Motion till riksdagen
1986/87:Jol21

LarsErnestam m. fl. (fp)

Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)

I proposition 1986/87:58 föreslås en ny lag som skall reglera rätten till jakt och
vad därmed sammanhänger. Folkpartiet ställer sig positivt till huvuddelen av
förslaget. Vi föreslår emellertid en annan ordning för jakt efter älg än den
som föreslås i propositionen. Vi har vidare principiella invändningar mot den
reglering som föreslås för konservatorernas verksamhet.

Rätten till jakt

I propositionen slås det fast att det råder ett entydigt samband mellan
ägandet av marken och rätten till jakt. Även i fortsättningen skall jakträtten
tillkomma markinnehavaren. Det är bra att det inte råder någon tveksamhet i
denna principiellt viktiga fråga.

Men kopplingen mellan ägandet och jakträtten får inte bara bli en princip
utan reell innebörd. Vi menar att propositionen i den del som gäller älgjakten
inför sådana begränsningar i rätten att jaga på egen mark att jakträtten med
fog kan påstås bli urholkad. På motsvarande sätt har vi tidigare kritiserat
delar av lagen om jaktsamfälligheter för att majoriteten i en sådan
samfällighet kan överta sin egen jakt. Sådana inskränkningar kan självklart
vara motiverade av hänsyn till viltet och naturvården men bör då regleras i
lag.

Älgjakten

I dag gäller två huvudprinciper för älgjakten, nämligen den reglerade jakten
och den samordnade jakten. Den reglerade jakten har omfattat en mindre
del av landets totala älgjaktmark. Konsekvensen av propositionen blir att
denna jaktform upphör. Vi avstår därför från att behandla den reglerade
jakten i denna motion.

Den övervägande andelen av jakten har i stället bedrivits inom ramen för
samordnad älgjakt. Den samordnade jakten innebär att alla jaktområden där
älgjakt skall bedrivas registreras som licensområden. I praktiken delas dessa
licensområden upp i tre storlekskategorier. På områden över 100-200
hektar ges licens att årligen skjuta minst ett vuxet djur och en kalv. Jakttiden
sträcker sig över ett antal veckor. 95 % av den areal där samordnad jakt
bedrivs har denna form av licens.

På mindre områden, där arealen är mindre än 100 hektar men större än 5

hektar, bedrivs generell jakt. Den generella jakten innebär att jakträttsinnehavaren
under en allmän jakttid om 2—5 dagar får skjuta ett vuxet djur och
en kalv.

På områden under 5 hektar ges normalt ingen licens.

Propositionens förslag innebär att all jakt i framtiden skall bedrivas som
licensjakt på registrerade områden, alltså på motsvarande sätt som i dag sker
på de större områdena inom den samordnade jakten. Däremot innebär
propositionens förslag att på de generellområden där man i dag har kunnat
skjuta ett vuxet djur plus en kalv skall man i fortsättningen endast få skjuta
kalv, liksom i dag under 2—5 dagar. Vissa övergångsregler föreslås,
uppenbarligen för att äldre generelljägare skall få tid att vänja sig vid att i
fortsättningen inlemmas i jaktlag på större arealer eller, i några fall, helt gå
miste om jaktmöjligheter.

Såvitt vi har kunnat utläsa ur propositionen finns det två huvudsakliga
motiv för regeringsförslaget. Jakten skall vara ”produktionsanpassad", och
antalet älgar skall fördelas rättvist mellan landets jägare. Den produktionsanpassade
jakten syftar till att avskjutningen inom ett område skall vara satt i
förhållande till områdets ”älgproduktion”. Vi tycker att det är en riktig
princip att beslutet om hur många älgar som skall fällas fattas utifrån den
vetskap som man har om antalet älgar, tillgången på foder, klimatförändringar
osv. På områden där antalet älgar ökar måste man också öka avskjutningen,
och på motsvarande sätt bör man skjuta färre älgar om en minskning sker
av stammen.

Det finns emellertid anledning att varna för en överdriven tilltro till
möjligheterna att genom administrativa beslut styra tillgången på älg mellan
skilda närliggande områden. Det har också visat sig att det är mycket svårt att
räkna älg och därmed få en korrekt uppfattning om det faktiska antalet. Den
”produktionsbedömning” som alltså måste ske för att avgöra licensernas
storlek bör därför bara omfatta stora områden, inte understigande 5 000
hektar.

Det andra argumentet, rättviseaspekten, ställer vi oss mer tveksamma till.
Det är förhållandevis mycket få älgar som fälls på de nuvarande generellområdena.
1985/86 var det ca 5 000 av totalt ca 130 000 älgar som sköts på de
generella områdena. Uppenbarligen fälldes ”för många” älgar på vissa av de
generella områdena i förhållande till om samma område hade ingått i ett
licensområde. Men å andra sidan är det många generellområden där någon
jakt över huvud taget inte bedrivs. Den eventuella snedfördelning av fällda
vuxna djur som har skett är enligt vår uppfattning inte så betydande att detta
förhållande kan tas som motiv för att införa licens på alla vuxna djur enligt
propositionens förslag.

De argument som således har framförts för att beröva ett antal av dagens
jägare möjlighet att också i fortsättningen skjuta vuxen älg på sina marker
anser vi därför inte tillräckliga för att vi skall acceptera regeringens förslag.
Annorlunda hade varit om den nuvarande ordningen hade inneburit att det
sköts för mycket älg i landet och att detta innebar risker för älgstammen. Men
förhållandet har i stället varit det omvända. Den samordnade jakten, och
därmed den generella jakten, har i stället bedrivits under en tid när antalet
älgar ökat kraftigt.

Mot. 1986/87

Jol21

9

En annan invändning som vi anser att man kan rikta mot regeringens Mot. 1986/87

förslag är att detta kommer att leda till ökad byråkrati för länsmyndigheter- Jol21

na. Inte minst kommer det att krävas mycket arbete för att fördela licenserna
i enlighet med de övergångsregler som föreslås i propositionen.

Med tanke på den intensiva debatt som under lång tid har förts om jaktens
utformning är det förvånande att ta del av uppgifterna om hur liten del av den
totala jakten som bedrivs på generella områden. Som vi redan har redovisat
omfattar den generella jakten bara 5 % av den totala yta av landet där
samordnad jakt bedrivits. Med hänsyn till att det därutöver har jagats på
områden med reglerad älgjakt är den totala ytan av landet där generelljakt
bedrivits mindre än 5 %. Totalt är det 20 000 områden som är registrerade
som generella områden. Antalet personer som enbart jagar på de generella
områdena uppgår till 17 000 av totalt 250 000 älgjägare i landet. Som vi
beskrev ovan är antalet älgar fällda på generellområden också litet i
förhållande till landet totalt. 5 000 av 130 000.

Folkpartiets förslag

Till skillnad från regeringen anser vi att det inom ramen för den nya
ordningen med licensjakt över hela landet skall vara möjligt att skjuta vuxet
djur och kalv på de områden som för närvarande är registrerade som
generellområden.

En viss begränsning i förhållande till nuvarande ordning bör dock ske
genom att man inför två- och treårslicenser för rätten att få skjuta vuxet djur
på områden som är registrerade som generellområden, varvid tvåårslicens
skall ges för de större områdena och treårslicens för de mindre. Kalv bör dock
få skjutas varje år.

En annan förändring i förhållande till dagens generellområden bör vara att
i fortsättningen registrera dessa områden efter fastigheten och inte efter
eventuella ägoskiften. Varje fastighet skall alltså bara få en licens även om
den omfattar flera skiften.

Vårt förslag innebär att det övervägande flertalet av dagens generelljägare
också i fortsättningen kommer att kunna skjuta vuxna djur och kalvar.

Därigenom behåller man, även i praktiken, kopplingen mellan äganderätten
till marken och rätten att utnyttja denna för jakt. Man tillgodoser också ett
starkt önskemål från ägare till mindre och medelstora gårdar, något vi tycker
är väsentligt inte minst med hänsyn till det angelägna i att behålla en levande
landsbygd. Några jägare, de med de minsta jaktmarkerna, kommer att i
stället få fördela rätten att skjuta vuxet djur över två eller tre år. Den
nuvarande olägenheten att det ibland har varit möjligt för generelljägare att
jaga ett vuxet djur och kalv på vardera av flera ägoskiften försvinner. Vårt
förslag innebär också en avsevärd administrativ förenkling i förhållande till
propositionen bl. a. eftersom det inte kräver de komplicerade övergångsbestämmelser
som föreslås i propositionen.

Konsekvensen av vårt förslag är att vissa förändringar måste göras i 33 § i
lagförslaget. Det bör ankomma på utskottet att utforma en ny lydelse.

10

Kontrollen över konservatorerna

I propositionen föreslås att regeringen skall få bemyndigande att införa
föreskrifter som innebär att det skall krävas tillstånd för konservatorsverksamhet.
Vidare skall myndighet som regeringen bestämmer få tillträde till
lokaler där sådan verksamhet bedrivs.

Regeringsförslaget är i denna del ett ingrepp i näringsfriheten och
oförenligt med rättssäkerheten. Vi motsätter oss tanken att konservatorer
skall behöva ansöka om tillstånd för att få utöva sin verksamhet. Vi motsätter
oss vidare förslaget att en myndighet utan att det föreligger misstanke om
brott skall kunna bereda sig tillträde till lokaler där konservatorerna bedriver
sin verksamhet.

Att framställa gruppen konservatorer som så särskilt brottsbenägen att de
sedvanliga reglerna om husrannsakan inte skall behöva tillämpas på dem är
anmärkningsvärt. Det förhållandet att det i jaktstadgan tidigare har varit
intaget en bestämmelse av samma innebörd som den nu föreslagna är inget
acceptabelt motiv för att sätta gängse regler om husrannsakan ur spel.

Älgjakten inom renskötselområden

I propositionen behandlas vidare älgjakten inom renskötselområden. Det
föreslås att det föreslagna systemet även bör gälla för jakten inom dessa
områden.

De områden det gäller är i första hand belägna på renbetesfjällen i
Jämtlands län och ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens
län, men även marker nedanför odlingsgränsen i de båda sistnämnda länen
berörs.

Den jakträtt som tillkommer medlemmarna i en sameby ingår i den
bruksrätt som renskötselrätten utgör. Särskilda problem uppstår i de
områden där samerna, domänverket, staten och privata markägare konkurrerar
om jakträtten. Samråd måste föras med samerna och särskild hänsyn
tas till deras önskemål för att nå en tillfredsställande lösning. Detta kan ta tid,
och viss övergångstid krävs för att överläggningar skall kunna äga rum mellan
samerna och övriga intressenter. Det är viktigt att understryka att licensjakten
efter älg måste anpassas till de rättigheter som tillkommer samerna enligt
rennäringslagen.

På s. 45 i propositionen anges beträffande renbetesfjällen och markerna
ovan odlingsgränsen att lantbruksnämnden enligt rennäringen "kan besluta
om upplåtelse av markägarens jakträtt på kronomarken”. Frågor om
samiska rättsförhållanden behandlas av samerättsutredningen. Det framstår
som angeläget att riksdagens beslut inte uppfattas som ett ställningstagande i
en rättsfråga. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna
att ett antagande av propositionen i denna del inte innebär något ställningstagande
beträffande innehållet i samernas bruksrätt inom sameallmänningen.

Mot. 1986/87

Jol21

11

Hemställan

Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi

1. att riksdagen, med ändring av propositionens förslag i vad gäller
tillstånd att skjuta vuxen älg, beslutar att det inom ramen för en
ordning med licensjakt skall ges licens att på de större områden som i
dag är registrerade som generellområden skjuta en vuxen älg per två år
och på mindre sådana områden skjuta en vuxen älg per tre år,

2. att riksdagen beslutar att avslå 38 § i lagförslaget,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att ett antagande av jaktlagen inte innebär något ställningstagande
beträffande innehållet i samernas bruksrätt inom sameallmänningen.

Stockholm den 17 december 1986

Lars Ernestam (fp)

Bengt Rosén (fp) Kerstin Gellerman (fp)

Leif Olsson (fp)

Mot. 1986/87

Jol21

gotab Stockholm 1987 12032