverka till att sysselsättningen på landsbygden i norra Sverige främjas.
Åtgärderna innebär även att jordbruksproduktionen i norra Sverige kommer
att kunna upprätthållas på en acceptabel nivå”.
Vi kan tyvärr inte dela jordbruksministerns bedömning. Vi är i stället
övertygade om att 4,5 milj. kr. per år under tre år för speciella satsningar för
jordbruket i Västernorrland inte alls kommer att vara tillräckligt.
Vi delar till fullo de synpunkter länsstyrelsen i Västernorrlands län i full
enighet angett i sitt remissyttrande över det PM som ligger till grund för
propositionen. I detta remissyttrande framhålls nämligen ”att den samlade
medelstilldelningen om 100 milj. kr. för en treårsperiod att fördela mellan de
sju nordligaste länen synes förhållandevis blygsam” varför länsstyrelsen hemställde
”att medelsramen uppräknas väsentligt”.
Motsvarande synpunkter har anförts av LRF.
Enligt vad vi kan bedöma har regeringen inte föreslagit ett så omfattande
åtgärdsprogram som riksdagen avsåg med sitt uttalande i fjol vår. En mer
allsidig belysning behövs enligt vår mening och förslag till ett bredare åtgärdsprogram
måste framläggas, vars syfte skall vara att ge det norrländska jordbruket
en framtid så att det tillsammans med övriga näringar kan ge underlag
för erforderlig sysselsättning samt behålla 1984 års produktionsnivå. Bl. a.
Mot. 1986/87
Jol77
18
måste övervägas hur generationsskiften och övriga nyetableringar i jordbruket
skall kunna underlättas. Att detta är en mycket viktig fråga visas klart av
åldersstrukturen bland jordbrukarna. Skall det norrländska jordbruket
kunna utvecklas i samma takt som jordbruket i övriga landet fordras även att
långsiktiga resurser ställs till förfogande för forskning, utveckling och försöksverksamhet.
Vi anser att riksdagen dels bör hos regeringen begära att ett mer omfattande
åtgärdsprogram utarbetas, dels beslutar att det föreslagna anslaget 100
milj. kr. får förbrukas under det första året. Anslag för åren därefter får
riksdagen ta ställning till senare, men redan nu bör riksdagen uttala sig för en
fortsatt satsning för att åtgärdsprogrammet skall kunna komma att fylla de
viktiga uppgifter riksdagen avsåg med sitt uttalande våren 1986.
Kalkningsprogram för Västernorrlands län
Vi vill i denna motion även ta upp en annan fråga av mycket stor betydelse för
jordbruket i Västernorrlands län, nämligen det allvarliga försurningsläget.
Länsmyndigheterna har bedömt försurningen så allvarlig i länet att hittills
nära 1 milj. kr. av glesbygdsanslaget disponerats för bidrag till grundkalkning
inom glesbygdsområdet. Detta har skett trots att det totala anslaget till
glesbygdsstöd, som tilldelats länet, är klart otillräckligt och avsett att i första
hand främja sysselsättning och service.
I en framställning från lantbruksnämnden 1985 finns ett räkneexempel
varav framgår att medelsbehovet för 50-procentiga bidrag till behövlig grundkalkning
kan uppskattas till 3 milj. kr. per år under en 10-årsperiod, alltså
totalt 30 milj. kr. Nödvändigheten av att grundkalkning sker och storleksordningen
av detta medelsbehov motiverar enligt vår mening att särskilda medel
anvisas för grundkalkningsbidrag i bl. a. Västernorrlands län.
Riksdagen bör därför enligt vår mening hos regeringen begära förslag till
grundkalkningsprogram och medelsanvisning härför.
Prisstöd och stödområdesindelning
Höjningen av prisstödet i fjol till 510 milj. kr. var värdefull. Stödet skall
numera räknas upp årligen med hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen.
Vi anser det mot bakgrund av jordbrukets situation vara synnerligt viktigt att
uppräkningar fortsättningsvis sker så, att någon eftersläpning ej uppstår.
Vad gäller stödområdesindelningen i Västernorrland krävde både länsstyrelsen
och näringen en förändring, vilken undertecknad Olsson tog upp i
motion 1985/86:608, nämligen kravet på att Lidens och Holms församlingar i
Sundsvalls kommun och Borgsjö församling i Ånge kommun skulle tillhöra
prisstödsområde 2 a i stället för 2 b. I motionen framhölls att ”produktionsförutsättningarna
för jordbruket i de tre nämnda församlingarna (är) svagare än
i mellersta Norrlands kustbygder och Storsjöområdet som utgör område 2 b”.
Eftersom det endast finns drygt 250 mjölkkor inom de tre församlingarna
utgör merkostnaden för samhället ett närmast försumbart belopp men för
berörda jordbrukare en värdefull ekonomisk förbättring.
Mot. 1986/87
Jol77
19
Riksdagen avvisade motionskravet och framhöll att det i första hand ankommer
på regeringen och jordbruksnämnden att meddela föreskrifter om
mindre ändringar i gränsdragningen mellan stödområdena. Vi förutsätter att
överväganden om nämnda ändrade gränsdragning snart kommer att göras
och avstår från att begära något nytt riksdagsuttalande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett
utvidgat åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige,
2. att riksdagen beslutar att till särskilda åtgärder för jordbruket i
norra Sverige anvisa ett reservationsanslag av 100 milj. kr. avsett för
åtgärder främst under budgetåret 1987/88,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett
grundkalkningsprogram för bl. a. Västernorrlands län.
Stockholm den 11 maj 1987
Martin Olsson (c) Görel Thurdin (c)
Mot. 1986/87
Jol77
20