Motion till riksdagen
1986/87: Jol73
Stina Eliasson (c)
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.
(prop. 1986/87:146)
I riksdagens beslut om livsmedelspolitiken 1985 formulerades en särskild
målsättning för jordbruket i norra Sverige, vilken innebar att produktionen
borde bibehållas i nuvarande omfattning - dvs. 1984 års produktionsvolym.
Vid riksdagens behandling av prisstödet våren 1986 konstaterades att produktionen
i norra Sverige inte skulle kunna upprätthållas till fastställd nivå
med det prisstöd som beslutades. Riksdagen beslutade då att ett åtgärdsprogram
skulle utarbetas för att komma till rätta med de problem som var
förknippade med jordbruket i norra Sverige. I åtgärdsprogrammet skulle en
helhetssyn anläggas och hänsyn tagas till jordbrukets och hela livsmedelssektorns
betydelse ur beredskapssynpunkt och som underlag för sysselsättning
och service m. m.
Den av regeringen framlagda propositionen saknar helt denna helhetssyn
och förslagen till åtgärder utgör endast en marginell justering av nuvarande
förhållanden. Den föreslagna medelstilldelningen motsvarar inte heller den
ambition som uttalas i propositionen att jordbruksproduktionen härmed
kommer att kunna upprätthållas på en acceptabel nivå. Fördelat på län och
under tre år utgör 100 milj. kr. knappt ett återställande av förutvarande nivå
på den del av regionala rationaliseringsstödet som utgöres av avskrivningslån.
Vid flera tillfällen har påpekats den stora regionala betydelse som ett aktivt
jord- och skogsbruk utgör för dessa områden. I Jämtlands län har de areella
näringarna en så hög andel av den direkta sysselsättningen som drygt 11 %. I
några kommuner är andelen så hög som 25-30% och i flertalet landsbygdsförsamlingar
ca 50%. På grund av dessa förhållanden blir förändringar i sysselsättningen
i dessa näringar särskilt kännbara ur lokal och regional synpunkt.
I Jämtlands län är det för närvarande mycket som talar för att vi befinner
oss i början av en ny omfattande avveckling av de traditionella landsbygdsnäringarna.
I en nyligen genomförd enkät bland länets mjölkproducenter har
drygt en tredjedel eller ca 350 enheter uppgett att produktionen har upphört
på fastigheten år 1992. Detta betyder att ca 600 sysselsättningstillfällen försvinner
ytterligare i ett förut av utflyttning hårt drabbat län. Under åren
1984-1986 minskade antalet leverantörer inom NNP-området (Nedre Norrlands
Producentförening) med 260 st eller 13% och invägningen av mjölk
under samma tid med 5,0%. Mot bakgrund av den gjorda undersökningen
talar mycket för att denna utveckling kommer att förstärkas de närmaste
åren. Ytterligare belägg för denna uppfattning visas av det faktum att nyinvesteringsverksamheten
i jordbruket så gott som upphört.
Budgetåret 1985/86 förbrukades endast en tredjedel av 1979/80 års nivå i
statligt rationaliseringsstöd och i de flesta fall endast till kompletteringar och
reinvesteringar. Utan de traditionella jordbruksnäringarna kommer landsbygden
i Jämtlands län att ytterligare utarmas och på så sätt i än högre grad
bidra till den regionala obalans som för närvarande råder i landet.
De åtgärder, som är ägnade att förbättra förutsättningarna för det enskilda
jord- och skogsbruket, är också förhållandevis billiga åtgärder med hög
sysselsättningseffekt. De indirekta effekterna i transport- och förädlingsindustri
tillkommer som ytterligare positiva faktorer.
I propositionens allmänna överväganden upprepas tidigare angivna mål för
jordbruksproduktionen i norra Sverige om en oförändrad produktionsvolym.
Det bör klart framgå att jämförelseåret fortfarande är 1984 så att någon
tveksamhet inte råder beträffande detta viktiga ställningstagande. Att föreslagna
åtgärder skulle innebära, att jordbruksproduktionen i norra Sverige
kommer att kunna upprätthållas på en acceptabel nivå, förefaller inte troligt.
Denna uppfattning grundas på det faktum att de redan mycket snävt tilltagna
medlen till regionalt rationaliseringsstöd i fortsättningen även skall räcka till
investeringar i andra typer av verksamheter än traditionellt jordbruk.
Prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall enligt propositionen justeras
med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Det bör enligt min uppfattning klart
framgå, att justeringar skall ske årligen. Trots uppräkningen för budgetåret
1986/87 är lönsamheten i näringen inte högre än att ersättningen för arbete
och kapital i företagen uppgår till knappt 50% av en företagsekonomisk riktig
ersättning.
Investeringsstöd och stöd till särskilt skuldtyngda företag skall - enligt min
uppfattning - skiljas åt och utgå ur skilda anslag. Ställningstagandet grundar
sig på det förhållandet att åtgärderna, vartill medlen skall användas, inte är
jämförbara och därför inte möjliga att inbördes prioritera vid en för låg
medelstilldelning.
I propositionen föreslås dessutom att bidrag med 50% skall kunna utgå för
utförandet av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Motsvarande
bidrag för Norrbottens län anges till 75%. Det finns enligt min uppfattning
inga sakliga skäl som talar för att norra Sverige i det avseendet skall ha
varierande bidrag, varför jag föreslår att det högre bidraget skall utgå till
åtgärder i hela området.
Särskilda insatser föreslås för att stimulera utvecklingen av kombinationsföretag.
Insatserna skall ske som utvecklingsprojekt och resurser för forskning
och försöksverksamhet samt rådgivning och fortbildning.
Den alltigenom vanligaste och ekonomiskt mest betydelsefulla kombinationen
är jord och skog. Så gott som samtliga aktiva företag har en större eller
mindre skogsareal. Den åtgärd som mycket snabbt skulle bidra till bättre och
framför allt långsiktigt säkrare utkomstmöjligheter vore förbättrade förutsättningar
ekonomiskt och på annat sätt att förvärva skog som komplettering till
ofullständiga jordbruk.
Av vad som tidigare, framförts framstår den föreslagna medelstilldelningen
som klart otillräcklig. Fördelat på län kommer tilldelningen att knappt uppgå
till förutvarande bidragsram som avsåg traditionell jordbruksproduktion. För
att denna bas för näringen skall kunna upprätthållas, vilket utgör en förutsätt
Mot. 1986/87
Jo 173
5
ning för eventuellt kombinationsföretag måste de anslagna medelsramarna
höjas väsentligt.
För investeringsverksamhet och medel för utvecklingsproj ekt m. m. bör för
länen gemensamt anslås 50 milj. kr. år 1,100 milj. kr. år 2 och 100 milj. kr år
3. Medel för försök och forskning avser bl. a. institutioner belägna på vissa
orter men med hela Sverige som verksamhetsområde varför dessa medel bör
utgå utanför den länsvisa fördelningen. Forskning och försöksverksamhet
med utgångspunkt från förutsättningarna i norra Sverige har successivt trappats
ner i omfattning ställt i relation till de resurser som gäller hela landet,
något som innebär att jordbruket i norra Sverige ytterligare halkar efter i
utvecklingen. Forskning och försöksverksamhet med tillvaratagande av de
speciella och unika förutsättningarna beträffande klimat och miljö och den
inverkan på livsmedlens kvalitet samt utvecklingen av de alternativ till traditionell
jordbruksproduktion, som är angelägna framstå som ett strategiskt
riktig åtgärd för att på sikt vända den negativa utvecklingen. De föreslagna
beloppen är dock klart otillräckliga och borde enligt min uppfattning uppgå
till minst 15 milj. kr./år. Medel och belopp till särskilt skuldtyngda företag bör
dessutom utgå utanför de angivna ramarna med särskilt anslag och efter
hörande av lantbruksstyrelsen om beloppens storlek.
Det bör vidare framhållas att jord- och skogsbruk är en näringsgren där
varje beslut om åtgärder kräver långsiktiga överväganden. En förutsättning
för att investeringar skall komma till stånd är därför att det råder långsiktighet
i produktionsvillkoren och planeringsförutsättningarna i övrigt. Den föreslagna
medelstilldelningen på tre år kan uppfattas som en kortsiktig extraordinär
insats. Jag vill understryka att det är mycket angeläget att de samlade
regionalpolitiska insatserna i norra Sverige utformas så att de uppfattas av de
enskilda företagarna och de som avser att bli företagare, som stimulans och
stöd för utveckling och initiativkraft. En förutsättning för att en näring, en
bygd, en landsdel skall få en positiv utveckling och ta vara på såväl materiella
som personella produktionsresurser är att det finns framtidstro. För detta
fordras att regler, planeringsvillkor m. m. ligger fast för mer än tre år framåt i
tiden. Åtgärder som i mycket hög grad skulle innebära en stimulans på sikt för
egen verksamhet i olika former är en förändring av skatte- och avgiftssystemet
för egenföretagare. Lantbrukares och andra småföretagares egenavgifter
är ett exempel på avgift som är direkt hämmande på egen företagsamhet. I det
regionalpolitiska stödområdet borde egen företagsamhet uppmuntras. Beskattning
eller avgiftsuttag på sysselsättning borde dessutom generellt minskas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett åtgärdsprogram
enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om medel
till särskilt skuldtyngda företag enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar fastställa bidragsprocenten för anläggande
Mot. 1986/87
Jol73
6
av huvudavlopp i samband med dikning till 75% i hela området,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts
angående möjligheter för lantbrukare att förvärva skogsmark,
5. att riksdagen beslutar att fastställa anslagen till investeringsverksamhet
och utvecklingsprojekt till 50 milj. kr. år 1, 100 milj. kr. år 2
och 100 milj. kr. år 3,
6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
småföretagares skatte- och avgiftsförhållanden med avsikt att underlätta
och stimulera att starta egen verksamhet.
Stockholm den 11 maj 1987
Stina Eliasson (c)
Mot. 1986/87
Jol73
7