Motion till riksdagen
1986/87: Jol26

Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)
Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)

I proposition 1986/87:58 föreslås en ny jaktlag som skall ersätta den nu
gällande lagen (1938:274) om rätt till jakt. Propositionen understryker det
starka samband som finns mellan jakt och viltvård. Ett särskilt avsnitt
innehåller bestämmelser om viltets skydd och vård. Den nya lagens
civilrättsliga bestämmelser om jakträtten innebär i huvudsak endast en
språklig revision av den nuvarande lagen. En skillnad är dock att jaktarrendatorernas
ställning stärks. Lagen tillförs också vissa bestämmelser som
syftar till bättre djurskydd och ökad säkerhet. Lagförslaget innehåller
bestämmelser som skall ligga till grund för älgjakten. Straffet för grova brott
mot jaktlagen föreslås höjt samtidigt som förenklade påföljdsbestämmelser
föreslås. Naturvårdsverket skall få ett vidgat ansvar för viltforskningen.
Länsstyrelserna skall i fortsättningen själva svara för att ersättningen för
vissa viltskador finansieras med de s. k. fällavgifterna. Frilevande vildsvin
föreslås få förekomma i begränsad omfattning.

Propositionen slår fast att jakträtten är knuten till markägandet. Detta är
ett principiellt riktigt ställningstagande. Vi anser också att det är bra att
viltskydd och viltvård fått en stark ställning i förslaget.

Viltstammens storlek måste i många fall begränsas på grund av den
skadegörelse på jord- och skogsbruk och renskötsel som sker. En annan
viktig faktor att ta hänsyn till är viltets betydelse för trafiksäkerheten. Under
årens lopp har länsviltnämnderna vunnit betydande erfarenhet i avvägningen
mellan olika intressen.

Vad gäller i första hand älg och hjortdjur - i framtiden också vildsvin - är
vår grundläggande inställning att stammarna skall hållas på en sådan nivå att
viltskadorna blir rimliga. Detta utesluter likväl inte att skador på jord- och
skogsbruk, framför allt i landets mellanbygder, kan bli så omfattande att de
måste ersättas med medel från s. k. fällavgifter. Blir viltstammarna alltför
stora kan skadegörelsen i skogen bli av sådan omfattning att dessa avgifter
blir orimligt höga. Det är viktigare inom skogsbruket än inom jordbruket att
skadornas omfattning minimeras genom kontroll av viltstammarnas storlek.
På grund av svårigheterna att genomföra skadeförebyggande åtgärder i
skogsbruket kan ersättningsbestämmelserna inte vara desamma för skogsbruket
som för jordbruket.

Med hänsyn till vildsvinsstammens storlek motsätter vi oss inte förslaget
om att vildsvin skall få förekomma i hela landet. Det gör det dock än viktigare
att balansen mellan stammens storlek och viltskadorna beaktas. Detta bör
ges regeringen till känna.

Jaktarrendators ställning

I propositionen föreslås att besittningsskyddet för jaktarrendatorerna stärks.
Jaktarrendatorerna föreslås i allt väsentligt jämställas med jordarrendatorerna.
Flera remissinstanser har ifrågasatt detta.

Lantbrukarnas riksförbund konstaterar t. ex. i sitt remissvar att denna
inskränkning i fastighetsägarens dispositionsrätt för fastigheten inte är
motiverad. Man säger vidare att jakt främst är fritidssysselsättning och
rekreation - ”varför de sociala och ekonomiska skäl som är grunden för
besittningsskyddet vid jordbruksarrendet inte är tillämpligt”.

Vi instämmer i detta. De regler som finns i dag har hittills fungerat väl. Det
kan påpekas att jaktarrendator har möjlighet att vända sig till arrendenämnden
om han anser sig oskäligt behandlad.

Vi avstyrker således förslaget till 15-22 §§.

Älgjakten

I propositionen föreslås att jakt efter älg endast skall få ske på s.k.
licensområden. Ett licensområde måste medge avskjutning av en vuxen älg
per år. För mindre områden medges-endast jakt på kalv. Strävan har varit att
så långt möjligt inordna alla marker i ett enhetligt jaktsystem. Detta har
under åren visat sig vara svårt.

Såväl i det förra beslutet, 1975, som i propositionen särbehandlas de små
jaktmarkerna. Gemensamt för systemen är den mycket korta jatkttiden
(2-5 dagar) för dessa marker. I dag är det ytterst få (ca 30 %) av
generelljägarna som under den gångna tioårsperioden har skjutit älg. Den
korta jakttiden är helt avgörande för utfallet. Regeringens förslag att på
dessa marker endast tillåta kalvskytte under samma begränsade tid som i dag
är närmast utmanande mot denna grupp jägare.

Vi avvisar därför propositionens 33 §. Vi avvisar dock inte det föreslagna
licenssystemet på ca 95 % av jaktmarkerna. Detta är identiskt med
nuvarande system.

Enligt vår mening måste ett system med ett proportionellt uttag av älg på
hela jaktarealen eftersträvas. De små markägarna bör varken ha en större
eller mindre tilldelning än andra markägare. Detta kan enligt vår mening
lösas inom ramen för ett system med flerårslicenser för dessa marker. Detta
ger likartade förhållanden beträffande jakttid, uttag m. m. för alla marker.
En följd av vårt förslag blir att fler små markägare än i dag kan fälla ett djur.

Sedan många år bedrivs en försöksverksamhet med olika jaktformer.
Erfarenheten av denna bör studeras inför den slutliga utformningen av
systemet.

Jakttidens längd skulle med det av oss föreslagna systemet vara lika för
alla. Möjligheten till förändrad jakttid i speciella fall skulle fortfarande stå till
buds.

Flerårslicenser är ingen nyhet. Det är av naturliga skäl av intresse för den
jagande att licensen, oaktat om den sträcker sig över ett eller flera år, ger
möjlighet att fälla ett vuxet djur. Flerårslicenser bör kunna omfatta såväl
vuxet djur som kalv. För att jaktformen med flerårslicenser inte skall bli

Mot. 1986/87

Jol26

9

ointressant bör licenstidens längd inte överstiga fyra år. Den lägsta tilldelningen
bör inte vara mindre än en kalv årligen.

I dag sker en viss uppsplittring av licensområden. En orsak till detta kan
vara att dagens tilldelning på generellområdena är större är den lägsta
licenstilldelningen. I ett system med flerårslicenser undviks detta eftersom
tilldelningarna blir helt neutrala.

Även de minsta markerna får nästan full proportionalitet. Licensen bör
knytas till den jaktliga enheten och inte till jaktutövaren för att ytterligare
minska risken för en ökad uppsplittring.

Med vårt förslag blir de i propositionen föreslagna övergångsreglerna för
personer vilka är 55 år eller äldre obehövliga.

Vårt förslag förutsätter att alla jaktliga enheter liksom i dag registreras för
älgjakt. Jämfört med regeringsförslaget innebär detta en viss ökad administration.
Eftersom registret redan föreligger torde ett system med flerårslicenser
dock inte nämnvärt öka administrationskostnaderna. Skulle det
emellertid visa sig att kostnaden på ett avgörande sätt blir högre än vad vi
förutser kan vi acceptera en avgiftsbeläggning av länsstyrelsernas arbete med
älgjaktlicenser. Riksdagen bör besluta om ett proportionellt älgjaktssystem
enligt ovan nämnda förslag.

Handel medvik

Vi motsätter oss regeringens förslag om att människors brottsregister skall
granskas innan de tillåts etablera sig som konservatorer eller får lov att
handla med vilt. Enligt vår mening skall inte människor betraktas som
presumtiva brottslingar, ens om de tidigare begått något brottsligt. Regeringsförslaget
innebär i princip ett yrkesförbud. Konsekvenserna av detta
principiellt viktiga förslag berörs över huvud taget inte i propositionen. Om
detta skulle accepteras av riksdagen skapas ett viktigt prejudikat för andra
yrkesgrupper och näringar. Förslaget måste avvisas av riksdagen.

I propositionen föreslås också att de som preparerar eller handlar med vilt
skall utsättas för kontroll och inskränkningar. Konservatorernas verksamhet
skall inte få ske utan särskilt tillstånd eller andra särskilda föreskrifter. För
tillsyn av efterlevnaden av dessa bestämmelser får myndighetsrepresentanter
rätt till tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs. Ingen misstanke om
någon brottslig verksamhet behöver finnas. Till grund för regeringens förslag
ligger påståenden om att konservatorer bedrev olagligt arbete med fridlysta
djur och att denna verksamhet hade stor omfattning. Påståendena har visat
sig var ogrundade.

På eget initiativ genomför branschorganisationen - Sveriges zoologiska
konservatorer - en frivillig auktorisation från årsskiftet. Auktorisationen
skall enligt uppgift vara ett styrinstrument för utbildning, yrkesutövning och
laglydnad. Branschen har således visat sig lyhörd för att en ökad kontroll av
verksamheten kan vara befogad, inte minst för att undvika misstankar om
brottslig verksamhet. Enligt vår mening är denna åtgärd tillräcklig.

I dag är det ca 120 personer i Sverige som sysslar med konservatorsverksamhet.
De allra flesta har den som hobby eller som bisyssla. Verksamheten
bedrivs oftast i hemmet. Regeringsförslaget skulle innebära att

Mot. 1986/87

Jol26

10

myndighetsrepresentanter opåkallat skall kunna komma in i hemmet och få
tillträde till frysboxar och källarutrymmen. Förslaget för tankarna till andra
politiska system än det demokratiska rättssamhället. Det bör avvisas av
riksdagen.

De tillsyns- och kontrollregler som finns i dag torde vara till fyllest även i
framtiden. Dessa bör föras över till den nya jaktlagen.

Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om viltstammarnas storlek,

2. att riksdagen avslår 15—22, 33, 37 och 38 §§ i propositionens
förslag till jaktlag,

3. att riksdagen beslutar att de regler som reglerar jaktarrenden i
dag förs över till den nya jaktlagen,

4. att riksdagen beslutar om ett system med flerårslicenser för
älgjakten i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att de bestämmelser som reglerar handel
med vilt i dagens lagstiftning förs över till den nya jaktlagen.

Stockholm den 17 december 1986

L. Arne Andersson (m)
i Ljung

Sven-Eric Lorentzon (m) Jens Eriksson (m)

Ivar Virgin (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Ingvar Eriksson (m) Mona Saint Cyr (m)

Bertil Danielsson (m) Hans Dau (m)

Göthe Knutson (m) Sven Munke (m)

Arne Svensson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1986/87

Jol26

11