Motion till riksdagen
1986/87: Jol70

Margit Gennser (m)

Reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m. m. (prop. 1986/87:146)

Grundlagsaspekter

Skördeskadeskyddet är i dag statligt och obligatoriskt. Regeringen föreslår
att det skall bli ett privilegium för Lantbrukarnas riksförbund (LRF), vari
innefattas myndighetsutövning. Regeringsformen 11:6 föreskriver lagform,
dels för varje statlig regelstyrning av enskild - i detta fall lantbrukarna - dels
varje gång myndighetsutövning överlämnas till enskild. Samtidigt skriver
regeringen: ”Någon närmare författningsreglering av skyddets omfattning är
inte avsedd”.

Syftet med dessa regeringsformens föreskrifter måste rimligen vara att
enskilda styrs med i första hand normativa lagar. Om regeringen å ena sidan
anser att lagform är nödvändig, å andra sidan avser att göra denna lagform
innehållslös, blir regeringsformens krav närmast illusoriska. Vi får, trots
grundlagsförbudet, myndighetsutövning i oreglerad privatregi. Själva lagformuleringen
bör avgöra riksdagens beslut: riksdagen bör inte nu, inledningsvis,
ge regeringen fullmakt om genomförande och först senare få kännedom
om lagförslaget. Det kan inte ens nu säkert avgöras om den skisserade
lösningen alls kan genomföras enligt regeringsformen och enligt principerna
för statsbudgeten.

Endast för LRF-medlemmar

Den föreslagna skördeskadeskyddsstiftelsen, som enligt avtalsförslaget kommer
att dirigeras av LRF, kommer endast att få några få anställda. Fältarbetet
kommer att utföras dels av LRF:s nystartade försäkringsbolag Agria, dels av
LRF:sförsäkringsrådgivare. I samband därmed kommer den nyordningen att
lanseras att lantbrukarna enbart erbjuds en så kallad helkundförsäkring. Den
beskrivs bäst som en privat socialförsäkring omfattande gruppliv-, yrkesskade-,
djur-, hagelskade-, brand- och trafikförsäkring m. m. och alltså även,
fastän pro forma fristående, skördeskadeskydd. LRF:s provinsförbund i
Skåne har den 10 mars 1987 skrivit följande till LRF:s förbundsstyrelse:

Om medlemsförsäkringen genom Agria släpps fri för vem som helst innebär
detta att resultatet blir tvärtemot LRF:s målsättning. Vidare skulle alla LRFfunktionärer
bli djupt besvikna genom att ett viktigt och mycket påtagligt
argument för medlemsanslutning skulle vara borta .

De försäkringsrådgivare som skall anställas av Agria med placering på
länsförbunden blir tvungna att ge samma service till icke medlemmar som

medlemmar därest försäkringarna blir öppna för alla. LRF-profilen kommer
här att suddas ut. LRF-personalen ute på länsförbunden, liksom våra förtroendevalda,
kommer att reagera starkt om hittills lättbegripliga medlemsförmåner
nu blir tillgängliga för alla. Vi kräver att förbundet i det fortsatta
arbetet med utvecklingen av Agria på alla sätt eftersträvar

att Agria får en kraftig LRF-profil samt framstår som LRF-medlemmarnas
försäkringsbolag,

att de gruppförsäkringar inom LRF som nu finns och eventuella nya som
tillskapas enbart skall kunna tecknas genom LRF och med ett individuellt
LRF-medlemskap som grund.

Regeringen uttrycker ingen som helst synpunkt på denna principiella motsättning
att LRF som facklig organisation skall ge sina medlemmar särskilda
förmåner men samtidigt vara neutral i myndighetsutövningen. Propositionen
redovisar varken försäkringsinspektionens eller näringsfrihetsombudsmannens
bedömningar, och avvaktar heller inte det NO-ärende som är under
handläggning angående det föreslagna monopolet för lantbruksdjurförsäkring
och hagelskadeförsäkring.

Kommer således de sorn inte är LRF-medlemmar att kunna få tillgång till
det statsstöd som ligger i att den stiftelsen får statliga fondmedel som inte står
andra till buds? Kan de alls teckna skördeförsäkringar? Och även om de får
sådan tillgång, vilken ton och vilket bemötande kan de lantbrukare, småbrukare
och deltidsbönder vänta sig, som är medlemmar i andra, med LRF
konkurrerande lantbruksfackliga organisationer? Plar regeringen utrett om
staten nu kommer att ge Agria ett sådant försteg att konkurrenter inte ens
teoretiskt kan vinna insteg på marknaden?

Vartill används SCB-uppgifterna?

Nu skall denna stiftelse, där LRF enligt kontraktsförslaget ”har ett avgörande
inflytande”, få tillgång till sekretessbelagda uppgifter från SCB. Det förefaller
praktiskt taget omöjligt att spärra dessa uppgifter till att enbart användas
inom stiftelsen utan att komma LRF-anställda till kännedom. De som inte är
LRF-medlemmar kan alltså med fog känna obehag när de i fortsättningen
lämnar in uppgifter till SCB.

Dessutom står denna utlämning av SCB:s uppgifter till ett privatorgan, där
en fackligt-ideologiskt inriktad organisation har avgörande inflytande, i direkt
strid med den skärpning av statistiksekretessen som riksdagen beslutade
om förra året. SCB-ledningen har de senaste åren drivit en kampanj, där den
garanterar att just denna typ av utlämning av uppgifter till icke-statistiska
ändamål inte förekommer.

LRF:s planerade djur- och hagelskadeförsäkringsmonopol

Ledningarna för LRF och Länförsäkringsföretagen (LF) har såsom stiftare
ingivit koncessionsansökan för Agria. Bland de till försäkringsinspektionen
för vidare befordran till regeringen ingivna handlingarna finns en verksamhetsplan,
vari bl. a. står följande:

Mot. 1986/87

Jol70

13

Inom djur- och hagelförsäkring är Jordbrukets Försäkringsbolag (JFB) dominerande,
med Svensk Djur- och Hagelförsäkring (SHD) som enda övriga
bolag av betydelse. Stiftarna av Agria söker koncession för djur- och hagelförsäkring.
JFB och SDH har erbjudits fusion med Agria. Det bör nämnas att
LRF i den senaste uppgörelsen med Regeringen dels åtagit sig huvudmannaskapet
för ett nytt skördeskadeskydd om möjligt fr. o. m 1988 års skörd, dels
accepterat ett ökat deltagande i finansieringen av djurens hälso- och sjukvård
och att medverka i en översyn av den verksamheten.

LRF kopplar alltså samman ett nytt djurförsäkringsmonopol med stiftelsens
nya sködeskadeskyddsmonopol. Detta återspeglas varken i det träffade avtalet
i bilaga 4 eller i propositionen i övrigt. En sammanslagning av Jordbrukets
Försäkringsbolag, ömsesidigt, Svensk Djur- och Hagelförsäkring, ömsesidigt
och det blivande Försäkringsaktiebolaget Agria kommer att leda till ett
monopol inom nötkreaturs- och hagelförsäkringsområdena. Detta föreslagna
djurförsäkringsmonopols skada på marknadskonkurrensen kommer att förstärkas,
om det nuvarande statsmonopolet ersätts med ett därmed samadministrerat,
statligt auktoriserat monopol för skördeskadeskyddet. Också av
den anledningen borde propositionen ha redogjort för NO:s bedömning.

LRF kommer med all sannolikhet att på olika sätt försöka administrera
stiftelsens skördeskadeskyddsmonopol, så att det stöder och gynnar Agrias
marknadsföring. Propositionen anger inte hur Agrias konkurrenter, om det
alls är avsett att finnas några, kommer att skyddas så att också de kan
förmedla teckning av skördeskadeskydd. Och även om de kommer att få
sådan rätt, måste dessa företag vända sig till huvudkonkurrentens intresseorgan
skördeskadeskyddsstiftelsen med sina ärenden.

Konkurrensneutral lösning möjlig

Detta är som om Skandia skulle vara tvunget att vända sig till Folksam i alla
ärenden om den obligatoriska trafikförsäkringen. Men för trafikförsäkringen
blev detta problem löst redan på 1930-talet. Det finns en särskild trafikförsäkringsförening
som har hand om myndighetsutövningsdelen (att stå för skadeersättning
som vållas av oförsäkrade förare, driva in avgift av oförsäkrade
osv.). Lösningen är konkurrensneutral. Alla bolag på marknaden är representerade
i föreningen. I propositionen redogörs inte ens för om något sådant
alternativ som en konkurrensneutral lösning alls varit påtänkt eller utrett för
det nya skördeskadeskyddet. Det redogörs inte ens för den utredning som
nuvarande lantbruksrådet i Moskva genomfört och som bl. a. innefattade ett
slags anbudskonkurrens, dock utan att upphandlingsförordningen iakttogs,
så konkurrensneutraliteten kan också i det fallet diskuteras.

Inte beredd som RO föreskriver

Över huvud bör riksdagen underkänna detta sätt att tolka riksdagsordningen.
Propositioner skall beredas i regeringskansliet innan de läggs på riksdagens
bord, och propositionstexten skall redogöra för denna beredning. Regeringen
presenterar i stort sett endast en överenskommelse, lagd som bilaga 4, men

Mot. 1986/87

Jol70

14

inte ens den i fullständigt skick. Den saknar, vad det förefaller, förbehåll att
riksdagen också skall godkänna den. Regeringen begär, av allt att döma,
fullmakt att träffa bindande avtal, men i anslags- och fondfrågor av statsbudgetkaraktär
kan inte riksdagen ge sådan. De medel som står till den nya
stiftelsens förfogande måste fortfarande anses vara statens medel; alltså
räcker inte ett förbehåll att enbart regeringen skall godta ändringar angående
stiftelsen. Och statsbokföringen bör föras så att nuvarande skördeskadeskyddsfond
upplöses och tillförs statsbudgeten, varefter nya medel anslås till
denna stiftelse, eftersom det är en ny och annorlunda medelsdisposition.
Skördeskadefonden ingår i statens förmögenhet, även om den enbart innehåller
medel som spannmålsodlarna själva inbetalt.

Avreglera i stället

Själva rikslikformigheten i det nuvarande statliga skördeskadeskyddet har
blivit till en nackdel för svensk spannmålsodling. Däremot skulle en fri
marknadskonkurrens åstadkomma snabb efterfrågestyrd anpassning. Om
den nuvarande spannmålsarealen i stället disponeras för alternativa odlingar,
ökar markant behovet av en moderniserad skördeförsäkring med många
marknadsaktörer i fri och jämställd konkurrens.

Ett LRF-monopol medför ingen större skillnad mot den nuvarande ordningen
och skulle inte lösa det grundläggande problemet att utvecklingen
gjort ett rikslikformigt skördeskadeskydd omodernt. Den enklaste lösningen
är den bästa: att det nuvarande skördeskadeskyddet upphör och motsvarande
författningsreglering upphävs, utan ersättning. Lantbrukarna, fritidsbönder
m. fl. får teckna individuella och frivilliga skördeförsäkringar hos försäkringsbolag
som har koncession för sådana. Det bör givetvis, liksom hittills på
djurförsäkringsområdet, finnas flera bolag som har koncession och som
konkurrerar med varandra.

Avvakta spannmålspropositionen

Detta är en fråga som inte bör behandlas nu utan i samband med den
kommande propositionen med riktlinjer för svensk spannmålsodling. Frågan
om upplösning av skördeskadefonden och disposition av dess medel till
förmån för spannmålsodlingen kan då behandlas i rätt sammanhang och med
gemensam prioritering av samtliga medel och fonder som står till spannmålsodlingens
förfogande. Regeringen bör heller inte få bemyndigande att låsa
planeringen till en ändring så snart som till nästa odlingssäsong.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda yrkas

att riksdagen avslår propositionen i vad avser förslag om en ändrad
skördeskadeskyddsadministration så att konkurrensbegränsningarna
inom jordbrukssektorn inte utsträcks till ytterligare nya områden.

Stockholm den 11 maj 1987

Mot. 1986/87
Jo 170

15

Margit Gennser