Motion till riksdagen
1986/87: Jo 128

Alf Svensson (c)

Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)

Jakt- och viltvård har i dag ett stort rekreationsvärde för utövarna. Också
ekonomiskt sett kan jakten ge visst utbyte. Som utgångspunkt vid behandlingen
av jakt- och viltfrågor är det angeläget att man tar största möjliga
hänsyn till de önskemål som jägarna och deras omgivning har. Att skapa så
goda förutsättningar som möjligt för jakten och därmed stödja jaktintresset
är en god målsättning för samhällets jakt- och viltvårdspolitik.

Regeringen avser nu att frånta små och medelstora markägare och/eller
dessa jaktarrendatorer rätten att fälla vuxen älg. Försvinner den samordnade
älgjakten, som under 10 år fungerat bra, tar man också bort rekreationsvärden
och ett tillskott av kött för 10 000-tals småbrukarhushåll. Man omöjliggör
också för många tusen marklösa att delta i älgjakten. Allt detta föreslår
regeringen utan ett seriöst beslutsunderlag.

Regeringens argument för att genomdriva denna omvända Robin Hoodpolitik,
där man tar från småfolket för att ge till storbolag och kapitalstarka
grupper i samhället, är följande:

1) Produktionsanpassad avskjutning

2) Stabila jaktvårdsområden

3) Minskade administrationskostnader

Vid en närmare granskning håller inte dessa argument:

1) Avskjutningen per arealenhet, den s. k. produktionsanpassningen, har
varit likvärdig för licens och generell jakt. För övrigt måste det vara svårt att
bedöma de arealer som består av stora, kala berg eller massiva granskogar
som inte producerar något för älgen.

2) Samverkan i jaktvårdsområden är mer hotad i helt licensierade
områden än i områden med samordnad älgjakt. Detta kan bero på att det kan
finnas tendenser till att vissa grupper dominerar inom jaktvårdsområdet och
att då andra tröttnar på det som kan upplevas som orättfärdigt. En del kanske
i ett sådant läge t.o. m. avstår från jakten.

3) Administrationen är redan uppbyggd. Tilldelningen för generell jakt
fortgår ju år för år. Det är ju därmed inga nya kostnader förknippade med
detta.

När argumenten för att genomföra helt licensierad älgjakt ej syntes hålla
beställde regeringen en ”utredning” om hur många som skulle drabbas om
den samordnade älgjakten avskaffades. I en studie från FSI av denna
undersökning kan man läsa: ”Undersökningen hör till de mer allvarliga
exempel på misshantering av statistik som jag kommit i kontakt med.”
Vidare heter det: ”Den enkät som enligt Norlings utredningsuppdrag skall

belysa generelljägarnas möjligheter har inte riktats till dessa jägare utan till
lokala representanter för Svenska Jägarförbundet, vilka alltså ombedes
försöka avge bedömningar å de förras vägnar i en fråga där de kan ha motsatt
grundinställning.” Regeringen borde ha känt stor olust inför att presentera
en proposition som bygger på så undermåligt beslutsunderlag. Det vore nu
bra om regeringen behandlade frågan om den framtida älgjakten seriöst och
bl. a. genomförde en objektiv utvärdering av hur den samordnade älgjakten
fungerar. Efter det kan regeringen återkomma med underbyggda förslag.

Kds ser det som angeläget att värna om små och medelstora markägare och
marklösa jägares möjligheter att också fortsättningsvis bedriva jakt på
vuxenälg. Det finns ingen anledning att ändra på det nuvarande systemet
med samordnad älgjakt.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:58 avseende älgjaktens
framtida utformning (2.2.4).

Stockholm den 17 december 1986
Alf Svensson (c)

Mot. 1986/87
Jol28

15